Långt ifrån simpelt...

Jag vet inte om jag är ensam om att sitta och kika på sändingarna från Nobelmiddagen och höra alla intervjuer med fantastiska människor som gjort stora insatser för mänskligheten - men jag tycker att det är imponerande och storslaget.

Smarta människor som förjänar det får enorm uppskattning och jag applåderar från mitt lilla hörn av världen! Starkast intryck gjorde nobelpristagaren i medicin som blev så rörd över att få träffa cancerpatienter som överlevt tack vare hans forskning. Större än så blir det inte. 

Sedan är det ju alla vackra klänningar... Och blommorna... Och underhållningen av bl a Anna von Hausswolff... Och dansarna... Mäktigt!

Coolast var kronprinsessan Victoria som körde retroklänning och återbrukade Silvias vackra outfit 23 år senare. Hur rätt som helst!

Minst lagom var Sara Danius som verkligen stack ut som ingen annan. Det gillar jag också! Hennes kreation kanske inte är i min smak men den passar bra in i mitt senaste tema som verkligen är: Du är du och du duger! 

I dessa Nobeltider vill jag också lyfta en intelligent man på hemmaplan, Lars Stenberg, som varje år håller föredrag för oss i Rotary om årets Nobelpristagare i fysik. Det är fascinerade att lyssna till någon som verkligen brinner för sitt ämnesområde.
 

Lars förklarade och visade bilder - och vi lyssnade och försökte hänga med. Stort Tack!
 
Nobelpriset i fysik 2018 delades alltså ut ”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik” med ena hälften till Arthur Ashkin, USA och med andra hälften gemensamt till Gérard Mourou, Frankrike och Donna Strickland, Kanada. Så nu vet ni!
 
Annars har det varit full rulle under lediga helgen med en otroligt trevlig tripp till Oskar i Luleå! Vi hann dela ut en tidig julklapp, äta lunch, gå på stan och avslutade med ett besök på Norrbottensteatern där vi bokat biljetter till den musikaliska möbelsagan "Ingvar". 


Vacker dekor i foajén!
 
Och en helt fantastisk föreställning med Cecilia Nilsson som Ingvar Kamprad och en ensemble som alla var så lysande bra! Roliga och fantastiska skådespelare/sångare och musiker. Tokrolig koreografi, snygg dekor, ljud och ljus kompletterade bilden och vi njöt! 
 

Stort Tack!


Hemvägen var mindre rolig då snöfallet bara tilltog. Det här är E4:an...

Skönt var det i alla fall att landa hemma och se fram emot en mysig söndag i trevligt sällskap då vi åt årets första julbord tillsammans med:


Sara och Peter! De hade bokat bord på Stiftsgården och vi fick hänga med. Otroligt gott och vällagat!

Igår var det arbetsdag igen och redan på förmiddagen var jag på plats i Umeå för att spela "Mord till bords" för ett gäng seniorer.


Här är jag och Lina glada och mätta efter en jultallrik. Joo, nu verkar det hagla julmat... 

Hemresan var inte rolig den här gången heller då det slaskade ordentligt och jag förlorade all sikt under en omkörning... Huga! Så nära ögat har jag aldrig varit. Bättre att köra sakta och inte om...

Idag har jag haft en hel del skrivjobb men tog paus till lunch för att gå på sopplunch med käraste syster (och vi glömde ta selfies?! Haha!). Vi såg Matilda Kjellmors "KvinnOrkan" och det var en stark, viktig, klok, underhållade och helt fantastiskt bra föreställning om henne och hennes förmödrar.

Strålande bra jobbat Matilda och Lillemor som regisserat! Jag instämmer verkligen i mormors tips om att kvinnokraften inte ska förgås i monogrambroderier... Stort Tack Matilda!
 
Nu ska jag jobba lite mer med min text och landa i sängen tidigt då det känns som om jag håller på att bli förkyld... Det har jag verkligen inte tid med. Synes!
 
 
 



Var rädd om dig!


Det är strålande vackert ute! Jag njuter - och tänker tydligen en massa...

Julen står för dörren. En fantastisk högtid när alla stråååålar av glädje och familjer sitter samlade - stjärnögda och lyckliga. Vi shoppar frenetiskt, hoppas att pengarna räcker och att gåvorna passar. Vi lagar allt från brustna hjärtan till mat och trasiga julgransbelysningar och vi kämpar för att hinna ta hand om allt för vi vill ju att våra närmaste ska må bra. Men vi då? Vad gör vi för oss själva?
 
Idag ser inte min jul ut på det här viset - barnen är ju vuxna, alla hjälps åt och det behöver inte vara helt kliiiiniskt här hemma. Huvudsaken är ju att familjen får vara frisk, tillsammans och att vi hinner prata, skratta och spela lite spel. Inte ens julmaten är särskilt viktig. Jodå, vi äter såklart alldeles för mycket men inga överdådiga julbord som ändå bara slutar som rester i all evighet. 

 
Men det var viktigt - och mitt beteende (inte bara under julen) var självklart en anledning till att också jag brände ut mig. Jag ville kontrollera allt, göra det bästa - men satte mig själv sist på min att-göra-lista. Så korkat! Vi är ju det viktigaste i våra liv och den enda person vi faktiskt kan förändra. Om vi släpper lite på garden kanske någon annan får större plats? Om vi fixar lite mindre kanske någon annan plötsligt gör lite mer?
 
Men även om vi släpper på kontrollen ska vi aldrig krympa eller förminska oss själva. Vi är värda bättre! Vi är värda att bli älskade för den vi är - även av svårflirtade personer som oss själva... haha! Det är minsann inte lätt att alltid tycka om sig själv men man kan träna sig - varje dag. De känslor man göder frodas ju som bekant och till slut kan man kanske erkänna att man faktiskt är riktigt bra!

 
Det här är ju många år sedan nu men när jag var sjukskriven fick jag träna lite olika mantran (ibland en hel vecka eftersom det är så svårt att förändra beteenden). Viktigast var nog; "Jag kan bara bära mina egna känslor". Det låter inte så märkvärdigt men när man mår dåligt och hela tiden har dåligt samvete för att man inte gör tillräckligt är det klockrent. Upprepa, upprepa och upprepa igen. 

Jag fick också träna på att inte vara så lyhörd när det gällde andras problem. Visst ska vi lyssna och försöka hjälpa - men vi ska inte äga deras svårigheter, eller göra jobbet. Ingen kommer att ge oss medalj för att vi utkämpar andras strider.
 
Om vi tar hand om oss själva, sätter oss själva i första rummet och därigenom mår bättre så smittar det av sig. Då orkar vi också ge. Mitt mantra när jag mådde som sämst var annars "Jag är dålig, jag är dålig, jag är dålig..." (nu skrattar syrran!). Det smittade gärna av sig men hjälpte inte en käft. Och särskilt inte mig.
 
