Advent och Hälsohelg!

Första advent och ljuset är äntligen tänt. Jag är just hemkommen efter fantastiska dagar i Stockholm med lika underbara kvinnor! Det har sannerligen varit full rulle men också ovanligt mycket "här och nu" då jag valde bort datorn och bloggen för att istället bara uppleva. Här får ni en snabbresumé:
 

Vi hade den stora förmånen att få bo allihopa hos Anki som har lägenhet i Gamla stan. Hon älskar julen och redan utanför fönstret såg man att det är här hon bor!


VI anlände torsdag eftermiddag till mysiga julparadiset och Marianne hade med sig en present - tomte naturligtvis! 


Härligt att få tid att lära känna några ur Kasamgruppen lite närmare. Marianne som jag trodde kom söderifrån är faktiskt född i Kålaboda. Och här gick jag direkt emot mina gamla principer. Istället för att kasta mig ut på stan för att shoppa stannade jag "hemma" hela eftermiddagen och hann också mysa lite med första barnbarnet - och bara tagga ned. Så välbehövligt!


Och lägenheten är urmysig!
 

Vi flyttade in och trivdes som fisken! 

Torsdag kväll lagade Anki god mat och vi gick en runda kring bordet där alla fick berätta mer om sig själva. Det tog som ni förstår en stund och sedan var det bara godnatt kvar... Men det är ett jättebra sätt att också fördela gracerna när det gäller prat. Alla får ta plats och det gillar jag.


Fredag åkte vi direkt ut till Hälsomässan som i år slagits ihop med Fitness och Acadermia (skönhet). Man kunde testa lite träning, yoga, få naprapatbehandling (det var magiskt!), shoppa träningskläder och annat hälsosamt. 


Riktigt trevligt men på några timmar blir man ju less. Ja, vi var ju inte helt ensamma... 
 

Därför åkte vi tillbaka, lämpade av kassar hemma och gick en sväng på stan. Härliga juldekorationer och en bra shoppingtur på Cos där jag hittade en klänning med 20% rabatt denna "Black Friday". 


Riktigt fint!


Och promenaden hem över Strömbron är vacker med vattnet och slottet på var sin sida.


Stadigt övervakat av Gustav III. 


Fina Gamla Stan där vi senare promenerade för att äta middag.


Underbara takmålningar i en del lägenheter! 


Och här är vi samlade på Formosa för en annorlunda matupplevelse.


Hot pot! En gryta med två olika (starka) buljoner man själv kokar sin mat i och sedan dippar i starka och jättestarka såser. Väldigt gott, riktigt kul och rejält kryddigt... 


Roligt var det också runt bordet där vi skrattade så mycket att de andra gästerna säkert tyckte att det var tur att vi fick ett eget rum... Haha! Här är det Ann-Katrin och Catherine som har roligt åt mina försök att se smal ut i ansiktet. Ja, det gick sådär...
 

Sedan kom maten in. Kyckling, nudlar, dumplings, lamm, entrecôte, jätteräkor, anka, kött- och fiskbullar, torsk och grönsaker. Otroligt smarrigt! Dessutom tar det ju flera timmar att äta och det är ett härligt sätt att umgås.

Lördag gick vi på stan med rätt lyckat resultat och hade bokat bord på Boqueria i Moodgallerian där vi samlades för en lätt lunch.


Fina tjejerna Anki, Marianne, Kicki och Ann-Katrin är laddade för en kalaslunch!


Och Ann-Katrin igen tillsammans med fina Catherine!

Nu blev det kanske inte någon lätt lunch... Vi har ju bara ätit tapas i den andra serveringen där man får välja olika tapas när man passerar glasdisken. Nu beställde vi lika många och det var betydligt mer mat... Väldigt mycket mat... Haha! Ja, vi åt allt vi orkade men det blev rester kvar ändå och den efterföljande promenaden var mer än välbehövlig.

När kvällen kom var vi fortfarande så otroligt mätta att vi avbokade den libanesiska restaurangen då en 16-rätters Meze kändes alldeles för övermäktigt. Vi laddade istället med vila och fix innan det var dags att åka till Chinateatern för att äntligen få se "Jersey Boys".


Här började det och jag blev så orolig när vi inte fick syn på Ersmarkspojken David Lindgen de första tio minuterna att jag började fundera på om de hade inhopp för honom... Kändes som en oerhörd besvikelse.


Men han kom in och gjorde avtryck med råge! Vilken oerhört begåvad ung man. Vi var stolta som tuppar hela gänget! Catherine hade varit på Börsen och sett Emelie Fjällström i Alcazars show kvällen innan och det är så roligt när det går bra för alla begåvningar som åker ner till storstan!


Och den här showen var bara sååååå bra! Underbar musik och mycket David! Här är det dock Bruno (nånting) som sjunger som en Gud!


Fin scenbild, härlig avslutning och så vansinnigt mycket jubel!

Stående ovationer och vi hade kunnat fortsätta dansa hela natten till "Oh, what a night". Mmm...
 

Man vill ju ta med sig så mycket minnen som möjligt och vi fotade t o m affischerna! 


En wefie var naturligtvis på sin plats! Här ser ni ett gäng glada och rutinerade ponchobärare som inte ens behövde stå i kö till garderoben. Och när vi väntar på taxin så kommer han...
 

David! Här är det Catherine som får stora kramen!


Och naturligtvis jag också! Han påstod att han hade hört mig men det var nog inte bara jag som skrek av glädje. Fina David Lindgren! Så mycket värme och äkthet! Vi är enormt stolta över dig!

