Prag - lördag med walkabout!

Här har maken närmat sig Karlsbron som naturligtvis var full med folk.

En pippi tog ett snack med en av statyerna...

Och en annan visade vägen till Pragborgen dit vi var på väg!

Fler vackra fasader på vägen!

Och här passerade vi en butik som sålde cannabisklubbor... Helt sjukt!

Uppe vid entrén till Pragborgen var utsikten lika slående som från andra hållet.

Pragborgen, Pražský hrad, är en av stans största sevärdheter. Med ett mått på 570 gånger 130 meter är det världens största forntida slott enligt Guinness rekordbok. Det är dock inte bara ett hus utan snarare en borggård med flera byggnader, gator och gränder. Inom Pragborgen finns fyra palats, fyra kyrkor, åtta andra större byggnader och fem trädgårdar. Vi hann väl inte se riktigt alla...

Och den här mäktiga byggnaden med tinnar och torn är i själva verket St. Vitus-katedralen som dock är Tjeckiens största kyrka. Kyrkan grundades redan på 900-talet men började byggas sin nuvarande stil i mitten av 1300-talet. Ett riktigt "gammhus".

Urban och maken tog en paus i skuggan innan vi gick vidare.

Vi hade gärna gått in i katedralen men den var bara öppen senare på eftermiddagen. Bättre då att hinna se den ordentligt från utsidan.

Jo, hejsan! Där det fanns fotovinkel pågick också renovering.

Nåja, jag tog med det viktigaste!

St. George-basilikan är den äldsta byggnaden inom Pragborgen och ska vara byggd redan år 20.

Utsmyckad även den.

Efter lite rundvandring och ett par nya vyer traskade vi ned igen.

Fina trappor! Men när vi kommit ca 40 meter ned valde vi att gå uppåt igen för att se den botaniska trädgården som ligger ovanför borgen.

Vackert och prydligt med många olika arter. Vi kände igen en hel del skandinaviska träd.

Som t ex den här hängbjörken!

Och det här var väl magnifikt?

Ja, det gäller att se upp så att man inte missar något.

Borgen och katedralen var väl synliga från den här platsen.



De här skulpturerna heter "Crawling babies".

"John Lennon Wall" är en mur som sedan 1980-talet fyllts med John Lennon-inspirerad graffiti och texter från Beatleslåtar. Myndigheterna har i perioder försökt att måla över budskapen men de kommer snabbt tillbaka igen. Svårt dock att komma nära då alla ville ta bilder...

...men till slut så. Han har efter sin död blivit en fredssymbol för många unga i Tjeckien.

Vi letade också upp monumentet som hedrar kommunismens offer.



Lite shopping fick avsluta rundan och sedan hem för att byta om till kvällens aktivitet; en båttur med middag! Men det tar vi senare. Jobbet kallar...
Prag - fredag!

Hon blev firad redan till frukost då Anders ordnat med skumpa och jordgubbar till hela gänget. Vi sjöng såklart och passade på att fira henne hela dagen! Och när man fyller år får man ju önska sig aktiviteter va? Det betydde i alla fall att vi fick börja med shopping!

Rustad till tänderna - men lite kort i rocken... Haha!

Vi skildes åt eftersom damerna behövde lite mer tid i affärerna men bestämde oss för att ses på Vaclavtorget. Ja, här hade vi kommit fram men några respektive såg vi inte till...
Med fläckvis usel mottagning var det knepigt att få kontakt och vi fick försöka åtskilliga gånger innan vi till slut kunde se dem komma travande. På frågan var de hade hållit hus svarade de; "Vi vet inte..." Haha!

Själv har jag mina aningar...
Nåja, vi träffades ju till slut och bestämde oss för att söka upp det stora monumentet som rests till Franz Kafkas ära. Det ligger väldigt nära Vaclavtorget och bör inte missas om ni åker till Prag! Konstnären David Cerny hyllas i Tjeckien, och det är lätt att förstå varför när man ser det här:

Huvudet/konstverket som snurrar runt i olika lager ska symbolisera hur Franz Kafkas texter behandlar läsaren – de vrider och vänder på läsarens sinnen och det är svårt att uppfatta vad som är verkligt och vad som är fantasier. Hur coolt som helst!

