LURADE!

I min enfald trodde jag faktiskt att ett nytt kulturhus i Skellefteå skulle komma kulturen och medborgarna till gagn... men ack vad vi bedrog oss!
 

VI HAR BLIVIT SÅ GRYMT LURADE!

 

Det som från början var ett oerhört glädjande beslut om ett nytt (äntligen!) scenkonsthus för Västerbottensteatern ser nu i stället ut att resultera i ett pampigt skrytbygge för kommersiell verksamhet där kommunens politiker styrt upp organisationen så att ingen av de ditflyttande verksamheterna bereds plats eller arbetsro att utföra sitt arbete. Värst är läget för Västerbottensteatern och det som nu pågår är en regelrätt nedmontering av en länsteater som producerat teaterföreställningar av hög kvalitet i 40 år! 

OM VI HADE SPELAT HOCKEY?

 

Vad är problemet, kanske ni undrar? Ja, vi kan väl överföra det till något som alla i Skellefteå känner till eller har någon relation till; Hockey!

 

Tänk er att Skellefteå Kraft Arena byggs som ett hus för Skellefteå AIK. Alla är entusiastiska och ser möjligheter till mer professionella arrangemang, ändamålsenliga lokaler för ombyte, träning, verktyg och plats för all personal som behövs för att hålla ett lag kvar i högsta ligan! Det blir möjligt att stärka organisationen, bedriva mer ungdomsverksamhet, dra in mer sponsorpengar, köpa bättre spelare, kriga på toppen av ligan och sätta Skellefteå på kartan som svenska mästare! Wow!

 

Tänk er då att man, samma år som arenan ska invigas, ger Skellefteå AIK nya riktlinjer för sin verksamhet. Arenan ska nämligen OCKSÅ bli en hall för andra, inköpta matcher, en partylokal, en plats för konferenser och en arena för konserter som ska dra in pengar till kommunen. AIK får direktiv att bara spela en del av sina matcher på arenan, de får inte komma in och träna där mer än 14 dagar innan säsongen drar igång. De får heller inte spela fler matcher än det maxantal som kommunen bestämt, och absolut inte alla helger. De ska dessutom uppvisa spelschema i detalj två år framåt där de talar om vilka spelare de har, vilka motståndare de möter och hur det kommer att gå. Eventuellt slutspel kan bara genomföras om man förbokat två år innan...

 

All träning måste ske på olika rinkar runt om i kommunen, har man tur kan man få komma in i B-hallen enstaka dagar ifall den är ledig - och ifall den inte behövs till ett mer kommersiellt arrangemang. All praktisk/teknisk personal blir kopplad till arenan och behöver man deras hjälp får man boka dem två år i förväg. Behöver man egna tekniker, klubbor och annan utrustning får man låna ihop eller skaffa fram andra pengar för att köpa in egen då de hör till arenan. Och jag glömde säga att de olika rinkarna runt om i kommunen förmodligen också saknar belysning… men det är ju sådant man kan ta med…

 

Skulle detta fungera? Nej! Skulle skellefteborna gå man ur huse för att stötta sitt lag? Ja, självklart! Jag stöttar personligen också Skellefteå AIK och håller tummarna för dem nu i tredje semifinalmatchen mot Rögle – men jag önskar att vi tillsammans också stöttar Västerbottensteatern!

HUR KUNDE DET BLI SÅ HÄR??

 

Förmodligen blev bygget av SARA Kulturhus dyrare än beräknat och istället för att medge att man lagt för mycket skattepengar på kulturen, eller räknat bort sig (vilka politiker vill medge att de gjort fel?) konstruerar kommunen 2019 ett Kulturhusbolag som ska driva huset och se till att det går runt på intäkter från olika arrangemang. Det är absolut en tanke man förstår då teatern omöjligen skulle kunna stå för alla offentliga arrangemang i huset. Jag ser egentligen inte verksamheterna som motstridiga - utan mer som komplement till varandra i ett levande kulturhus.

 

Västerbottensteatern har varit med under hela projekteringstiden och fått bistå med ”know-how” när det gäller de speciella krav som ställs på lokaler där teater ska produceras. Teaterrummen har ritats som flexibla rum med stora möjligheter och det har byggts verkstäder, ateljéer och snickeri. Och hela tiden har det känts som om teaterns kunskaper, och framför allt behov, har varit viktiga och prioriterade.

 

Jag har själv suttit med på flera informationsmöten där andra kulturhus kommit för att berätta om sin verksamhet. Det har varit inspirerande men jag har hela tiden hävdat att vårt blir för litet. I både Luleå och Umeå har det byggts fantastiska kulturhus (heja!) MEN där har Norrbottensteatern och Norrlandsoperan EGNA och lika stora hus som de själva förfogar över. I Skellefteå skulle allt rymmas under samma tak och vem som helst kan ju räkna ut att det skulle bli problem... Vi förstod bara inte hur stora.

 

Från början hade scenerna namn som anpassats för de olika avdelningarna på teatern som Unghästens Black box, Repsalen, NBC:s Berättarrum, VBT:s stora Black box e t c. När Kulturhusbolaget bildades ändrades dock namnen till mer allmänna ”Scen 1, 2, 3” e t c. Allt skulle hyras ut och teatern skulle inte ha några egna lokaler. Ingen tänkte då att det skulle innebära att teaterns behov inte heller skulle prioriteras. Kvar har ju alltid varit löftet om ett Scenkonsthus…Men här inleddes den stora överkörningen!

 

I februari kuppades ett ramavtal igenom (läs gärna Sara Meidells utmärkta text i VK: https://www.vk.se/2021-04-20/vasterbottensteatern-har-kuppats-totalt där fortsatta och mer detaljerade förhandlingar med kommunens tjänstemän om reptider och produktionslokaler utlovades. Inget av detta har skett och teatern har nu absolut inga förutsättningar att genomföra sitt arbete i SARA Kulturhus. Och hela tiden har politiker klubbat beslut om kulturen utan att bry sig om att ta reda på vad som krävs för att en teater ska fungera! Är det av ointresse eller okunskap eller, gud förbjude, kunskap och motvilja?