Stort Tack säger jag nu till alla fina som gjort den här helgen till en energikick worth waiting for. Nu är det ett år kvar till nästa gång men gissa om jag ska ned då också! Extra kramar till Anki som upplät sitt hem till oss! Du är outstanding!
 
 
 
 

Stressdagar...

Är det inte det ena så är det det andra. Tisdag en jättebra repdag med Micke och sedan matshopping och annat vilket gjorde att jag inte var hemma förrän 19.30. Då hinner man inte mycket även om man vill. Har pyntat lite men kände mig rätt seg.

Onsdag blev det full rulle igen då vi åkte ut en sväng för att köpa bänkskiva till kontoret mm. Mer jobb och sedan har jag haft täta kontakter med mamma som både velat prata och beställa olika saker. Har handlat till henne också - och även lite kläder som jag tror föll i rätt jord.

Avslutade dagen med att åka till henne och sätta upp julgardiner och byta lampor i stakarna. Kändes bra att hon nu fått lite stämning. Sedan snabbt hem för att igår kväll ta hand om adventspysslet. Jag kunde ju kanske ha gjort det först eftersom mamma sa att det inte var så bråttom. Bara det är gjort innan fredag... Haha! Ja, nu är jag på väg till Stockholm över helgen så det som skulle göras gjordes igår.



Fick dock lite ny energi efter att ha fikat hos mamma så jag tog fram belysningar och arrade lite på bron, bytte gardiner i köket och rummet tills jag fick oväntat besök.


Nere på gatan hade brandbilen parkerat och det brukar ju inte kännas särskilt bra.


Men nu kom det en väldigt trevlig brandman som kollade brandvarnarna (som både var rätt placerade - och funkade!). VIlken kanonbra idé att göra så här års. Jag blev jätteglad! Maken blev lite besviken (nej, inte svartsjuk över att jag haft en sån här behöndig pöjk hemma). Han tyckte att jag skulle ha visat upp brandsläckaren också... Haha! Sorry, men det viktigaste är ju att vi har den.
 

Hämtade syrran på busstationen så att hon kom sig hem till familjen och tog till sist hand om packningen som väl blev som den  blev. Jag var så trött att jag nu inte riktigt kommer ihåg vad jag stoppade ned men det blir nog bra.

Känns hur som helst skönt att åka iväg, gå på hälsomässa, träffa trevliga tjejer och bara mysa! Ja, jag har ju med mig en del jobb också men det får bli lite senare! Synes!
 
 
 
 
 

Det där med ledighet...

...är nog något jag måste träna på. Igår gjorde jag nog inte ett smack (förutom dammsugning och en köttgryta) men idag har det varit fullt upp med program till begravningen, räkningar och annat som måste fixas när man inte har jobb. Har hälsat på mamma och letat fram julgardinerna och borde nog kanske också göra en plan för pyntet här hemma men det kommer när det kommer.
 
Jag åker till Stockholm på Hälsomässa med ett gäng glada brudar i slutet av veckan och det ska bli en skön andningspaus mitt i alltihopa. Längtar också efter att se David Lindgren i Jersey Boys som vi har biljetter till på lördag. Kul!
 
Magert med aktiviteter och bilder avslutar jag idag med utmärkte Trenspanaren Göran Adléns senaste inlägg. 


Ja, vi fick ju rå om honom på Svensk Campings Årsstämma tidigare i år! Vi passar på att frottera oss... Och jag lääääääängtar efter att jobba med dig igen Åsa! <3
 

EN SNABBLEKTION HUR DU BYGGER ETT STARKT PERSONLIGT VARUMÄRKE

1. om du ska bygga ett starkt personligt varumärke: tänk då på att INTE tänka på att du ska bygga ett starkt personligt varumärke!
2. tänk istället på att bara göra bra saker i allt du gör hela tiden!
3. sprid din kunskap, idéer och inspiration helt fritt och låt andra sprida dina tankar!
4. var ärlig och trovärdig!
5. tänk på om du gör bra saker behöver du inte berätta det själv, då sköter andra om det!
6. var snäll mot andra, för då är de snälla mot dig!
7. var ödmjuk och förblindas inte av din egen förträfflighet!
8. tänk tankar som andra inte har tänkt!
9. älska det du gör och tänk på att pengar är sällan drivkraften om du ska lyckas!
10. snacka inte om vad du ska göra, gör det i handling. Ord utan handling betyder absolut ingenting!
11. våga vara dig själv!

 

Krångligare än så behöver det faktiskt inte vara!

 

Tack Göran för kloka ord! Nu blir det sängen och en repdag imorrn. Tjolahopp!

 

 


Rep och julkänsla!

Full rulle hela veckan och torsdag var inget undantag. Åkte ned på teatern för ännu en jobbdag tillsammans med Micke och monologen "Jompa och Jag".
 

Nu har vi fått lite teaterkänsla trots att vi repar i balettsalen. En kostym, lite stolar och en röd skärm blir en bra inramning. Sedan räcker det väldigt bra med Micke själv. Han är en så lysande skådis!

Vi repade, hade ett genomdrag och sedan ett tekniskt drag för att ännu en gång gå igenom övergångarna och musiken tillsammans med kapellmästaren. Kommer att bli jättefint! Ni måste hänga på låset när den har premiär på soppscenen 23 februari.