Man måste ju bara ta en selfie med Kafka...

Bredvid låg ett litet shoppingcenter där några jobbade på hög nivå... Vi passade på att gå en shoppingtur därinne och när vi kom ut var våra gubbar borta igen...

Men de hade bara hittat en egen "Husband day care"... Haha! Efter en god lunch och en del skrattande travade vi vidare för att se det dansande huset. Ingen hängde läpp...

...utom möjligen den här mannen som befann sig mellan två hus. Han var dock lite stelbent och ville inte komma ner.

"Det dansande huset" (Tančící dům) färdigställdes 1996 och ersatte byggnader som rasat under USA:s bombning av Prag 1945. Den otraditionella utformningen skapade lite kontroverser men presidenten var positiv så de fick lov att bli så här avvikande. Huset heter egentligen "Fred och Ginger" efter de berömda dansarna och visst påminner det om ett dansande par?

Utanför satt Sean Connery staty... Nej, det var naturligtvis någon helt annan men hyfsat likt ändå.

Ocj vi åkte givetvis upp för att se på utsikten och ta en iskaffe...

...och en bild som inte var en selfie! Haha!

Ja, längst bort ser ni borgen igen.

I Tjeckien är nog inte säkerhetsföreskrifterna lika noggranna som dem i Sverige. Ser ni mannen på taket därborta? Inte en säkerhetslina... Men det verkade gå bra ändå!

Konstverket på taket av dansande huset var ett rufs av plåt och nät. Kanske inte det snyggaste jag har sett men väldigt excentriskt!

Mer vackra byggnader när vi kom ner. Den här gången en kyrka.
När vi kommit fram till "Det dansande huset" kom herrarna på att de nog hade gått nästan ända dit när vi hade dem borta. De kände faktiskt igen korsningen bredvid och då förstod vi varför det blev som det blev:

De var alla tre helt övertygade om att deras väg var den rätta... Haha! Ja, det är tur att alla har humor och kan bjuda på sig själva. Vi har skrattat gott många gånger under den här resan.

Mera shopping och Carina och Anders hittade en egen affär...

Glada barn fascinerades av gatukonstnärer med såpbubblor! Det var rätt mycket folk överallt men ändå ett lugn och avslappnat tempo. Väldigt skönt och lite ovanligt för att vara en storstad med 1,3 miljoner invånare.

Efter lyckosam shopping och vila tog vi på oss lite nya outfits och gav oss iväg till helgens verkliga "bätterställe"; "Restaurang Bellevue"! Som ni ser är det kullersten överallt och inte läge för högklackat. Nu har mina fötter också slutat acceptera dessa och med 1,5-2 mils promenerande varje dag var det bara att kliva i sköna skor igen. Ja, det finns gott om transportmedel men vi gillar ju att gå.


Här hade vi slagit oss ned till bords och började givetvis med ett glas bubbel för att skåla för födelsedagsbarnet! Det här restaurangtipset (Tack Lars och Pia!) var helt suveränt och det var skönt att veta att det var bra då man också fick betala en deposit på 20€/person redan när man bokade bord. Alla bokningar har för övrigt funkat fantastiskt bra!
Vi valde Chef's meny som bestod av fyra rätter men blev serverade sex olika som alla smakade ljuvligt!

Efter en shot med soppa gjord på syrliga äpplen kom den här gravade och lättrökta fisken med asiatiska smaker... Mmm... Sååå god!

Därefter kom en anka med sprött hölje och primörer...

En och annan bild hann vi ta men mer var det inte. Aktiv middag på alla sätt med suverän service. Urban, Carina och maken var nöjda! "Andra sidan är ni klara?"

"Jajamensan, fattas bara!" Här är det jag och Helena som fick rå om Anders!

Varmrätten bestod av en långbakad spädgris med rödbetor och kål....

Och den här första desserten var rykande het - fast kall då.

Spännande anrättning med passionsfrukt omgiven av någon form av kolsyresnö. Fräscht!

Och till sist en citrusdessert med karamelliserat socker... Ja, ja, jaaaaa - det var magiskt gott!

