Härliga höstdagar!
Händelserika, hurtiga, handfasta, hektiska, härliga höstdagar flyger förbi och jag varvar jobb med avkoppling. Det har dock varit mer jobb än vila den senaste tiden trots att jag bara har en halvtidstjänst. Ja, jag måste ju dryga ut lönen med andra uppdrag och då blir det ofta arbetstoppar på båda ställena under samma period. Men det löser sig och snart är det jul igen! Haha!
Roligt är det i alla fall att åka till Umeå och göra TV! 25 augusti var jag där och pratade "norrbottnisk noir" med tre fantastiska böcker! Om ni missat programmet finns det här: Go'kväll 25 augusti
Erik Brännström lagade fantastisk fisk och Beppe programledde. Här hade jag lånat ut kameran till Johan som är studioman. Därför överraskades jag också av nya bilder:
En spontan selfie med bästa Johan Lundström och Carro Carlbom på sminket. Fantastiskt söta kollegor!
Erik var som vanligt lite crazy men hade ändå koll på läget i köket! Hans plattfiskar smakade ljuvligt!
Vissa arbetsdagar kan vara riktiga guldkorn - inte bara på SVT! I slutet av augusti blev all personal som ska jobba i SARA Kulturhus bjudna till Missenträsk för att under en dag bekanta oss mer med den fantastiska människa som gett huset dess namn; Sara Lidman!
Här har bussarna anlänt till den gamla skolan och vi blev bjudna på kalasfika med hembakt mjukkaka och kakor till kaffet. Solen sken och det var en alldeles underbar dag!
Sara Lidman-sällskapet tog hand om oss och Ellenor Lindgren var dagens ciceron. Det klarade hon med den äran!
Fika utomhus i solen smakar bäst! Thomas Marklund guidade i en av bussarna med den äran!
Sedan delades vi in i grupper där vi fick titta på utställning i gamla skolan, besöka Saras hus - och prova på att täckdika! Det är ingen enkel match. När man ser på den här bilden (som jag älskar!) så förstår man att det krävdes en ansenlig mängd spadtag. "På dikets botten kände han sig stå mitt i det hela" var den talande bildtexten när Västerbottensteatern använde bilden som affisch till "Hästen och tranan".
Spadar, stubbar och stubiner! Sara brann för många saker.
Hon var ständigt på barrikaden, försvarade de svagare och krävde bättring av överheten!
Och skogen. Hennes vördnad.
Bildspel, bilder, citat gav oss alla en bakgrund till denna fantastiska "männish"!
Hennes sam-vett var ett gemensamt samvete som vi känner tillsammans.
Ellenor berättade i utställningen och det blev mycket "kött och blod" som en gammal teaterchef skulle ha sagt.
Att lära överheten veta hut var det bara en som vågade!
Vi bjöds på god lunch och tävlade i att gissa vikten på stenen. Otroligt nog var det inte Peter eller Firelle som är bilden utan undertecknad och två kollegor från NBC som kom närmast och vann mjukkaka i pris. Gott! Och lite tur... haha!
Saras hus. Det var märkvärdigt och högtidligt att besöka. Harald Larsen berättade så mycket om hennes liv och vi lyssnade andäktigt.
Bild på hennes vägg.
Soffan i köket där hon suttit och skrivit, legat och vilat.
Sedan 2004 fattas hon oss!
En annan gammal affish på en av väggarna. Jag såg föreställningen på Nordanå, samtidigt med Sara som höll tal på den efterföljande festen. Stort!
Här lämnade jag kollegorna i däckdikningen och åkte hem för att fortsätta jobba. Det är mycket planering inför den kommande Berättarfestivalen.
Här har bussarna anlänt till den gamla skolan och vi blev bjudna på kalasfika med hembakt mjukkaka och kakor till kaffet. Solen sken och det var en alldeles underbar dag!
Sara Lidman-sällskapet tog hand om oss och Ellenor Lindgren var dagens ciceron. Det klarade hon med den äran!
Fika utomhus i solen smakar bäst! Thomas Marklund guidade i en av bussarna med den äran!
Sedan delades vi in i grupper där vi fick titta på utställning i gamla skolan, besöka Saras hus - och prova på att täckdika! Det är ingen enkel match. När man ser på den här bilden (som jag älskar!) så förstår man att det krävdes en ansenlig mängd spadtag. "På dikets botten kände han sig stå mitt i det hela" var den talande bildtexten när Västerbottensteatern använde bilden som affisch till "Hästen och tranan".
Spadar, stubbar och stubiner! Sara brann för många saker.
Hon var ständigt på barrikaden, försvarade de svagare och krävde bättring av överheten!
Och skogen. Hennes vördnad.
Bildspel, bilder, citat gav oss alla en bakgrund till denna fantastiska "männish"!
Hennes sam-vett var ett gemensamt samvete som vi känner tillsammans.
Ellenor berättade i utställningen och det blev mycket "kött och blod" som en gammal teaterchef skulle ha sagt.
Att lära överheten veta hut var det bara en som vågade!
Vi bjöds på god lunch och tävlade i att gissa vikten på stenen. Otroligt nog var det inte Peter eller Firelle som är bilden utan undertecknad och två kollegor från NBC som kom närmast och vann mjukkaka i pris. Gott! Och lite tur... haha!
Saras hus. Det var märkvärdigt och högtidligt att besöka. Harald Larsen berättade så mycket om hennes liv och vi lyssnade andäktigt.
Bild på hennes vägg.
Soffan i köket där hon suttit och skrivit, legat och vilat.
Sedan 2004 fattas hon oss!
En annan gammal affish på en av väggarna. Jag såg föreställningen på Nordanå, samtidigt med Sara som höll tal på den efterföljande festen. Stort!
Här lämnade jag kollegorna i däckdikningen och åkte hem för att fortsätta jobba. Det är mycket planering inför den kommande Berättarfestivalen.
Hej då Missenträsk! En helt fantastisk dag på jobbet!
Många fina dagar har inlett hösten och just den här har ägnats åt älgkött - putsning, kokning av ben, packning och nu en färdigställd älggryta som blir dagens middag. The rest is silence...
Många fina dagar har inlett hösten och just den här har ägnats åt älgkött - putsning, kokning av ben, packning och nu en färdigställd älggryta som blir dagens middag. The rest is silence...