Edinburgh måndag och hemresa!

Fem välfyllda dagar hade gärna fått vara tio... så mycket att se! Vi hade gärna stannat men med så mycket besökare i omlopp måste man vara ute i god tid på flyget då köerna ringlar långa. Vi hann i alla fall med en härlig morgonpromenad upp på Edinburghs Akropolis; "Calton Hill" som också finns på Unescos Världsarvslista.
 

Till topps - med kryckan i högsta hugg! Jodå, jag fixade både backe och trapporna upp.


Såååå glad! Haha!
 

Utsikten över stan är magnifik och här finns många monument av stupade soldater.


Rolig arkitektur!


Den här signerad James Craig.


Quo ipse...latin, latin... Joanni Playfair! Typ...


Och längst upp ett observatorium.


Dugald Stewart måste ha varit någonting alldeles extra!


Mera utsikter! Hur trötta blir ni på alla gamla byggnader? Haha!


Här lyckades jag i alla fall få med Maria på ett hörn!
 

Vackrast var det här krigsmonumentet (vad annars?). Som att komma till Grekland.


Roliga var de här japanska turisterna som hoppade. Den äldre av dem skulle lära den yngre...


...och det gick bara fint!


Vi gick runt en sväng...


...kikade på The National Monument...

...och blickade ned över Holyrood Palace!

The National Monument får bli en värdig avslutning på fantastiska dagar i en stad som inbjuder till fler besök! 
 
Tack för den här gången! I'll be back!




Edinburgh, dag fyra: Söndagsmys!

Jag skriver söndagsmys men det blev kanske inte helt lugnt... Det brukar inte bli det. Jag vill gärna få ut så mycket som möjligt av resorna och Maria var inne på samma linje så vi körde på med ännu en intensiv och rolig dag!


Utmärkt frukost och sedan ut på The Royal Mile! Som ni ser samsas alla gamla byggnader med affischer och artister som uppträder på gatorna för att locka publik till just deras föreställning. Vilket utbud!


Här ser ni kartan över festivalområdet för teaterfestivalen Fringe och vårt hotell låg vid den rosa pricken så vi bodde otroligt centralt.


I söndags var vi på väg ner till "Palace of Holyroodhouse", eller "Holyrood Palace"som är den skotska kungaborgen i Edinburgh. Det är drottning Elizabeth II av Storbritanniens officiella residens i Skottland.


Alla hus är minsann inte grå...


Och de gråbruna har också rolig arkitektur!


Den här kyrkan (tror jag) hade även ett renhorn på taket. Joo, det finns renar i Skottland!


Längst ned på The Royal Mile ligger Holyrood Palace, men också Scottish Parliament som är en väldigt modernt utformad byggnad.


Men vi stegade vidare in på slottsgården. Jodå, vi roade oss kungligt!


Slottet är maffigt!


Och har givetvis krona!


Innergården hade perfekt gräsmatta och här samlas kungafamiljen ibland för att ha mottagningar. Vi gick en rundtur (även spiraltrappor) och fick se alla rum och t o m prinsessan Megans brudklänning.

Slott i all ära men jag tyckte nog att det intilliggande klostret var häftigast även om det bara var en ruin.


Men vilket bygge!


Holyrood Abbey är en ruin av ett augustinskt kloster, byggt 1128 på order av Kung David I av Skottland.


Ett och annat valv. Imponerande!


Gaveln är maffig!
 

Och här fick jag också med Maria på ett hörn!


Holyrood Palace byggdes betydligt senare och dockades mot klostret. Ni ser de olika tidsepokerna? Palatset byggdes inte förrän i slutet av 1600-talet.


Vackert!


Vi skuttade också runt slottsträdgården.


Vissa brydde sig inte om skyltarna...


The Abbey från utsidan. Längre bort ser ni kullar man kunde vandra upp till.


En promenad upp på toppen tar ett par timmar och självklart hade jag tänkt hinna det - INNAN hälsenan ändrade mina planer. Men jag fick ju gå en del ändå!


Vackert! Men vi skulle också gå på teater så det var hög tid att gå tillbaka för lite lunch.


Längst efter parlamentsbyggnaden finns detta konstverk - givetvis i sten det också. Vi såg inte ett enda trähus...


Fräckt dock att bryta av med en röd dörr. 

Efter en god lunch, och lite regn, tog vi oss upp till Universitetsområdet där festivalen huserade.


