Gott slut!

Promenerar och motionscyklar och försöker hålla mig igång - men julgodiset är tyvärr inte helt uppätet ännu. Frestelserna ligger med andra ord och ruvar tills jag sätter mig i soffan på kvällen... Då hoppar de fram! Haha!
 
Nej, jag är inte så nitisk och kommer garanterat inte att vara det ikväll heller då det är nyårsafton (ett gott slut...) och vi ser fram emot att fira med bästa vännerna! 
 
Nyårslöftet det här året var att motionera varje dag och det har jag nästan hållit. Operationen av foten är ju giltigt förfall men jag snittar i alla fall 6,7 km/dag 2018 och det är helt OK. Ska jag slå detta under 2019? Kanske.

I förrgår firade vi finaste Oskar som fyllde 30 år! Oj, vad tiden springer iväg... Att få barn är ju det mest fantastiska som hänt och vi är så glada över båda våra älskade ungar som numera är fina vuxna. Han blev ju uppvaktad här hemma då han och kompisen Adam firar med att vara på resa i Vietnam:
 

Här fick vi en hälsning från resenärerna och de ser ut att trivas i myllret! De är också betydligt bättre än undertecknad på att hitta roliga bakgrunder till sina selfies... Önskar er en fantastisk resa och längtar naturligtvis efter att ni också ska komma tillbaka!

Emilia har fått besök från Göteborg så vi har haft gott om ungdomar här hemma. Myyyys! De är nu i Gällivare för att fira nyår och jag har jobbat ett par dagar. Nu finns ett första utkast färdigt till föreställningen "Tillsammans" som vi ska spela 1 februari och arrangera som välgörenhetskonsert tillsammans med Rotary. Det blir ju 2xTillsammans va? Skynda att boka biljetter: Biljetter Ni kan också prata med någon vän som är med i Rotary eller eller ringa Turisbyrån på 0910-45 25 15. Kommer att bli en riktigt magisk kväll! 

Åkte också förbi mamma och hälsade på. Hennes humör varierar en aning och hon skulle nog helst vilja ha sällskap varje dag. Hon ringde i förrgår och var så lycklig över julklapparna men igår hade det gått över och hon skulle ingenting ha... Ja, man får ta det med en nypa salt och istället peppa henne att vara glad över att hon är så förvånansvärt pigg. 

När jag sedan gick en sväng på Maxi för att handla mat möter jag det sötaste nytillskottet i vår familj! Mammas första barnbarnsbarn Allison var ute i vagnen tillsammans med mamma Rebecka, mormor Eva och moster Martina. Vilken härlig och fin kvartett!
 

Allison blev lite rädd för morfars högljudda syster men jag fick i alla fall knäppa en bild. Så roligt att jag fick se er alla live!
 
Nu önskar jag er alla ett fantastiskt slut på det här året och ett ännu bättre 2019! Nu blir det motionscykling igen... :)


 
 
 

Fina (och matiga) juldagar!

December månad har gått i en rasande fart och nu är även julen inne på sista svängen. Julklapparna och maten var naturligtvis bra men att få träffa släktingar och vänner är fint och att få ha barnen hemma det bästa av allt! Som vanligt.


Granen är fortfarande grön men blir nog inte så långlivad då den redan nu visar tendenser till kraftig avbarrning... Paketen blev för många men alla drar ju sitt strå till stacken.


Uppesittarkvällen blev en orgie i förrrätter där löjromstårtan fick inleda.


Emilia assisterade med uppläggningen och vi hade två fina killar på besök.


Den asiatiska tartaren var inte vacker men god.


Råbiffen var inte god men vacker... haha! Nejdå, med tryffelmajo på toppen gick den också ner. Snurre fick en lyxkväll med rå oxfilé och var mer än nöjd med resterna!
 
Hur Bingolotto blev en tradition på uppesittarkvällen vet jag inte 😳 men alla spelade och vi vann hela 100:- på sex lotter... Helt normal utdelning m a o. 
 

Det har varit mycket matfix och på julafton hade vi bjudit hem Ulfs familj på lilla julbordet och dopp i grytan. Fint att få rå om svärfars ett par timmar. Sture är numera ganska dement men Sonja njuter verkligen av att få träffa alla barnen!
 

Oskar och Emilia är ju inte hemma så ofta och tycker det är fint att få träffa både farfars och kusiner!
 

Den obligatoriska gruppbilden av familjen!


