Allmänt

Mellan hopp och förtvivlan...

Mitt humör har verkligen varit galet ojämnt de senaste dagarna. För några dagar sedan (och faktiskt nästan hela tiden!) var jag mig positiv, hoppfull och tyckte att allt var möjligt. Sedan dess har jag gjort lite pappersarbete och kanske (mest troligt) var det den deprimerande uträkningen som gjorde mig så arg - och less - på pandemin, på uteblivna jobb, på svårigheter och, inte minst, utebliven kreativitet. Självklart också på bristande möjligheter att söka bidragsstöd.
 
Hur man än vänder och vrider på de stöd som finns så gäller inga av bidragen min typ av företag. Hade jag haft en enskild firma hade jag däremot kunnat få omsättningsstöd. Nääääeeee... nu räcker det! Tog en rask promenad (som jag ju gör varje dag) och var så arg på allt. Det är inte ofta jag känner ilska över saker som inte går att påverka - och det är heller ingen bra känsla att befinna sig i - men ibland halkar jag ner och då hjälper fysisk aktivitet (till viss del). 

Men det är inte bara jag som är trött. Snurre blir också uttråkad:

"Och hon bara sitter vid datorn... Jag är sååååå less!"
 
Det enda stöd jag fått den här perioden är ett "coronabidrag" runt midjan i form av extra mycket TV-kvällar och desserter... haha! Nej, att unna sig sötsaker när humöret är på nedåtgående är ingen lyckad lösning men det senaste året har jag och maken också peppat varandra till fysisk aktivitet och det är det bästa beroendet! Nu kör vi även ett kort program varje dag med lite styrke- och coreövningar. Jag skriver om det här på bloggen för att påminna mig om att inte fuska... haha!
 
Hur som helst är det bara att gilla läget och hålla i. Jag är ju inte direkt ensam om att befinna mig i kris och får vi vara friska så ordnar sig resten. Men jag måste bara beklaaaaaaaaga mig lite. 
 
Nu över till det mer hoppfulla. Joo, jag har nog lyckats vända på humörsteken den här veckan ändå. Kan till viss del bero på att jag köpt två nya tröjor och det piggade upp... haha!


Vi hade dessutom en rolig digital middag i lördags tillsammans med vårt kompisgäng. Alla lagade samma trerätters middag (oxfilé med caesardressing till varmrätt) och vi hann även med ett roligt spel på slutet. Kul att hänga lite. Svårigheten är ju att turas om att prata men bättre än att inte ses alls. Prova! Nästa date blir nog ändå en utomhusaktivitet. Live är ju klart överlägset!
 
Nu skulle jag lägga in lite bilder från veckan och helt plötsligt dyker denna upp:
 
Jaaaaa! Sommar och semester med husbilen och ett fuktigt stopp på vägen. Hur kunde den här bilden hamna i januarimappen? Kanske för att jag behövde den? Jag blev i alla fall glad!
 
Nu känner jag ändå att allt kommer att lösa sig. Vi går mot ljusare tider och det är väl inte bara jag som gräver ned mig:
 

Lilla utegranen var väl på topp i mitten av januari...

...och numera syns den knappt. Men den är snart synlig igen - åtminstone så pass att vi kan komma åt uttaget och släcka den!
 

Mycket mat blir det och fredagens torskrygg med pepparrot och brynt smör var bara "to die for". Det är roligt att fynda i den egna frysen.
 
Häromdagen var också solen framme och den ljusa bilden tar jag med mig. Den och Mikael Richters konstverk:

Allt kommer att bli bra!