På eftermiddagen hade jag tid hos världens bästa Susanne på Fothälsan och där blir man bortskämd och helt lycklig! Behövdes nog eftersom vi sedan hade möte med prästen och gick igenom själva begravningsgudstjänsten. Åkte först och handlade och sedan samlades hela gänget hos Mamma som självklart fick bestämma det mesta. Nu ska jag bara renskriva och göra program. Känns bra!

Igår tog jag det ganska soft och skulle egentligen gått på en vernissage men när jag gick ut med soporna upptäckte jag:

Snö! Bara att börja skotta! Glömde byta skor så jag "skreenade" lite på uppfarten men fick väl i alla fall lite motion med blötsnön. Nästa gång blir det broddar på?
 
Fredagkvällen tillbringade jag med att träffa lite nya vänner och gå på möte. Bra samtal och fina människor gör gott i själen. Det var tur att kvällen blev lugn då jag sov som en kratta och också jobbat hela dagen som sekreterare på ett möte. Nu är jag hemma igen, trött som ett tok men nöjd över att vara ledig ett par dagar. Jag skulle egentligen åkt upp till Åsa men nu tror jag att det räcker med att ligga i soffan och läsa böcker. 

Ha en fin helg alla glada!



 

Turné, snö och spjuvers...

Igår började jag lugnt och hann inte ens komma ur nattskjortan innan lunch då lillebror kom förbi och hälsade på. Det är tur att han är ganska tålig. Härligt att få surra en stund tills det var dags för mig att duscha och göra mig klar för avfärd till Arvidsjaur.

Inte bästa vädret med underkylt regn, snö och halka... Men Kågis körde lugnt och fint och vi åkte i god tid för att slippa stressa. Det är ändå märkligt att man i den dåliga sikten och usla föret blir omkörd av någon som lätt kör 130 km/h. Hur tänker de? 
 

Nåja vi kom fram som vi skulle och satte upp våra prylar i Medborgarhusets cirkelformade danslokal.


Riktigt fint och cafédukning för kvällen. Det kom drygt 40 pers och det tyckte arrangörerna var väldigt bra. Extra roligt var det att få spela på Folkhälsans dag och att en del av publiken kört ända från Jörn! Mest roligt för mig var det naturligtvis att min kusin Marie och hennes man Björn fanns på plats. Tack för allt från gott fika till trevlig publik!


Hemfärd genom ett snövackert centrum.


Många fina gamla hus kvar i Arvidsjaur! 

Det är betydligt jobbigare att åka på turné när det blir vinterföre. Jag är glad att jag slipper åka ensam och att Kågis också gärna kör. Vi kom oss hem som vi skulle och träffade bara på ett par spöklika varelser på hemvägen:

Vägren...

Sen hemkomst och sen insomning gjorde att jag var ganska seg i morse. Det tar ju alltid en stund att varva ned när man varit ute och spelat - men jag var ändå väldigt nöjd med gårdagen. Det kändes fint och vi sålde också in Mickes föreställning "Jompa och Jag" som kommer att bli en perfekt soppteater att åka ut med. 

Idag åkte jag först och hämtade upp mamma och skjutsade henne till Bureå där storebror Harald firade sin 85-årsdag!


En spjuver med glimten i ögat som har nära till skratt!


Här med dottern, tillika min kusin, Birgitta! Ja, det vilar inga ledsamheter även om det ju är annorlunda nu sedan Vivianne gick bort ifjol.


Harald med lillasyster mamma!

Sedan hämtade Kågis upp mig och vi åkte söderut till Umeå där vi skulle spela idag!


Två spjuvers på turné!


Framme i Umeå på Scandic syd visade Mattias stolt upp nya paddan som han premiäranvände. Med A4-storlek blir det ett perfekt nothäfte!


Vi riggade och åt sedan en kalaslunch där den här förrättssoppan var ljuvlig!

Föreställning och efterföljande diskussion idag med folk från Alkoholrådgivningen och Polisen i Umeå som hade inspirationsdag när det gäller "Smadit" - ett viktigt verktyg för att minska antalet alkohol- och drogrelaterade trafikolyckor genom att erbjuda påverkade vård.

Det blev en liten intim spelning där Tony Bohman från förebyggande rådet ledde frågestunden efteråt. Vi ska slå våra kloka huvuden ihop för att se om vi kan arrangera fler tillfällen för arbetsgivare tillsammans. "Lyckligare nu" är ett utmärkt sätt att lyft frågan och inleda en diskussion. Kändes väldigt bra och alla var otroligt nöjda!

Hem igen och jag stannade till i Bureå för att hämta bilen och äta lite tårta hos morbror Harald. Jodå, jag hade lovat att titta förbi och det är ju roligt att också hinna träffa släkten!


Dagen till ära hade den här jätteorkidén slagit ut och det är nog den häftigaste blomma jag har sett. Klockorna tillsammans mätte kring 15-20 cm.


Harald hade haft främmande hela dagen och var så nöjd men lite tröttare så här på aftonsidan. Annars är han otroligt pigg och sköter både hus och stuga.

Roligt att få prata och skratta lite tillsammans med Birgitta, hennes man Åke och hans mamma som också var på plats. Det hade varit folk på besök hela dagen så jag stannade inte så länge. Åt jättegod smörgåstårta (Tack!) och drog sedan hem där det nu blir en tidig kväll. Imorrn är det rep igen!
 
Tjolahopp!
 
 
 
 
 

Inte helt enkelt...

