Drömmar och förväntningar...

Igår såg jag ett genomdrag av Tjechovs "Tre systrar" på Västerbottensteatern och det var bara så galet roligt! Fem clowner berättar historien om de tre systrarna som längtar efter att livet ska börja, efter att möta kärleken, efter att flytta till Moskva, efter att... Ja, när börjar livet egentligen?

Det är ju stundom lite tragiskt men att göra denna klassiker med clowner är så lysande bra! De berättar historien men har också förmågan att vara i nuet, ta in publiken och titta på pjäsen lite från sidan. Och det blir så otroligt skrattigt och härligt! Premiär imorgon torsdag 27 februari. Missa inte!

Tjechovs pjäs berättar om våra tillkortakommanden och om drömmarna som vi inte alltid har kraft att förverkliga – om livet som blir som det blir helt enkelt.
Foto: Patrick Degerman
 
Det här med drömmar och förväntningar är inte särskilt enkelt. Hur ser andras förväntningar på oss ut och kan vi ens precisera våra egna förväntningar och målbilder? Esaias Tegnér var klok när han myntade "Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta". Eller; Vad du ej klart kan säga vet du ej.
 
Vi människor är ju väldigt olika och uttrycker oss också olika tydligt. En del kan förmedla sina tankar så att man hör och känner exakt vad som menas, medan andra kan beskriva något hundra gånger om utan att man förstår innebörden. Det är som om man pratar förbi varandra på olika nivåer. Kommunikation är och förblir en av de svåraste sakerna i livet. 
 
Att jag funderar över detta är ingen stor sak. Det slår mig bara med jämna mellanrum att det inte är särskilt enkelt att kommunicera och att vi alla måste vara mer tydliga än vi tror. Jag inbillar mig att jag är ganska tydlig person men i ett samtal med sonen började vi prata om förväntningar och de är ju olika hos oss alla. Om jag t ex tycker om komplimanger slänger jag kanske gärna ut dem till andra - men vet jag verkligen vilket behov av komplimanger mottagaren har? Det kanske är något annat som den personen behöver? Och är vi så bra på att precisera våra behov? Njaa...
 
Slutsatsen blir väl den vanliga; Livet är en enda lång utbildning i hur det är att vara människa och jag lär mig hela tiden nya saker när det gäller anpassning till andra och olika sammanhang. För varje sak jag lär mig upptäcker jag med andra ord hur lite jag kan... haha! Viktigast är ju att leva här och nu!
 
Nåja, det där var en parentes och det jag egentligen skulle börja skriva om var den senaste veckans aktiviteter. Det har varit fullt program men också tid till eftertanke.
 

Tydlig och kärleksfull signal från maken när jag kom hem sent på natten efter förra jobbhelgen i Umeå! Det uppskattar jag väldigt mycket! <3

Förra veckan innebar dagar på Västerbottensteatern med producentjobb åt Nordiskt Berättarcentrum. Jag träffade arrangörer och började dra upp riktlinjer för årets Berättarfestival. Mycket är nytt men allt är väldigt roligt och jag trivs verkligen på teatern! 

I fredags hade vi också begravning efter fina svärfar. Ulf och hans syster Berith hade tillsammans med Johan gjort alla förberedelser och jag bidrog med prat och annat praktiskt. Det blev en väldigt fin dag för familj, släkt och vänner och jag tror också att svärmor Sonja blev nöjd.


Fint i kyrkan med delar av den älskade skogen på och framför kistan. Underbar musik och en fin avslutning med Mando Diaos tonsättning av "Strövtåg i Hembygden". Tack för allt fina Sture! 

Efter föreställningshelg i Umeå kom jag så hem i söndags och vi firade maken som fyllde år. Det blev tårta och presenter med kommande gemensamma upplevelser. Kul! Har också besökt sjukgymnasten som gav mig lite fler övningar och nu får jag även köra crosstrainer vilket känns magiskt roligt. Jag längtar efter att ta ut mig ordentligt! Hon tipsade även om medicin... Den bästa:
 

Gratis och utan biverkningar! Jag använder den varje dag...


Så här vackert är det ute nu!


Och så här glad är jag över att få komma mig ut på dagen och tanka kraft i ljuset!

Nu är jag nytankad och klar så det är bara att fortsätta med dagens jobb! Ha det fint alla och passa på att ta en lunchpromenad - den ger så mycket mer än motion. :)
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0