Ja, det blev lite surrigt men jag kände att det var många tankar som behövde ventileras. Jag mår ju helt fantastiskt bra idag men behöver ändå påminna mig om de här sakerna. Nu vill jag också passa på att bolla dem vidare och skickar varma tankar och kramar till er som behöver. Ni är fantastiska - precis som ni är! Glöm aldrig det.

---

Annars rullar det på. Jag har jobbat mindre än jag borde - men är desto gladare då jag både hälsat på en kompis och tagit min första promenad i skor med hälkappa. För att vara snäll med foten som har supertunn hud på hälen lånade jag makens ena sko och buntade med flera sockar...


Inte snyggt men funktionellt. Icebugs såklart... Här ska inte ramlas! 

Maken har pyntat lillhuset...


...och röda mattan har fått komma ner från vinden.


Snurre har nästan lärt sig att göra pizza men tycker att vi ska skippa grönkålen nästa gång... Haha! Det är tur att han inte får bestämma riktigt allt.
 
Grönkålen är här för att stanna - även på julbordet tror jag. Hittade ett recept på sallad med grönkål, äpplen, valnötter och honungsdressing. Mmm... Joo, det blir nog mat den här julen också. För övrigt har jag fått veta att ingen orkar läsa långa blogginlägg så har ni hängt med ända hit blir jag imponerad! Ha det bäst! :)
 
 
 
 
 

Lite bombad...

En intensiv jobbhelg är över och jag är hemkommen från Umeå. Känner mig som överkörd av tåget efter både föreställningar och dålig sömn - men jag är glad och det räcker ju långt!
 

"Laddad till tänderna" är väl ett ganska passande begrepp när jag iförd min outfit har tagit plats i festsalen på Hotel Mimer i Umeå.

Nu börjar säsongen närma sig sitt slut och vi har bara kvar ett par föreställningar på turné samt en lunchföreställning för ett företag som bokat en egen mordgåta. Extra roligt var det också att gamla kollegor på Västerbottensteatern kom på besök i fredags - men lite spännande då vissa i publiken tog extra mycket plats. Ja, det är ju en interaktiv föreställning och då vet man inte heller hur besökarna ska reagera och det var en kvinna som t o m sparkade bort min krycka då hon inte trodde mig när jag sa att foten var opererad... 

Mitt alter ego i föreställningen är ju lite speciellt och blev ännu mer excentrisk när min kompis Anna bytt ut frisyren och skickade bild där jag figurerar i nya och fantastiska kreationer:


Hahaha! Thänx dear! <3

I lördags hann jag också hälsa på hemma hos kollegan Lina och hennes familj. Jag har ju längtat efter att få en stund tillsammans med treåringen Hilma som är ett riktigt sockergryn.


Jag anlände precis när föräldrarna skulle bära ut kylskåpet som pajat och då passade det bra att räcka över min bokpresent och sätta sig i soffan och läsa. En liten guldstund mitt i jobbhelgen! <3

Hon är ett charmtroll som kanske inte var helt enkel att fotografera - men här är i alla fall tungan på rätt ställe...


Gladast var hon givetvis i mamma Linas famn! 


Och mest tunga visade hon när vi skulle ta selfiesar... haha! Kameran var helt klart intressant så hon fick låna den och ta ett par bilder på sina söta föräldrar:


Mamma Lina...


...och pappa David! Det är inte lätt med skärpan när objekten rör sig...
 

Jag fick också goooofika och en visning av deras fina hus. Tack! Här har Hilma hittat både kaninöron och blomsterkvast inne i sitt rum. Sööööt! Hon artikulerar också väldigt bra - särskilt r-ljudet. Men hon väljer själv vad ordet ska sluta i. När hon skulle säga rrrrröd blev det konsekvent rrrrrrr-lila... haha!

Sedan var det bara att åka och vila en stund innan vi laddade om för en ny föreställning!


Här lägger Lina sista handen vid frisyren!


Och här fångade jag Tobias och Janne sedan de byggt upp scenografin!


Vi har en fin arbetsmiljö på helgerna men föreställningen är lång och klockan hinner ofta bli 23.00 innan vi sminkat av och packat ihop. Men det är kul att spela och en härlig ensemble!  

Glad advent på er alla! :)





Wohoooo!

Anledningen till glädjen stavas "Återbesök". Stygnen är borta, hälen besiktad och allt ser bra ut! Känns ju heeeeelt fantastiskt att jag inom tre veckor ska kunna gå i vanliga skor. Ja, inte bara gå - även springa! Det är ju magiskt om det funkar nu - när det aldrig har gjort det tidigare... haha! 
 
För mig är den dagliga motionen guld värd och vid 56 års ålder har jag inga större krav på idrottslivet än att få röra på mig när jag vill och känna att kroppen funkar. Då mår jag också som bäst!


Min läkare, Håkan Alfredson, är ju också för söt när han visar och skickar med mig ultraljudsbilder av hälen. Jag är nog inte bäst på att tolka dessa men så länge han är nöjd är jag det också! 
 
Nästa friskus är Snurre som efter några dagars sjuklighet nu är back in business och här hade fullt sjå med att förlänga fransarna på sin filt... haha!
 
Ja, jag har åkt tur och retur till Umeå idag och hann faktiskt med att också köpa ett par julklappar till barnen - OCH en gokaka till kaffet som vi firade häl-san med när jag kom hem. Nu har jag jobbat lite och imorrn släpps biljetterna till "Tillsammans". Häng på låset vetja!
 
Biljetter på Ticketmaster, Skellefteå Turistcenter 0910-42 25 15 eller så tar du kontakt med någon i din Rotaryklubb. Priset är 475:- men välgörenhet kan väl aldrig bli för dyrt? Ni är sååå välkomna! 
 
 
 
 
 

Biljettsläpp fredag!

Nu är det äntligen klart att det blir föreställning/konsert 1 februari där jag och fina vännerna gör en musikalisk talkshow igen - likt den "Tillsammans" vi gjorde förra året. Arrangemanget blir dessutom en välgörenhetskonsert samarrangerad med Rotaryklubbarna i Skellefteå där överskottet går till till Polio Plus. Känns otroligt fint!
 

Att ha roligt och göra gott är en perfekt kombo så kom och njut tillsammans med oss av musik, humor, tillbakablickar och sköna artister! Med det här gänget på scenen kan det aldrig gå fel och nu ska jag bara skriva klart innehållet. Biljetter finns på Ticketmaster från fredag 30/11 och jag lägger upp länken så fort allt är klart. 
 
Annars är det ju ny vecka och jag har fått kasta kryckorna. Skönt att kunna traska omkring för egen maskin även om jag måste gå i slippers några veckor till (det är ju hälen som är opererad). Mest skönt är det väl kanske att vi fortfarande har snöfritt... 