Jag är så enormt tacksam över all tid pappa lade ned på att rättvist fördela både hemman och stuga till oss barn. Det hade inte varit roligt att ta itu med nu. Det räcker gott med det övriga som ska bestämmas där vi alla ska komma överens. Sorgearbete och allt som följer är inte helt enkelt.
 
Igår hämtade jag mamma och mötte upp andra familjemedlemmar i Landskyrkan där det var Tacksägelse för de som avlidit. Det ringdes i klockorna, bads och tändes ljus. Kändes fint. 
 

Vackert i koret och rofyllt på många sätt. Pappa somnade alltid i kyrkan och hade jag tillåtit mig hade jag säkert gjort detsamma... Är trött som ett tok trots att jag jobbat mindre än vanligt.

Jag är ingen flitig kyrkobesökare och inser också att det kommit många nya böner och sjungande svarsalternativ från församlingen som jag helt missat. Eller ännu inte lärt mig. En sak som består är dock tonarten i psalmerna som alltid innebär att jag måste ligga en oktav under. Håller jag till där uppe så måste jag ta i så in i norden och ni förstår ju säkert hur det skulle låta... Högt! Haha!

Igår var det lite knepiga psalmer - dock ingen match för mamma! - men jag var glad över stödet från de två kvinnor som satt bakom oss och sjöng heeeeelt klanderfritt! Jag berömde sången senare och de blev lite generade men jag tycker det är fint att tala om när man gillar något. 
 

Efter kyrkan var vi bjudna hem till Malin för lunch och födelsedagstårta. Och det blev utdelning av massor med presenter. Här är det lillebror som är först ut!


Glada syskon! Malin hade gjort en jättegod kycklingsallad och vi högg genast in.


Mamma beundrade de fina lamporna ovanför matbordet och jag tycker bilden blev lite kyrklig på något sätt... Eller så associerar men naturligt efter en sådan aktivitet.


Smarrig lunch och klockren service! Mamma fin och glad!


Småhjärtana lägger gärna beslag på lillebror som också tar sig tid med dem. Kärleken är klart ömsesidig!

Sedan skulle vi gå igenom det sista inför begravningen men allt låter sig inte beslutas på en gång. Det viktiga är dock att alla tar ansvar för sitt eget avsked av pappa och säger hur man vill att det ska vara. Det vi ska försöka göra i grupp är att lyfta fina minnen av pappa och ta hand om mamma så att hon blir nöjd med dagen.

Känner mig fortfarande lite krossad idag och det var tungt att stiga upp för en ny jobbvecka. Men så kommer jag till teatern och då går allt över! Är faktiskt bra att helt byta fokus och tänka på något annat och jag är så tacksam att jag numera trivs så bra i huset igen. Jag känner mig onekligen hemma!


Sedan kan man ju inte vara ledsen när man får chansen att regissera en sådan här solstråle!

Micke Lindgren är en så otroligt begåvad skådespelare och nu har vi kommit ännu närmare det färdiga resultatet. Vi gjorde ett genomdrag efter lunch och är nere på 52 minuter! Bra jobbat!! Nu ska han plugga text ett par dagar och sedan ses vi igen på torsdag. Kommer att bli en så fin monolog om Jompa och Micke! 

Imorgon blir det andra bullar. Då åker jag och Kågis till Arvidsjaur för att spela "Lyckligare nu" och på onsdag ska vi vara i Umeå. Blir väldigt roligt så jag ska ladda med mycket sömn. När man ställer sig på scenen får ingenting annat ta plats i hjärnan. Då är det showtime till 100%!



 

Lev nu!

Nu har det hänt igen! Terrosistattacker med så många döda. Så fruktansvärt onödigt och enormt sorgligt! Vart är vi på väg? Vad händer? Jag blir så beklämd... Å Paris som är kärlekens stad.
 
Man får också nya referenspunkter. Vad är väl lite skoskav eller en överstekt filé, en förlorad hockeymatch eller några kilos övervikt? I-landsproblem så det sjunger om det. Kontentan blir väl ändå att vi måste leva nu, glädjas över det vi har och älska de människor vi har omkring oss! Göra gott och vara snälla.
 
Känns bra att vi ägnat de senaste dagarna åt att umgås och hälsa på våra gamla. När pappa gick bort så kom också döden närmare på något sätt.
 
Fantastiskt roligt att ha Emilia hemma den här veckan! Jag blir så glad över alla stunder vi får tillbringa tillsammans älskade unge! Igår skjutsade jag runt henne lite och vi passade på att hälsa på mormor innan vi åkte hem.
 

Finaste flickan! 


Och finaste mamman/mormorn! Hon hade bakat och bjöd på fika. Inte så att vi behövde det men gott som tusan! Tycker att hon klarar sig ganska bra även om det går upp och ned. Ibland blir livet mindre meningsfullt och ensamheten givetvis mer påtaglig. Tur att hon har fyra barn att ha kontakt med.

Idag steg vi upp i ottan (10.30! Haha!) och åkte till Lövånger för att fira Emilia-dagen tillsammans med farfars!


Här hade vi anlänt till farfar som blev såååå glad! Det är synd att han fortfarande envisas med att bo kvar hemma. Vi skulle vilja att även han flyttade till Lövånger och ett lugnare och tryggare liv.


Så här ser det ut när man kommer till Seniorboendet där Sonja numera bor. Stor vagnspark innanför dörren!


Och fin Sonja på sitt rum! Hon har det supertrevligt och trivs som fisken. Så skönt att få bli ompysslad och kunna känna lugnet. 