Två intensiva dagar var över och fler skulle det bli - men de får jag återkomma till. Stort tack till våra fina vänner som gjorde resan så minnesvärd! Vi saknade givetvis Per-Erik och Marika som fick lov att stanna hemma p g a sjukdom men det kommer fler resor med det här gänget. Kanske redan nästa år? :)
Prag - vilken stad!

Vi flög tidigt på torsdag morgon och var därför framme i Prag redan efter lunch. Perfekt för en första rundvandring och lite mat. Vi bodde strategiskt i gamla stan (Prag 1) och hade promenadavstånd till det mesta - och vi gillar ju att gå långt.

Hela gänget på uteservering med den obligatoriska tjeckiska ölen som har en gedigen tradition! Och joo, det finns alkoholfritt överallt.

På torget i gamla stan står också det astronomiska uret som var vår första sevärdhet.

Tyvärr renoverades klockan och huset var därför delvis täckt med dukar. Men man kunde tydligen gå upp i tornet och det ville vi givetvis göra!

Gångar runt ett bildmässigt hisschakt ledde oss uppåt. Tyvärr blev det lite väl magstarkt för mig. När jag nått nästan överst och upptäckte att den sista biten bestod av en spiraltrappa så fick jag en fruktansvärd svindel och blev helt skakis i benen... Bara att gå neråt igen längst med väggarna. Att titta nedåt gjorde mig alldeles svettig...
Men jag är ju tjurig så när jag kommit längst ned och tagit ett par bilder av hissen gick jag in, blundade och höll i mig och vips var jag längst upp!

En magisk utsikt över staden! Väl uppe var inte svindeln så påtaglig. Det var det det öppna hisschaktet som gjorde mig helt skakis.

Ännu en vy och vid pilen ser ni Pragborgen som vi skulle ta en promenad till ett par dagar senare.

Otroligt många vackra byggnader!

Som den här!

Och här en överblick över torget i gamla stan.

Glad över att få sällskap i hissen på vägen ner. Och tittar man uppåt ser man bara spegeltaket... Haha!

Väl nere var vi tvungna att testa den tjeckiska specialiteten Trdlo eller Trdelnik som är ett bakverk, typ spettekaka, fylld med glass. Gott, men vi hade nog lite bråttom och skulle ha köpt den där den serverades nygräddad och lite varm. Den såldes ööööverallt!

En promenad ned mot Karlsbron...

...där den här puben också erbjöd "Husband day care" om man ville få lite shoppingtid för sig själv. Haha! Tyvärr var man tvungen att betala för deras drinkar...

Fina krukor för kryddor vid restaurang! Kanske något för den händige?

Karlsbron! Som ni ser var där tjockt med folk och vi fick betydligt bättre bilder av den senare. Efter några timmar på stan var det dags att gå hem och fräscha upp sig, vila benen två minuter och gå ut för att äta.
Vi hade bokat bord på kvällarna och det var klokt när vi också var så pass många - annars hamnar man gärna på turistfällor där maten inte är så märkvärdig. Stort tack till Lars och Pia för alla tips! De har besökt staden många gånger och vet var man ska gå. Det första hade vi dock hittat via en annan bekant och La Casa Argentina låg på den restaurangtäta gatan Dloha.

Hit ska man gå om man gillar bra kött, argentinsk musik och salsarytmer! Man behöver ju inte äta tjeckiskt varje dag bara för att man är i Prag.

Här var det klackarna i taket på många sätt!

Och grillspetten var helt enorma!
Fin, och otroligt svängig, musikunderhållning av en trio på piano, bas och cajun förhöjde stämningen och när vi ätit klart blev det häftigare rytmer:

Salsa med en kvartett där de här två herrarna började!

Det här paret var också störtsköna och följdes av en flamencodansande kvinna som verkligen tog plats.

Prag kan vi dock rekommendera å det varmaste! En av de häftigare städerna vi besökt.
Kalas och uppåttjack!

Nöjd med somrig middag!