Alla lokaler var fyllda av människor, föreställningar och event. ljuvligt!


Och i mitten fanns en tillfällig festivalpub och servering. Där satt redan Sophie och väntade på oss.


Äntligen en bild på oss båda. Så tacksam över sällskapet!

Vi hade biljetter till Manual Cinema - ett produktionsbolag från Chicago som spelade en form av tonsatt stumfilm som producerades i stunden - med siluetter och skådespelare. Jag har aldrig sett något liknande och var helt uppslukad!
 

De spelade Mary Shelleys Frankenstein och här ser ni hela maskineriet. Musiker, dockspelare, ljus, ljud och projiceringar varvades med absolut strålande skådespeleri!


En del av siluetterna var liveskådisar och en del var klippta eller tryckta bilder som projicerades - och det gick i en rasande fart helt utan missar. 


Mary Shelley.


Här ser ni henne längst bak där hon hoppar in som tekniker. Det var ett lysande samspel och trots att vi såg alla byten och projiceringar var man som förtrollad.


Livesång.


Och plötsligt flyttades scenen till höger där det plötsligt blev liveinspelad stumfilm.


Ja, ni ser ju. Otroligt bra! Dessutom fick vi träffa en av dem och själva monstret efteråt:


Frankenstein - som skådespelare respektive docka. Imponerande!

Sedan gick vi upp till Bokfestivalområdet (det var ett par kilometer mellan så vi strök ett par arrangemang då det blev för långt att hinna gå).


Edinburgh International Book Festival var också ett så strålande arrangemang fyllt av namnkunniga författare och andra storheter. Men inramningen var avslappnad och familjär. Här fanns något för alla!


Roligt var också alla de stora och personliga porträtt som tagits av alla författarna. Här kan man ju tro att en av dem håller för öronen när en besökare pratar i telefon... haha!


Coolt!


Utställningen heter "Between the Lines" och på bilden till vänster ser ni Calson Whitehead som skrivit succén "Den underjordiska järnvägen".


Vi avrundade med den isländske favoriten Ragnar Jónasson som delade scen med skotten Denzil Meyrick som nog inte översatts till svenska ännu. 


Denzil (till vänster) var en skotsk variant av Leif GW Persson - fast väldigt mycket roligare. 


Ja, ni ser ju vilken spjuver! Han kom in på kryckor och påstod sig ha ramlat av en träningscykel, vilket naturligtvis inte var sant, men det blev en hejdlöst rolig timme!


Stora applåder till både författarna och Russel D McLean som var moderator och satte stämningen. Ragnar visade sig vara en ödmjuk och otroligt sympatisk människa. Bara att fortsätta läsa: "Mörkret" och "Ön" bör ni inte missa!


Efteråt hade Sophie bokat bord på en restaurang, Cortini, som ägs av några av hennes vänner och maten och servicen var fantastisk. Här fick vi en liten apetizer som start.


Och är man i Skottland med 10 miljoner får vill man ju äta lamm. Det var ett utmärkt val!


Härlig miljö och vackert tak!

Tapeterna var också så utsökta att vi glatt kunde gå hem i den sena kvällen för en god natts sömn. Vi tog adjö av Sophie och jag hoppas verkligen att vi får ses igen nästa år! Stort tack och varma kramar!





Edinburgh, dag tre - part four!

Lördag morgon och vädret var alldeles utomordentligt bra! Lite moln men mest sol. Började dagen med en effektiv shoppingrunda - den blev så lyckad att vi tyvärr var tvungna att promenera tillbaka på hotellet med påsarna innan vi kom oss iväg till Bokfestivalen... haha!


Gamla stan i bakgrunden när vi gick ner för att ta oss till Charlotte Square!
 

Även unga skottar spelade säckpipa!


Och öööööööverallt sitter affischer som tipsar om föreställningar som spelas under festivalen i augusti. Vilket otroligt utbud. Man skulle behöva vara här en månad... Kolla in "Hair of the dog" till vänster. Hur coolt?


Och det fanns gott om vattenhål på vägen - för alla...


Bokmalarna på plats!


Festivalen fortsatte ut på gågatan där det fanns både servering och beer factory!


Här kunde man köpa lättare rätter. Och ett extra plus för alla toaletter!


Så fick vi äntligen träffa Sophie! Vi sågs ju på SVT:s Go'kväll och bestämde redan då att vi ville ses igen. Nu fick Maria också träffa min nya kompis och vi blev ett samspelt gäng på en gång. Gemensamma intressen gör allting så enkelt.