Johan var också på plats så vi fick en riktig släktträff. Ja, Berith och Krister är utomlands men var med på foto och messenger.


Ulf och hans söta mamma!


Maken hade köpt tårta och vi gick till boendets samlingsrum där det finns kök, sittgrupper, TV, soffa och allt man kan behöva. Riktigt fint och väldigt lugnt. Nu var det väl fredag igår så många kanske sov länge... 

Fina Emilia och farmor! Grattis på namnsdagen och tack för att du hängt med och förgyllt dagarna för både oss och "gamlern"!
 
Nu blir det lite matfix - igen! Vi har ätit som kungar hela veckan så nu blir det minitacopizzor som jag ska hitta på. Synes!
 
 
 
 

Madness...

Det har varit en sentimental vecka med mycket tankar. Jag har också sovit oroligt och imorse vaknade jag med kudden på nattduksbordet... Inte jätteskönt faktiskt. 
 
Men jag har också fått repa med Micke och det är väldigt roligt! Han är en så lysande skådis och idag har också vår dramaturg, Tora Von Platen suttit med på genomdraget och vi har strukit mer i texten. Kommer att bli kanonbra! "Jompa och Jag - eller Från Blixt-Einar till nåden på 50 minuter". Premiär först 23 februari 2016 men vi ska ju hinna mycket annat innan dess både han och jag.
 
Har fått ännu fler bokningar på min monolog till våren och det kan bli tio föreställningar i Norrbotten. Hittills har vi ju lagt Västernorrland och Dalarna. Den är väldigt användbar.

Annars rullar det på och jag och Emilia gjorde en runda på stan igår och kom hem med lite presenter och ett par glittriga byxor. Not bad!

Vi hann också mysfika på Espresso House. Nice! Varför fikar man inte oftare? Njuter i alla fall av att ha flickan hemma. Det är så härligt!
 
Men jag längtar ändå efter att ta tag i något nytt tillsammans med Åsa! Jag bläddrade i min bildbank och hittade den här härliga bilden av oss från en repetition 2012:
 
Haha! Ja, ni fattar ju hur roligt vi har...

Jag säger som Robin Williams: Man ska vara rädd om galenskapen!




 
 
 

Annons och runa

På begäran lägger jag ut pappas dödsannons och runa här på bloggen så att våra släktingar och vänner som inte bor i Skellefteå kan se vad vi har knåpat ihop. Runan blev lite kortad i pappersupplagan av tidningen men finns i sin helhet på http://norran.se/familj/dodsfall/henry-lindgren-483339

 
 

HENRY LINDGREN

 

Lördag 7 november somnade vår älskade make och pappa lugnt och stilla in på Regnbågens äldreboende omgiven av familjen. Han blev 83 år gammal.

 

Henry föddes, bodde och verkade hela sitt liv i Önnesmark, Lövånger. Han var son till Algot och Emelia Lindgren och näst äldst i en syskonskara på fem.

 

Han närde tidigt drömmar om att få utbilda sig till Jägmästare då skogen alltid varit hans favoritplats på jorden. Efter påtryckningar från pappa Algot valde han till slut Lantbruksskola och gick ut med fina meriter.

 

Allt pappa tog sig för gjorde han till hundra procent och med den äran. När han orienterade i lumpen blev han kompanibäst och hans fallenhet för skytte resulterade i ett helt skåp fyllt med priser och medaljer. Han största seger var nog när han vann sin klass i Stockholms Elitskytte. Som älgjägare har han också lagt ned ett stort antal djur och var i många år jaktledare i Önnesmark.

 

Han jobbade hemma på gården tills han själv köpte hemmanet 1958. Året innan hade han träffat sin blivande fru Annie Palm från Gunsmark och 1959 gifte de sig. De fick tillsammans fyra barn och det var nog många gånger tufft att varva jobbet som lantbrukare med uppgiften som småbarnsföräldrar. Efter en olyckhändelse brann också boningshuset ned till grunden och de fick bo hos snälla grannar medan de byggde en ny gård som stod inflyttningsklar 1966.

 

Lönsamheten i jordbruket försämrades dock och i mitten av 70-talet stod de i ett vägskäl där alternativen var att satsa stort eller lägga ned. Pappas driv och målmedvetna arbete resulterade i att de 1979 kunde stoltsera med en helt ny ladugård där de som mest hade 39 mjölkkor.  Bristen på åkermark gjorde att de tvingades arrendera mark och det var på det hela taget en väldigt hektisk period i pappas och mammas liv.

 

Därför var det med glädje de åkte ut till stugan i Björkåsen som var oasen vid havet. Pappa älskade att fiska, pimpla och lägga ut nät och tyckte att det var fin avkoppling. Vi hade också rätt ofta fisk på middagsbordet som mamma tillagade och serverade med skirat smör och mandelpotatis. Så här efteråt inser vi ju att vi är uppvuxna med idel delikatesser.

 

Pappa har alltid varit en föreningsmänniska och redan på 60-talet började han också intressera sig för politik. Han representerade Centerpartiet i Kommunfullmäktige i 17 år, Kommunstyrelsen i sju år och drev också hårt frågan om ett eget badhus i Lövånger.

 

Lantbrukarnas situation och kampen för en levande landsbygd och öppna landskap låg honom varmt om hjärtat. Inom LRF var han vice Länsförbundsordförande i tio år och han var också verksam i Lantbruksnämnden och Rennäringsdelegationen.

