En oväntad semester...
Jag får lov att börja med slutet eftersom det är det mest oväntade som hänt de senaste dagarna. Inleder dock med att säga att vi verkligen haft det toppenbra sedan vi åkte i torsdags och vi har njutit i fulla drag av både resan och underbara platser!
Vi gillar ju att promenera och i söndags skulle vi bara gå en sväng från campingen in till Vaxholm för att äta lunch. Underbart väder och allting på topp tills det kom en svacka i vägen som jag inte såg... "Schtonk!", sa det i min fot, och jag kände att någonting allvarligt hände.
Blev helt yrslig och satte mig ned på en träbro som fanns vid vägkanten. Tackade min lyckliga stjärna att Ulf var med då jag kände att jag skulle svimma. Jag hann inte mer än säga det innan jag föll ihop och han fick ta emot mig. Obehagligt som tusan (kanske mest för Ulf)! Svetten rann utanpå ansiktet, foten kändes mosig och domnad och vi beslöt oss för att ringa ambulans då jag inte kunde ställa mig.
Man vill ju verkligen inte ringa i onödan men vad gör man? På 112 sa de att det kunde ta lång tid för en bil att ta sig ut till Vaxholm och jag ringde därför också taxi för säkerhets skull. Men ambulansen hann före och redan i bilen konstaterade de att hälsenan gått av... Jag var helt skakis. Blodtrycket låg på 75 (i övertryck), jag kräktes och kände mig inte direkt som en stjärna.
Fantastiskt fina ambulansmän som uppmuntrade och sa att det var rätt att ringa, gav mig dropp, morfin och allt stöd jag behövde. De sa att jag fått en smärtchock och att det också var därför jag svimmade. De skjutsade mig sedan direkt till Ortopedakuten på Danderyd och där fick jag snabb hjälp.
Vi gillar ju att promenera och i söndags skulle vi bara gå en sväng från campingen in till Vaxholm för att äta lunch. Underbart väder och allting på topp tills det kom en svacka i vägen som jag inte såg... "Schtonk!", sa det i min fot, och jag kände att någonting allvarligt hände.
Blev helt yrslig och satte mig ned på en träbro som fanns vid vägkanten. Tackade min lyckliga stjärna att Ulf var med då jag kände att jag skulle svimma. Jag hann inte mer än säga det innan jag föll ihop och han fick ta emot mig. Obehagligt som tusan (kanske mest för Ulf)! Svetten rann utanpå ansiktet, foten kändes mosig och domnad och vi beslöt oss för att ringa ambulans då jag inte kunde ställa mig.
Man vill ju verkligen inte ringa i onödan men vad gör man? På 112 sa de att det kunde ta lång tid för en bil att ta sig ut till Vaxholm och jag ringde därför också taxi för säkerhets skull. Men ambulansen hann före och redan i bilen konstaterade de att hälsenan gått av... Jag var helt skakis. Blodtrycket låg på 75 (i övertryck), jag kräktes och kände mig inte direkt som en stjärna.
Fantastiskt fina ambulansmän som uppmuntrade och sa att det var rätt att ringa, gav mig dropp, morfin och allt stöd jag behövde. De sa att jag fått en smärtchock och att det också var därför jag svimmade. De skjutsade mig sedan direkt till Ortopedakuten på Danderyd och där fick jag snabb hjälp.
En säng och en kudde och ramlösa från bästa maken! Ont, men faktiskt mest obehagligt.
Ja, ett par timmar senare var jag påpälsad och klar att åka hem. Snygg outfit i sommar! Haha!
Det finns tydligen två skolor när det gäller hälsenor; en som säger att man opererar och syr ihop senan och en annan som säger att det räcker med en kompressionsstövel i 8 veckor. Glad då att få åka hem med den här lösningen men har bokat tid hos Alfredsson Tendon Clinic i Umeå för en genomgång om en månad.
Jag har ju haft ont i foten som inte är opererad och hade tänkt ta kontakt i veckan för att boka en tid. Tänker att den borde opereras och nu får vi se om han tar hand om alltihopa. Huvudsaken är ju att jag blir bra igen.
Jag har ju haft ont i foten som inte är opererad och hade tänkt ta kontakt i veckan för att boka en tid. Tänker att den borde opereras och nu får vi se om han tar hand om alltihopa. Huvudsaken är ju att jag blir bra igen.
Tillbaka på campingen i solen serverades jag kaffe och fick sedan en smarrig grillmiddag. Det går ingen nöd på mig men jag har lite svårt att sitta stilla... haha!
Den obligatoriska solbilden med fot såg annorlunda ut i förrgår... Undrar om blixten slog ned?
Nåja, det blir knöligt att vara på camping med foten i paket. Jag får ta av stöveln, och ska göra det flera gånger varje dag för att lufta, men får inte stödja och då blir duschen också ett äventyr på nya ställen. Därför körde vi hela vägen hem igår och förkortade resan. Skönt att vara hemma, ont i omgångar men njuter av solen och ska försöka att inte göra så mycket. Kram och tack till er alla för uppmuntrande ord och kramar. Det kommer att gå bra det här! :)
Nåja, det blir knöligt att vara på camping med foten i paket. Jag får ta av stöveln, och ska göra det flera gånger varje dag för att lufta, men får inte stödja och då blir duschen också ett äventyr på nya ställen. Därför körde vi hela vägen hem igår och förkortade resan. Skönt att vara hemma, ont i omgångar men njuter av solen och ska försöka att inte göra så mycket. Kram och tack till er alla för uppmuntrande ord och kramar. Det kommer att gå bra det här! :)