Covid och Edinburgh!

I augusti 2019 åkte jag och min bästa bokkompis Maria till Edinburgh för att gå på bokfestival, teaterfestival och träffa min kära vän Sophie som är bosatt där. Det var fantastiska dagar och vi bokade genast ett nytt besök augusti 2020. Pandemin satte dock stopp för allt men vi lyckades flytta fram vår resa till 2021... och till slut också till 2022. Nu skulle vi väl ändå få åka?

Tror ni inte att då FÅR jag Covid... Aaahhhggghh... Men tack vare tre sprutor (som nu blivit fyra) så blev det en lindrig variant och jag lyckades bli frisk till avresan 18 augusti. Rätt slut och trött efter att också ha jobbat under "sjukdagarna" men oj, vad jag ville iväg! 


Äntligen! Slottet stod kvar och vi började med att bara vandra runt i omgivningarna. Om jag var trött nu så var det väl ändå ingenting jämfört med 2019 då jag hade kryckor och orthos-stövel efter att ha slitit av hälsenan... haha! Det är tur att jag är tjurig.


Det är också tur att jag har en så fin vän som Maria! Vi känner egentligen inte varandra särskilt väl men klickar otroligt bra. Vi har likadana intressen, har likadana blommor i köket, läser likadana böcker och tror ni inte att när vi kommer fram har vi köpt nya, likadana, skor! Haha! Maria är möjligen inte lika mycket queen of selfies men här fick hon vara med på bild ändå. Tack för en superfin resa!


Promenader i vackra parker och omgivningar. Slottet är med överallt!


Superfin stad fylld av gamla och vackra stenhus. Ja, vi hann ju också lyssna på många intressanta författarsamtal:


Denise Mina är en favorit och hon var en energisk färgklick som var så underhållande!

Dag två ville vi gärna vandra upp på kullen ovanför Holyrood House. Det var otänkbart med kryckor förra gången och nu hade vi bara lite regn i luften att tampas med.


Efter en bit passerade vi ruinen efter St Anthonys och redan här var utsikten magisk!


Men dit bort, upp till Calton Hill gick vi förra gången. Det kändes lite imponerande nu.


Vackra och böljande vyer!


Och hyfsat brant och svettigt! Det var tur att jag hade packat träningskläder.


Vyn åt andra hållet. Ja, det blev en hel del steg den här dagen men vi var supernöjda! Bara att duscha och svida om till bokfestivalen. 


På plats i god tid (ja, det gillar vi båda två!).


Vad gör man inte för att få sitta längst fram och lyssna på förra årets Nobelpristagare i litteratur; Abdurazak Gurnah. 


En klok och eftertänksam man med många berättelser! Att ha vuxit upp i Sultanatet Zanzibar är inte heller helt smärtfritt och därför blir hans historia så viktig att förmedla.
 
Superintressant att lyssna på och jag hade t o m äran att sitta bredvid hans fru. När jag kommentera att "det där gick väl bra?" så svarade hon; "ja, det var väl ok". Jag skrattade och tyckte att hon var lite snål med berömmet. Då skrattade hon också. :) En fin stund!

Att åka till Edinburgh innebär för många att uppleva The Royal Edinburgh Military Tattoo. Det har vi aldrig hunnit planera in eller tänkt på, och när vi nu såg att vi skulle hinna gå så var det naturligtvis utsålt... alla dagar utom en då det fanns två biljetter kvar! Det måste vara ett tecken! 


Det här eventet pågår varje kväll under augusti månad och drar mer än 200 000 personer - men har också massor av medverkande musiker och artister från hela världen. 


Platsen är esplanaden framför slottet och det finns bara en kö för den nästan 9 000 personer stora publiken. Ni skulle bli imponerade om ni hade sett hur snabbt kön ringlade sig in! Alla som hanterade biljetterna visste vad de gjorde.


Ett fullspäckat, taktfast program började och det spelades på en och annan säckpipa - kombinerat med både rap och andra instrument. Varje del var en total överraskning!


Här tror jag att Nya Zeeland gjorde entré.


Efter dem följde balett som på slutet övergick i riverdance!


Alla formationer var så imponerande korrekta. 


Och slottet bytte skepnad mellan varven. Här såg man att inspirationen kom från Mexico och Day of the Dead.


Alla dessa fantastiska dansare!


Här som Monarkfjärilar!


Schweizarna var kanske inte så lattjo i kostymen - men väldigt roliga!


Och ju längre kvällen led, desto mörkare blev det - och slottet mer belyst.


Ordnat kaos?


När röken skingrades stod där ett rockband - med elsäckpipor!


Ja, ni fattar ju att vi satt med tappade hakor hela tiden.


Nästan alla medverkande passerade i olika formationer.


Och så kunde avslutningen av årets upplaga "Voices" närma sig slutet.


Med enorma fyrverkerier!


En ensam säckpipa på toppen av borgen blåste tapto.

Vilken magisk upplevelse - så glada att vi fick biljett! Ni som funderar på att åka - ta med ordentligt med kläder, och kameran!

Nästa dag var vår sista på festivalen och än en gång hade vi tur. Mark Harmon var en författare vi inte fick biljett till men efter lite kötid så dök det upp två återbud.


Det här är författaren till "Slöa hästar" som också blivit TV-serie. Se den! Och/eller läs böckerna!


En underbar timme där vi förstod att han också är enormt populär i Storbritannien. Än så länge är det bara två av böckerna i serien som översatts men fler kommer säkert. 

Det sista samtalet var med Mark Billingham (till vänster) som var en riktig showman. Han har ett eget band och har gjort så mycket bus tillsammans med författarkollegor att man undrar när han har haft tid att skriva alla kriminalromaner och TV-manus... En kul prick och en härlig avslutning på några fina dagar i Skottland! 

Det här gör vi om Maria! :)