Vår på G?

Nu har det äntligen börjat vara plusgrader vissa dagar och det djupa snötäcket sjunker sakta men säkert ihop. Känns förhoppningsfullt och vi längtar efter att ta hem husbilen igen och börja planera lite kortare turer. Det här året har den verkligen varit det perfekta semesterfordonet!
 

Vackra mönster av snö i olika lager hemma på gården.
 

Och promenaderna fortsätter. Hade tänkt ta en selfie men missade en aning och tyckte att det blev en mer fartfylld bild. Jag ska nog alltid vara i lite oskarp rörelse för att duga i mina egna ögon! Haha!


I onsdags var det bara att ta på munskyddet och köra till Umeå! Maken hängde med och det var skönt med sällskap då vädret verkligen inte var på vår sida.


Allt gick dock bra och här är jag ombytt och klar nere i studion! 


Distanserad gruppbild med Beppe och trevlige historikern Curt Persson som pratade om dokumentärserien "Jag var en lägre ras" - en serie om förföljelsen av svenska Tornedalingar. Starkt!
 
Studiomannen Johan, tillika @filmoraklet, såg till att vi blev mickade och befann oss på rätt ställe. Nu är det verkligen glest i studion och munskydden sitter på fram till start. 
 
I onsdags var det också Sverigefinnarnas dag och jag valde att prata om nyutgåvan av Zacharias Topelius "Läsning för barn" som fortfarande har en alldeles särskild ställning när det gäller barnlitteratur. För den som inte orkar bära hem de tre tjocka banden finns också en tunnare "Sagor i urval". Jag blev så lycklig då jag såg att han skrivit texter som jag ofta sjungit för barnen. Sov du lilla videung var en klassiker. Tipsade också om "Den trogne läsaren" av finländske Max Seeck och isländske Ragnar Jónassons nyutkomna "Snöblind". Spännande båda två och väldigt läsvärda!
 
Sedan har veckan fortsatt med jobb och vi ägnade också nästan en hel dag åt framtidsdiskussioner. Vi är ju ett ganska snacksaligt gäng så nu ska jag bara försöka hinna renskriva alla anteckningar... haha! Men det blir nog bra.
 
Har känt mig lite hängig och trodde att jag skulle bli förkyld men det är nog bara är mitt humör som ställer till det. Det ÄR svårt att uppanamma kraft att ta tag i saker och jag känner mig verkligen inte som någon stjärna. Vissa dagar är jag t o m lite låg och efter senaste TV-sändningen tyckte jag heller inte att jag levererade som jag ville. Då är det tur att man har en familj som kan trycka på rätt knappar. Fick en skärmdump av Emilia som fått mess av en f d anställd i Göteborg som frågade om det var "Mamma Lindgren" som var i TV? Jodå...
 
Det gjorde min dag! Vilka underbara människor det finns! <3 Tack älskade unge!
 
Solen visar sig också från sin bästa sida ibland och idag har det blivit en mils promenad. Gick också förbi min kompis Anna som flyttat till Morö Backe med sin familj. Det nybyggda huset såg så fint ut och jag längtar tills jag får komma in och surra bort lite tid! 
 
Längtar efter massor med saker men kanske mest efter att vi ska få vaccin så att man kan få träffa alla vänner - och barnen som man saknar så sjukt mycket! Men snart är vi där. På onsdag ska jag skjutsa mamma så att hon får sin första spruta och det känns så skönt!
 
Håll i och håll ut!
 
 
 
 

Böcker och bastu!

På onsdag är det dags för ännu en sändning av Go'kväll i SVT. Har plöjt de nya böckerna (ja, man vill ju vara aktuell) och precis skrivit ned mina noteringar inför programmet.

Känns skönt att vara förberedd redan nu då veckan inleds med annat jobb och framtidsdag med Nordiskt Berättarcentrum.
 
Annars har helgen ägnats åt promenader, snöskottning, bastu (hur skönt som helst!), mat, mat, mat - och semlor! Haha! Vi älskar verkligen semlor men nu har vi frossat i oss de sista... 
 

En månad sedan snökanonen och naturen gör fortfarande glada miner! :)


Allt är vackert frostigt!
 

