Edinburgh, dag fyra: Söndagsmys!

Jag skriver söndagsmys men det blev kanske inte helt lugnt... Det brukar inte bli det. Jag vill gärna få ut så mycket som möjligt av resorna och Maria var inne på samma linje så vi körde på med ännu en intensiv och rolig dag!


Utmärkt frukost och sedan ut på The Royal Mile! Som ni ser samsas alla gamla byggnader med affischer och artister som uppträder på gatorna för att locka publik till just deras föreställning. Vilket utbud!


Här ser ni kartan över festivalområdet för teaterfestivalen Fringe och vårt hotell låg vid den rosa pricken så vi bodde otroligt centralt.


I söndags var vi på väg ner till "Palace of Holyroodhouse", eller "Holyrood Palace"som är den skotska kungaborgen i Edinburgh. Det är drottning Elizabeth II av Storbritanniens officiella residens i Skottland.


Alla hus är minsann inte grå...


Och de gråbruna har också rolig arkitektur!


Den här kyrkan (tror jag) hade även ett renhorn på taket. Joo, det finns renar i Skottland!


Längst ned på The Royal Mile ligger Holyrood Palace, men också Scottish Parliament som är en väldigt modernt utformad byggnad.


Men vi stegade vidare in på slottsgården. Jodå, vi roade oss kungligt!


Slottet är maffigt!


Och har givetvis krona!


Innergården hade perfekt gräsmatta och här samlas kungafamiljen ibland för att ha mottagningar. Vi gick en rundtur (även spiraltrappor) och fick se alla rum och t o m prinsessan Megans brudklänning.

Slott i all ära men jag tyckte nog att det intilliggande klostret var häftigast även om det bara var en ruin.


Men vilket bygge!


Holyrood Abbey är en ruin av ett augustinskt kloster, byggt 1128 på order av Kung David I av Skottland.


Ett och annat valv. Imponerande!


Gaveln är maffig!
 

Och här fick jag också med Maria på ett hörn!


Holyrood Palace byggdes betydligt senare och dockades mot klostret. Ni ser de olika tidsepokerna? Palatset byggdes inte förrän i slutet av 1600-talet.


Vackert!


Vi skuttade också runt slottsträdgården.


Vissa brydde sig inte om skyltarna...


The Abbey från utsidan. Längre bort ser ni kullar man kunde vandra upp till.


En promenad upp på toppen tar ett par timmar och självklart hade jag tänkt hinna det - INNAN hälsenan ändrade mina planer. Men jag fick ju gå en del ändå!


Vackert! Men vi skulle också gå på teater så det var hög tid att gå tillbaka för lite lunch.


Längst efter parlamentsbyggnaden finns detta konstverk - givetvis i sten det också. Vi såg inte ett enda trähus...


Fräckt dock att bryta av med en röd dörr. 

Efter en god lunch, och lite regn, tog vi oss upp till Universitetsområdet där festivalen huserade.


Alla lokaler var fyllda av människor, föreställningar och event. ljuvligt!


Och i mitten fanns en tillfällig festivalpub och servering. Där satt redan Sophie och väntade på oss.


Äntligen en bild på oss båda. Så tacksam över sällskapet!

Vi hade biljetter till Manual Cinema - ett produktionsbolag från Chicago som spelade en form av tonsatt stumfilm som producerades i stunden - med siluetter och skådespelare. Jag har aldrig sett något liknande och var helt uppslukad!
 

De spelade Mary Shelleys Frankenstein och här ser ni hela maskineriet. Musiker, dockspelare, ljus, ljud och projiceringar varvades med absolut strålande skådespeleri!


En del av siluetterna var liveskådisar och en del var klippta eller tryckta bilder som projicerades - och det gick i en rasande fart helt utan missar. 


Mary Shelley.


Här ser ni henne längst bak där hon hoppar in som tekniker. Det var ett lysande samspel och trots att vi såg alla byten och projiceringar var man som förtrollad.


Livesång.


Och plötsligt flyttades scenen till höger där det plötsligt blev liveinspelad stumfilm.


Ja, ni ser ju. Otroligt bra! Dessutom fick vi träffa en av dem och själva monstret efteråt:


Frankenstein - som skådespelare respektive docka. Imponerande!

Sedan gick vi upp till Bokfestivalområdet (det var ett par kilometer mellan så vi strök ett par arrangemang då det blev för långt att hinna gå).


Edinburgh International Book Festival var också ett så strålande arrangemang fyllt av namnkunniga författare och andra storheter. Men inramningen var avslappnad och familjär. Här fanns något för alla!


Roligt var också alla de stora och personliga porträtt som tagits av alla författarna. Här kan man ju tro att en av dem håller för öronen när en besökare pratar i telefon... haha!


Coolt!


Utställningen heter "Between the Lines" och på bilden till vänster ser ni Calson Whitehead som skrivit succén "Den underjordiska järnvägen".


Vi avrundade med den isländske favoriten Ragnar Jónasson som delade scen med skotten Denzil Meyrick som nog inte översatts till svenska ännu. 


Denzil (till vänster) var en skotsk variant av Leif GW Persson - fast väldigt mycket roligare. 


Ja, ni ser ju vilken spjuver! Han kom in på kryckor och påstod sig ha ramlat av en träningscykel, vilket naturligtvis inte var sant, men det blev en hejdlöst rolig timme!


Stora applåder till både författarna och Russel D McLean som var moderator och satte stämningen. Ragnar visade sig vara en ödmjuk och otroligt sympatisk människa. Bara att fortsätta läsa: "Mörkret" och "Ön" bör ni inte missa!


Efteråt hade Sophie bokat bord på en restaurang, Cortini, som ägs av några av hennes vänner och maten och servicen var fantastisk. Här fick vi en liten apetizer som start.


Och är man i Skottland med 10 miljoner får vill man ju äta lamm. Det var ett utmärkt val!


Härlig miljö och vackert tak!

Tapeterna var också så utsökta att vi glatt kunde gå hem i den sena kvällen för en god natts sömn. Vi tog adjö av Sophie och jag hoppas verkligen att vi får ses igen nästa år! Stort tack och varma kramar!





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0