Mycket surrande och mycket skratt!
 

Lite uppvisning av foten... haha!


Och lite gött fika medan vi väntade på första programpunkten. Jag trodde nästan att Skellefteå Kraft hade sponsrat men de lila parasollen kom från Edinburgh Gin... haha!


Vilket gäng! Tack ni båda - jag har haft sååååå roligt!


Vår första föreläsning var den med danska Sofie Hagen som skrivit boken "Happy Fat" där hon skriver och också pratade om allas rätt att ta plats i vårt samhälle! 


En rolig och uppfriskande timme "stå upp" där vi fick veta allt om hennes liv som tjock.

Hon berättade om flygstolar vars minimala storlek gjorde att hon fick bo en tid i Australien då hon inte kunde ta sig hem och om lyckade dater med komiker som sedan använt referenserna till en showakt... Fy f-n så lågt. Hon rapporterade att något sådant skulle hon aldrig göra - och namngav sedan skitstöveln flera gånger... haha! Ja, den som bråkar med Sofie får svar på tal!

Vi fick många nya insikter och slutet var också obetalbart. Hon ville gärna avsluta boken med uppmaningen "punch nazis!" men hennes förläggare tyckte att det var lite opassande. Därför avslutade hon med en dikt som godkändes. Men om ni läser boken ska ni se att begynnelsebokstaven i varje mening bildar just de orden... Klockrent! 


En liten paus innan nästa event och jag tror att mannen i bakgrunden blev nyfiken på coola Sophie när jag tog bilder? Eller så tyckte han att jag var opassande högljudd? Haha!
 

Därefter var det dags för stor prisutdelning till årets Fiction och årets Biography i Spiegeltent - en lokal som liksom alla andra byggs upp bara för festivalen.


Taket var ju bara för läckert!


The James Tait Black Prizes delades ut för 100:e året i rad! 


Och en av Skottlands mest kända nyhetsankare på TV var utmärkt moderator!


Vi fick höra intervjuer med alla författare, läsningar, analyser av strålande litteraturkritiker och slutligen också hylla vinnarna:


Årets biografi blev Lindsey Hilsum's "In extremis" om krigskorrespondenten och före detta kollegan Marie Colvin. Superfint tal om sin bortgånga vän och en bok som jag gärna vill läsa!


Vi avslutade kvällen med Arne Dahl som delade scen med den skotska deckarförfattarinnan Alex Gray. Det blev mycket prat om spänningsromanerna som viktig litteratur då de också speglar samtiden på ett speciellt sätt.

Att gilla deckare innebär inte bara att man läser skräplitteratur. Inom alla genres finns oerhört hög kvalitet och de här både står för en del av den. Sedan är ju smaken som baken när det gäller böcker och det är heeeeelt ok att gilla olika!

Ännu en fantastisk dag led mot sitt slut och vi gick hem mot ett upplyst slott!
 
Här skulle vi också ha gått på stand upp vid midnatt men man orkar inte hur mycket som helst. Vi njöt istället av att krypa i säng med var sin bok och det kändes klockrent! Jag älskar att ligga i sängen och läsa. Det är en perfekt avrundning på dagen - och Maria satte ord på mina tankar med den här bilden:

Så är det!
 
 
 

Edinburgh - part three: The Highlands!

Förra fredagen blev det tidig revelj och avfärd 08.00 för en dagstur till de skotska högländerna och Loch Ness. Jodå, jag hann både duscha och äta frukost innan... haha! Tråkigt nog regnade det mest hela dagen men vi var rustade.

Så här i efterhand kan man konstatera att allt inte blir som man tänkt sig och även att vi alla gillar olika. Vi åkte med en utmärkt chaufför som guidade oss längst vägen - men som nog var mer intresserad av kaffepauserna och gamla krig än det som är lite mer spektakulärt - åtminstone ur kulturell synvinkel.

Han pratade oavbrutet hela tiden och nämnde "by the way" ett par häststatyer som han personligen kallade för "a waste of money". Jag hann bara rycka upp telefonen när vi passerade och önskade att vi fått göra ett regelrätt stopp...


Wow! Två 30 meter höga hästhuvuden av stål mitt ute i ingenstans. Så coolt! Men regn och fart gjorde inte statyerna rättvisa...