Och maken hade förberett kul potatis... Tack för att du både stått ut och hållit humöret oppe!
Efter maten gick vi dock in för att se VM-finalen i ishockey och blev inte besvikna då heller. En så ruggigt spännande match mot Schweiz som slutade med:

Guldregn! Så bra jobbat alla grabbar och särskilt roligt att se skellefteåkillarna in action.

Det här måste vara en alldeles overkligt härlig känsla! Grattis!

Men det skulle bli mer fika. Mamma fyller 81 idag och vi åkte dit med blommor och fikade tårta. Hon blev så glad över sällskapet - men kanske mest överraskad att det ringde en Önnemarkare som fick vara med på högtalartelefon. Kul att du hörde av dig Östen!

Lilla mamma! Hon är så söt när hon skrattar...

Nu återstår en svettig promenad (hur långt måste man gå för att bli av med både tårta och paj? Måste nog googla... haha!), lite mer skrivjobb och packning inför helgen. Ha det bäst alla och njut av all tid ni kan få utomhus. Det är världens uppåttjack!
Röjardagar

Häromkvällen gick vi en runda och noterade saker som måste göras utomhus och nu har jag faktiskt prickat av ett tiotal uppgifter. Jag gillar listor. Det betyder att man kan beta av och faktiskt inse att något har blivit gjort även om mycket återstår. Allt som ökar den personliga tillfredsställelsen är bra! Förra året var vi på resa den här helgen och därför ligger vi hur som helst bättre till i tid.
Dessutom såg det ut så här 2017:


Mmm...
Som ni märker är jag så där äckligt glad igen efter att ha jobbat undan och avslutat dagen med plantering och helt ljuvlig fiskmiddag.

Det här kanske inte ser så gott ut men skrejtorsk på låg temp med smör, rivet limeskal, selleri och tranbär är bland det godaste jag vet!
Det kändes bra med en fräsch rätt efter en dag i solen där jag jobbat hårt med en hyfsat komplicerad ansökan som ska in för att kanske generera pengar till ett kommande projekt. Ja, jag ska harva på några dagar till så jag återkommer väl och beklagar mig när det börjar köra ihop sig... Haha!

Har suttit i solen där jag ju trivs som fisken (igen!) även om vindarna var betydligt svalare idag. Datorn klagar inte heller särskilt mycket av utevistelsen och får jag bara damma av lite pollen kommer den att gå som smort imorrn också.

Det är ju så här det ska se ut... Älskar värmen som kommit, njuter av att vara utomhus och faktiskt också av mina promenad/löpturer som fortsätter varje dag.

Och mitt i det här osvenskt glada och positiva inlägget hör jag Kjell Höglunds underbart håglösa sång "Man vänjer sig..." som reklamsignatur på TV:n. Ungefär samtidigt lägger syrran ut ännu en klockren och rätt sur betraktelse från "Villfarelser". Båda är bara hur bra som helst men jag viker inte ner mig så lätt.

Solenergi
Började dagen med ett besök i Boviken hos Anki och där träffade jag en riktig snygging:

Gottfrid! Han är en oerhört söt Grand Danois som än så länge är en gänglig valp men som kommer att bli en stoooor charmör inom en mycket snar framtid. Det ska bli intressant att följa din utveckling!

Leksakspippin kommer kanske inte att hålla så länge men det är ett bra sätt att använda tänderna. De är vassa men det här är en snäll kille! Han får också lära sig av den bästa:

Cecilia och Tims Keeshond Raja! Hon är superfin och trots sin unga ålder en riktig "morsa".
Tack för trevligt sällskap av både två- och fyrfotingar, god lunch och en härlig stund i solen i ert paradis! På eftermiddagen blev det jobb, promenad och nagelfix innan det var dags för kvällens träningspass i Kasamgaraget. Svettigt och otroligt bra!

Efter middagen ville maken ut på en prommis och jag hängde på till motionsspåret där han lagt till en tvist där vi skulle springa trappor... Jag vill bara säga att han fick leka Rocky Balboa ensam. Jag tog helt enkelt slut... Haha!
Jag tror hans energi har smittat av sig till barnen som är betydligt mer fysiska än sin mamma. Igår hade vi det stora nöjet att se Emilias Guldheden på livesändning på GP och det var hur kul som helst!