Och den med alla barnbarnen. Sötingar allihopa! Ni funderar säkert hur vi fått till den fantastiska ljussättningen?
 

Man tager vad man haver och Krister fixade ljuset!


Gulligaste besökaren var givetvis Helmer som är Sonja och Stures första barnbarnsbarn. Såååå söt!


Jodå, jag fick också sitta och här har vi kommit till Berith och Idas goda efterrättskakor. Mums!


Emil hann läsa lite med Helmer innan det var dags för dem att åka vidare och för oss att samla ihop oss för Kalle Anka på TV:n. Flera av oss sov dock bort det mesta... haha!

Och på julen ska ju barnen sitta framför granen och tindra med ögonen. Oskar och Emilia ställde givetvis upp på våra upptåg och ni ser ju själva:
 
Det tindrades å det grövsta!


Finingarna! Tack för att vi får göra så många roliga saker tillsammans med er - de människor i världen vi älskar mest!

Mamman och pappan skulle också tindra men jag tror att ljussättningen blev för komplicerad:
 
Hahaha! Ja, vi älskar ju varandra ändå!
 

Mycket klappar blev det...


...och vissa väldigt efterlängtade!


Ett par paket innehåller alltid böcker...


...och det gillas av samtliga!


Pappan fick också paket - och här ser ni honom i ett vackert arrangemang med sopsäcken. Jag är så bra på komposition... haha!


Redan på julaftonskvällen är jag trött på all julmat och då äter vi ofts något annat. Oskar gör sina fantastiska ribs och dessa avnjöts tillsammans med baconlindade dadlar och...


... grönskålsallad! Fräscht! Det blir ju sjukt mycket fett och sötsaker de här dagarna så det är bra att få varva med det mer nyttiga. Julafton avslutades med spel och barnen vann efter tre hårda omgångar!

Juldagen firades med besök av finaste syrran med familj och lilla mamma som hade firat julafton i Önnesmark tillsammans med storebror och hans barn och barnbarn.


My och Max var uppklädda till tänderna och lika sjukt söta som vanligt!

Malin önskade sig en familjebild och det är ju givet. Särskilt när vi blivit så bra på ljussättning...


Söta familjen Bergvall! Det är ju så här man vill att det ska se ut, men oftast slutar gruppfotografering så här:


Haha! Lika söta men världens snabbaste Max var ute ur bild på ett kick...


Mamma fick naturligtvis paket och såg ut att bli glatt överraskad. Själv ger hon alla barnbarn pengar och det är rättvist och bra då hon i övrigt kan slå in nästan vad som helst. Ja, när jag fyllde 10 fick jag en bild på en schäfer som hon klippt ut ur Land + en toalettrulle... Jag kan väl säga att hennes omdöme inte har förändrats nämnvärt när det gäller presenter men att jag nu fick riktigt fina servetter.


My busade med Snurre...


...som busade tillbaka!


Han avslutade med pusskalas... Så söta!


Mamma fick läsa pappas julevangeliedikt.
 

Oskar och Emilia lärde småkusinerna Super Nintendo, sminkning och de bildade även ett rockband. Man hinner mycket på några timmar...


Jag och Malin tog den obligatoriska julselfien där vi både var söta och busiga!

     
Haha! Systerkärlek när den är som bäst!

Fina och fullmatade dagar har det verkligen varit och i skrivande stund har Oskar precis åkt tillbaka till Luleå då han och Adam imorrn åker till Vietnam för att backpacka runt ett par veckor och fira 30-årsdagen. Vi fick därför fira honom redan idag.


Stjärnan själv. Grattis älskade Oskar!


Alla var lite trötta och själv hade jag ställt väckaren på 08 men sov till 12...


Julklappsspelet avslutade julhelgen och det är alltid så galet roligt. Aldrig någonsin får man väl ett sådant habegär till småsaker?


Mycket paket och många skratt! Ingen blev utan och jag har numera en tändare som kan laddas upp i USB-kontakten. Coolt!

Nu tror jag att det blir ett par nyttiga dagar med mycket motion för att kompensera en del av helgens utsvävningar. Dagens almanacka var en riktig sanningssägare: 

Haha! Inte jag heller... 





Go'kväll och spontanbokning!

Nu är det verkligen böcker för hela slanten - men det är ju bara så roligt och berikande! När man vill byta miljö, när man vill fördjupa sig, när man vill koppla av, koppla på, få nya insikter eller bara njuta - läs!
 