Nu har det kommit ett par decimeter till den här helgen och jag börjar vara nöjd med tilldelningen. Det får gärna börja töa och bli lite varmare väder. Dagens promenad var kylslagen trots att det bara var -12.

Kom nu vårvintern! Jag behöver dig...
 
Förutom mer sol behöver jag också lite färre semlor så det får bli en mindre sockrig vecka. Annars rullar livet på och jag ser fram emot fina och händelserika dagar. Dags att fixa lite middag och idag blir det Susanne Jonssons goda enchiladas. Mums!
 
 
 
 

Mat & bak & skidor!

Det är så härligt ute! Idag inledde vi med sex kilometer promenad och ett stopp på ICA för att handla semlor som vi fikade till herrarnas skidskytte. Det blev dubbel glädje då Samuelsson också sköt hem ett silver till Sverige!
 
Njuter allt jag kan trots att det fortfarande är lite för kallt för att sitta i solväggen. Men det kommer!
 
Igår skrev jag en del och passade på att laga upp lite gryta. Jag gör mycket grytor eftersom det är en perfekt rätt att laga medan man sitter och jobbar. Den klarar sig själv fram till att grönsakerna ska i och sedan är den nästan ännu godare att äta dagen efter. 
 
Vi gjorde upp eld ute igår och grillade korv till lunch, och då kom jag på att jag brukade baka små tekakor när barnen var små. De är perfekta som bröd till falukorven. 
 
Hittade ett recept som bygger på havregrynsgröt och de blev riktigt goda. Så nu kan det komma fler korvgrillardagar!
 
Vill ni baka så kommer receptet här:
 
Ingredienser till 20 stycken
1 dl havregryn (blandade också i lite solrosfrön)
5 dl vatten
50 g smör
0,5 dl ljus sirap
2 tsk salt
50 g jäst
9-12 dl rågsikt (jag blandade vete, råg och graham)

Gör så här:
1. Koka en gröt på havregryn och 2,5 dl vatten.
2. Smält smöret i gröten, samt blanda i resten av vattnet, sirapen och saltet.
3. Smula jästen i en bunke, ha i grötblandningen och rör tills jästen löst upp sig.
4. Blanda i mjölet och arbeta degen ihop till en deg, mjölmängden varierar på hur länge man kokat gröten så därav kan det variera. Degen ska gå att ta på utan att den klibbar på fingrarna.
5. Låt jäsa 30 minuter.
6. Ha upp degen på ett bakbord och knåda den lite. Kavla ut degen ca 0,5 cm hög. Stansa ut rundlar och lägg på bakplåtspapperklädd plåt. Nagga tekakorna med en gaffel.
7. Låt jäsa under en handduk ca 30 minuter. Sätt ugnen på 225 grader.
8. Baka mitt i ugnen i 6-8 minuter tills de får en gyllene färg.
 
Ha en fortsatt fin Alla hjärtans dag! <3
 
 
 

Hjärtefint!

Jag vet att bilder av sol och snö inte har något högt nyhetsvärde men jag måste ta med sådana bilder då solens strålar fyller mig med såååå mycket energi!
 

Hjärtefint på väg till morgonens promenad! Det är måhända inget hjärta men det kändes i alla fall så när jag kom mig ut efter en riktigt bra natt. 
 
Jag har sovit uselt några nätter och igår hade jag både ont i kroppen och skallen. Trodde att jag skulle bli rejält sjuk men en vilodag och en bra natt gör att det känns lättare och det som återstår är halsont och lite snuva. Ikväll ska jag sätta in lite rysk coronamedicin; bastu och vodka! Minus vodkan då... haha! Ja, de har ju hävdat att Covid-19 kan botas på det sättet men nu verkar de ha tappat tilltron till vodka då de också tagit fram ett vaccin.


Fin dag även igår och man börjar se att vårvintern är på ingående.


Ljuvligt!


Snön och solen förskönar det mesta!


Hemma är det välskottat och liiite ljusare nu!


Maken har fixat en soffa så imorrn blir det till att grilla korv till lunch.

Igår blev det husmans med älgfärsbiffar och kantarellsås. Det är oförskämt gott!