 

I dagsläget är det tänkt att verkstäder och ateljéer ska finnas och arbeta i SARA – men repetitionerna måste ske utanför huset och får bara plats på scenen 14 dagar innan premiär… Kulturhusbolaget har dock första tjing och kan dessutom ändra teaterns bokningar, oavsett om biljetter är släppta eller inte. Att i ett sådant gungfly tryggt producera föreställningar som har ett högre värde än det rent kommersiella är omöjligt. Länsteatrarna runt om i Sverige har ett annat uppdrag. Vi ska lyfta de svåra frågorna, de utsatta grupperna, berätta historier som ökar förståelsen för andra och gör oss till tänkande och mer rättvisa människor i ett samhälle där alla är lika mycket värda.

 

Jag började som informatör/producent på Västerbottensteatern 1986 och har älskat teatern från allra första stund! Att få befinna sig mitt i en organisation som har en sådan inriktning och produktion har för mig varit en ynnest. Alla anställdas arbete är lika viktiga kuggar i det stora maskineri som till slut når fram till en storslagen premiär. Min kärlek och omtanke kanske var väl stor då jag tyvärr gick i väggen efter 15 år men jag har hittat tillbaka och fått leda stora projekt gemensamt med andra länsteatrar, producera min egen Lyckligare nu, stå på scenen i flera produktioner och är nu tillbaka som producent på halvtid på Nordiskt Berättarcentrum som är en avdelning inom Västerbottensteatern. Jag stortrivs och befinner mig verkligen på mitt ”hemställe”!

 

Att vi alla längtat till höstens flytt till SARA är en underdrift och själv är jag entusiastisk över att få fylla huset hela v42 med Berättarfestival! Men just nu känns detta väldigt, väldigt osäkert… Teatern har denna vecka fått ta del av en bokningspolicy där det knappt finns några rättigheter kvar. Vi har fått ett maxtak på antal bokningar och alla dessa måste presenteras i detalj (NU!) för två år framåt. Vi får ha våra verkstäder där – men skådespelarna och repetitionerna av produktionen måste ske någon annanstans fram till 14 dagar innan. I måndags kom också dråpslaget att de tar ifrån oss den tekniska personalen! Vill vi behålla dem får vi själva skaffa fram ett antal miljoner… Vi är lovade att ha kvar våra gamla lokaler under ett år i ett övergångsskede men som det ser ut nu kan teatern inte flytta. Bolagets huvudmän (Skellefteå Kommun och Region Västerbotten) har dock beordrat VBT att flytta in så att SARA kan invigas enligt plan!

TÄNK OM!

 

OM Skellefteå Kommun varit smarta så hade de slagit in på en gyllene medelväg. Då hade teatern fått förfoga över en av replokalerna på SARA Kulturhus, t ex den mindre Black boxen som är delbar i två och har ett råsystem som möjliggör hängning av ljus och scenografi. Den kostar 7 500:- att hyra/dag och för ett år innebär det en kostnad på knappt 3 miljoner. Man skulle då kunna repetera i den, ha närkontakt med verkstäder och sedan flytta in på stora scenen tre veckor innan premiär. Jo, man måste möjliggöra för tekniken att ställa i ordning allt innan skådespelarna flyttar in så 14 dagar är orimligt. Alla måste få möjlighet att göra ett bra jobb! Teater kräver ljus, ljud, scenografi och scenteknik för att bli den helhetsupplevelse som professionell teater är.

 

Jag skriver inte det här blogginlägget på uppdrag av någon och jag vill inte att det ligger teatern i fatet på något sätt. Vi har ju yttrandefrihet och jag skriver det som enskild person som vaknar på nätterna och undrar om helvetet brutit lös? Kloka, kompetenta, genialiska människor har fått sin yrkeskunskap marginaliserad och bakom de stormiga rubrikerna finns många enskilda människor som nu far illa. Hur mår teknikerna som ska tvingas byta arbetsgivare? Och var står teaterns politiker i den här frågan? Är deras lojalitet större mot det egna partiet än mot det kulturbolag man faktiskt leder? Jag vet inte och ställer bara frågan. Än kan mirakel ske med SARA Kulturhus, och gör det inte det är det ju val nästa år och då kan ingen ta ifrån oss får vår demokratiska rättighet.

 

Jag har inga horn i sidan till Kulturhusbolaget utan känner verkligen en längtan efter samarbete i ett fantastiskt hus! Nu kommer jag förmodligen aldrig att få möjligheten men jag kan inte vara tyst. Jag vill bara säga till politiker och tjänstemän att man inte kan avfärda en annan verksamhets behov utan att först lära sig allt om hur den ser ut. Ett Kulturhus OCH en Länsteater måste få kosta pengar i drift i en så stor och expansiv kommun som Skellefteå. Because we’re all worth it!

 

 

 


Läääääängtan!

Det vi tränat oss i allra mest under pandemin är nog tålamod. Ja, åtminstone kan jag själv skriva under på att min otålighet och önskan att göra saker NU har blivit rätt justerad. Och kanske är det en positiv utveckling? Icke desto mindre lääääängtar jag vansinnigt mycket efter att få träffa folk och särskilt de jag älskar allra mest; BARNEN!

Maken sökte efter en saknad bild i sina lådor och då dök de här underbara bilderna på barnen upp. Min längtan blev ännu större och nu njuter jag ytterligare en gång genom att lägga upp hans foton på bloggen:


Söta Emilia! 


Söta Oskar!