Jag minns fortfarande sorgen när jag som utbränd inte kunde läsa en rad. Hjärnan orkade inte ta in mer än några ord i taget - och absolut inte en hel bok... Men det var 2000 och som tur är gick det över. Numera är läsningen livsviktig avkoppling!  

Igår var det julspecial i Go'kväll och jag och Ingalill hade laddat med massor av bra böcker! Hela listan hittar ni här: Boktipsen och själva programmet kan ni se här: Go'kväll 18 dec


Här är jag tillsammans med Ingalill Mosander, Pia Herrera och författaren Lars Berge som skrivit en spännande bok om vargattacken i Kolmården där en djurskötare miste livet.

Dagen började väl sådär med att bensinvärmaren inte funkade varpå en bildörr frös och inte gick att stänga... När jag efter fem mil äntligen fick igen den tittar jag bakåt i bilen och ser att jag glömt kläderna som jag skulle ha på mig - men den gamla prickiga blusen fick duga. Man kan inte lyckas med allt.
 

Glada leenden blev det ändå tillsammans med fina, erfarna och kunniga Ingalill! Vi trivs bra ihop och fick göra jultipsen för andra året i rad. Inte sista gången hoppas vi...
 

God Jul alla glada läsare! Missa inte Lars Lindströms fina samling krönikor "Allt jag kan om livet", eller "Malström" eller "Trollsländan" eller... ja, ni fattar. Nu ska jag börja med nya böcker inför våren men först ska jag läsa ett par bara för kul.


Den första är Sophie Dows "När livet inte följer manus".
 
I förra programmet hade jag ju det stora nöjet att få träffa henne och vi fann varandra direkt. Hon berättade om Edinburgh International Book Festival i augusti och det lät så spännande.

När något låter roligt ska man väl haka på? Jag berättade i alla fall vidare för Maria på Akademibokhandeln och vips har vi nu bokat ett gemensamt besök på festivalen nästa år. Så väldigt spontant och otroligt roligt! :) 
 
I övrigt har jag städat skafferiet, bakat saffransbullar, köpt gran och slagit in lite klappar. I afton hade jag och Kågis musikmöte inför roliga showen "Tillsammans" 1 februari på Nordanå och det kommer att bli så fint. Här bokar ni Biljetter om ni inte redan gjort det. Perfekt julklappstips det också.

Annars är ju kärlek något vi kan ge alldeles gratis:
 
Så sant. Bara att slösa! :)


 
 

Blickar framåt och bakåt!

Framrutan ska ju alltid vara större än bakrutan men ibland kan det vara inspirerande och roligt att titta tillbaka på sitt ursprung. Min farmor har alltid varit min största idol och den starka, handlingskraftiga, tålmodiga och kärleksfulla människa som både vaggade mig till sömns och ställde upp som samtalspartner när jag blivit lite större. 


Här är hon tillsammans med Algot, min farfar som tyvärr gick bort när jag bara var ett år men, som också satt med mig i famnen och sa att "fleicka jerna hon jer som en tiiaterpjäs". 


Pappa och mamma när de gifte sig 1959. Hur snygga...


Bilderna fick jag av min barndomskompis Yvonne som bodde två gårdar bort och också är född bara 13 dagar efter mig. Så roligt att se att våra farmödrar Emelia och Göta också var goda vänner och faktiskt hade dubbebröllop! Nog är vi lite lika våra "förmödrar"? Tack Yvonne!


Här firades kanske bröllopsdag och farmödrarna i mitten har samlat familjerna. Pappa står längst bak under den rosa pricken. Hans syster Kerstin var den enda som gift sig och fått sitt första barn, min kusin Marie. Min fina fabror Curt, längst ned till höger, är den enda av pappas syskon som nu är i livet och honom hoppas jag vi ska få ha kvar länge!


Här är Göta och Emelia tillsammans på bild. De höll ihop hela livet och bodde också nära varandra på Nygatan när de blivit änkor, pensionärer och flyttat till stan. Jag och Yvonne hälsade ofta på och fick både gå på stan och fika fattiga riddare och varm choklad när vi kom tillbaka. Ljuvliga minnen.

Och nu får jag till min glädje träffa nya vänner och inspirationskällor! Tiden med Profilteatern har varit så lärorik och rolig. I helgen har vi spelat sista föreställningarna för den här hösten och jag har också hunnit vara med på deras glöggfika med familj och vänner.
 