Igår tränade jag för första gången då Anki körde ett pass där vi inte behövde hoppa utan mest jobbade med vikter och boll. Som jag längtat! Idag känns det dock som om skinkmusklerna är griljerade och klara inför julen... Haha! Hon är mycket bra på att pressa oss till det yttersta.

Idag har jag uppdaterat hemsidan så att den känns aktuell och jag hade nog kunnat sitta ytterligare några timmar men jag tog paus i afton för att sätta upp julgardiner och lite stakar i fönstren. Resten av tomtarna får vackert vänta till nästa vecka.

Jag spelar ju "Räkna med mord" i Umeå på helgerna och i fredags var det äntligen dags att åka till Elite Hotel Mimer och ta på sig scenkläderna igen.


Jag säger "äntligen" för det här är verkligen såååå roligt med en så bra ensemble! Denna knasiga bild från vårt fix innan föreställning kanske inte gör alla rättvisa men jag gillar verkligen att åka till jobbet med det här gänget!

Dessutom fick jag med mig fina kompisen Tina på hotellweekend och föreställning och det var supermysigt!


På lördagen gick vi på stan, shoppade julsaker, larvade oss, tog selfiesar och fikade lääänge. Tack för sällskapet! Det här måste vi göra om snarast.

När jag på söndagen äntligen kom mig hem var jag trött och hade nästan glömt bort att vi bokat eftermiddagsbiljetter till "Mammas Nya Kille" - men syrran plockade upp mig och hon var precis lika trött som jag...
 

Men vi glimtade till så här innan föreställning ändå! Och den, i vanlig ordning, skruvade föreställningen gjorde att vi skrattade högt mest hela tiden.  


Sven Björklund är min favorit och alla hans figurer är bara så klockrena! 

Och Olof Wretlings "Katla" kom in som en skruvad Jesus-figur för att samtala med Bengt Strömbro som är karaktärernas samlingspunkt. Figurerna i jättestrutar var också helt underbara!
 

Väl hemma gjorde vi en spontan middag med gnocchi, kantareller och grönkål. Joodå, gott! 

En som mår mindre bra är Snurre som fick avmaskas i helgen efter att maken upptäckt att det som låg i kattlådan rörde på sig...

Lite äckligt är det kanske att skriva här men "shit happens" och det är inte kul för honom att vara sjuk. Nu har han fått piller men är fortfarande inte riktigt lik sig. Han har ingen större aptit men har druckit och smaskat i sig äggula som ju ska vara lite lättsmält. Vi hoppas att han piggar på sig till imorrn annars måste jag nog ta honom till veterinären. 

Håller tummarna för att Snurre snart är fit for fight och ser fram emot att spela igen i Umeå till helgen. Dessutom kommer vi till Malå 14/12 och Lövånger 15/12. Kom vetja! Rykten säger också att vi ska spela i Skellefteå i slutet av mars... Kul!
 
 
 

Nya historier

Det finns så många historier värda att berätta att jag nog måste dra igång ett nytt projekt! Jag blev väldigt inspirerad när vi på fredagens Rotarylunch hade besök av Robert Herrala från Nordiskt Berättarcentrum.
 

Robert in action! Nordiskt Berättarcentrum är numera en avdelning inom Västerbottensteatern och jag gillar när mer globala verksamheter har sin bas i Skellefteå! Har också en idé som jag ska börja skriva på och det känns som en viktig och rolig historia. Bara att börja då...

Dessutom har jag varit hos mamma (och fikat tre kaksorter vilket måste betecknas som ett minimum om man stannar längre än en kvart... haha!) och sytt upp nya gardiner och hon blev så nöjd.


Strykband is the shit när man inte orkar dra fram symaskinen så nu sitter de nya uppe. Tog fram en ljusstake så att det åtminstone kommer lite nytt ljus även om gardinerna inte direkt skriker jul...

Köket fick lite gamla päron och de passar bra även i advent. Mamma hade nog tänkt att jag skulle byta i alla rum men det fick räcka så här idag. 
 
Nu har jag varit en sväng till revisorn och skrivit under bokslutet. Mitt eget aktiebolag har nu överlevt i tio år och startades när jag åkte på behandling 2008. Det var kanske ett vågspel men så här i efterhand vet jag att det var rätt beslut då jag också hade något mer att kämpa för. Jag är ju en driftig tjurskalle så glädjande nog överlevde både jag och bolaget. Så här frisk har jag nog aldrig känt mig och det är otroligt skönt!
 
Därför blir det bra att dra igång lite nya saker. Föreställningen "Tillsammans" som jag gjorde med många fina vänner i december 2017 skulle få en uppföljare det här året men min opererade fot gör att jag nu flyttar fram den till 1 februari. Det kommer då att bli ett samarrangemang med Rotary där överskottet går till Polio Plus. Känns riktigt bra!

Så här kommer det att se ut om jag ror allt i hamn (och det kommer jag givetvis att göra!). Det tillkommer medarrangörer men de är inte spikade ännu. Biljettsläpp sker första advent så det blir en fin julklapp som gör gott!
 
Men nu ska jag återgå till skrivandet. Nya idéer och lite påläsning av text inför helgens föreställningar i Umeå av "Räkna med mord" med Profilteatern fyller resten av veckan. Har jag förresten berättat historien om när jag och maken i vår ungdom hittade en död tant i skogen? Nähä... då får jag kanske ta med den också. Det finns så många historier värda att berätta!



 
 

Mycket kärlek!

En fantstiskt fin vecka - mycket beroende på att vi fått ha barnen hemma. Emilia har varit här i nästan två veckor och Oskar den senaste helgen - familjen är bäst tillsammans! Jag blir så oändligt lycklig över att få umgås med våra fantastiska barn. Ja, jag skryter lite men det får man göra som förälder. Det får faktiskt ALLA föräldrar göra - barnen är ju det bästa som hänt!

Men igår eftermiddag blev det tomt igen...
 

Vi skjutsade Oskar till bussen och Emilia till flyget och kramades extra mycket! När vi sedan kom hem ekade det lite tomt och t o m Snurre tyckte att det var några som fattades...


Han har fått mycket mystid och Emilia blev snabbt en favorit. Kärleken var ömsesidig!

Innan hemresa hann vi åka en sväng till mamma för att hon också skulle få träffa barnbarnen.

Glad och fin trio! 

Ja, vi hann en massa saker igår. Jag hade beställt fisk från Frisk Fisk och hämtade fin torsk och hälleflundra som nu är nedpackad i frysen. Lagade fisksoppa till sen lunch och det är ju för gott! En vardagsfavorit är Sandhamnssoppa och den kan varieras med det som finns hemma.

Mycket kretsar kring mat när familjen ses. Det är inte bara jag som gillar att laga och äta - och middagen har alltid varit den naturliga samlingspunkten. Att få umgås med sina vuxna barn är en ynnest och vi har verkligen haft trevliga middagar hela veckan.