Tänk vilken lycka det är att alla föräldrar ju får de söööötaste barnen! Till alla som får barn nu och gläds över sitt underbara knyte brukar jag säga att kärleken aldrig går över... Jag blir fortfarande lika varm i hjärtat och lycklig i kroppen av att se och höra dem som vuxna. Förutsättningslös kärlek! Så skönt att både ge och få. 


En jul med tungan rätt i mun...

Oövervinnerlig på en stol i köket...

Och de är fantastiska på att hålla kontakten. Idag fick vi ha Oskar med oss i lurarna när gav oss ut på årets första intervallrunda, och det gick så mycket lättare med pepp och glada skratt under vägen. Det gäller att börja långsamt när man ska dra igång löpningen så att man inte förhäver sig. Det jag kallar intervaller var egentligen ett tabatapass där vi under en knapp timme upprepade promenad 3 minuter och löpning 2 minuter. Inte särskilt tufft men vi kommer å andra sidan att göra om det!

Igår kväll ringde Emilia och Ludde facetime och vi fick njuta av deras glada prat i TV-soffan. Såååå härligt! Vi är nog dåliga på att ringa själva och det beror mycket på att våra föräldrar ringt oss så mycket att vi tänker att vi inte ska vara lika påträngande. Antingen blir man väl som sina egna föräldrar eller så får beteenden motsatt effekt. Vi är i alla fall oerhört lyckliga över att de fortfarande vill ha oss i sina liv - för vi klarar oss inte utan dem! Kärlek och åter kärlek!
 

Heeelt underbart väder är det också! Efter en tuff jobbvecka är det ju underbart att få sätta sig ute och äta frukost i solen. 

Den senaste veckan har varit jobbig på många sätt så den här långhelgen var behövlig för min del. Igår startade vi därför med att göra helt andra, och mer praktiska saker. Vi klippte ned några buskar, tog ned ett träd, körde allt ris på soptippen, pratade med grannarna och varandra, torkade några fönster, lunchade i solen och grillade till middag. Sååå gott och efterlängtat! 

Och så viktigt att då och då stanna upp och vara i nuet. Ibland är jag ganska dålig på det. "Jag ska bara..." först - och då lyssnar jag varken till mina eller andras behov. Idag är det dock sportlördag och då inkluderar våra behov vinster i både hockey, fotboll och trav. Håller tummarna för att vi blir rikligt belönade. Om fru Fortuna nu noterar vår önskan så påminner jag ännu en gång om att när man spelar betyder vägen ingenting. Då är målet är allt! Tack, tack! :)

Njut av dagen alla och blir det jobbigt delar jag med mig av den fantastiska sinnesrobönen. Den är fin att ta till när det krisar och kan ibland behöva upprepas många gånger (tro mig, jag vet):

Ge mig
Sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod,
att förändra det jag kan
och 
Förstånd,
att inse skillnaden. 
 
 
 
 

Miljöombyte!

Jag trivs oerhört bra hemma men uppskattar ändå miljöombyten mellan varven och längtar, som så många andra, efter att resa igen. Husbilen gör dock att vi kan byta miljö ibland - utan att umgås med nya människor. Den blev en höjdare under pandemin och det är väldigt mysigt att åka iväg.

Påsken tillbringade vi därför i Örnsköldsvik - mycket beroende på att ställplatserna är öppna och att det är en fin stad att promenera i. Det blev många kilometrar och en hel del läsning - och mat såklart... alltid denna mat! Haha!
 

I centrum finns både gammalt och nytt - och inte sällan 
annorlunda arkitektur. Från stål och glas...


...till klassiskt tegel...


...och vackra, gamla trähus!


Solen sken också mellan varven och på skärtorsdagen gick vi en "höjdartur" uppå Varvsberget.
 
 

På toppen! Rosiga och glada. Hoppbacken som ju är central i stan ser ni i bakgrunden mellan oss. Då förstår man kanske att det är ett antal höjdmeter.


Ja, man ser kanske bättre när man slipper våra nunor i förgrunden... haha!


Jag kan väl säga att det gick snabbare att komma ned...


Scream-träd på vägen...
 

Och kors i taket! Passande nog på Långfredagen.


Kul och annorlunda tak...


...och ännu roligare skyltar.


Gammalt möter nytt...


...och längre bort vid hamnen stod en gammal däckkran bevarad. Cool design!


Den här bilden ser lite somrig ut men det blåste rejält hela helgen - och isen låg fortfarande kvar i viken så det är en bit kvar innan värmen är här.  


Men vi fick i alla fall se ett gäng snödroppar och det kändes fint!
 
Det här coola tornet siktar mot stjärnorna - eller åtminstone mot molnen.
 

Hittade också denna fina lilla staty! Bara handväskan som fattas... haha!

Efter en lång promenad i hård vind är det skönt att krypa in i en varm bil och avnjuta påskens sillunch! Det gäller att njuta allt man kan och jag var lika nöjd som maken.
 
Tack för en fin tur! Nu åker vi snart igen!
 
 
 

Ett par veckor...

...utan ett enda inlägg på sociala medier. Kanske är det ett personligt rekord? Ja, jag har ju gratulerat alla som fyllt år men i övrigt har det varit jobb, upp och ner i humöret men även en skön och ledig påskhelg! Funderade på om jag kanske skulle sluta upp med bloggandet men jag gillar ju att skriva av mig ibland så den får vara kvar.
 
Det största som hänt sedan sist är väl att jag gjort ännu en TV-sändning med boktips i Go'kväll, planeringen med Berättarfestivalen rullar på och så har storebror Lars fyllt 60! Herregud... det betyder ju att det är min tur nästa år?! Jag som bara är 27... Haha!
 
Vi åkte i alla fall dit och uppvaktade utomhus. Här är födelsedagsbarnet Lars flankerad av lillebror Roland och lillasyster Monica. Malin och hennes familj var tyvärr lite krassliga, annars hade vi fått till en komplett gruppbild. Men det kommer fler tillfällen!
 