Jag var tvungen att låna den här bilden från Lantbrukets Affärstidning så att ni får se "The Kelpies". I förgrunden poserar konstnären Andy Scott med de två hästar som stått modell för skultpturerna.

En kelpie är enligt skotsk mytologi en övernaturlig vattenhäst och de två gigantiska hästhuvudena är gjorda av hundratals stålbitar som vardera väger drygt 300 ton. Nästa gång jag åker dit ska jag se till att få göra ett stopp. Bussturer är bra (iaf p g a vänstertrafiken!) men med hyrbil kan man ju å andra sidan stanna var man vill.


Passerade höjderna "Tre systrar", nära Glen Coe, som är en populär plats för vandrare - och jag kände hur det ryckte i foten... men kanske en annan gång!


Synd på dimman men det är ändå storslagen natur. 

Nåja, vi åkte vidare och stannade till för lunch i Spean Bridge där det fanns en enklare servering och naturligtvis möjlighet att se skottarnas långhåriga höglandsboskap:
 

The Coo! Regnet öste ned och enda orsaken till att de gick utanför taket var väl att de ville ha mat (som man naturligtvis kunde köpa i shoppen...).

Vi köpte inga matpåsar men väl chips med haggis-smak! Det låter kanske inte så gott men tänk er chips med smak av pölsa och svartpeppar. Inte helt oävet! 


Busschaufförerna körde givetvis i kilt!


Vi fortsatte norrut i regnet!
 

Så här såg rutten ut och efter Glencoe skulle vi upp till Loch Ness och Inverness.
 

Men allt går inte som man tänkt sig. Det finns två stora vägar upp till Inverness (på var sin sida av Skottland) och den västra blev här blockerad av ett träd så vi var tvungna att vända... Inget Loch Ness och inget Urquart Castle! Så trist.

Men jag tror att skottarna har förlikat sig med den här typen av trafikstörningar. Själv hade jag ju befallt ut hela busslasten för att flytta trädet... haha!


Men vi fick ju se avverkningar istället (hurra!) - och nyplanteringar. Varje planta omges med ett plaströr för att öka chanserna till överlevnad.


Vi passerade också Skottlands äldsta Whiskydestilleri: Dalwhinnie! Idag krossar jag dock inga bussrutor för att komma åt alkohol... haha!


En damm. Jo, här stannade vi tydligen! Alla stora broar var för övrigt konstruerade av Thomas Telford som levde i slutet av 1700-talet. Så nu vet ni!


Ny rutt visade sig vara Skottlands mest olycksdrabbade väg. Vi fick nya rapporter om att en lasbil tappat en kran på vägen och fick därför, ännu en gång, ta ut en ny kurs.


Bördigt och fint!


Men stopp för en olycka där en bil stod på taket vid en bro längre fram... Det blev lite väntan.


Även för de rutiga arrangörerna!


En del turister tog chansen till fotosession...


Själva fotograferade vi ljungen och höll tummarna för snar vidarefärd. Det funkade!
 

Här gick cykelvägen ned till Pitlochry!


Men vi åkte ju buss och kom fram till ett pittoreskt samhälle - och uppehållsväder!


Fina hus...


...och en del med egen rabatt!

Skyltar ska man ju läsa med viss noggrannhet och jag var nog lite trött då jag noterade att de snåla (ja, de sa själva att de betecknas som snåla) skottarna skyltade med "Give Away" vid stora korsningar...


Haha! Det stod självklart Give Way...


Vi styrde kosan ned mot Perth!


Och det här kunde väl ha varit Västerbotten?


Vackert - och bättre väder!


Tröttheten efter en dag i buss fortsatte och här undrade jag varför det stod MOLS på vägen? Trots att det kommer bilar på vänster sida tänker man att det är högertrafik och att texten är upp och ned...


I Skottland bor det ca 5 miljoner människor!


Och ca 10 miljoner får! De hade gott om fina betesmarker.


Inga träd avverkas i onödan utan de putsas så att det blir liksom en tunnel där bussarna går fria...

Nu var vi snart tillbaka i Edinburgh och såg fram emot att få åka över den berömda bron "Forth Bridge"!


1890 var den världens längsta konsolbalksbro! Men tror ni att det gick vägen? Nejdå, det var givetvis trafikstockningar så vi tvingades åka en omväg via Sterling tillbaka... Och jag höll på att missa dem nu också:


Hästarna! 