I torsdags fick vi rå om lillebror Roland när vi åt Sliders till hockeyn och AIK slog Malmö med 9-0. Dubbel glädje!


I fredags hade Emilia önskat torskrygg med brynt smör och pepparrot och det blev riktigt bra. Hon har även infört grönkål som en ny favorit och rostar man den en kort stund i ugnen med olivolja, salt och peppar så blir den magiskt god!

Men sällskapet var ändå bäst:


Oskar och Emilia! 


Så söta och fina...


...och tålmodiga med mammans fotograferande! ;) 

Fredag blev sedan TV-kväll med några avsnitt av nya "Jägarna" och det var precis lagom ansträngande. I lördags hade jag bokat biljetter till premiären av Västerbottensteaterns "Hasse & Tages julafton" - en riktigt härlig föreställning!


Och hela fina familjen fick fortsätta umgås!
 
Dessutom fick vi sällskap av Emilias kompis Emelie och...


...finaste syrran! Så roligt att både få hänga lite och skratta (högt!) tillsammans! Vi funderar faktiskt på att hyra ut oss som publik. Vi ska däremot inte hyra ut oss gemensamt i öppna kontorslandskap... Haha! 


Fint program och superfin scenografi, mask och kostym! 


Bästa Kågis bakom pianot - då blir det alltid bra!

Första akt var en nummerrevy med Hasse och Tages texter där fler nummer var riktiga höjdare och andra kanske kunnat kortas. Andra akt ägnades åt "Karl-Bertil Jonssons julafton" och var verkligen superb! Alla skådespelare levererade på topp och en extra stjärna går till familjen Tyko Jonsson...


Porträttlika, slagfärdiga och alldeles bedårande! Micke Lindgren gör en strålande Tyko, Simeon Mayas tolkning av Karl-Bertils ömma moder är något alldeles särskilt och Nils Lundqvist bara äääär Karl-Bertil!

Stort tack också till David Andersson, Cecilia Ljung, Firelle Najjar, Jonas Åberg, Mattias Kågström och Ronald Vikström för era lysande insatser och underbara sånger! Vi var lyckliga och riktigt "julstämmiga" när vi gick hem! Ni måste se det här om ni får tag i biljetter - och glöm för tusan inte pausfikat med anisgrisar som var "to die for"...


Efter föreställningen skulle Emilia ut och äta med alla kompisar och vi fick bjuda Oskar och kusin Johan på oxfilé och rostade rotsaker - toppade med grönkål. Gött igen... 

Nej, det har inte gått någon nöd på oss den här veckan och jag är påfylld till både kropp och själ. En fantastisk kväll hade jag även i onsdags med alla tjejerna i hälsogruppen Kasam då vi besökte Lowima för en alldeles lysande kväll!


Lollo inledde med att berätta lite om verksamheten medan vi åt beställda mackor.
 

Joo, jag lyssnade också andäktigt och tycker att de bedriver en fantastisk verksamhet. Så kul att det också går bra!


Efter maten samlade vi ihop oss och funderade på vad vi skulle tillverka...


Lollos man Mattias skötte workshopen på ett mycket pedagogiskt sätt!


Instruktioner...


...och service med mer stearin när vi kommit igång! 


Glada och förväntansfulla tjejer!


Febril aktivitet!


Vi hällde och hejade och skrattade. Såååå roligt!


Det gällde att hålla tungan rätt i munnen och inte fundera så länge när man väl kommit igång.


Mona ser tveksam ut men allt gick hur bra som helst!


Mattias hejade på och som gammal hockeyspelare utsåg han givetvis lagledare...


Mysigt och kreativt! 


Inte en haka på fel plats. 


Det gäller bara att tänka på hållningen...


Goa' fina tjejer och mycket skratt!

En riktigt härlig kväll där vi naturligtvis kom hem med lite shoppingpåsar så här inför julen. Det finns massor med saker som man bara vill ha...

En kalasvecka med mycket ljus och värme - och massor med kärlek! Tack alla! <3




Små och stora stjärnor!

Förgyller min konvalescens med massor av fina stjärnor. En del är små och andra stora men de tillför sååå mycket glädje och kärlek! Lite knepigt att hoppa på kryckor men nu får jag belasta lite så det räcker med en här hemma. Det svåraste är nog att inte bli för övermodig...


Nyopererad försöker jag få rätt längd på kryckorna utanför Alfredson Tendon Clinic som delar lokaler med Specialistkliniken. Tur att maken hängde med till Umeå och kunde skjutsa mig hem - och även till Falmark där vi senare på kvällen fick hämta finaste flickan!


Citerar min syster: "Så många kryckor, så mycket kärlek!" Emilia har gjort en svårare operation och fått nytt korsband i knäet så nu kurerar vi oss tillsammans. Det är så mysigt!


Och så har vi ju Snurre som gärna sköter om oss när vi ligger i soffan...

I övrigt händer det inte så mycket och jag har verkligen varit ledig - läst och sett mycket TV. Vi har plöjt igenom serien "Vår tid är nu" som är riktigt, riktigt bra! Man blir galet engagerad. I fredags hade vi garagegänget här på middag (man kan hämta mat när man inte är så i språnget) och de gick sedan på Björn Skifs konsert som jag självklart också hade velat se - men jag måste prioritera foten nu. Kul dock för maken att slippa sköta om oss en kväll... haha!

Mamma ringer varje dag och frågar hur vi mår och är lite stressad över att jag ska hinna betala hennes räkningar innan den sista november - men det är nog ingen fara... På ett par veckor till ska jag ta stygnen och även komma igång med föreställningar i Umeå igen. 23, 24, 30/11 samt 1/12 spelar vi "Räkna med mord" på Elite Hotel Mimer och det ska bli så kul! 14/12 kommer vi också till Malå och 15/12 till Lövånger. Mer info och hittar ni på: http://profilteatern.se/forestallning/rakna-med-mord/ 


I söndags var det ju Fars dag och vi firade med  lite god mat och praliner. Ulf åkte till sin pappa i Lövånger och jag gjorde ett besök på graven och tände ljus. Det känns fint!

Att ha Emilia hemma innebär ju också att vi får glädjen att träffa alla hennes fina kompisar som kommer på besök! 


Emelie...


...och Amanda - med döttrarna Vera...


...och Alice! Vilka godingar!


Man blir helt förälskad i deras telningar...

Dagen efter kom Sara - som tyvärr inte hamnade på bild men som är en pärla i alla fall. Hennes ungar är också riktiga charmknuttar!


Ella! Jag älskar hur hon så självklart tar för sig.


Spexar som den värsta modellen!


Den blicken... livsfarligt söt!


Lillebror Max hakade också på. Tummen upp!


Eller lillfingret!
 

Eller kanske ändå tummen!