Alla barnen är så söta och Linas lilla Hilma ett riktigt sockergryn som naturligtvis var tärna på Luciadagen!


Här är Hilma tillsammans med storasyskonen Elvin och Hannele. Vilka finingar!

I fredags spelade vi i Malå och åkte dit genom ett vackert snölandskap. 22 grader kallt men inga renar på vägen.


Den enda vi  såg gick på en maklig promenad genom samhället... Han skulle väl gå och julhandla?


I foajén på hotellet stod en fredlig björn och Lina fick rätt i sina gissningar.

Härlig föreställning, fin och stor publik och en god natt i nyrenoverade rum gjorde att vi kom oss upp och kunde styra kosan mot Skellefteå när solen var på väg upp.


Oändligt vackert!


Ja, alla ville ta bilder... haha!


Fina kollegan Tobias hade första tjing från passagerarsätet!


Och Lina fick Janne att stanna till för att kunna ta foto av snö och morgonsol. Tack!


Bedövande vackert! 

Dagen tillbringade vi sedan hemma hos oss där vi hängde i soffan, såg lite TV och åt älggryta och äppelpaj till lunch. Så mysigt att få rå om kollegorna!
 

Igår kväll var det dags för föreställning i Lövånger och här är jag tillbaka på brottsplatsen - logen på Folkets Hus i Lövånger där vi spelade revy i massor med år!

Erika och Louise fixade arrangemanget och det var festligt, fullsatt och sååå många bekanta jag inte träffat på länge. Väldigt rolig avslutning på året!
 
Till våren blir det mer turné och just nu vet jag bara att vi ska spela på Elite i Umeå några helger och att vi kommer till Västerbottensteatern 30 mars. Kom vetja! Har också bokat in en sångkurs, en resa och några tillfällen i TV-studion. Det blir en rolig vår - men först ska jag ägna nästa vecka åt möten, återbesök med foten och förberedelser inför julen. Och på fredag kväll kommer barnen! Då ska jag inte blicka någonstan utan bara vara här och nu! :)



 

Långt ifrån simpelt...

Jag vet inte om jag är ensam om att sitta och kika på sändingarna från Nobelmiddagen och höra alla intervjuer med fantastiska människor som gjort stora insatser för mänskligheten - men jag tycker att det är imponerande och storslaget.

Smarta människor som förjänar det får enorm uppskattning och jag applåderar från mitt lilla hörn av världen! Starkast intryck gjorde nobelpristagaren i medicin som blev så rörd över att få träffa cancerpatienter som överlevt tack vare hans forskning. Större än så blir det inte. 

Sedan är det ju alla vackra klänningar... Och blommorna... Och underhållningen av bl a Anna von Hausswolff... Och dansarna... Mäktigt!

Coolast var kronprinsessan Victoria som körde retroklänning och återbrukade Silvias vackra outfit 23 år senare. Hur rätt som helst!

Minst lagom var Sara Danius som verkligen stack ut som ingen annan. Det gillar jag också! Hennes kreation kanske inte är i min smak men den passar bra in i mitt senaste tema som verkligen är: Du är du och du duger! 

I dessa Nobeltider vill jag också lyfta en intelligent man på hemmaplan, Lars Stenberg, som varje år håller föredrag för oss i Rotary om årets Nobelpristagare i fysik. Det är fascinerade att lyssna till någon som verkligen brinner för sitt ämnesområde.
 

Lars förklarade och visade bilder - och vi lyssnade och försökte hänga med. Stort Tack!
 
Nobelpriset i fysik 2018 delades alltså ut ”för banbrytande uppfinningar inom laserfysik” med ena hälften till Arthur Ashkin, USA och med andra hälften gemensamt till Gérard Mourou, Frankrike och Donna Strickland, Kanada. Så nu vet ni!
 
Annars har det varit full rulle under lediga helgen med en otroligt trevlig tripp till Oskar i Luleå! Vi hann dela ut en tidig julklapp, äta lunch, gå på stan och avslutade med ett besök på Norrbottensteatern där vi bokat biljetter till den musikaliska möbelsagan "Ingvar". 


Vacker dekor i foajén!
 
Och en helt fantastisk föreställning med Cecilia Nilsson som Ingvar Kamprad och en ensemble som alla var så lysande bra! Roliga och fantastiska skådespelare/sångare och musiker. Tokrolig koreografi, snygg dekor, ljud och ljus kompletterade bilden och vi njöt! 
 