Skriver på min bok och just nu är det verkligen ingen rolig läsning. De första åtta sidorna är inte alldeles muntra men jag har ju mycket kvar och får väl bestämma mig längre fram om det blir något jag kan dela med andra. Annars var det ju en bra syssla i pandemitider.
 
Önskar er alla en hjärtefin helg och gläds med alla svenska medaljörer som gjort fantastiska prestationer de här dagarna; Brons i mixed stafett, guld i skridskor och idag ett skidskytteguld i sprint! Såååå roligt och fantastiskt bra jobbat av alla! Fint att se ledare och aktiva bli rörda över insatserna. 
 
Och ser det inte ut lite som ett hjärta där på grenen? Joo, hjärtefint!





En del är kungar...

Har precis sett sprintstafetterna och blev så förvånad över resultatet. Oskar Svensson vann igår men såg inte ut att ens ta dagens tävling på allvar. Eller så har något hänt med formen? Förvånande var också att damerna "bara" kom tvåa. Vi har vant oss vid att Linn Svahn spurtar om alla men idag fick hon se sig besegrad. 
 
Nu blir man garanterat bortskämd med deras prestationer och det kan säkert vara nyttigt för både oss och dem att allt inte flyter till hundra procent innan VM. Borde ge, åtminstone Svahn, tändvätska så det räcker.
 
Det kan verkligen inte vara lätt att vara på topp varje dag. Det är det ju inte ens för en vanlig vardagsmotionär... Bra att inse att det inte bara är jag som har "dåliga dagar", haha! Jag ändrar mig därför och säger bra jobbat! Nu ser vi fram emot VM.
 
En som däremot inte fått något beröm idag är Snurre. Denna gosiga, roliga, söta och lydiga katt som aldrig har haft sönder något (sedan han som kattunge bet av en laddkabel...) och aldrig varit uppe på bord och bänkar. Han har plötsligt hoppat upp på bordet två gånger den här veckan och jag trodde det berodde på att jag blandat tulpanerna med blåbärsris, men i morse insåg vi att vi nog har blivit lurade:
 

Han gillade inte lyxtulpanerna! Sex av tio blommor var avbitna och det här är ju en giftig blomma för katter. Nu ser han dock ut att må (alldeles för) bra och förmodligen var det bara ett bus. Jag tog bort tulpanerna, rengjorde allt och ställde tillbaka vasen med blåbärsris. Då kliver han upp och lägger sig tillrätta på bordet! Men va?! Gissa om han åkte ut?!
 
Nåja, nu är han inne igen och verkar inte minnas att vi varit ovänner... Han ligger som vanligt, avslappnad och utsträckt, på hela makens favoritplats i soffan. Det är kanske, som de säger, att katter är kungar. Snart tycker han väl att vi ska flytta ut också? 

Nästa kung möter vi längst efter cykelvägen när vi promenerar. Han går konsekvent på höger sida och vi på vänster. När vi möts viker han inte en millimeter och jag måste erkänna att det stör mig något då jag ju vet att det i Trafikförordningen (sedan okt 2018) finns fastlagt hur man beter sig på kombinerade gång- och cykelvägar: "Gå om möjligt längst till vänster i din färdriktning, när du använder vägrenen, körbanan eller en gemensam gång- och cykelbana." 
 
När vi möttes igår var jag tvungen att lite högt säga att det faktiskt är vänstertrafik för gångtrafikanter... Varför kan jag inte vara tyst? Han svarade ganska uppbragt att han följde skyltningen. Och då går man till höger! Jag hävdade att lagen ju måste gälla, men insåg också att detta skulle bli en omöjlig diskussion... Bäst att gå hem. Och bäst att nästa gång promenera förbi de skyltar som finns längst ned på Solbacken. Haha!
 
Så här ser det ut på skylten längst ned i backen. Han gick naturligtvis på den sida han tyckte var rätt. Och vi som, från vårt håll, bara har den övre, runda påbudsskylten - vi går naturligtvis ovanpå cyklisterna... 