 

Som ordförande och cirkelledare i Studieförbundet Vuxenskolan fick han vara med och arrangera Årets By i Önnesmark 1981, bygga upp Lantbruksmuséet i Lövånger och även hoppa in som skådespelare i Kvarnspelet. Han var också aktiv inom Nykterhetsrörelsen och Hemvärnet.

 

1996 avslutades ett nästan 40 år långt bondeliv då pappa och mamma skickade korna och de fick också silvermedalj för bra mjölk. Men det var inte det som var drivkraften. Pappa fascinerades av naturen och älskade att så, skörda och ta tillvara på allt som naturen ger.

 

Förutom det egna odlandet plockat han otroligt mycket bär och svamp till hela familjen. Han skrev också fantastiska dikter med otroliga naturbeskrivningar och ett hundratal är samlade i den bok som släkt och vänner fått ta del av.

 

Som pensionär renoverade han kärleksfullt den gamla bagarstugan på gården och han trivdes både i skogen och på pimpelisen. Pappa röjde och fiskade tills hälsan inte längre tillät det och sista åren var han märkt av både Parkinson och Cancer.

 

Trots sjukdom ordnade han ändå allt till det bästa och fördelade rättvist hemman och stuga till sina barn. Vi är otroligt tacksamma över att han så väl sörjt för sin familj och för allt vi fått dela tillsammans! Pappa lämnar ett stort tomrum efter sig och vi önskar att han nu fått nya skogar att vandra i. Du fattas oss!

 

Närmast sörjande är makan Annie, barnen Lars, Monica, Roland och Malin med familjer, syskon, svågrar, svägerskor, släktingar och många, många vänner.

 

FAMILJEN

 


Lätt krossad...

Känslomässig trötthet är minst lika jobbig som fysisk. De senaste dagarna har jag verkligen inte gjort mycket men känner mig ändå rätt överkörd. Vi har ju varit förberedda på att pappa inte skulle leva så länge men man fylls ändå av en sådan tomhetskänsla. Nu kommer man bara ihåg alla fina stunder och han fattas...
 
Det som skulle ha glatt honom oerhört är att vi haft total uppslutning och fin gemenskap i familjen. Alla har bidragit på sitt sätt och vi har nu gemensamt tagit hand om mamma, bokat allt kring begravningen, skrivit runa, gjort annons, beställt blommor och städat ur hans rum på Regnbågen. Nu återstår bara att samla ihop sig själv och vara förberedd 4 december då begravningen sker i Lövånger. Annons kommer på torsdag för den som vill veta mer.
 
Igår åt vi lunch tillsammans på Arken (pappas lunchfavorit!) och besökte sedan Fonus för att prata igenom alla frågor. Vi vill ju också att mamma får precis som hon vill men det är inte lätt att fatta alla beslut. Nu tror jag ändå att alla blev nöjda.

Igår kväll hade jag bokat in mig på en föreläsning på Scandic med Tomas Gunnarsson som pratade om "Konsten att lyfta sig själv och andra" och om att överlista Jante. Bra ingångar och väldigt mycket som var bekant men jag hade faktiskt trott att jag skulle få mer eller tränga in lite djupare. Nu delade han ut sin bok och ett armband med "Gnällfasta pågår" efter föreläsningen så det är väl svårt att komma med kritik med ett sådant band på armen...
 

Hur som helst; Trevlig och charmerande med många exempel men jag tycker att han hade kunnat korta den tre timmar långa kvällen med minst en timme och fått fram sitt budskap ändå. Han berättade så otroligt många gånger om sina egna framgångar och hur många resdagar han har och hur bra det går och hur många följare han har...

Jättekul att det går bra för honom men han skulle kunnat intressera sig liiite mer för den plats han ska åka till. Nu började han med att berätta att han kom med flyget och trodde att han var i Skellefteå men det visade sig att han landat i Umeå och hade två timmars bilresa kvar. Han tyckte nog att han hade hamnat i obygden men jag upplyste om att vi faktiskt HAR flygplats även i Skellefteå! Nu bodde han i Bromma och åker garanterat billigt med Malmö Aviation. Han hade alltså inte tagit reda på var Skellefteå låg och hur man flyger hit  och det är ju inte vårt fel... 

Nej, jag ska inte gnälla men efter starten där han väldigt tydligt var mer intresserad av sig själv och sina framgångar än den stad han skulle till så kände jag att det nog inte var min kille ändå. Jag har ju lyssnat på många bra föreläsare och tycker också att ödmjukhet är en otroligt charmerande egenskap.
 
Tur att jag hade gott sällskap:


Färgstarka tjejerna Ann-Katrin och Eivor! Härligt att ses och få skratta lite tillsammans!

Och det var nog tur att jag hade sällskap annars kanske jag hade blivit jätteirriterad över att frukten och vattnet som ingick i biljettpriset tog slut när en tredjedel av publiken hunnit få... Dåligt Scandic. Det tog nästan tio minuter innan de kom med två skålar till och då var pausen slut. Är vi 350 pers ska det finnas en frukt till alla.


Nåja, bästa på hela kvällen var ju inspirationen att vi ska ta på nya hattar och tänka mer positivt och upplyftande! Om man är omtänksam så reagerar hjärnans belöningssystem, dopamin utsöndras och man får ett lyckorus. Jag har inga belägg för att det fungerar så här men jag tycker att känslan stämmer! Man blir otroligt glad av att kunna göra något för andra!


