13 intensiva dagar...
...har gått sedan jag sist bloggade. Betyder det otur? Nja, det har nog mer med tekniska problem och fullt program att göra. Men nu är jag tillbaka och försöker komma tillbaka i gamla gängor igen!
Fast gamla och gamla... Jag har ju numera en helt ny look:
Voilà! Piffad och klar för pressfoto förra veckan! Med krullar i håret och ny kostym passar jag bättre in i ensemblen till Västerbottensteaterns "HasseåTages julafton" som får premiär på torsdag 21 november. Passa på ni som ännu inte köpt biljett. Det är superkul!
Jag såg fjolårets premiär och kan nog säga att föreställningen är ännu bättre i år då en del har stuvats om och den är nu både roligare och tightare. Och då syftar jag verkligen inte på min egen insats. Hela ensemblen är riktiga pärlor och fantastiska sångare!
Firelle Najjar är söt som socker och så fin! Roligt att få jobba tillsammans.
Stunderna i fikarummet är glada och varma. Jag trivs verkligen med att vara tillbaka i huset.
Vi har repat väldigt intensivt och det så mycket som ska tryckas in i skallen på kort tid när man gör ett inhopp som mitt. Jag ligger efter hela tiden då övriga ju har spelat en säsong - men jag får god hjälp och börjar känna att jag nu fått lite koll i alla fall.
Vi har repat väldigt intensivt och det så mycket som ska tryckas in i skallen på kort tid när man gör ett inhopp som mitt. Jag ligger efter hela tiden då övriga ju har spelat en säsong - men jag får god hjälp och börjar känna att jag nu fått lite koll i alla fall.
Ronald är glad och härlig musiker och Victoria vår regiassistent och sufflös.
Nils, Micke och David är några av de fina kollegorna på scenen! Skönsjungande...
...och lite crazy! :) Jag hann inte få med Kågis på bild men han är ju den som arrangerat musiken och ser till att vi vet vad och hur vi ska sjunga! Känns gött!
Här har fina Simeon tagit plats i centrum och se sån' stil de har!
Jag och Firelle larvar oss lite - hon är bäst!
Härligt också att få träffa så många fina barn under den här perioden. När familjerna dyker upp fattar man ju att det är lite åldersskillnad... haha! Här har ni Hedvig och lille Algot!
Tvillingsyrran Tyra!
Och här med pappa Nils. Så söta allihopa!
Späckade dagar har också kompletterats med lite annat jobb. Förra fredagen spelade jag sista föreställningen med Profilteatern och det har också varit en glad och härlig spelperiod med "Räkna med mord".
Tack å hej till min skolkurator Lotta Sandell som under föreställningen stylat om sig till Frida Kahlo. Joo, jag hade ögonbryn också men de kom sig inte med på bild.
Tusen tack till fina kollegor för en fin spelperiod! Efter nyår åker jag till Umeå igen för att repa in en ny föreställning. Spännande!
Men nu har det varit Västerbottensteatern för hela slanten. Det känns i hela kroppen att jag matat skallen full med mycket information på kort tid. I onsdags var jag t o m tvungen att stryka matlagningskväll med fina Kasamgänget då jag inte ens orkade ha trevligt... Men det kommer fler träffar och allt blir lugnare efter premiär.
Veckans räddning var en välbehövlig klippning (och färg) där jag kunde använda väntetiden till att i lugn och ro gå igenom manus och tänka igenom scenerierna. Därefter åkte jag och fixade naglarna så nu har ytskiktet i alla fall fått en översyn... Tack Sara och Cecilia för att ni finns!
När jag kom hem väntade både laxmiddag och blommor på bordet... Maken är en riktig pärla och förstår när jag behöver extra support! Vi har haft det lite tufft även i hemmet när vi bytte leverantör av både bredband och TV... Ingenting levererades i tid och det är knepigt (och frustrerande!) att jobba man är internetlös. En svår vecka är dock över och nu är ordningen återställd.
Veckans räddning var en välbehövlig klippning (och färg) där jag kunde använda väntetiden till att i lugn och ro gå igenom manus och tänka igenom scenerierna. Därefter åkte jag och fixade naglarna så nu har ytskiktet i alla fall fått en översyn... Tack Sara och Cecilia för att ni finns!
När jag kom hem väntade både laxmiddag och blommor på bordet... Maken är en riktig pärla och förstår när jag behöver extra support! Vi har haft det lite tufft även i hemmet när vi bytte leverantör av både bredband och TV... Ingenting levererades i tid och det är knepigt (och frustrerande!) att jobba man är internetlös. En svår vecka är dock över och nu är ordningen återställd.
Det är inte bara maken som är en pärla. Jag samlar också positiv energi av kollegorna. Här har ni fina killarna Simeon, Bruno och Nils!
Lille Bruno har jag fått låna några gånger och han är för go'! Han blev inte ens förskräckt att se mig i ny kostym...
Ljushuvuden så långt ögat når! Dessa heter Micke och David.
Regissören Bobo Lundén sliter inte sitt hår men kämpar hårt för att få oss att göra rätt saker på rätt plats och vid rätt tillfälle - och det blir bra det här.
Hemma ligger Snurre på Emilias säng och väntar på att hon och Ludde ska komma hem... Och jag längtar som tusan efter både dem och Oskar och Emma! Det kommer att bli en fin jul och nyår!
Den här helgen är jag dock helt ledig och njuter i fulla drag! Startade dagen med att ta en lång promenad, shoppa en dunkappa och pyssla lite här hemma. Nu ska jag hämta pokebowl till middag och ansluta maken i TV-soffan. Sporten måste väl ta slut nån gång? Haha!
Njut alla fina! Livet går, som bekant, inte i repris.
Låter så mysigt. Spännande att få möta så mycket olika människor.
Antar att det är skönt att vara ledig och få in naturen emellan varven ❤