Trots förkortad tur var vi borta i mer än 11 timmar och kände oss lagom mosiga när vi steg in på hotellet. Hur skönt är det inte då att se att det finns en utmärkt restaurang med fin service i bottenvåningen? Yez! Vi gick upp på rummet för att fräscha upp oss och hovmästaren ringde när bordet var klart. Service!
 

Glada och varma intog vi en god rätt med hjort och pasta! Tack för ännu en rolig dag Maria! Vi tyckte dock lite synd om oss själva och tog igen alla förändringar av bussturen med en...

...supergod och kladdig chokladfondant! 

En lång och händelserik dag men nu väntade sovmorgon och Bookfestival!





Edinburgh - part two: Book festival!

Förra torsdagen avslutades på bokfestivalen och jag ber om ursäkt för att jag inledde bloggandet utan att riktigt introducera mitt utmärkta ressällskap:


Maria Saadio - till vardags är Akademibokhandelns bästa tipsare! Ja, ni fattar ju varför jag är så glad? Nu är hon inte lika förtjust i selfies som jag och slipper därför vara med på alla bilder - men jag skickar ett stort tack för en fantastisk resa, innehållsrika dagar och glada skratt! Det hade inte kunnat bli bättre.


Torsdag afton fortsatte vi vår promenad genom den fina stan.


Vi besökte givetvis en av de två(!) julaffärerna där man välkomnas in med ett "Merry Christmas!".


Och på den här puben trängdes the scotsmen. Glada prickar allihopa men vi skulle ju vidare till festivalen.


På Charlotte Square fanns bokfestivalområdet och här har vi kommit in i bok-shoppen där författarna också satt och signerade böcker. Vi hakade inte på signeringarna då köerna är långa och vi ändå helst vill läsa deras böcker på svenska. Men jag köpte några engelska titlar som ännu inte är översatta. De blir kul att ta fram i höst.


Spänningshyllan! Här fanns det mycket intressant:


Alexander McCall Smiths senaste utspelas tydligen i Sverige (bästa Maria har koll på allt!). Någon hade varit lite rolig och stavat hans förnamn med ett svenskt "Ä"... Haha! Ni har säkert läst hans utmärkta böcker om Damernas Detektivbyrå och nu kommer tydligen en ny serie.


Isländske författaren Ragnar Jónassons "Ön".


Ann Cleeves' Shetlandsmysterium "Svart som natten"... Ja, de två senaste hade vi naturligtvis redan läst.
 

Lite ödsligt sent på kvällen men författarsamtalen var igång och alla hade hunnit lämna sina platser. Hela området är en väldigt mysig trädgård att hänga i och på dagarna var det fullt av glada och bokintresserade människor. 
 
Men tidig uppstigning gjorde att vi också valde att traska tillbaka och få några timmars sömn. Fredagen skulle nämligen ägnas åt busstur till de skotska högländerna. Samling i ottan! Man undrar ju vem som bokat... haha!


 

Edinburgh - part one!

Vilken fantastiskt fin stad! Fem dagar gick väldigt fort och jag åker gärna tillbaka till Edinburgh igen. Nu har jag varit hemma snart en vecka, men haft fullt upp med att ta igen allt jobb efter semestern, så bloggen har fått vila. Men idag är det söndag och jag kan koppla av med att titta tillbaka på riktigt fina dagar!
 
Vi hade tur med vädret - bara lite regn och mest sol. Blåsten i håret får man liksom på köpet... haha!
 

När man bokar hotell kan det ju gå lite hur som helst men vi hade tur även där och prickade av en väldigt central gata och bra rum.

Första dagen kastade vi oss ut på en gång och traskade (hoppade) längst "The Royal mile" som är huvudgatan mellan slottet och Hollyrood house.


Under augusti månad pågår både teaterfestivalen "Fringe" och "Edinburgh International Book Festival" så befolkningen ökar från en halv miljon till minst två miljoner människor... Men vi var förberedda på folkmassorna och det gick väldigt bra att ta sig fram ändå.


St Giles Cathredral!
 

Och massor med affärer som sålde skotskrutigt! Och för oss som läst Peter Mays böcker var det kul att också få se Harris Tweeds tyger i verkligheten.


Ljudet från säckpipor undgår man heller inte och här poserade några turister med en spelglad skotte.


Eftersom jag och Maria båda gillar gamla hus så inledde vi med en tur upp till slottet!


Inte helt ensamma där heller. Som ni ser är det gott om gamla stenhus och stan är både mysig och välskött. 