Det blev många historier och många skratt. Lars är en fenomenal berättare!
 
Men kalasen har en lite begränsad längd under pandemin. Man surrar och fikar tills det blir för kallt. Då är det bara att ge upp. Nu får vi väl återkomma när det bivit varmare och han fått hem hammocken han fick pengar till i present!
 
Har precis fått rapport från en nöjd 60-åring som refererade från ett gediget firande med många överraskningar från barnen. För en hockeytokig person som min bror var naturligtvis filmen men den personliga hälsningen från Börje Salming störst!
 
Passade också på att visa syskonen den fina bild som vår kusin Thomas hittade när han gick igenom bilder från morbror Harald som tyvärr gick bort för en tid sedan. Jag har aldrig sett några bilder av mamma som barn men här är nästan hela syskonskaran samlad:


Längst bak står Harald och Nanna och trion i mitten är mamma (så söt!), Kurt och Erik. Jag blev så glad över att få se den och ska åka till mamma och visa. De hade också en äldre bror som hette Gunnar men han kanske var på vift den här dagen. Stort tack Thomas!


Och TV-sändningen gick bra! Det var så roligt att träffa Jovan igen och vi teamde fint. Min skjortklänning kommer förresten från Hedvig Stockholm som gör så otroligt fina kläder!


Johanna bjöd på smarriga smörgåstårtebakelser - och vi åt... Sååå gott!!

Äter gör vi ju hela tiden så det är tur att jag också promenerar. Var tid på dygnet har sin tjusning!
 
Återkommer (snarast!) med en rapport från vår påskhelg som firades i husbilen. Såååå mysigt att vara ute på tur igen!
 
 
 
 
 

Det går uppåt... Eller?

Man skulle kunna tro att det är humöret, orken, inställningen varför inte aktiemarknaden? Men det är snarare smittspridningskurvan och vikten... Möjligen kan andelen rättshaverister och pandemiförnekare också räknas in i samma höjning men idag väljer jag själviskt att fokusera på det som irriterar mig mest; mig själv. 
 
Vissa dagar tappar jag bara sugen och blir trött - på mig själv, min brist på energi, mina prestationskrav och min oförmåga att fokusera på det som verkligen är bra. En gammal chef sa en gång att han kunde berömma mig 10 gånger men om han kritiserade den 11:e så var det det enda jag kom ihåg. Det stämmer ganska bra. 
 
Istället för att ta tag i det som känns jobbigt har jag också en benägenhet att fly - och göda min beroendepersonlighet. Jag matar den med kakor, godis, läckra middagar och hemklickade varor som ibland inte kommer sig längre än in i garderoben. Mitt sätt att ständigt gå "all in" gör stooor skillnad - både på vågen och i plånboken. Haha! Ja, det är tur att jag kan skratta åt mig själv. 
 
Mitt senaste "fynd" är ett par skinnbyxor (behöver jag det?!) som jag dock ska tvinga mig att använda på en gång. Senast jag (och även maken!) köpte skinnbyxor var många, många år sedan när vi på en tripp till Stockholm hade druckit starköl till lunch och efteråt tyckte att vi var huuuur coola som helst. Det är tur att jag gav upp öldrickandet. Jag shoppar så bra ändå. 
 
Nej, nu får det vara nog med klagomål - jag ska ägna resten av dagen åt pepp! Jag är bra, jag kan, jag vill och jag förmår se det positiva i livet. Jag har allt jag behöver och mer därtill. Bara för att jag blev chockad när jag vägde min i morse behöver jag inte halka ned i den djupaste svackan. Jag kan välja att äta nyttigt, vara nöjd med min långa morgonpromenad och glädjas åt att vi nu efter vårdagjämningen får ännu mer lljuuuuus! 
 

Solens uppgång är den enda uppgång jag behöver bry mig om och den firar jag varje dag!

Inte är det så tokigt ändå? Ikväll har vi tänkt premiärgrilla och äta melonsallad, husbilen har fått komma hem på uppfarten, på onsdag ska jag göra TV igen och våren är på ingång. Nej, man kan ju inte klaga när allt går uppåt!
 
Tjolahopp!
 
 
 
 

Grönt är skönt!

Snöflingorna singlar så sakta ned men jag gick snabbt ur och skottade bort allt. Lääääängtar efter solen, gröna gräsmattor och löv på träden! Nästa vecka firar Irland nationaldag på St. Patrick's day och jag fick en längtan även efter att åka dit. Dagen firas av irländare runt om i världen och i USA färgades t o m Chicagofloden grön 2005.
 
Lite kitschigt kanske...
 
En annan som fått vårkänslor är Snurre. Han kom in på förmiddagen efter att ha varit ute sedan torsdag kväll. Väldigt stressad och inte så matfrisk. Har för säkerhets skull avmaskat honom men det verkar inte vara det som är felet. Gissar att hans förändrade beteende beror på att vi befinner oss i mars månad... Det är tur att vi människor inte börjar springa runt och pinka in revir i kvarteret! Haha!
 

Har annars haft en riktigt hård jobbvecka så det har inte blivit så mycket tid över. Därför började gårdagens lediga fredag med städning och mycket motion. Skönt att röja upp.
 
Idag är det mycket skidor på TV och vi njuter av sista dagarna med Vinterstudion. Det är ett mysigt sällskap på helgerna och jag gillar verkligen att följa både längdåkning och skidskytte. Ska senare försöka läsa ut en bok till kommande Go'kväll och laga lammracks till middag. Känns som en lagom ansträngning denna lördag.
 
Hoppas vi får se den här gamle vännen imorrn! Fortsatt trevlig helg till er alla! :)
 
 
 
 

Ny vecka - nya möjligheter!

Under veckan som gått har mamma fått sin första spruta och jag var utrustad med både munskydd och visir innan jag följde henne till vårdcentralen. Nu är det så kort tid kvar till vaccin att det vore förbaskat onödigt om man trillade dit. Mamma var glad men två timmar senare arg som ett bi, så dagen var med andra ord heeeeelt normal... haha!
 