Stort Tack!


Hemvägen var mindre rolig då snöfallet bara tilltog. Det här är E4:an...

Skönt var det i alla fall att landa hemma och se fram emot en mysig söndag i trevligt sällskap då vi åt årets första julbord tillsammans med:


Sara och Peter! De hade bokat bord på Stiftsgården och vi fick hänga med. Otroligt gott och vällagat!

Igår var det arbetsdag igen och redan på förmiddagen var jag på plats i Umeå för att spela "Mord till bords" för ett gäng seniorer.


Här är jag och Lina glada och mätta efter en jultallrik. Joo, nu verkar det hagla julmat... 

Hemresan var inte rolig den här gången heller då det slaskade ordentligt och jag förlorade all sikt under en omkörning... Huga! Så nära ögat har jag aldrig varit. Bättre att köra sakta och inte om...

Idag har jag haft en hel del skrivjobb men tog paus till lunch för att gå på sopplunch med käraste syster (och vi glömde ta selfies?! Haha!). Vi såg Matilda Kjellmors "KvinnOrkan" och det var en stark, viktig, klok, underhållade och helt fantastiskt bra föreställning om henne och hennes förmödrar.

Strålande bra jobbat Matilda och Lillemor som regisserat! Jag instämmer verkligen i mormors tips om att kvinnokraften inte ska förgås i monogrambroderier... Stort Tack Matilda!
 
Nu ska jag jobba lite mer med min text och landa i sängen tidigt då det känns som om jag håller på att bli förkyld... Det har jag verkligen inte tid med. Synes!
 
 
 



Var rädd om dig!


Det är strålande vackert ute! Jag njuter - och tänker tydligen en massa...

Julen står för dörren. En fantastisk högtid när alla stråååålar av glädje och familjer sitter samlade - stjärnögda och lyckliga. Vi shoppar frenetiskt, hoppas att pengarna räcker och att gåvorna passar. Vi lagar allt från brustna hjärtan till mat och trasiga julgransbelysningar och vi kämpar för att hinna ta hand om allt för vi vill ju att våra närmaste ska må bra. Men vi då? Vad gör vi för oss själva?
 
Idag ser inte min jul ut på det här viset - barnen är ju vuxna, alla hjälps åt och det behöver inte vara helt kliiiiniskt här hemma. Huvudsaken är ju att familjen får vara frisk, tillsammans och att vi hinner prata, skratta och spela lite spel. Inte ens julmaten är särskilt viktig. Jodå, vi äter såklart alldeles för mycket men inga överdådiga julbord som ändå bara slutar som rester i all evighet. 

 
Men det var viktigt - och mitt beteende (inte bara under julen) var självklart en anledning till att också jag brände ut mig. Jag ville kontrollera allt, göra det bästa - men satte mig själv sist på min att-göra-lista. Så korkat! Vi är ju det viktigaste i våra liv och den enda person vi faktiskt kan förändra. Om vi släpper lite på garden kanske någon annan får större plats? Om vi fixar lite mindre kanske någon annan plötsligt gör lite mer?
 
Men även om vi släpper på kontrollen ska vi aldrig krympa eller förminska oss själva. Vi är värda bättre! Vi är värda att bli älskade för den vi är - även av svårflirtade personer som oss själva... haha! Det är minsann inte lätt att alltid tycka om sig själv men man kan träna sig - varje dag. De känslor man göder frodas ju som bekant och till slut kan man kanske erkänna att man faktiskt är riktigt bra!

 
Det här är ju många år sedan nu men när jag var sjukskriven fick jag träna lite olika mantran (ibland en hel vecka eftersom det är så svårt att förändra beteenden). Viktigast var nog; "Jag kan bara bära mina egna känslor". Det låter inte så märkvärdigt men när man mår dåligt och hela tiden har dåligt samvete för att man inte gör tillräckligt är det klockrent. Upprepa, upprepa och upprepa igen. 

Jag fick också träna på att inte vara så lyhörd när det gällde andras problem. Visst ska vi lyssna och försöka hjälpa - men vi ska inte äga deras svårigheter, eller göra jobbet. Ingen kommer att ge oss medalj för att vi utkämpar andras strider.
 
Om vi tar hand om oss själva, sätter oss själva i första rummet och därigenom mår bättre så smittar det av sig. Då orkar vi också ge. Mitt mantra när jag mådde som sämst var annars "Jag är dålig, jag är dålig, jag är dålig..." (nu skrattar syrran!). Det smittade gärna av sig men hjälpte inte en käft. Och särskilt inte mig.
 
