Berättarfestivalen2020!
Känner mig rätt urlakad efter ett par intensiva månader och en fullspäckad festivalvecka. Men allt har gått fantastiskt bra och jag är nöjd med att vi faktiskt genomförde en festival med de restriktioner som gäller. Dessutom var en del upplevelser bara så sjukt bra!
I måndags blev det eldig invigning utomhus i regnet tillsammans med en mycket decimerad skara arrangörer. Glädjen över att få komma igång var det dock inget fel på - och att få hålla till på Matstudion och äta fantastisk mat blev en fullträff!
Robert höll tal och Berättarföreningen bjöd på berättelser vid elden. Fint!
Tisdag hade jag fullt upp med administration men kunde njuta av en superfin välgörenhetspremiär då Ulrica Rauhala visade sin dramatisering av Anna Sundström Lindmarks bok "Vi skulle segla runt jorden".
Boken med sina illustrationer är fantastisk och har ett viktigt budskap. Ullis gjorde den verkligen rättvisa och det var så fint och starkt på samma gång. Hoppas du får spela den här riktigt mycket! <3 Vill ni också vara med och stötta Suicide Zero kan ni swisha till: 9003989.
I onsdags hade Demokratiska arkivet ett par intressanta timmar på Nordanå. De både pratade och visade på hur man kan använda arkivmaterial för att både skriva litteratur, göra film och scenkonst.
Petter och Marianne hade gjort en väldigt fin film om en gammal skröna från Svartmyrberget - allt utifrån arkiverat material då de båda arbetar på Västerbottens Museum. Riktigt bra! Jag fick dessutom det stora nöjet att hänga med fina skådisen Sara Ribbenstedt som kommit från Umeå för att gå på festival under onsdagen. Hann inte ta några selfies men så kul att träffa dig igen!
På kvällen hängde maken med till Varuträsk för att se och höra på Göran Eriksson som är professor vid Sveriges Lantbruksuniversitet och den som kan allt om älgar! Han visade highlights ur Den stora älgvandringen och berättade skrönor. Så intressant!
I torsdags hade jag möte med litteratur- och konstbiennalen "Bok & Bild" i Luleå som kom för att få veta mer om hur vi organiserat festivalen och få lite tips. Kanske kan vi också samarbeta nästa höst?
Till lunch hade jag sällskap av Robert Tedestedt för att se Saga Eserstam och Hans Ericsson i deras fantastiska föreställning "All You Need Is Beatles". De fick ställa upp med kort varsel då vår berättande same Johannes Marainen blivit sjuk - men ingen blev besviken! Den här föreställningen håller världsklass och jag känner mig både glad och stolt över att ha fått följa den från start! Nu har jag väl sett den fem gånger - men det kommer att bli fler...
Utsökta arrangemang och enormt fina insatser av två genier!
Torsdagkvällen blev också alldeles magisk då jag såg den internationellt prisbelönade föreställningen TAHA - av och med Amer Hlehel.
Vilken berättare! Vilken historia! Vilken stor plats den fick i mitt hjärta! Så starkt och berörande.
Att sedan knalla upp till Västerbottensteatern för att lyssna till JP Nyströms återsamling kunde kanske känts jobbigt - när man sett något starkt vill man ibland bara vara kvar i den känslan ett tag - men de lyckades höja stämningen och ingen blev besviken!
Det fanns starka delar även här. Svante Lindqvist, som är frontfigur, var både eftertänksam och poetisk. Bandet startades 1977 av några grabbar i Malmberget och mycket har hänt sedan dess. Snacket handlade om allt från längtan och drömmar till knäoperationer och barnbarn!
Fredag lunch kunde vi njuta av en tänkvärd föreställning med finländska berättaren Ilkka Hautala! Catastrophe spelades på engelska och handlade om både katastrofer och att förändra världen. Fint!
Fredag kväll var det dags för veckans galna berättarbattle då Kasper Sørensen och Malin Åberg ledde sex kollegor i en tävling om vem som kunde berätta snabbast, mest nytänkande, baklänges eller vad de nu hittade på.
Love Ersare och Ilkka Hautala var två av deltagarna och Loves saga om Hans och Greta på ett helt nytt sätt var obetalbar!
Sedan kom lördagen. Och kvinnorna. Och, vilka kvinnor sen! Önskar så att fler fått dela mina upplevelser. Men en av dem kan ni se ända fram till januari:
Stina Wollters konst "Det rör mig" hänger i MAN på Nordanå och den utställningen måste ni bara besöka! Vilken konstnär hon också är! Självporträttet ovan är bara brilliant..
...och hennes skulptur av Sara Danius en av de starkare!
Käraste syster yster kom för att lyssna på Stina och jag älskar när vi får tid att umgås!
I foajén på Nordanå träffade jag också världens bästa Maria som kom och sålde böcker i anslutning till Stina Wollters föreläsning/konsert på Nordanå! Har ni inte läst "Kring denna kropp" så gör det. Jag fick en bok i present (tack söta du!) och en dedikation från Stina som gör mig varm:
Så fint! Och skivan köpte jag alldeles själv.
Vi hann också hänga hela lördagen - och ta mååånga knasiga bilder! En tvillingsjäl!
Robert hälsade välkommen till Berättarfestivalens stora satsning - som jag hoppas vi kan upprepa för många fler nästa år?
Stort tack till bästa maken som också fotograferade showen. Du är bäst och jag blev så glad för bilderna! Här kommer några av dem:
Stina Wollter! Vilken kraft och vilket mod. Hon bjuder på sig själv, skrattar och gråter, är privat och personlig - och man bara älskar henne!
En charmerande tös - med ett viktigt budskap: "Vi duger som vi är!"
Föreläsningen avslutades med en konsert med låtar ur hennes och maken Mickes album "Garden songs". Superfint!
Skönt sväng och härlig, bluesig röst! Tack!
Stort tack till bästa maken som också fotograferade showen. Du är bäst och jag blev så glad för bilderna! Här kommer några av dem:
Stina Wollter! Vilken kraft och vilket mod. Hon bjuder på sig själv, skrattar och gråter, är privat och personlig - och man bara älskar henne!
En charmerande tös - med ett viktigt budskap: "Vi duger som vi är!"
Föreläsningen avslutades med en konsert med låtar ur hennes och maken Mickes album "Garden songs". Superfint!
Skönt sväng och härlig, bluesig röst! Tack!
De hängde sedan med upp till Västerbottensteatern (för en selfie med rollupen) och för att se Saga och Hans Beatlesprogram. Ja, de blev imponerade!
Sedan kom söndagen och jag kände nog att jag ångrade att jag lovat leda Dialektduellen tillsammans med Robban - men när jag väl kom mig iväg till Nordanå så var tröttheten som bortblåst.
Hann ju ta ännu en bild efter Stinas samtal om konsten... Jaaaa, man fååååår ta så många selfies man vill!
Och duellen blev mer berättande än duell men tillsammans med Åke Hägglund, Maj Degerstedt Marklund, Lars Göran Hultmar, Ture Lundmark och framför allt Robert Tedestedt gick det som ett hejsan! Braaaaaaaaaaa jobbat allihopa!
Idag är jag galet trött och ska nu iväg och besikta bilen. Men det värsta är gjort när jag strax efter sju åkte till Sjöbotten med sommardäck för att byta sulor på husbilen. Inte roligt väglag men vi kalrade det också!
Vila, vila, vila och en liten tur är det enda jag har på agendan ett par veckor framöver. Sköööönt!