Slottet pampigt och synligt från nästan alla platser i stan då det ligger på en kulle.


Skottarna har krigat en hel del och det fanns gott om "War Memorials" tillägnade stupade soldater. På slottsområdet fanns ännu ett:


Scottish National Memorial!
 

Maria, som också är arkeolog i botten, frossade i sten! Här står hon framför en av Skottlands äldsta byggnader:
 

St Margaret's Chapel är byggt på 1130-talet och står fortfarande stadigt. Fönstren var fantastiska - särskilt från insidan:


Wow!
 
Ett väldigt vackert litet kapell!


On top of everything!


Här blommade Ölandstoken... Ja, vi såg Renfana och andra skandinaviska blommor också. 

Hur det gick för mig att traska runt? Jodå! När jag hade kameran i högsta hugg fick jag arrangera kryckorna i ryggsäcken...


Inte snyggt men funktionellt!


Och på slottet fanns också en hundkyrkogård för stupade regementshundar.


Inte stor, men välskött.

Från slottet är utsikten magisk...
 

...kanonerna stooooora...


...och lejonkungen väldigt stillsam.
 

Utsikt mot Calton Hill!


Och här i huvudbyggnaden fanns ännu en spiraltrappa där riksregalierna visades. Jag hoppade över den då det blir lite knöligt med kryckorna.
 

Där vajade för ovanlighetens skull engelska flaggan.


Ännu ett krigsmonument!


Till minne av soldater som stupat i första världskriget.


Vackra utsmyckningar.


Och kungliga stuprör värdiga ett palats!
 

Den skotska flaggan!


Och mera utsikter! Vi började tro att kranarna i bakgrunden var en installation då de mest stod stilla men enligt uppgift byggs det något nytt - men det är kanske ett långtidsprojekt?


Efter ett par timmar och lite skotska bakverk vandrade vi vidare.
 
Vi hade en väldigt välfylld agenda och skulle hinna otroligt mycket saker - men avstånden gör att man måste prioritera (hälvetet sinkade mig en aning) så det blev ett par föreställningar som fick stryka på foten. Nu gör det ingenting för vi fick uppleva mycket i alla fall!


Här hade vi vandrat ned till "The Scott Monument" som är tillägnat författaren Sir Walter Scott - han som bl a skrev den historiska romanen "Ivanhoe". 

Och slottet står som en vakande trygghet längre bort. 

Första dagen hann vi nog gå en dryg mil trots att vi ju bodde centralt men då man inte tar allt i ett svep gick det alldeles utmärkt även för mig. Torsdagen avslutade vi på bokfestivalen men dit får jag lov att återkomma. Nu måste jag fixa lite middag. Synes!
 
 
 
 

I'm leaving...

...on a plane to Edinburgh imorrn bitti. Som jag längtar! Jag och Maria på Akademibokhandeln ska åka till "Edinburgh International Book Festival" i fem dagar och det ska bli hur kul som helst. Dessutom ska vi få hänga med supertrevliga journalisten och författaren Sophie Dow hela helgen.
 
Har precis packat väskan och enligt rapporter så ska det regna i Skottland. Eller rättare sagt; "Om det inte regnar så börjar det snart..." Därför kan man ju se dagens rejäla skur som en repetition?
 
Herregud vad det öste ner! Och när jag stod där på bron för att ta en bild så kom plötsligt en åskknall som nästan skrämde skiten ur mig... Haha!

Men regnställ och paraply ligger nu redo i väskan så jag känner mig förberedd. Värst blir det väl för "häl-vetet" men jag har tagit med tossor i plast mm för att göra fodralet mer tätt. Det är ju öppet i tån...
 

Förutom skön trängsel med andra besökare har vi bokat evenemang med flera intressanta och roliga författare.

Den danska Sofie Hagen pratar/ståuppar om sin bok "Happy Fat" och vi ska också lyssna på Ian Rankin, Ragnar Jònasson, Arne Dahl, Alex Gray m fl
 
Dessutom ska vi kika på slott och utsikter, dricka te, läsa böcker och åka på busstur till högländerna och Loch Ness (jag kanske får vicka som monster?). Under augusti pågår även teaterfestivalen "Fringe" och vi har självklart bokat biljetter till ett par föreställningar. När vi ska sova har vi dock inte bestämt... haha!
 

Fick fint bokpaket igår... Det här lockar verkligen!