Hon fick dessutom göra första målet och vi jublade - oerhört stolta! Snyggt jobbat Emilia och hela laget! Fortfarande obesegrade i Div 2. Nu måste vi bara åka ner och se en match i början av juni.

Instämmer! Ha det fint alla!
@home!

Macka och vatten i solväggen innan avfärd! Skönt var det också att mina fina kollegor körde tur och retur Umeå-Ö-vik så att jag kunde vila.

Och vi kom fram till världens utsikt över stan!

Åt båda hållen kunde vi se låååååångt längst efter Höga Kusten!

Om jag visar utsikten från det här hållet förstår ni kanske att vi var uppe på Varvsberget och härifrån ser inte ens hoppbacken ut att vara särskilt hög.

Fast jag tror att jag ändå passar... Höjder har aldrig riktigt varit min grej.
Om utsikten var storslagen så var logen istället desto mindre...

Vi fick turas om med ombyte och smink för att inte stå på varandra - men allt går ju bra när man är vänner. Det riktiga bakslaget var att vi höll till vägg i vägg med köket dit dörr saknades och ventilationen nog inte ens var påtänkt...

Tur att man kunde gå ut på baksidan och njuta av utsikten... Haha!

Men jag ska inte klaga. Det blev en fin kväll med god mat och glad publik som var väldigt nöjda!
Innan 23 började vi rulla norrut och själv fortsatte jag från Umeå ända hem. Med adrenalin i kroppen håller man sig pigg och jag hann ju höra den spännande omröstningen i Eurovision där publikrösterna avgjorde till Israels fördel. Om låtarna har jag inga åsikter men det är, som någon sa, ofta mellanakterna som är bäst...

Idag har ju sommaren kommit på allvar så det har blivit mycket tid utomhus! Ja, det gäller att njuta av varje minut då vädret snabbt kan slå om. Vi fick också fikafrämmande av Lars och Pia som kom med såååå många fina tips om sevärdheter och restauranger i Prag dit vi åker i slutet av maj. Stort tack och väldigt trevligt att ses!
Nu är svenska landslaget tydligen förstärkt med hackspetten från Kusmark så jag ska ta en dusch och avsluta dagen med att titta på hockey! Skönt att vara @home!
Lite funderingar...

Här är jag på plats utanför Hotel Mimer där vi även ska spela föreställningar i höst. Jag hoppas ju också att det ska bli några stycken i Skellefteå så att fler av mina vänner ska få chansen att se den här roliga föreställningen. Spänning och humor i skön förening!

Idag har jag njutit av sovmorgon, långpromenad och sedan lite sittning i solen där jag ägnat mig åt en del funderingar om livet. Känner mig nöjd och lycklig så jag har ingen egentlig anledning att fundera men det kommer ändå tankar.
Vad är det som gör att vissa människor inte tål att se att andra lyckas? Vad är det som gör att andra (ja, jag skriver andra för jag tror verkligen inte att jag gör så) måste trycka ner personer i sin omgivning för att själva känna sig värdefulla? Vad är det som gör att vissa bara ser misstagen och inte kan lyfta varandras förtjänster?
Jag tycker att det är enormt snålt och svagt - och tror att det beror på en egen osäkerhet som de försöker skyla över. Ibland händer det att man får ta skit för saker som egentligen inte har något med ens egna tillkortakommanden att göra utan istället beror på någon annans dåliga dag. Det är väl inte särskilt rättvist? Jag säger inte att det här drabbar mig särskilt ofta men att jag ändå noterar företeelsen när jag ser den.
Jag säger heller inte att jag själv är ofelbar - men hoppas att någon gör mig uppmärksam på situationen om jag själv är orättvis. Jag tycker att livet är för kort för att hacka på andra - och att ge andra beröm är sååååå mycket roligare!
Om ditt hus är större än mitt - grattis! Om du tjänar mer än mig - good for you! Om du gör mer och fler roliga projekt - bra där! Då har du förmodligen jobbat dig fram till alla fördelarna själv och kan njuta livets goda! Men skryt inte i onödan inför människor som kanske inte har det lika välbeställt. Dela istället med dig om du kan.
Nu blev det här kanske lite snusförnuftigt men det får ni ta - eller sluta läsa... Haha!
Gökotta!
Jag och Oskar såg "Dissekering av ett snöfall" som var magiskt fin! Anna Azcàrate hade regisserat med den äran och skådisarna gjorde fantastiska prestationer. Dessutom fick jag chansen att träffa både teknikerbekanta och Suss efter att hennes "La Strada...". Efter lite surrande och kramar bestämde vi att ses även i sommar!
Idag var jag rätt trött men solen sken och det kändes fint att åka till Bodbysund för gökotta tillsammans med Ulfs mammas syskon! Vi har alltid träffats i Mora för en promenad genom skogen där målet varit en liten sjö där vi grillat korv, fikat, pratat och gått tipspromenad. Fantastiskt fina utflykter som barnen också minns med glädje. Därför var det extra kul att Oskar också kunde hänga med. Emilia fick vara med på Face Time och i Göteborg sken också solen!