Vi ska också bli bättre på att ta emot beröm, gilla oss själva, erkänna avundssjuka, sluta gnälla och sluta tillåta att andra stjäl energi! Man är ju faktiskt medskyldig till detta. Stäng av eller säg till! Bra där Tomas - det ska jag träna på! Ja, jag är ju inte bara en gnällkärring...


Jag är också bäst på att vara just mig själv! Haha! Tack för sällskapet och en trevlig kväll!

Idag har jag jobbat lite, skrivit annons, kortat runa och repeterat med Micke på eftermiddagen. Därefter kommer jag till kvällens överraskning som kom med flygbussen:


Emilia! Älsklingsflickan är hemma några dagar för att vila upp sig och umgås. Sååå roligt! Vi firade med att äta en av hennes gamla älsklingsrätter som innehåller "det orangea". Det här har hon gillat sedan dagistiden men numera vet hon ju att det heter löjrom...

Ja, världens bästa pappa får också vara med på bilden! Nu ska vi bara hänga i soffan och mysa, ha sovmorgon och umgås hela morgondagen! 

Välkommen hem älskade unge! Nu ska jag sluta vara krossad och gnällig. Livet är för kort för det. Let's go!
 
 
 
 
 

Fars dag!

Igår lördag 7 november 2015 kl 16.55 drog pappa sitt sista andetag. Jag hade precis kramat om honom, lagt handen på hans kind och sagt; "Älskade pappa! Tack för allt!". Då drogs hans mungipa uppåt och en liten tår rann ned på kudden. Jag såg att han förändrades och hann precis hjälpa mamma fram till sängen innan han drog sitt sista andetag.

Det blev avslutningen på en sorglig men väldigt fin dag där hela familjen var samlad. Mamma, alla barnen, några barnbarn och pappas fina syster Sonja med delar av sin familj. Och med det höga tonläge vi alla har så är jag övertygad om att han hörde att vi var där hos honom för att ta adjö.

Och idag är det Fars Dag - den första utan vår starka pappa. Känns konstigt men jag har tänt ljus och försökt tänka på alla fina dagar och stunder vi delat, glädje i svampskogen eller vårt arbete med diktboken 2013 när han precis fått sitt cancerbesked. 
 

Här satt vi i köket hemma i Önnesmark och han filade på förordet i boken där han också förklarade anledningen till titeln "Revansch". Han som inte hade så lätt för att skriva i skolan hittade till slut ett sätt att brodera med orden som ingen annan.


Turerna i kantarellskogen var oerhört uppskattade! Här är det Malin som fångat honom på bild under en höstdag när han visade upp sina bätterställen. Ja, han visste precis (på metern!) var man hittade det gula guldet.
 
Skogen var hans rätta element och där trivdes han trots att det ibland var tuffa dagar. 
 
Förra årets Fars Dag firade jag med mamma och pappa på Nordanåteatern och "Ernst Westerlund-dagen" där jag också skulle underhålla. Malin och Martin kom med barnen och det blev en fin dag! Här skrattade han gott åt att vi skulle ta en selfie... 

Mycket har hänt sedan dess, vi gläder oss åt minnen, glömmer svåra stunder och känner tacksamhet över att han inte behöver lida mer. Jag tror att han är ute i skogen i sin himmel... Jag avslutar med hans egna rader: 
 

AVSKEDET

Som stilla bris, när morgon gryr
Så tänkte jag mig det
Att ta farväl från vardagen
för liv i evighet

 
Tack för allt älskade pappa och vila i frid!
 
 
 
 

Trött och sugen...

Galet seg dag... Jo, jag hade planerat in sovmorgon då jag jobbade sent igår men kunde inte somna om sedan jag blivit ofrivilligt väckt vid sju...  Hur som helst var det mamma som ringde och oron för pappa är stor nu då han verkligen är dålig.
 
Vi blev kallade till möte med läkaren igår och de har nog inte räknat ut honom ännu men då han inte äter något och behöver mycket morfin är det inte någon god prognos. Hela familjen har varit på plats vid olika tillfällen under dagen och när vi åkte i afton sov han i alla fall lugnt. Malin sitter hos honom ikväll och han kommer också att få vak för att slippa vakna och vara orolig.
 
Hälsningar till er alla från Regnbågen som verkligen bjöd på en annorlunda bild ikväll... Tänkte fotografera den stora tallen men mötte en kvinna och det blev som det blev.
 
I övrigt så har vi rensat ihop lite skräp från förrådet och varit på soptippen. Lagom rolig aktivitet en sån här sur och dimmig dag.
 
Men det fanns pigga element även där!
 
Och lite julskyltning!
 
Ikväll är maken på festligheter för gamla kollegorna som slutat och jag har gjort bort lite papperarbete som legat på hög. Jag har också ätit gooooodis och har ett sådant enormt sug nu! Måste, måste, måste lägga om kosten och försöka flytta bort från sockerberget. Det är ju också ett sjukt begär. 
 
En ambivalent inställning till alkoholbegäret såg jag i dagens Norran. Intressant annonsplacering... Haha!
 
Hjälp finns i rakt nedstigande led...
 
Nu ska jag varken äta godis eller jobba mer utan faktiskt gå och lägga mig. Trött och sugen men inte fördärvad... Imorgon är en ny dag med nya möjligheter!
 
 
 
 

Våga prata!