Nästa gång vi möts kommer jag säkert, som vanligt, att gå över på höger sida, så att han får som han vill. Men jag kanske kommer att sluta hälsa? Haha! Nej, jag får hänvisa till den regel som jag skickat med barnen där de ska tänka på att välja sina strider; "Vill jag ha rätt eller vill jag vara lycklig?". Jag släpper detta och fortsätter vara lycklig!
 
Lycklig blev jag också igår kväll när jag lagade till Skrejtorsken som vi beställt från Frisk Fisk. Färsk, fast, fyrtiotre grader och fantastiskt goooood! 

Det gäller ju att fokusera på det som är positivt. Och inte på olydiga katter och högervridna gångtrafikanter! Tjingeling!
 
 
 
 

Mellan hopp och förtvivlan...

Mitt humör har verkligen varit galet ojämnt de senaste dagarna. För några dagar sedan (och faktiskt nästan hela tiden!) var jag mig positiv, hoppfull och tyckte att allt var möjligt. Sedan dess har jag gjort lite pappersarbete och kanske (mest troligt) var det den deprimerande uträkningen som gjorde mig så arg - och less - på pandemin, på uteblivna jobb, på svårigheter och, inte minst, utebliven kreativitet. Självklart också på bristande möjligheter att söka bidragsstöd.
 
Hur man än vänder och vrider på de stöd som finns så gäller inga av bidragen min typ av företag. Hade jag haft en enskild firma hade jag däremot kunnat få omsättningsstöd. Nääääeeee... nu räcker det! Tog en rask promenad (som jag ju gör varje dag) och var så arg på allt. Det är inte ofta jag känner ilska över saker som inte går att påverka - och det är heller ingen bra känsla att befinna sig i - men ibland halkar jag ner och då hjälper fysisk aktivitet (till viss del). 

Men det är inte bara jag som är trött. Snurre blir också uttråkad:

"Och hon bara sitter vid datorn... Jag är sååååå less!"
 
Det enda stöd jag fått den här perioden är ett "coronabidrag" runt midjan i form av extra mycket TV-kvällar och desserter... haha! Nej, att unna sig sötsaker när humöret är på nedåtgående är ingen lyckad lösning men det senaste året har jag och maken också peppat varandra till fysisk aktivitet och det är det bästa beroendet! Nu kör vi även ett kort program varje dag med lite styrke- och coreövningar. Jag skriver om det här på bloggen för att påminna mig om att inte fuska... haha!
 
Hur som helst är det bara att gilla läget och hålla i. Jag är ju inte direkt ensam om att befinna mig i kris och får vi vara friska så ordnar sig resten. Men jag måste bara beklaaaaaaaaga mig lite. 
 
Nu över till det mer hoppfulla. Joo, jag har nog lyckats vända på humörsteken den här veckan ändå. Kan till viss del bero på att jag köpt två nya tröjor och det piggade upp... haha!


Vi hade dessutom en rolig digital middag i lördags tillsammans med vårt kompisgäng. Alla lagade samma trerätters middag (oxfilé med caesardressing till varmrätt) och vi hann även med ett roligt spel på slutet. Kul att hänga lite. Svårigheten är ju att turas om att prata men bättre än att inte ses alls. Prova! Nästa date blir nog ändå en utomhusaktivitet. Live är ju klart överlägset!
 
Nu skulle jag lägga in lite bilder från veckan och helt plötsligt dyker denna upp:
 
Jaaaaa! Sommar och semester med husbilen och ett fuktigt stopp på vägen. Hur kunde den här bilden hamna i januarimappen? Kanske för att jag behövde den? Jag blev i alla fall glad!
 
Nu känner jag ändå att allt kommer att lösa sig. Vi går mot ljusare tider och det är väl inte bara jag som gräver ned mig:
 

Lilla utegranen var väl på topp i mitten av januari...

...och numera syns den knappt. Men den är snart synlig igen - åtminstone så pass att vi kan komma åt uttaget och släcka den!
 

Mycket mat blir det och fredagens torskrygg med pepparrot och brynt smör var bara "to die for". Det är roligt att fynda i den egna frysen.
 
Häromdagen var också solen framme och den ljusa bilden tar jag med mig. Den och Mikael Richters konstverk:

Allt kommer att bli bra!
 
 
 
 

RSS 2.0