Och mamma blev glatt överraskad att Oskar var med!

Det blev även farmor Sonja! Hon uppskattar verkligen att komma ut, få träffa sina systrar och återse sin barndoms hemtrakter!

Berith och Krister var också med och här står hon tillsammans med Bibbis man Torgny.

Norma och hennes Curt är två av de ständiga fixarna. Stort tack för att ni ställer upp och ser till att det här blir av!

Alla tar med korv och fika och det blir ett enkelt sätt att träffas. När vädret är så fint som det var idag är det förstås extra härligt! Det ser ut som om herrarna tagit över den komplicerade matlagningen...

Fast jag fick också vara med och hjälpa till. I ärlighetens namn ska jag väl säga att Oskar fick rädda korvarna då jag började gå runt och ta bilder... Haha!

Norma och Curt i solen!

Och vattenståndet i Bureälven är otroligt högt!

Därför blev vi heller inte förvånade när det plötsligt passerade ett par Jet Ski's!

Folkligt, festligt och fullsatt vid borden! Mamma var dessutom en stor tillgång när vi skulle sjunga sånger. Hon kan aaaaaallla verser på allt! :)


Den obligatoriska frågesporten är kanske inte så svår men det är ändå aldrig någon som har alla rätt... Och detta trots att vissa frågor är desamma varje år... Haha!

Curt höll som vanligt i rättning och prisutdelning!

Nu är vi hemkomna, promenaden är gången, middagen äten och jag ska landa i soffan med morgondagens text. Det är ju dags att åka till Umeå igen och spela "Räkna med mord" med Profilteatern och det ska bli väldigt roligt att träffa hela gänget! På fredag spelar vi i Umeå, på lördag i Ö-vik och sedan blir det hemfärd och en fullspäckad jobbvecka!
Tack alla för en fin Kristi Himmelfärds dag!
Vägen...
Självklart kan målet vara något att se fram emot men jag tänker att vägen motsvarar varje dag här i livet och att det gäller att njuta av resan. Karin Boyes dikt är förresten så fantastisk att jag tar med den i sin helhet:
Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.
Nog finns det mål och mening i vår färd -
men det är vägen, som är mödan värd.
Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.
På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.
Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Haha! Ja, lite humor är heller inte fel!

Idag har jag hunnit med lite möten, ett par arbetstimmar i solen, promenad och en god lunch tillsammans med en gammal kollega. Väldigt trevligt! Avslutade med ett bra arbetsmöte med styrelsen för Matfesten och det känns roligt att planera inför framtiden även om det inte blir något arrangemang det här året. Ibland måste man stanna upp och ta ut en ny kurs så att vägen blir den rätta.
Igår valde jag att dela vägen med fina kompisen Marika som behövde support när hon skulle till Umeå för provtagning inför kommande cellgiftsbehandling. Hon är redan opererad så det här är en säkerhetsåtgärd - men en skrämmande upplevelse för vem som helst. Nu är hon en riktig kämpe och jag är övertygad om att allt kommer att gå bra. Dessutom är hon omgiven av en underbar familj och vänner som bara överöser henne med stöd och kärlek!