Ja, det blev lite surrigt men jag kände att det var många tankar som behövde ventileras. Jag mår ju helt fantastiskt bra idag men behöver ändå påminna mig om de här sakerna. Nu vill jag också passa på att bolla dem vidare och skickar varma tankar och kramar till er som behöver. Ni är fantastiska - precis som ni är! Glöm aldrig det.

---

Annars rullar det på. Jag har jobbat mindre än jag borde - men är desto gladare då jag både hälsat på en kompis och tagit min första promenad i skor med hälkappa. För att vara snäll med foten som har supertunn hud på hälen lånade jag makens ena sko och buntade med flera sockar...


Inte snyggt men funktionellt. Icebugs såklart... Här ska inte ramlas! 

Maken har pyntat lillhuset...


...och röda mattan har fått komma ner från vinden.


Snurre har nästan lärt sig att göra pizza men tycker att vi ska skippa grönkålen nästa gång... Haha! Det är tur att han inte får bestämma riktigt allt.
 
Grönkålen är här för att stanna - även på julbordet tror jag. Hittade ett recept på sallad med grönkål, äpplen, valnötter och honungsdressing. Mmm... Joo, det blir nog mat den här julen också. För övrigt har jag fått veta att ingen orkar läsa långa blogginlägg så har ni hängt med ända hit blir jag imponerad! Ha det bäst! :)
 
 
 
 
 

Lite bombad...

En intensiv jobbhelg är över och jag är hemkommen från Umeå. Känner mig som överkörd av tåget efter både föreställningar och dålig sömn - men jag är glad och det räcker ju långt!
 

"Laddad till tänderna" är väl ett ganska passande begrepp när jag iförd min outfit har tagit plats i festsalen på Hotel Mimer i Umeå.

Nu börjar säsongen närma sig sitt slut och vi har bara kvar ett par föreställningar på turné samt en lunchföreställning för ett företag som bokat en egen mordgåta. Extra roligt var det också att gamla kollegor på Västerbottensteatern kom på besök i fredags - men lite spännande då vissa i publiken tog extra mycket plats. Ja, det är ju en interaktiv föreställning och då vet man inte heller hur besökarna ska reagera och det var en kvinna som t o m sparkade bort min krycka då hon inte trodde mig när jag sa att foten var opererad... 

Mitt alter ego i föreställningen är ju lite speciellt och blev ännu mer excentrisk när min kompis Anna bytt ut frisyren och skickade bild där jag figurerar i nya och fantastiska kreationer:


Hahaha! Thänx dear! <3

I lördags hann jag också hälsa på hemma hos kollegan Lina och hennes familj. Jag har ju längtat efter att få en stund tillsammans med treåringen Hilma som är ett riktigt sockergryn.


Jag anlände precis när föräldrarna skulle bära ut kylskåpet som pajat och då passade det bra att räcka över min bokpresent och sätta sig i soffan och läsa. En liten guldstund mitt i jobbhelgen! <3

Hon är ett charmtroll som kanske inte var helt enkel att fotografera - men här är i alla fall tungan på rätt ställe...


Gladast var hon givetvis i mamma Linas famn! 


Och mest tunga visade hon när vi skulle ta selfiesar... haha! Kameran var helt klart intressant så hon fick låna den och ta ett par bilder på sina söta föräldrar:


Mamma Lina...


...och pappa David! Det är inte lätt med skärpan när objekten rör sig...
 

Jag fick också goooofika och en visning av deras fina hus. Tack! Här har Hilma hittat både kaninöron och blomsterkvast inne i sitt rum. Sööööt! Hon artikulerar också väldigt bra - särskilt r-ljudet. Men hon väljer själv vad ordet ska sluta i. När hon skulle säga rrrrröd blev det konsekvent rrrrrrr-lila... haha!

Sedan var det bara att åka och vila en stund innan vi laddade om för en ny föreställning!


Här lägger Lina sista handen vid frisyren!


Och här fångade jag Tobias och Janne sedan de byggt upp scenografin!


Vi har en fin arbetsmiljö på helgerna men föreställningen är lång och klockan hinner ofta bli 23.00 innan vi sminkat av och packat ihop. Men det är kul att spela och en härlig ensemble!  

Glad advent på er alla! :)





RSS 2.0