Eller båda!
 
Skratt och kramar och bus har fyllt huset och det gör en lycklig ända in i själen! Det finns många goa' fördelar med att ha Emilia hemma... Igår kväll var det dock dags att samla andra stjärnor och gå på bio. Det var såååå länge sedan.
 
Här har ni mig tillsammans med gamla vännerna men unga stjärnorna Marika och Carina. Vi tog ledigt och gick på en helt fantastisk film; "A Star is Born" med Lady Gaga och Bradley Cooper som också regisserat. Var har han varit i hela mitt liv? Haha! 
 
Imponerande skådespelarinsatser, bra musik och en väldigt stark story gör att jag ger den 5*****! Tiden flög fram och jag skulle lätt kunna se den igen. Riktigt, riktigt bra! <3


Dagens stora stjärna är dock min älskade Syster Yster Malin som fyller 45 år! Vad hände? Om hon är 45 kan jag väl knappast vara 27? Hmm...

Nåja, ålder är ju bara en siffra och hon har trots sin ungdom massor av klokskap och erfarenhet! Tack för tårtan fina och ha en fortsatt fin kväll. Vi älskar dig! <3
 
Avslutade kvällen med massor av godsaker från Stadskällaren och en hockeymatch som visserligen hade en töntig kommentator men ändå slutade med vinst för Skellefteå! Såååå skönt!

Imorrn är en ny dag och den kanske slutar i Luleå? Ja, vi får se hur det känns i foten och skallen. Ha det fint alla! :)
 



Het och lite galen...

Idag har jag äntligen fått operera min fot och det har hittills gått alldeles utmärkt! Ja, jag säger hittills eftersom bedövningen ännu inte har släppt... haha! 


Igår kände jag mig dock lite tät i skallen och började bli orolig för att eventuellt bli förkyld (feber = ingen op) så jag laddade med massor av ingefära och bestämde mig för att koka en chilistark gryta.

Det var också dags att provsmaka vår egenodlade chili som jag torkat. Tog en stor tugga - och blev tagen på sängen... sååååå stark! När jag efter en timme fått tillbaka känseln i munnen så var också min begynnande förkylning borta... Haha! Chili FTW!

Igår var det ju också rolig TV-sändning med boktips i Go'kväll och det blev ett tjejstark program med några riktiga finingar:
 

Linda Olofsson programledde, Agneta Norrgård tipsade om böcker tillsammans med mig och Sophie Dow var gäst i soffan. 


Jag och Sophie klickade direkt och pratade ungefär lika mycket. Det var ingen tystlåten sändning...haha! Hon är iaf en fantastisk människa/mamma/journalist som skrivit en bok om dottern Annie som har en mycket ovanlig funktionsnedsättning. 
 
Jag var nog inte ensam om att bli varm och rörd när hon pratade om boken "När livet inte följer manus" och har varit på bokhandeln och skaffat den. Kanske kan vi ses någon gång i framtiden om jag besöker Edinburgh där hon bor med sin familj. Ett härligt möte!


Och Bea Szenfeld gjorde fiffiga kvastar av återvunna petflaskor. Det är en kvinna med enorm fantasi och stort miljöansvar!
 
Pussåkram fina och tack för fint samarbete! 


Fick också träffa Jovan, Susanne och Olle Sarri som spelade in programmet innan oss. Olle och jag samarbetade ju i barnprogramserien "Skrotarna" där han hade huvudrollen. Som ni ser är det inte bara jag som tar selfies... 
 
Idag var det bara att ta nya tag, stiga upp tidigt (förkylningen borta!) och köra till Umeå och Alfredson Tendon Clinic där jag opererats. Kände mig trygg och i gott sällskap:
 

Många stora har gått före... Och blivit bra!
 

Om jag igår var piffad för TV så var dagens look lite mer spartansk:
 
Eller vad säger ni? Haha! Med grön hatt (något nytt för Emma?) i lokalbedövning fick jag ligga och leka med telefonen under operationen. Ja, om chilin var het så är jag själv mest crazy och kom med glada tillrop under tiden.

Hade också tre spanska läkare med i rummet som studerade operationen och tror att jag måste göra en egen tröja (haha!) som jag kan skicka till kliniken som minne... Allt gick i alla fall enligt planerna och nu har vi kommit till hotellet där jag ska försöka hålla mig i skinnet med foten i högläge. 

Nu siktar jag mot stjärnorna - eller åtminstone till motionsspåret!

Tusen tack för alla lyckönskningar och glada tillrop! Jag mår fint och lovar att följa doktorns order om att ta det lugnt i sex veckor... För den som undrar om föreställningen "Tillsammans" som jag planerade till 8 december så är den nu framflyttad till 1 februari och jag återkommer med info. Kramar till er alla! <3
 
 
 
 

Inre kraft!

Dagarna rullar på och jag känner mig ödmjuk, tacksam och faktiskt riktigt tillfreds med livet! Det trodde jag väl knappast att jag skulle säga när det här skolfotot till höger togs för mer än 40 år sedan:
 
42 år mellan bilderna... Jag har åtminstone blivit skarpare! 
 
Största skillnaden är väl, förutom TV-sminkningen... haha!, den inre kraften som jag inte hade på samma sätt när jag var ung. Jo, jag tog nog plats då också men idag är jag tryggare och försvarar mig själv på ett annat sätt.

Blev så inspirerad av Demokratiaktivisten Malin Ackermans inlägg om att äga sitt liv och sin dag. Vi är inte bara maktlösa åskådare som står och ser på medan livet pågår. Vi är skaparna av vår egen verklighet så det gäller att respektera och gilla sig själv. "Ju mer du är i kontakt med din egen kraft, desto mindre tillåter du andra att använda den och utnyttja den." Tack för den Malin!
 
I övrigt har det varit en kanonfin vecka - och inte bara för egen del!
 

Piteås damer tog SM-guld och det var ju för roligt! Vilken säsong de gjort och vilket enormt arbete de har lagt ned för att komma dit. Imponerande!


Snön föll, vinterdäcken åkte på och promenaderna har delvis fått göras i icebugs - dessa makalöst bra skor!


Ja, Solbacken är fin även i kvällsljus och jag njuter av att komma mig ut.


Har även hunnit med tre pass "Stride" på 360. Tycker namnet "Indoor walking" är bättre men det är kort och gott ett konditionspass med crosstrainer som aktiverar hela kroppen.  

Försöker hålla igång allt vad jag kan nu inför nästa veckas operation då jag räknar med att bli stillasittande ett par dagar. Glädjande nog får jag sällskap här hemma då Emilia också opereras (nytt korsband) och kommer hem i tio dagar under sin sjukskrivning. Såååå mysigt! 