För ganska precis ett år sedan skämtade jag med denna bild på bloggen och idag är makens ansiktsskydd från garaget nästan en "normalitet". Så långt som till hinken har vi dock inte kommit. Den är dessutom svår att ha när man kör bil... Man ser bättre ut än ut.
 
Blir upprörd över att det demonstreras i Stockholm där man protesterar mot nedtstängningen. Jag skulle vilja att alla (1000 pers?) som deltog och som tycker att Covid-19 bara är en förkylning tvingas skriva under ett papper där de avsäger sig vård ifall de själva blir sjuka! De kan också få vänta till sist på att få vaccin. Men jag skulle inte bli förvånad om de istället trängde sig före i kön... Aaaaaahhhhghh!
 
På det hela taget är det många som (fortfarande!) beter sig nonchalant och inte använder munskydd. En grupp utländska arbetare (från Northvolt?) gick idag på förmiddagen in på Jula - i grupp på fem och utan munskydd! I fredags promenerade jag förbi Solbackens handelsområde och där var det många som gick in på systemet utan munskydd (och naturligtvis i grupp!). Bara för att man själv inte är i riskgrupp eller kanske inte bryr sig om man blir sjuk så är det ju respektlöst mot andra människor!
 
Nej, nu måste jag lugna ned mig lite. Idag är det ju en stor dag. 8 mars, Internationella kvinnodagen och firandet av vår älskade Emilia som fyller år. Grattiskramar till dig hjärtat!
 
Hur kan det redan ha gått 31 år sedan ditt söta nylle uppenbarade sig? Söt är du fortfarande och vi älskar dig så oändligt mycket! <3
 
Söt var också ekorren som kom och besökte vårt slitna fågelhus. Det är tydligen inte bara katten som håller koll på det här stället...
 

Fin och fluffig! 
 
Och förmodligen sugen på talgboll ? Eller så noterar den bara att vi borde måla om och laga staketet... haha!
 
Nej, nu måste jag återgå till jobbet men gläds åt att mammas läkare nu meddelat att hennes Covidtest var negativt. Vi känner oss själva lite snörvliga men avvaktar några dagar i hemmet innan vi träffar någon. Det senaste året har man ju känt efter mer än normalt och det är ju precis som det ska.
 
Ha det bäst alla och sköt om er! 
 
 
 
 
 

Vår på G?

Nu har det äntligen börjat vara plusgrader vissa dagar och det djupa snötäcket sjunker sakta men säkert ihop. Känns förhoppningsfullt och vi längtar efter att ta hem husbilen igen och börja planera lite kortare turer. Det här året har den verkligen varit det perfekta semesterfordonet!
 

Vackra mönster av snö i olika lager hemma på gården.
 

Och promenaderna fortsätter. Hade tänkt ta en selfie men missade en aning och tyckte att det blev en mer fartfylld bild. Jag ska nog alltid vara i lite oskarp rörelse för att duga i mina egna ögon! Haha!


I onsdags var det bara att ta på munskyddet och köra till Umeå! Maken hängde med och det var skönt med sällskap då vädret verkligen inte var på vår sida.


Allt gick dock bra och här är jag ombytt och klar nere i studion! 


Distanserad gruppbild med Beppe och trevlige historikern Curt Persson som pratade om dokumentärserien "Jag var en lägre ras" - en serie om förföljelsen av svenska Tornedalingar. Starkt!
 
Studiomannen Johan, tillika @filmoraklet, såg till att vi blev mickade och befann oss på rätt ställe. Nu är det verkligen glest i studion och munskydden sitter på fram till start. 
 
I onsdags var det också Sverigefinnarnas dag och jag valde att prata om nyutgåvan av Zacharias Topelius "Läsning för barn" som fortfarande har en alldeles särskild ställning när det gäller barnlitteratur. För den som inte orkar bära hem de tre tjocka banden finns också en tunnare "Sagor i urval". Jag blev så lycklig då jag såg att han skrivit texter som jag ofta sjungit för barnen. Sov du lilla videung var en klassiker. Tipsade också om "Den trogne läsaren" av finländske Max Seeck och isländske Ragnar Jónassons nyutkomna "Snöblind". Spännande båda två och väldigt läsvärda!
 
Sedan har veckan fortsatt med jobb och vi ägnade också nästan en hel dag åt framtidsdiskussioner. Vi är ju ett ganska snacksaligt gäng så nu ska jag bara försöka hinna renskriva alla anteckningar... haha! Men det blir nog bra.
 
Har känt mig lite hängig och trodde att jag skulle bli förkyld men det är nog bara är mitt humör som ställer till det. Det ÄR svårt att uppanamma kraft att ta tag i saker och jag känner mig verkligen inte som någon stjärna. Vissa dagar är jag t o m lite låg och efter senaste TV-sändningen tyckte jag heller inte att jag levererade som jag ville. Då är det tur att man har en familj som kan trycka på rätt knappar. Fick en skärmdump av Emilia som fått mess av en f d anställd i Göteborg som frågade om det var "Mamma Lindgren" som var i TV? Jodå...
 
Det gjorde min dag! Vilka underbara människor det finns! <3 Tack älskade unge!
 
Solen visar sig också från sin bästa sida ibland och idag har det blivit en mils promenad. Gick också förbi min kompis Anna som flyttat till Morö Backe med sin familj. Det nybyggda huset såg så fint ut och jag längtar tills jag får komma in och surra bort lite tid! 
 
Längtar efter massor med saker men kanske mest efter att vi ska få vaccin så att man kan få träffa alla vänner - och barnen som man saknar så sjukt mycket! Men snart är vi där. På onsdag ska jag skjutsa mamma så att hon får sin första spruta och det känns så skönt!
 