Igår var jag bara så trött och kände att jag måste ägna dagen åt precis ingenting. Ställde t o m in en kompislunch då det kändes övermäktigt att ens tänka på duschen innan klockan tolv... Aaaahhhgg... Efter att ha spelat "Lyckligare nu" mer än 50 gånger borde jag väl egentligen ha lärt mig att den tar på krafterna och att jag behöver återhämtning - men jag verkar inte vara lagd åt det hållet då jag ständigt överraskas av tröttheten. 

Nåja, medan jag låg kvar i sängen och drack kaffe kom finaste Karin på besök! Hon är en av de få som kan dyka in när som helst utan att man blir generad över att håret står på ända eller att huset är en enda röra. Mer kärleksfull och omtänksam människa finns inte! Hon gjorde mig sällskap i soffan, surrade och masserade t o m mina fötter! Det har nog ingen gjort tidigare och jag njöt... Fötterna är fortfarande förvånade! Haha!


På kvällen bjöd jag med mig henne på teater men den snygga människan ville tyvärr inte vara med på bild... 
 
Hade ju bestämt mig för att se Unghästens "Det måste bli bättre" - en hoppfull monolog om ett jobbigt ämne. Självmord... Varje dag tar fyra personer livet av sig i Sverige. Var tionde av dessa är unga människor under 25 år. Självmord är i dag den vanligaste dödsorsaken bland 15 – 24-åringar. Håller med Unghästen: "Vi måste våga prata om detta!"

Sarah Appelberg gestaltar en ung tjejs tankar och funderingar på livet. Och hon gör det så bra med bara kropp, röst (och en telefon) som enda verktyg. Hon BLIR Emma i föreställningen och man vill bara krama om henne och säga att allt ska bli bra igen! Och det finns som tur är hopp. Så skönt att få bekräftat att det trots mörka tankar är möjligt att få hjälp med att orka och gå vidare. 

Pjäsen spelas egentligen på skolor för tjejer i 13-14-årsåldern och efteråt följer samtal med kompetent personal som kurator, terapeut och skolsköterska. De fortsätter sedan och pratar om frågorna på eftermiddagen. Viktigt och väldigt bra! Vi var med på samtalet efteråt och jag tycker att jag fick med mig mycket kloka erfarenheter. Teater är bra på det här; Att lyfta och våga prata om svåra frågor.
 

Nästa gång kanske man ska gå på improkurs? Här kommer infon Karin som jag lovade dela med mig av. Spännande!

Idag har jag också tillbringat dagen på teatern. Vi började med läsning av Mickes kommande monolog "Jompa och Jag" och det känns otroligt roligt att få regissera! Vi fick bra synpunkter och fortsatte sedan med genomgång, lite strykningar, musiksnack och lite grova scenerier. Så kul! Fortsätter imorrn och känner mig priviligierad att få jobba med en så duktig skådis som Mikael Lindgren!
Har också bokat Julbord med kompisgänget som får förstärkning av Åsa och Ola 11 december. Ska bli skönt att sitta ned, äta gott, prata och lyssna på skööööööön musik med det här fina gänget. Längtar! Det kommer också att bli vårt sätt att äta upp de enorma travvinsterna. Ja, det räcker i alla fall nästan... Haha!
 
Nu ska jag renskriva manus och ladda inför ännu en repdag!
 
 
 
 
 

Mot ljuset - och sängen!

Knappt har vi ställt om till Vinter- eller Normaltid förrän jag ser fram emot återgången i mars. Inte så mycket för tidens skull - utan för det kommande ljuset. Tur att det finns mycket annat att glädja sig åt när hösten är som svartast. Helgens besök i Luleå var var kanon och när vi kom hem hann vi också med att få besök:

Tur att vi hade lite godis hemma! På kylskåpet sitter fortfarande ett kort vi fick av några andra barn för flera år sedan. Älskar ordvalet: "Ha en hämsk halloween önskar Mörkrets Förste!". 

Igår blev det en jobbdag då jag har lite att ta igen men jag hann med en paus och besök hos syskonbarnen som den här helgen blir omhändertagna av fina faster Hanna när mamman och pappan är i Barcelona. Max sov lunch så jag passade på att surra lite med My som allid har mycket att berätta.


Skulle ta ett par bilder också men hon står ju inte direkt stilla... Gulle!


Mycket som rör sig i huvudet på en sexåring! Älskar förresten tapeten i deras TV-rum!
 

Idag har jag träffat hela gänget igen då jag passade på att skjutsa och hämta på förskola och förskoleklass. Glada barn, fantastisk faster som orkar allt och hääääärlig sol över hela Sjungande dalen!

Men det var tur att jag fick somna om ett par timmar eftersom jag skulle spela ikväll. Nu sitter jag i soffan och snaskar ost och kex och känner mig nöjd efter en kväll med Rönnskär, fantastiska Theresa som moderator och vår kunniga expertpanel. Ni har varit helt otroligt bra och jag vill gärna göra fler kvällar med efterföljande frågestund även till våren. 

Särskilt glad var jag också över att vår lilla produktion idag hade backning av inte mindre än fyra tekniker! Vi kände stödet! Jag gillar särskilt att alla tar sådant ansvar för föreställningarna . Inget lämnas åt slumpen - och sedan är de både söta och snälla!
 
Nu tar vi paus och jobbar med annat innan Lyckligare nu ska spela i Arvidsjaur 17 november. Kommer att sakna Kågis men får glädjas över att dela dagarna med Micke istället! Men nu ska jag inte jobba alls utan bara sooooooova...
 
 
 
 

RSS 2.0