När någon i ens närhet blir sjuk blir man så rädd - och då blir det ännu viktigare att komma ihåg att njuta av vägen. Och att göra det idag. Skratta, visa omtanke, säga att man älskar varandra, kramas - och varför inte fylla på med lite choklad?
Tacksamhet

Mamma åkte med oss ned och här har vi kommit fram till kyrkan. Det blev lite tid att fixa håret på både henne och My. Med en bra spray kan man komma hur långt som helst...

Älskade Sonja...
Min faster var kärlek i sin renaste form och kunde bara se gott i andra människor. Jag har aldrig träffat en så omtänksam och varm person vars famn rack till ALLA. Hon var sambandscentral för hela släkten, peppade alla och tog själv minst plats.
Det är ovanligt idag när individualismen frodas och många sätter sina egna behov i första rummet. Det bekom henne inte det minsta och hon var alltid redo att ge - allt från goa' och varma kramar till omtanke, skratt och en vällagad måltid.

Dekorationerna på kistan var så vackra. Rosor, gerbera och kalla. Hon skulle ha älskat det!
Efter begravningen i kyrkan var vi alla bjudna till Brännlands Wärdshus där vi för drygt ett år sedan också tog adjö av hennes man. Tuffa år för kusinerna men de har fått växa upp med förutsättningslös kärlek och har en bra grund att stå på när det blåser hårt. Dessutom hoppas jag att vi kan bjuda tillbaka på en del av all den kärlek vi fått av deras mamma.
Det är nog det viktigaste jag tar med mig. Att försöka förvalta det kärleksfulla arvet. Att ge utan att förvänta sig något tillbaka är stort och ibland ganska svårt - men hela livet är ju en enda lång skola så jag fortsätter att träna mig med henne i åtanke. Hur skulle hon ha gjort? Skulle hon gett upp? Knappast! "Vi får inte ge upp" var ett av hennes motton.

Vi fick en fantastisk grillbuffé och det var många som ville berätta fina minnen. Här är det min fabror Curt som återger lite barndomsminnen av en härlig och livlig syster som ville vara med på allt!

Och Malin höll ett så fint tal och läste en dikt som har tusen år på nacken. "Vattenringseffekten" kommer från Ledarskapets Tao och innehåller så mycket visdom:
Vattenringseffekten
Vill du vara en positiv kraft i världen? Skapa då först ordning i ditt eget liv. Förankra dig i den enda principen så att ditt beteende har en välgörande inverkan. Om du gör det vinner du respekt och blir en stark kraft.
Ditt beteende påverkar andra som ringar på vattnet. Vattenringseffekten fungerar därför att alla påverkar varandra. Starka människor har stor påverkan.
• Om ditt liv fungerar påverkar du din familj.
• Om din familj fungerar påverkar den samhället.
• Om ert samhälle fungerar påverkar det landet,
• Om landet fungerar påverkar det hela världen.
• Om världen fungerar sprider det sig som ringar över hela kosmos.
Kom ihåg att din påverkan börjar med dig själv och sprider sig utåt. Så försäkra dig om att din påverkan är stark och välgörande.
Hur vet jag att det fungerar?
Allt växande sprider sig utåt från en fruktsam och kraftfull kärna.
Du är en kärna.
Lao Tzus Tao Te Ching

Ja, jag pratade givetvis jag också. Vad trodde ni? Haha! Det är så många roliga och fina episoder som tränger sig på när man träffar hela släkten. Pappa och Sonja kunde "duellera" i timmar när det gällde att berätta minnen och vi försökte alla göra vårt bästa.

Max var glad över att få lägga beslag på lillebror och de är ju båda riktiga charmtroll!

Tack varma och fina kusiner för en fantastisk dag tillsammans! Och mest tack för...

Häl-vetet...

Jag har visserligen en remiss till Umeå men har hyst (naiva?) förhoppningar om att det skulle gå över av sig självt när jag tack vare motion också gått ned lite i vikt. Men... det hela kan också bero på att jag igår inte bara motionerade utan även röjde föråd hela dagen och städade i kontoret. Hmm... Slutsatsen kan med andra ord vara att jag inte ska städa så mycket? Haha!