Kroatien, kalas och käraste familjen!
När jag fyllde femtio flydde jag fältet för en vecka i Dubrovnik. När jag nu skulle lägga till ännu ett decennium på min ålder fick både jag och Ulf den bästa present man kan tänka sig; en vecka med heeeela familjen i ett fantastiskt hus i Makarska!
Uppe i bergen låg detta trevåningshus med utekök, pool och allt man kan tänkas behöva för att chilla tillsammans.
Uppe i bergen låg detta trevåningshus med utekök, pool och allt man kan tänkas behöva för att chilla tillsammans.
Och bakom huset reste sig det mäktiga Biokovoberget som bjöd in till tuffa promenader!
Vi vandrade runt en hel del i omgivningarna och hade man tur blev det nedförsbacke som avslutning... haha!
Det blev en hel del lapande av sol då vädret också var fantastiskt med 27 grader och blå himmel. Tillsammans med Emma och Oskar tog vi plats i solstolarna för att invänta Ludde och Emilia som blev en dag försenade p g a inställt flyg.
På eftermiddagen kom de äntligen så att vi kunde räkna in både barn, respektive och...
På eftermiddagen kom de äntligen så att vi kunde räkna in både barn, respektive och...
...hund! Emilia och Ludde har skaffat en liten Bruno som är hur söt som helst! Att resa med hund till varmare länder är kanske inte att rekommendera om man tänkt spendera dagarna på stranden men vi bodde superfint och det fanns gott om plats för skugga och svalka både ute och inne. Ludde och Bruno jobbade också lite under dagarna. Jag undrar vem som hann mest?
Vi gick härliga morgonpromenader och fick se solen gå upp över berget.
Svettiga men glada!
Veliko Brdo har en fin liten kyrka en bit ovanför vårt hus.
Ett par dagar på stranden blev det givetvis och havet var häääärligt!
Bruno var lite rädd för att bada men gjorde ett ofrivilligt dopp i poolen där hemma... gick fint det också!
Ett härligt utekök och matplats gjorde att vi åt de flesta middagarna på terassen. Det jobbigaste med att inte ha bil var nog att handla mat. Även om vi var flera som gick till Konzum en dryg kilometer nedför backen så var hemfärden hur tung som helst! 15-20% lutning hela vägen och det kändes...
Men backar har ju aldrig hindrat oss och vi hittade ständigt nya vägar.
*En del hus var övervuxna...
...och andra mer avskalade.
Det behöver inte vara nytt för att vara vackert!
Och min man bergsgeten var ständigt i framkant!
En båt - lååååångt från vattnet!
På väg till ännu en ruin på den gata som jag tror kan ha blivit bombad under kriget i början på 90-talet.
Sedan hem till poolen och...
...Bruno! Vilken söting! Lite rädd för mig till att börja med men jag förstår honom... Jag skulle också ta mig själv med en nypa salt! Haha!
Och det blev en kalaskväll även för mig! Jag fyllde ju inte år förrän 3 juni men när vi nu samlats ordnade familjen ett firande som var outstanding!
Bästa maken fick en och annan Karlovačko! Det gäller ju att alltid stötta det lokala.
Och jag fick både vatten och drinkar, njuta i solen och spela yatzy! Jag behöver inte så mycket för att vara nöjd.
Oskar grillade och barnen fixade en riktig festmåltid med kött, korvar, majs, halloumi, melonsallad och bubbel!
Och Emilia och Ludde är numera en liten familj!
Emilia hade gjort frågesport och jag fick både smycke och en samling fantastiska bilder som jag kan njuta av varje dag. Bästa kalaset ever! <3
Att få vara tillsammans med barnen och hela familjen är det bästa jag vet så tack för att ni alla "made my dreams come true"!
Nästa dag var vi hundvakt och jag tror att Bruno saknade sina människor men busade gärna i kampen om denna strumpa!
Lite snett segerunderbett - men vem tror ni vann?
Glada pussar när Emilia och Ludde kom tillbaka!
Vi hade inte chans mot de här finingarna!
Efter ännu en gemensam middag skulle jag fota finbarnen, men numera är det någon annan som gärna tar fokus: Bruuuuuuno! <3
Fler promenader kring gamla hus och bergiga vägar.
Det byggs kollossalt mycket men en del av den ursprungliga bebyggelsen står kvar som en atutentisk motvikt.
Det bästa med att gå ned till stranden var givetvis havet och nästan tre kilometer nedförsbacke. Det sämsta med att gå hem och dessutom gå lite fel var motlutet... Haha! Man behövde både kalldusch och poolbad efteråt!
Sista gemensamma middagen åkte vi upp till välrenommerade Restaurang Panorama där utsikten inte går av för hackor!
Med finbarnen!
Och med en pratglad och annorlunda servitör som tog väl hand om oss under kvällen! Ja, han hade sina egna idéer och tyckte t ex att vi inte skulle fylla magen med en dessert på slutet. Varför göra det när man kan dricka mer alkohol? Haha! Nu gör man ju som man vill.
Oskar satt mitt i den bästa vyn som nu blev ännu bättre!
Maken fotade!
OCh vi blev också fotograferade! Tack för en supervecka bästa Ulf!
Någon lånade min kamera och det var tur! :)
En lång middag med bästa sällskapet och underbar utsikt!
Emilia och Ludde! snart ses vi igen - i Malmö!
Det hann bli mörkt innan vi vände hemåt och vi tackade vår lyckliga stjärna att restaurangen också hade taxiservice!
Oskar och Emma är ju de sportigaste i familjen och de hann med både snorkling och vandring! Vi hängde med dem en bit upp mot berget.
Vackra vyer!
Sverige och Kroatien är våra favoritländer!
Det gäller ju att heja på rätt lag!
Vi tackade både familjen och högre makter för att allt blev så lyckat!
En sista blick upp mot berget...
...en sista titt ned mot huset och så var det bara att vända hemåt! Stort och varmt tack till heeeela familjen för en riktig kalasvecka! Jag älskar er!!