Håll i och håll ut!
 
 
 
 

Böcker och bastu!

På onsdag är det dags för ännu en sändning av Go'kväll i SVT. Har plöjt de nya böckerna (ja, man vill ju vara aktuell) och precis skrivit ned mina noteringar inför programmet.

Känns skönt att vara förberedd redan nu då veckan inleds med annat jobb och framtidsdag med Nordiskt Berättarcentrum.
 
Annars har helgen ägnats åt promenader, snöskottning, bastu (hur skönt som helst!), mat, mat, mat - och semlor! Haha! Vi älskar verkligen semlor men nu har vi frossat i oss de sista... 
 

En månad sedan snökanonen och naturen gör fortfarande glada miner! :)


Allt är vackert frostigt!
 

Nu har det kommit ett par decimeter till den här helgen och jag börjar vara nöjd med tilldelningen. Det får gärna börja töa och bli lite varmare väder. Dagens promenad var kylslagen trots att det bara var -12.

Kom nu vårvintern! Jag behöver dig...
 
Förutom mer sol behöver jag också lite färre semlor så det får bli en mindre sockrig vecka. Annars rullar livet på och jag ser fram emot fina och händelserika dagar. Dags att fixa lite middag och idag blir det Susanne Jonssons goda enchiladas. Mums!
 
 
 
 

Mat & bak & skidor!

Det är så härligt ute! Idag inledde vi med sex kilometer promenad och ett stopp på ICA för att handla semlor som vi fikade till herrarnas skidskytte. Det blev dubbel glädje då Samuelsson också sköt hem ett silver till Sverige!
 
Njuter allt jag kan trots att det fortfarande är lite för kallt för att sitta i solväggen. Men det kommer!
 
Igår skrev jag en del och passade på att laga upp lite gryta. Jag gör mycket grytor eftersom det är en perfekt rätt att laga medan man sitter och jobbar. Den klarar sig själv fram till att grönsakerna ska i och sedan är den nästan ännu godare att äta dagen efter. 
 
Vi gjorde upp eld ute igår och grillade korv till lunch, och då kom jag på att jag brukade baka små tekakor när barnen var små. De är perfekta som bröd till falukorven. 
 
Hittade ett recept som bygger på havregrynsgröt och de blev riktigt goda. Så nu kan det komma fler korvgrillardagar!
 
Vill ni baka så kommer receptet här:
 
Ingredienser till 20 stycken
1 dl havregryn (blandade också i lite solrosfrön)
5 dl vatten
50 g smör
0,5 dl ljus sirap
2 tsk salt
50 g jäst
9-12 dl rågsikt (jag blandade vete, råg och graham)

Gör så här:
1. Koka en gröt på havregryn och 2,5 dl vatten.
2. Smält smöret i gröten, samt blanda i resten av vattnet, sirapen och saltet.
3. Smula jästen i en bunke, ha i grötblandningen och rör tills jästen löst upp sig.
4. Blanda i mjölet och arbeta degen ihop till en deg, mjölmängden varierar på hur länge man kokat gröten så därav kan det variera. Degen ska gå att ta på utan att den klibbar på fingrarna.
5. Låt jäsa 30 minuter.
6. Ha upp degen på ett bakbord och knåda den lite. Kavla ut degen ca 0,5 cm hög. Stansa ut rundlar och lägg på bakplåtspapperklädd plåt. Nagga tekakorna med en gaffel.
7. Låt jäsa under en handduk ca 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
8. Baka mitt i ugnen i 6-8 minuter tills de får en gyllene färg.
 
Ha en fortsatt fin Alla hjärtans dag! <3
 
 
 

Hjärtefint!

Jag vet att bilder av sol och snö inte har något högt nyhetsvärde men jag måste ta med sådana bilder då solens strålar fyller mig med såååå mycket energi!
 

Hjärtefint på väg till morgonens promenad! Det är måhända inget hjärta men det kändes i alla fall så när jag kom mig ut efter en riktigt bra natt. 
 
Jag har sovit uselt några nätter och igår hade jag både ont i kroppen och skallen. Trodde att jag skulle bli rejält sjuk men en vilodag och en bra natt gör att det känns lättare och det som återstår är halsont och lite snuva. Ikväll ska jag sätta in lite rysk coronamedicin; bastu och vodka! Minus vodkan då... haha! Ja, de har ju hävdat att Covid-19 kan botas på det sättet men nu verkar de ha tappat tilltron till vodka då de också tagit fram ett vaccin.


Fin dag även igår och man börjar se att vårvintern är på ingående.


Ljuvligt!


Snön och solen förskönar det mesta!


Hemma är det välskottat och liiite ljusare nu!


Maken har fixat en soffa så imorrn blir det till att grilla korv till lunch.

Igår blev det husmans med älgfärsbiffar och kantarellsås. Det är oförskämt gott!

Skriver på min bok och just nu är det verkligen ingen rolig läsning. De första åtta sidorna är inte alldeles muntra men jag har ju mycket kvar och får väl bestämma mig längre fram om det blir något jag kan dela med andra. Annars var det ju en bra syssla i pandemitider.
 
Önskar er alla en hjärtefin helg och gläds med alla svenska medaljörer som gjort fantastiska prestationer de här dagarna; Brons i mixed stafett, guld i skridskor och idag ett skidskytteguld i sprint! Såååå roligt och fantastiskt bra jobbat av alla! Fint att se ledare och aktiva bli rörda över insatserna. 
 
Och ser det inte ut lite som ett hjärta där på grenen? Joo, hjärtefint!





En del är kungar...

Har precis sett sprintstafetterna och blev så förvånad över resultatet. Oskar Svensson vann igår men såg inte ut att ens ta dagens tävling på allvar. Eller så har något hänt med formen? Förvånande var också att damerna "bara" kom tvåa. Vi har vant oss vid att Linn Svahn spurtar om alla men idag fick hon se sig besegrad. 
 