I torsdags hade bästa "Gerillan" ett litet samkväm med te, nybakta scones och massor med viktigt och oviktigt prat i soffhörnet. Alltid så roligt att träffas och bara få vaaaaara... Tack för kalasfika Tina och tack till Karin som bidrog med kvällens klokord på hemvägen:
 

Haha! På pricken... 

Vår katt Snurre lever och frodas, springer ut och in, äter som en liten häst och kommer garanterat att bli en stor kille. Men han är ju fortfarande en ganska busig unge och håller oss gärna igång på kvällarna.


Leker kurragömma...


Tuggar plasttandpetare... Undrar var han lärt sig det? Haha! Men nej, han fick inte behålla den då jag blev rädd att han skulle svälja den hel.

Och vilar sig i form... sötnöt!

Igår var det Halloween och vi hade som tur var laddat med godis när det kom några små söta busar på besök:


Bus eller godis? Holly, Molly och Ebba bor längre ned på gatan och hade eskort av sin pappa. Så söta!

Idag är det Allhelgona och det har blivit besök på gravarna även om jag höll på att försova mig... Ja, jag somnade om men vaknade med ett ryck och studsade iväg för att träffa mamma och fina lillebror Roland:


Fina!


Mamma och Malin hade gjort fint på graven redan förra helgen och nu tände vi ljusen och bytte batterier. Mysigt att ses men jag kände mig lite seg och har därför tagit det rätt lugnt i eftermiddag.


Åkte tillbaka ikväll då jag tycker att det är så vackert med alla ljus som brinner. Det är en fin helg att minnas de som gått bort.

Gjorde också ett besök på graven hos Maggan - granne och vän som tyvärr gick bort alldeles för tidigt.

Nu minns man ju alla som gått bort även övriga dagar på året men det är fint med tid till lite kontemplation och då kommer Allhelgonahelgen som en skänk från ovan. Maken åkte till Lövånger, följde sina föräldrar på kyrkogården och tände ljus för sin syster och båda våra farföräldrar. Fint! 
 
Nästa vecka blir det möten och jobb måndag, TV-sändning på tisdagkväll och sedan operation på onsdag. Håller tummarna för att allt ska gå bra! Njut av helgen och ha det fint alla! :)
 
 
 
 
 

Vinterväder och fina möten!

Ett par fina dagar har passerat, snön har gjort entré och jag har jobbat, tränat och ätit gott! Jag har fortfarande sommardäcken på så man får ta det lite lugnt på smågatorna men den här snön kommer med all säkerhet att försvinna så jag känner mig inte så stressad.
 

Vad man än tycker om vintern så måste man ändå säga att det blir vackert ute!

Igår hade jag anmält mig till en Välgörenhetslunch till förmån för Barncancerfonden Norra och vi som samlats betalade bra för ett lunchkuvert eftersom alla pengar gick direkt till föreningens fantastiska verksamhet. Bryggargatan sponsrade en smarrig lunch med smårätter som var en fusion mellan Vietnam och Västerbotten och vi minglade och åt - gott! 


Jonas Fahlman som är ordförande i föreningen berättade om verksamheten och de gör verkligen stora insatser för alla de barn och familjer som drabbas. Allt från verksamhet på sjukhuset till lägenheter och familjeanpassat boende i Hjältarnas hus under behandlingstiden. 

Sotade morötter var en av rätterna och de kompletterades med kyckling, vb-risotto, asiatiska rullar, plättar, sotad forell och annat gott. Den lilla desserten med friterat kokosris och passionsfruktsparfait var en höjdare. Att göra gott genom att äta gott kan väl aldrig vara fel?
 
Sedan blev det kvällspromenad i det moddiga vädret men rätt klädd kan man ju gå hur långt som helst. Avslutade sedan veckan med att göra klart pappersarbetet och nu har jag hunnit ner till vår kommade föreställning Tillsammans som ska spelas 8 december. Det kommer att bli hur kul som helst och nästa vecka ska vi släppa biljetterna. 

Idag har jag mest gjort roliga saker. Fixat mina naglar och varit på en god och trevlig Rotarylunch med fint besök från Bangladesh.
 

Asma Siddika och Mir Hassain har varit i Sverige i åtta respektive ett år och var väl bekanta med Rotary som ju har klubbar även i deras hemland. Nu ville de komma för att se hur vi arbetar i Skellefteå och det var kul och spännande att höra dem berätta om sig själva. 

Vi har ju våra luncher på Scandic och jag måste bara visa upp deras senaste sideboard som var ett skåp i form av en ko. Riktigt roligt!
 
I afton har jag avslutat veckan med ett pass crosstrainer på 360 och det gjorde gott det också! Bra innan man vräker i sig en god middag och lite glass... haha!

Önskar er alla en fin och god helg! :)
 
 
 
 

24 oktober!

Idag är det en speciell dag. Det första jag spontant tänker på är givetvis FN-dagen då vi kan manifestera FN:s betydelse för mänskliga rättigheter, utveckling och rättvisa i världen. Deras arbete behövs mer än någonsin då många av världens ledare verkar spåra ur fullständigt.

USA har t ex lämnat både Parisavtalet, Iranavtalet och FN:s råd för mänskliga rättigheter! Det är ju helt sjukt... Samtidigt hotas pressfriheten och föreningsfriheten i länder som ligger betydligt närmare. Och då har vi inte ens nämnt Ryssland och Venezuela som inte ger mycket för mänskliga rättigheter. Idag tågar massor med människor för en ny fristad i USA och Trump tänker bara stänga gränserna... Vart är världen på väg? 

Innan jag blir riktigt beklämd måste jag nämna något mer positivt. Idag är det också Världspoliodagen! Sedan 30 år tillbaka har Rotarys 1,2 miljoner medlemmar världen över arbetat för att utrota polio - för gott. Under tiden har 2 miljoner barn i 110 länder vaccinerats. Från början registrerades 1000 fall/dag och det senste året bara 17! Dessutom går Bill och Melinda Gates stiftelse in med 2 kronor för varje krona som Rotary samlar in. Det är fint! 

Vi planerar en välgörenhetskonsert till förmån för Polio i Skellefteå till våren och det blir fint att få göra en insats. Alla kan inte göra allt men alla kan göra något - och tillsammans blir man stark!
 
---
 
Annars då? Ja, jag har haft ett par superfina dagar där jag hunnit vila - men också göra undan massor med saker som legat efter. Jag lider dock inte av att ha mycket omkring mig och har haft återhämtning här hemma i form av tvätt, städning, röjning av garderober, tömning av husbilen, byte till vinterdäck och till slut också vinterförvaring. Nu får den vila tills vårsolen dyker upp!