Spännande! Den kanske får följa med?
 
Nu ska jag träna lite och avrunda med en hemgjord pizza. Ombyte förnöjer va? Igår tränade jag ett härligt cirkelpass med Anki och det är så skönt att känna att kroppen fått ta ut sig. Jag sover som en sten efteråt och saknar verkligen motionen och mina raska promenader. Får göra de övningar jag kan och längtar tills jag blir av med stöveln. Bara några långa veckor kvar nu - och sedan rehab... 
 
Men först Edinburgh!
 
 
 
 

Lev!

Man kan spara sina surt förvärvade slantar för framtida bruk eller leva upp dem medan man har dem. Alla tänker vi olika men numera tycker jag att livet är så dyrbart precis i den fas jag befinner mig att jag inte direkt kan betecknas som "Spara"... Sara Lidmans fina uttryck "Lev!" får vara sinnebilden för mitt liv just nu!

Därför blev den senaste husbilssvängen också en härlig tur. Vi bodde i Vaxholm sista dagarna men eftersom jag var bjuden på en pressvisning av en kommande biofilm inne i stan så gjorde vi en hotellnatt (hur skönt är det inte med eget badrum efter flera campingnätter?!) på Söder och passade också på att besöka Fotografiska som ju är vårt favoritmuseum.

Det var som vanligt fantastiska utställningar och Scarlett Hooft Graaflands "Vanishing Traces" var otroligt fin. Hon reser runt till isolerade platser och använder den storslagna naturen som bakgrund men skapar konst analogt tillsammans med invånarna.

Hon gillar konstrasterna mellan natur och kultur och många av bilderna är en form av performance. Här flyter sextiofem vita ballonger för ett ögonblick i en spiralform på den röda sjön Laguna Colorada i Bolivia...


Den här bilden av unga flickors blå strumpbyxben i en kanot på Madagaskar har också förstärkts med broderade detaljer. På ön användes uttrycket "Blå människor" ofta om slavar...


Vincent Peters utställning "Light Within" bestod av många porträtt där han influerats av filmen som också var hans fars största intresse. Det här av Penelope Cruz var fantastiskt!


Ljus och skugga i skön kontrast.


Och roliga porträtt - som det här av John Malkovich.


Nästa utställning var "Sea of Artifacts" av Mandy Barker som fotograferat plastskräp runt om i världen och blev uppmärksammad först när hon gjorde vackra konstverk av dem. Det här ser ut som en annorlunda vintergata men serien bilder heter "Straff" och den här konstellationen kommer från Storbritannien:


Det blir väldigt tydligt när hon använder fotbollen som ett enskilt plastföremål för att påverka en global publik.

Slutligen den starka utställningen "Memoria" av James Nachtwey. Han är fotojournalist och krigsfotograf med skakande bilder från oroshärdar över hela världen. Ofta tagna med fara för sitt eget liv och alltid med stor respekt för de mest utsatta.


Här är maken på väg in i utställningen. Det som ser ut som en vacker tavla är en dokumentation av vidriga händelser...


Omskakande.


Här befann han sig mitt i tragedin i USA... Hemskt - men en helt fantastisk bild.


Här har barn från kåkstaden Soweto betalat en slant för att en kort stund få leka och hoppa trampolin. 

Efter mitt biobesök i måndags och en fantastisk film (berättar mer när den har premiär!) åkte vi tillbaka till Vaxholm för att hämta husbilen och styra norrut.


5 augusti kommer för alltid att vara den dag jag firar mest och i måndags var det inget undantag. Nu har jag nio års nykterhet och upplever fortfarande den största frihet jag känt i livet! Bara kärlek!


Vackert i Söderhamn där vi övernattade på Stugsunds ställplats.
 

Någon taxibåt såg vi inte till men vi traskade/hoppade runt lite i området.


Snickarglädje på gränsen till hysteri? Haha!


Lite regn, lite åska på håll och en dramatisk kvällshimmel!

Men nu är jag tillbaka i selen igen och har satt igång med höstens olika uppdrag. Det blir inget rantande på scenen så länge jag har foten i bandage men man kan ju gå och titta på andra fina. I onsdags besökte jag och fina kollegan Lina Hognert Allsången på Nordanå!


Saga Eserstam är en så lysande skådis och sångerska! När hon tar ton blir man lycklig i hela kroppen!


Och den här dynamiska duon, Saga och Mattias, är bara så fina ihop!