Nu blir man garanterat bortskämd med deras prestationer och det kan säkert vara nyttigt för både oss och dem att allt inte flyter till hundra procent innan VM. Borde ge, åtminstone Svahn, tändvätska så det räcker.
 
Det kan verkligen inte vara lätt att vara på topp varje dag. Det är det ju inte ens för en vanlig vardagsmotionär... Bra att inse att det inte bara är jag som har "dåliga dagar", haha! Jag ändrar mig därför och säger bra jobbat! Nu ser vi fram emot VM.
 
En som däremot inte fått något beröm idag är Snurre. Denna gosiga, roliga, söta och lydiga katt som aldrig har haft sönder något (sedan han som kattunge bet av en laddkabel...) och aldrig varit uppe på bord och bänkar. Han har plötsligt hoppat upp på bordet två gånger den här veckan och jag trodde det berodde på att jag blandat tulpanerna med blåbärsris, men i morse insåg vi att vi nog har blivit lurade:
 

Han gillade inte lyxtulpanerna! Sex av tio blommor var avbitna och det här är ju en giftig blomma för katter. Nu ser han dock ut att må (alldeles för) bra och förmodligen var det bara ett bus. Jag tog bort tulpanerna, rengjorde allt och ställde tillbaka vasen med blåbärsris. Då kliver han upp och lägger sig tillrätta på bordet! Men va?! Gissa om han åkte ut?!
 
Nåja, nu är han inne igen och verkar inte minnas att vi varit ovänner... Han ligger som vanligt, avslappnad och utsträckt, på hela makens favoritplats i soffan. Det är kanske, som de säger, att katter är kungar. Snart tycker han väl att vi ska flytta ut också? 

Nästa kung möter vi längst efter cykelvägen när vi promenerar. Han går konsekvent på höger sida och vi på vänster. När vi möts viker han inte en millimeter och jag måste erkänna att det stör mig något då jag ju vet att det i Trafikförordningen (sedan okt 2018) finns fastlagt hur man beter sig på kombinerade gång- och cykelvägar: "Gå om möjligt längst till vänster i din färdriktning, när du använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana." 
 
När vi möttes igår var jag tvungen att lite högt säga att det faktiskt är vänstertrafik för gångtrafikanter... Varför kan jag inte vara tyst? Han svarade ganska uppbragt att han följde skyltningen. Och då går man till höger! Jag hävdade att lagen ju måste gälla, men insåg också att detta skulle bli en omöjlig diskussion... Bäst att gå hem. Och bäst att nästa gång promenera förbi de skyltar som finns längst ned på Solbacken. Haha!
 
Så här ser det ut på skylten längst ned i backen. Han gick naturligtvis på den sida han tyckte var rätt. Och vi som, från vårt håll, bara har den övre, runda påbudsskylten - vi går naturligtvis ovanpå cyklisterna... 

Nästa gång vi möts kommer jag säkert, som vanligt, att gå över på höger sida, så att han får som han vill. Men jag kanske kommer att sluta hälsa? Haha! Nej, jag får hänvisa till den regel som jag skickat med barnen där de ska tänka på att välja sina strider; "Vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig?". Jag släpper detta och fortsätter vara lycklig!
 
Lycklig blev jag också igår kväll när jag lagade till Skrejtorsken som vi beställt från Frisk Fisk. Färsk, fast, fyrtiotre grader och fantastiskt goooood! 

Det gäller ju att fokusera på det som är positivt. Och inte på olydiga katter och högervridna gångtrafikanter! Tjingeling!
 
 
 
 

Mellan hopp och förtvivlan...

Mitt humör har verkligen varit galet ojämnt de senaste dagarna. För några dagar sedan (och faktiskt nästan hela tiden!) var jag mig positiv, hoppfull och tyckte att allt var möjligt. Sedan dess har jag gjort lite pappersarbete och kanske (mest troligt) var det den deprimerande uträkningen som gjorde mig så arg - och less - på pandemin, på uteblivna jobb, på svårigheter och, inte minst, utebliven kreativitet. Självklart också på bristande möjligheter att söka bidragsstöd.
 
Hur man än vänder och vrider på de stöd som finns så gäller inga av bidragen min typ av företag. Hade jag haft en enskild firma hade jag däremot kunnat få omsättningsstöd. Nääääeeee... nu räcker det! Tog en rask promenad (som jag ju gör varje dag) och var så arg på allt. Det är inte ofta jag känner ilska över saker som inte går att påverka - och det är heller ingen bra känsla att befinna sig i - men ibland halkar jag ner och då hjälper fysisk aktivitet (till viss del). 

Men det är inte bara jag som är trött. Snurre blir också uttråkad:

"Och hon bara sitter vid datorn... Jag är sååååå less!"
 
Det enda stöd jag fått den här perioden är ett "coronabidrag" runt midjan i form av extra mycket TV-kvällar och desserter... haha! Nej, att unna sig sötsaker när humöret är på nedåtgående är ingen lyckad lösning men det senaste året har jag och maken också peppat varandra till fysisk aktivitet och det är det bästa beroendet! Nu kör vi även ett kort program varje dag med lite styrke- och coreövningar. Jag skriver om det här på bloggen för att påminna mig om att inte fuska... haha!
 
Hur som helst är det bara att gilla läget och hålla i. Jag är ju inte direkt ensam om att befinna mig i kris och får vi vara friska så ordnar sig resten. Men jag måste bara beklaaaaaaaaga mig lite. 
 
Nu över till det mer hoppfulla. Joo, jag har nog lyckats vända på humörsteken den här veckan ändå. Kan till viss del bero på att jag köpt två nya tröjor och det piggade upp... haha!