Jag har också gjort undan pappersjobb och hämtat motionscykeln hos mamma som lånat den sedan hon opererade knäet för ett par år sedan. Nu blir det min tur att cykla när jag får min fot fixad. När Anki är på resa (saknar dig!) så vill jag ändå inte ligga på latsidan utan försöker träna en stund varje dag. Igår blev det ett pass med Crosstrainer på 360 och det var precis lika svettigt som jag mindes det... Idag har jag cyklat och påmindes genast om att spinning aldrig har varit min favoritsysselsättning... haha! Men jag är ju en tjurskalle så det blev en mil ändå. Njuter av att känna att jag orkar.
 
Och så läste jag en rolig artikel i SvD om nomineringarna till Augustpriset. Yukiko Duke skrev att mycket var värdigt och bra men att juryn missat ett guldkorn:

Anna Sundström-Lindmark och Elisabeth Widmarks underbara bok "Vi skulle segla runt jorden" som jag också tipsade om i Go'kväll för en tid sedan. Instämmer verkligen. Den här fina, poetisk och viktiga boken är en höjdare! 
 
Nu ska jag läsa vidare i lite andra böcker som jag ska tipsa om framöver. 6 november ser ni mig i rutan igen! Ha det fint alla! :)

 

 


TV, föreställning och stor fest!

Ännu en fullspäckad sjudagarsvecka är över och jag ligger i soffan och pustar ut. Vilka dagar, vilka möten och vilka vänner jag har turen att få ha i mitt liv. Älskar er alla!
 
I tisdags var det dags för Go'kväll igen - detta inspirerande uppdrag som jag har turen att få göra varje månad. Att läsa böcker har alltid varit ett stort nöje - och prata, det gör jag ju hela tiden...

Det svåra är dock att bli nöjd med min egen insats. Självkänslan - och ödmjukheten - är något jag måste jobba med varje dag. Efter det här programmet var jag inte nöjd med mig själv men istället för att skylla på någon annan eller gräva ned mig gick jag på ett möte med vänner och när jag fått sätta ord på mina känslor känns det faktiskt helt ok igen. Tacksam!
 

Här i studion med Mona och Beppe! I grönt och rött kom vi i nån form av julstämning...
 
...och blev lite flamsiga! Det är kul! Här är programmet om ni missat sändningen: Go'kväll 16 okt


I onsdags var det dags att åka till Piteå för att spela "Lyckligare nu" tillsammans med spjuvern Mattias Kågström. Föreställning nr 83 och det känns fortfarande lika viktigt och roligt!


Gotis i Öjebyn var IOGT:s superfina lokal där man efter renoveringen lyckats behålla den gamla fina och dekorerade scenen från 30-talet.


Spjuvern - och den handmålade fonden. Fint!

Det blev en fin kväll och fullsatt i salongen med härlig och lyssnande publik. Det ÄR så viktigt att få berätta min historia och svara på frågor från andra som kanske inte hunnit så långt - eller som har anhöriga eller arbetskamrater som brottas med alkoholproblem. Runt varje alkoholist finns ett antal personer som också far illa. 


PT var på plats och det resulterade i en fin artikel på webben nästa dag. Tacksam igen!

Annars har det varit fullt upp hela veckan med planering och praktiskt jobb inför Fastec's stora jubileumsfest som jag fick i uppdrag att göra i lördags - naturligtvis tillsammans med bästa Jörgen och Pär som är mina partners in crime när det gäller event!


I torsdags riggade vi lokalen och på kvällen träffade jag bandet för lite musikrep. Här har Tobbe tagit plats bakom trummorna.

Hela Mästerskapet - eller Bröderna Kågströms ackompanjemangsorkester som de brukar kalla sig när Löwe hanterar basen - är Skellefteås bästa band och jag älskar att ha dem med på mina uppdrag. Min sånginsats var inte direkt dominerande men det är kul om det sitter ihop. Då blir man trygg på scenen. 

Min stora insats var istället att projektleda, hålla ihop kvällen och presentera ett historiskt bildspel med information, humor och musik som jag satt ihop för att både anställda i Skellefteå och samarbetspartners från övriga Sverige skulle veta hur allt egentligen började. Jag gillar ju när man också får lägga in lite substans - och det blev faktiskt väldigt lyckat. Jaaa, jag känner mig nog t o m nöjd med mig själv. Haha!


Lördag 18.00 - piffat och klart. Bara för gästerna att göra entré! Och de kom, glada och entusiastiska! 
 

Bandet med Andreas Grenholm, Tobias Kågström, Peter Löwgren och Mattias Kågström fick göra flera pass och det svängde rejält!


Mats Bergqvist och Mia Sommar stod för sången gav järnet!


Jag var "all over the place" och trivdes som fisken! Glad och tacksam över att också få ha mina fina vänner Karin och Tina med under den här kvällen. När det är fullt upp ska man omge sig med människor som också ger energi och ni är så fina! <3
 

Bästa bandet!
 

Mats och Mia!

Mia Sommar - vilken pipa hon har! 
 

En bejublad stjärna!


Och Mats Bergqvist ägde på slutet!

Jag kom i säng sent i natt och idag har vi röjt undan allt. Puh! Känner mig ganska mosig men maken har serverat både middag och dessert så nu kan jag nog hålla mig vaken ett par timmar till.


Det är ju ljuvligt höstväder nu och jag har försökt komma mig ut på promenad varje dag. Det är ett bra sätt att rensa hjärnan och ladda batterierna när man har mycket på gång.


Numera får man ju också ägna tid i soffan åt Snurre som gärna hänger med oss framför TV:n. Han har en skön stil...
 

Ligger gärna raklång... Det ser lite märkligt ut men han verkar gilla det. Största problemet har vi med alla kablar som han gärna tuggar på. Försöker spraya dem med ett medel som katter inte ska gilla - vi vill ju inte att han tuggar ihjäl sig. Nu är han dock mest ute och jagar nya kompisar. En av dem dök upp på baksidan tidigt fredag morgon:  
 
Fint rådjur som lugnt och fint låg och idisslade. Ett kid dök upp lite senare men då hade jag hunnit somna om... 

Imorrn blir det sovmorgon och så ska husbilen få vinterdäck. Jag ska faktiskt vara ledig, städa bort ute i trädgården - och kanske även inomhus. Vi får se vad jag kommer ihåg: 
 
Haha! Så är det!

Ha det bra alla och stort tack till alla fina vänner och kollegor som gjort ett fantastiskt jobb den här veckan! Ni är sååå värdefulla!
 
 
 

Alla är bäst!

Vilken vecka! Jag har haft fullt upp, jobbat hårt, upplevt mycket - och haft oerhört trevligt! Började veckan med att fixa fötterna hos bäst Susanne och efter den uppmjukningen var det bara att knata på... 

Glad i eftermiddag när jag äntligen fick gå en lång och svettig promenad! Foten krånglar men jag har ju fått operationstid 7 november så det ska bli bättre!

Annars har jag den här veckan gjort undan planeringsjobb och haft möte med kollegor om ett stort event som vi ska genomföra nästa helg. Jag har även träffat Rotarymedlemmar i den kommitté som ska genomföra en välgörenhetskonsert till våren - till förmån för Polio Plus. Jag har tagit på mig projektledningen och ser fram emot ett givande samarbete.