Go' och gla' och alldeles fantastisk!


Dessutom var Ellenor Lindgren gäst för kvällen och vi fick se/höra ett smakprov från hennes kommande föreställning "Lev!" (tillbaka till kärnan!) där hon samlat många av Sara Lidmans tal som ju finns bevarade på arkiv i Umeå. Hon presenterar dem både som talare och DJ där hon under tiden samplar musik och gör en otrolig performance! Hur det går till vet jag inte men den måste ses när den får premiär.

Slutligen måste jag få skryta lite... Som av en händelse blev jag upplyst om att mitt namn nu finns i guld på en av mina favoritböcker från i våras "Täcknamn Hilde" av Kjell Ola Dahl.
 

Wow! Jag fick lite ståpäls... haha!


Och har ni inte läst den; Läs! Historiskt intressant om ockupationstiden i Norge under andra världskriget och ohyggligt spännande!

Nästa vecka kommer jag och Maria Saadio att åka till Skottland för bok- och teaterfestival i Edinburgh och har jag tur hinner vi lyssna till ett författarsamtal med just den här utmärkta författaren. Vi ska också hänga med journalisten och författaren Sophie Dow som jag lärde känna på Go'kväll och jag ser fram emot magiska dagar!

Men nu ska jag tagga ned för idag och se lite fotboll tillsammans med maken. Ombyte förnöjer och YNWA! :)
 
PS. Nu glömde jag... Maken slog mig än en gång i Yatzy och drog till med 320 poäng... Grattis, nu är det (tyvärr) offentligt! Haha!

 
 

Stocka & Vaxholm!

Vi glider vidare genom Sverige och efter Härnösand väntade Stocka som är en liten ort norr om Hudiksvall med en superfin ställplats i gästhamnen! Den är nominerad till Sveriges bästa ställplats och ligger bra till för att ta hem priset.

Vackert läge vid vattnet, ordning och reda, 24 platser för husbilar, superfräscha toaletter där det t o m fanns små frottehanddukar att torka händerna med. Vi landade och fick en fin plats, nybakade frallor till bilen på morgonen och flera härliga promenader. 


Här kunde man också hyra rum om man var sugen på det.


Vi promenerade ut på Rönnskär som var betydligt vackrare än det vi är vana vid där hemma.


Härligt, soligt och vackert! Ja, omgivningen alltså...


Ett gammalt fiskeläge men numera sommarställen för många lyckliga.


Sommar!


Det enda som inte föll inom ramen för det övriga var den här bänken vid nyanlagda busshållplatsen... Hur tänkte ni? Var det virket som blev över? Och varför inte kapa översta plankan rak? Nåja, det är väl tänkt att man ska få fundera lite...


Vacker kväll i hamnen!


Stocka by the sea!


Ingaskärs Lots- och Hamnmuseum var föredömligt litet... haha!


Vi hittade t o m en gammal Grålle i grönskan. Om man ser på regnumret så skulle den ha passat BrHenrys... 


Och vad lagar man när man är ute och åker? Allt! Gott om tid, solen som kikar in genom den öppna dörren, grillen i bagaget och goda råvaror i frys och kyl ger smarriga måltider. I förrgår blev det fiskpaket med Hälleflundra igen...


Gott och enkelt!


Vi blev kvar i Stocka två nätter bara för att det var så otroligt vilsamt, lugnt och mysigt! Men igår åkte vi vidare ned till Vaxholm och där kan man säga att jag idag var tillbaka på brottsplatsen:
 

Precis här gick hälsenan av för snart tre veckor sedan! Ja, ni ser bulan på vägen...

Idag trotsade jag dock alla bulor och gick med kryckorna in till Vaxholm för lite lunch och shopping. Det blev några kilometer men gick alldeles utmärkt i min egen takt.


Liiite för fort ibland... haha!


Knallsol och Fish & Chips till lunch!


Vackert i Vaxholm!

Fina hus! Men den här gången såg vi varken till Börje Salming eller Ingemar Stenmark. Å andra sidan stannade vi kanske inte tillräckligt länge.
 
Nu har vi grillat igen och kommer att åka in till Stockholm imorgon för en tur på Fotografiska. Dit hade vi tänkt bege oss förra gången då vi hastigt fick åka hem. Nu är jag lite mer säker på foten och ser verkligen fram emot besöket! Sedan väntar hemresa och lite jobb. Ha det bäst alla!




RSS 2.0