September!

Vilken månad! Det var länge sedan jag hade så lite tid över... Det har sannerligen varit fullt upp med jobb och förberedelser inför Berättarfestivalen2020 som drar igång 12 oktober. Spontant känns det som om jag bara jobbat men när jag kikar igenom bilderna i kameran inser jag dock att det också hänt en hel del annat. 
 
1 september. En härlig kväll med bästa gänget på den utmärkta minigolfbanan vid Eddahallen! Jag hade ingen aning om att vi har en så välskött 18-hålsbana men rekommenderar den verkligen. Stort grattis till bästa maken och Carina som delade segern!
 

2 september. Hade turen att bli inbjuden till föreställningen "Origami" som spelades på Vitberget. Vilken magisk uppvisning! Origami är ju konsten att vika papper till tredimensionella objekt och här gjordes det i stor skala - med en container...


Sakta, sakta öppnades ett hörn...


...och ut kommer en fantastisk akrobat/dansare!


Ingen höjdrädsla här inte... 
 

Satchie Noro är dansare och koreograf med bakgrund i balett och akrobatik. Silvain Ohl är designer, konstruktör och poet. Tillsammans har de skapat en otroligt häftig föreställning!


Med en gemensam fascination för containrar och med inspiration av traditionell origamiteknik förvandlas fraktbehållaren till ett ting som deltar i skapandet av nya relationer. 


Furinkaï är namnet på det franska kompani som ligger bakom föreställningen och som i Skellefteå börjar sin Sverigeturné. Hade verkligen önskat att vi sluppit Corona och att en jättebublik fått vara med om denna upplevelse!


3 september. Som vi längtar efter att flytta in i Sara Kulturhus! Den här dagen fick jag vara med i en av de grupper som guidas runt i det som fortfarande är ett bygge.


Vilka snyggingar vi blev med hjälmar, herrskor med stålhätta och reflexvästar... haha!


Och vilket hus det blir! Storslaget och med en spännande design. Bottenvåningen blir snyggaste biblioteket, hotellentré och caféscen och här har vi kommit en trappa upp.


Högt i tak och med annorlunda takstolar.


Genom fönstret kunde vi se ett av hotellrummen lyftas på plats.


Här stod vi på det som ska bli stora scenen.


Och här inne i Västerbottensteaterns Black Box!


Höga specialdörrar för in-och utlast till verkstäderna! Och en liten Theresa i jätteväst.


Höga passager också för dekorelement. 


Replokal med underbar utsikt!


Det kommer att bli ett mäktigt hus som både är klimatsmart och genomtänkt. Det mest komplicerade blir garanterat att få flera verksamheter att samspela men det ger sig nog det också. 


5 september. I coronatider får man inte tveka. När biljetterna till Unghästens jubileumsföreställning släpptes var jag snabb och fick därför en helt underbar kväll tillsammans med fina kompisen Anna! Mästerskapet fungerade som husband och var som vanligt svängiga och alldeles lysande.


Mycket galen impro som är deras bästa gren! Här fick vi se hur det gick till när Unghästen besökte en skolklass och gjorde dansanta avtryck...


Andra akten bestod av galen Mello-impro! William ledde galan och Firelle fungerade som improviserad kör till låtar som skapades i stunden. 


Sonja var så galet bra i outfit som valdes av publiken.


David är en mästare - även i glesbygdskavaj...


Linda gjorde flera minnevärda sånginsatser och hennes tidigare audition var så sjukt rolig!


Niklas blev en norsk Lillefar och var obetalbar, men...


...segern gick till en lysande och visslande Nils som skulle gjort Jan Lindblad grön (eller gul?) av avund! Tusen tack till er alla begåvade! :)


11 september följde vi käraste svärmor till den sista vilan. Ulf och Berith hade gjort så fint i kyrkan, dukat upp hennes favoritfika och lagt fram sommarhatten. Det var skönt att slippa den obligatoriska kistan och istället kunna ta med urnan och gemensamt vandra till minneslunden efteråt. Tack för allt du gett och allt du var finaste Sonja! Du har en mycket speciell plats i våra hjärtan. 


12 september. Lillebror Roland är en fantastisk skogsmänniska och kommer med läckerheter som övriga syskon har glädjen att få ta emot. Kantareller är bland det bästa jag vet och jag är så tacksam!


Han delar också med sig av sitt älgkött så att jag och syrran får äta vilt hela vintern. Här hade köttet hamnat i frysen och benen blivit kokta och renskurna. Kommer att bli god köttsoppa framöver.


8 och 14 september. Jag gjorde det! Satte både teorin och uppkörningen till mellantung lastbil C1! Såååååååå otrooooooligt skönt! Maken bjöd på bubbel och jag var så glad!

Till er som undrar om jag ska sadla om säger jag; Varför inte? Jag gillar ju att köra bil. Men nu berodde det här i första hand på att jag upptäckt att jag inte fick köra husbilen... Det kan man ju bara inte acceptera! Körkort tagna före 1996 har ingen viktbegränsning så det hade gått bra om inte mitt körkort råkat bli återkallat en gång... Sakta men säkert återtar jag mitt liv som det var innan alkoholen tog över. Värsta revanschen på alla plan! Såååå tacksam.


16 september. Ännu en underbar och lite smågalen kväll på SVT där jag delade studio med vilda kocken Erik Brännström, fantastiska författaren Ninni Schulman och Beppe Starbrink. Ett riktigt roligt program med franskt tema på mina boktips. MIssade ni programmet finns det här: Go'kväll 16 september


17 september. En fantastisk systerson fyllde sju år och jag kunde inte hålla mig från att åka på kalas för finaste Max! Tårtan hade My och hennes kompis gjort och den var vansinnigt smarrig.


Max blåste ut ljusen och mamman filmade!


18 september. Lyxade med långhelg och åkte till Luleå redan på fredagen - allt för att hinna träffa älskade Oskar och Emma! Vi hann också med en guidad visning i Kulturens Hus där de ställde ut fantastisk grafik. Jag ville köpa nästan allt... haha!


Det här var väl en vacker bokstav? 


Vi körde givetvis husbil (jag körde... haha!) och fick tillbringa lite mystid både med ungdomarna och med Peter och Sara som dök upp på lördagen. Blåste otroligt men solen sken och vi njöt av ledig helg!


Södra hamnplan och den klassiska kranen. Det är fint i Luleå!

25 september. En härlig kväll på Grannen pub tillsammans med vårt kompisgäng. Vi åt tills vi rullade hemåt och jag fick ett kärleksbrev av en vän med ovanligt stort hjärta! <3

Har annars varit lite småkrasslig i veckan och jobbat hemifrån då vi är väldigt försiktiga på teatern. Smitta är ingenting man vill sprida och numera kan man ju sitta var som helst. Axlarna har varit lite väl uppdragna men det mesta börjar falla på plats och idag hann jag äntligen blogga också.
 
Sköt om er alla och njut av helgen. Här ska det grillas och ätas gott!



 

RSS 2.0