Vi hade dessutom en rolig digital middag i lördags tillsammans med vårt kompisgäng. Alla lagade samma trerätters middag (oxfilé med caesardressing till varmrätt) och vi hann även med ett roligt spel på slutet. Kul att hänga lite. Svårigheten är ju att turas om att prata men bättre än att inte ses alls. Prova! Nästa date blir nog ändå en utomhusaktivitet. Live är ju klart överlägset!
 
Nu skulle jag lägga in lite bilder från veckan och helt plötsligt dyker denna upp:
 
Jaaaaa! Sommar och semester med husbilen och ett fuktigt stopp på vägen. Hur kunde den här bilden hamna i januarimappen? Kanske för att jag behövde den? Jag blev i alla fall glad!
 
Nu känner jag ändå att allt kommer att lösa sig. Vi går mot ljusare tider och det är väl inte bara jag som gräver ned mig:
 

Lilla utegranen var väl på topp i mitten av januari...

...och numera syns den knappt. Men den är snart synlig igen - åtminstone så pass att vi kan komma åt uttaget och släcka den!
 

Mycket mat blir det och fredagens torskrygg med pepparrot och brynt smör var bara "to die for". Det är roligt att fynda i den egna frysen.
 
Häromdagen var också solen framme och den ljusa bilden tar jag med mig. Den och Mikael Richters konstverk:

Allt kommer att bli bra!
 
 
 
 

Minnesdag!

Igår var det Förintelsens Minnesdag och jag hade förmånen att få lyssna till Margit Silberstein och ge årets första boktips i Go'kväll. Alltid lika roligt att åka till Umeå för en heldag på SVT där det är varmt, vänligt och välkomnande! Om ni missat programmet finns det här: Go'kväll
 
Man får fin service i sminket och efter en god lunch var det dags att gå ner i studion för repetition innan bandning. Vi spelar in ett par timmar innan sändning men gör det som direktsändning så det är bara att tuta och köra.
 
Här är kvällens kvartett samlade innan start. När man får dela studio med skellefteåkocken Erik Brännström blir det aldrig tråkigt och vi larvade oss en hel del...
 

Mitt första program med Jovan som programledare och det funkade hur fint som helst! Han är genuint intresserad av andra människor och blev ett bra bollplank under min bokpunkt. Med anledning av dagen hade jag valt passande titlar som jag verkligen kan rekommendera.

Den här biografin om Anne Frank gav nya bilder av både nazismens framväxt och familjen Franks liv innan kriget. Fortfarande blir jag så upprörd över att Förintelsen fick ske. Det är ett så surrealistiskt folkmord att om det inte hade hänt hade man inte trott att det var sant... Ohyggligt!
 
Övriga titlar var "Hoppets tåg" av Viola Ardone och "Att överleva envälde" av Masha Gessen. Välskrivet och läsvärt!

Kvällens gäst var journalisten Margit Silberstein som precis kommit ut med boken "Förintelsens barn" - om sin egen uppväxt och om föräldrarna som överlevde kriget och kom till Sverige med de vita bussarna. Starkt!


Och gladaste kocken hade en klockren sås-skola igår. Med samma grund lagade han tre olika, och goda, såser som han serverade till biff, kyckling och fisk. Mums!

Jag är så glad över att jag fortfarande får ha det här uppdraget. Att få göra ett jobb, förbereda, planera och leverera är så oerhört tillfredsställande och jag saknar verkligen alla roliga och kreativa uppdrag som ställts in det senaste året. Jaa, jag har ju min producent-halvtid som jag trivs så bra med - men det ÄR extra roligt att få stå längst fram och leverera. Roligast är dock alltid live med en publik!
 

Annars går det åt rätt håll. Snötäcket är enormt men vi har sett solen flera gånger och det är som alltid en höjdare!

Var rädda om er och varandra! 
 
 
 

Allt driver...

...utom snöslungan... haha! Ja, man måste ju skratta åt eländet efter en helg med värsta snösmockan! Himmel vad snö vi har fått och vad det drivit och blåst rakt in på tomten.


Ihärdige maken ser liten (och lätt sliten) ut mitt i allt det vita. Gångarna på gården liknar numera den nyplogade Stekenjokkvägen.


Själv har jag varit fräsch som en nyponros hela helgen... haha!


Man förstår att Snurre tar skydd i lilla vedhuset på bron. Han känner ju inte längre igen sig.
 

Som vi skottat den här helgen! Korta pauser för ombyte av kläder och sedan ut igen.


Precis när vi fått av uppfarten i fredags så kom traktorn - och lämnade en enorm plogvall... Tack å bock!
 
Att skotta går väl egentligen bra om man har någonstans att lägga snön men nu är det fullt och högt överallt. Hör nu att traktorn är igång på gatan så kanske har vi bättre förutsättningar inför nya snöfall. Idag behövde vi handla lite men jag valde att inte ta bilen. Cykelvägarna brukar ju vara plogade.
 

Men nej. Det blev ett långsamt pulsande.


Nåja, vi har suttit inne i värmen och ätit både renskav...


...och goda chokladfondanter! Det gäller ju att återställa alla förlorade kalorier... haha!


Vitt och vackert ikväll. Kan vara bra att blicka tillbaka på när man klagar på sommarvädret.


Nu börjar det vara svårt att ta sig runt huset då man knappt kan skotta gången närmast väggen men maken har kämpat och varit en riktig hjälte! Vi är lite mörbultade nu men har å andra sidan sovit som stockar. 
 
Ser fram emot en bastu nu när den äntligen är framskottad!

Jag ska inte klaga på snön. Vi har ju valt att bo här uppe och jag gillar de olika årstiderna. Nu tycker jag dock att det räcker med snöfall för ett tag. Jag vill ha friskt och krispigt vinterväder med knarrande snö under skorna och en klar himmel med sooool som höjer humöret. Give it to me!
 
Sköt om er och njut av motionen. Snart ligger vi klistrade i solstolen igen! :)
 
 
 

RSS 2.0