Onsdag blev det en dag i Umeå och på kvällen tillbaka till Skellefteå för att träffa alla fina tjejer i vår hälsogrupp. Underbara samtalsämnen och många skratt gör att man laddar batterierna ordentligt! Torsdag morgon styrde vi kosan norrut för att serva husbilen i Luleå och vädret har ju varit helt magiskt fint!
 

Ställplatserna i Södra hamnen är superfina så vi stannade över natten.


Inifrån bilen ser det ut som om man står mitt i havet... Haha!


Vi trodde nog att det skulle vara lite mer tunnsått med bilar men det blev fullt även i torsdags!


Längre ut står isbrytarna och väntar på vintern...


Men än så länge kan vi njuta av barmark och Brittsommar!


Kranen är numera en cool installation. Vi promenerade in till norra hamnen då vi bokat bord och teaterbiljetter. Oskar skulle ha hängt med men han drog plötsligt till Sri Lanka tillsammans med kusin Johan så vi raggade snabbt upp hans bästa kompis Adam!


Här har vi tagit plats på Bistro Norrland som är en alldeles utmärkt restaurang i samma hus som Norrbottensteatern. Vi blev inte besvikna den här gången heller. Iberico, Röding och Asiatisk råbiff blev våra val och det smakade fantastiskt bra!


Desserten med hjortron, brioche och salted caramel var bara to die for... Mmm... 

Efter den middagen var vi rustade att ta plats i salongen för att se, och uppleva, premiären av Matti Alkbergs "Alla är sämst". Vilken föreställning! Den var som en tågkrasch...


Innan showen. Gillar grismasken som hänger på en pinne... Man vet att det här inte kommer att likna något annat.


Och det gjorde det inte heller. Mattias Alkberg tillhör sonens favoriter och jag ska villigt erkänna att jag inte lyssnat in mig så mycket - men det behövdes inte heller. Man är ju nyfiken av naturen och vi blev tagna med storm!

Alkberg har skrivit fantastisk text och tänker otroligt mycket. Föreställningen ska utspelas i hans hjärna när han sover på natten och alla tankar släpps fria. Det låter flummigt men blev högst begripligt. Matti gör musik som ingen annan och spelar självklart sina låtar - men hans person och all text görs faktiskt av skådespelerskan Kristine Gulbrandsen - lika svartsminkad runt ögonen som själva artisten. Och hon imponerar! Hon kompletterar och dominerar och samspelet dem emellan är så välregisserat av Linda Wincent.

Kristine och Matti bildar tillsammans med bandet ett helt unikt kollektiv och vi blev verkligen "blown away"! Föreställningen kommer till Skellefteå så missa den inte. Ur programmet: "Alla är sämst är en föreställning helt utan hopp och handling. Som livet och döden när de mäter upp varandra, äter upp varandra."


Vi var många som ville ta bilder på slutet och det blev givetvis stående ovationer! Coolt! Livet för Matti Alkberg är i föreställningen inte bara tungt - det är tyngre... Min recension blir därför att det här inte bara är bra - det är bättre!

Nästa morgon var vi fortfarande uppfyllda av kvällen som vi avslutade med att promenera hem till Adam och se hans fina lägenhet. Men vardagen väntade så vi styrde kosan hemåt då jag hade massor med jobb kvar att göra.

Fredag packade jag 220 goodiebags till gästerna kommande helg (puh!) och avslutade med lite skrivjobb som inte var klart förrän framåt småtimmarna. Hela helgen har sedan ägnats åt Rotarys Distriktskonferens på Medlefors där jag hjälpt till med sekreteraruppgifter och idag även gjorde ett försök att sammanfatta dagarna på rim. Inspirerande talare och goda exempel från hela norra Sverige och intressanta inslag även från ett par guvernörer från Norge.

Zinath Pirzadeh var lördagens höjdare och pratade utifrån temat Fred och Integration. Hon är en energikick och en lysande människorättskämpe! Vi skrattade gott och fick många tankeställare.

Lördagkväll hann jag också iväg för att själv spela "Lyckligare nu" i en fullsatt IOGT-lokal och det var fantastiskt fint! Tack alla som kom! 

Idag har vi alltså avslutat konferensen och efter min sammanfattning blev det ännu en god lunch på Medlefors. Nu har jag också ätit så att det räcker ett par dagar - tur att veckan kan ägnas åt mer motion och sundare livsstil. Det bästa!

Nu har jag gjort ett 50-tal bilder från konferensen och ska renskriva anteckningar. Sedan ska jag sova gott - och länge...




Simply The Best!

Vilken magisk eftermiddag! Vi svävar fortfarande på små rosa moln efter att ha fått världens energikick av konserten "Simply Brittish" med Skellefteå Symfoniorkester, dirigenten Ulf Wadenbrandt, Mästerskapet - och fantastiska bröderna Rongedal!


So very goooooood!


Jag och Anna var lyckliga och rosa redan innan det drog igång... Nu känner vi oss saliga!
 

Kan kanske bero på att vi också fick krama om stjärnorna efteråt... Jaa, lite starstruck är vi allt! 
 
Skellefteå har en heeeelt fantastisk symfoniorkester och det är så maffigt att sitta i salongen och känna trycket när de öser på i otroligt fina arrangemang! Vi ska vara rädda om Musikskolan och alla fina lärare som fostrat så många duktiga musiker. Det är ovärderligt för Skellefteå!
 

Och jag ska villigt erkänna att sångare av den här modellen tillhör mina favoriter... Ja, ni tänker rätt. Peter Fjällström är stöpt i samma form och hade passat utmärkt som en tredje broder! 


Magnus Rongedal.


Henrik Rongedal - som för övrigt är 13 minuter äldre. Jag vet inte hur mycket det märks... 

Det var full fart från början till slut och vi sjöng med i aaaaallt! Det kan hända att någon blev irriterad då vi också stod upp ibland - men vem kan sitta stilla när det svänger så här? 
 

Och mitt i alltihopa denna gudabenådade dirigent som ser ut att ha lika roligt som oss i publiken!

Känner mig så stolt över de fina musiker vi har i Skellefteå och är så glad över att de gör dessa konserter tillsammans! Ljud, ljus, arrangemang, solon, körer, stråkar, sångare... Det blev ett sådant lysande paket, eller rätt och slätt "Simply the best of the best"! Ja, det är lätt att bli äckligt positiv en sådan här kväll...

Och jag fick inte bara vara tillsammans med min bästis - utan fick också den här underbara blomman som nu pryder köksbordet! Tusen Tack för en magisk afton fina Anna! <3 Nynnar fortfarande på "Let me entertain you"...
 
 
 
 
 

RSS 2.0