Tack å hej!

Söndag blev sista familjedagen för den här gången och det är bara att konstatera att vi är lyckligt lottade som FÅR umgås med våra barn när de nu blivit vuxna. Det finns ingenting som gör oss så glada som just ni! <3


Söndagmorgon i soffan. Mycket kärlek! 


Efter frukost drog vi iväg med tunnelbanan till Slussen och tog därifrån en promenad med härlig utsikt för att komma fram till vårt favoritmuseum:

Fotografiska! Det är alltid värt några timmar. Bra utställningar, fantastiska bilder, härlig miljö och en restaurang signerad Paul Svensson som serverar ekologiska, rustika och goda rätter.

Jodå, det blev en lunch med kyckling och bakade betor. Mums! Nej, jag vet att man inte ska ta bilder av folk när de äter men jag kunde inte låta bli... 


Här fick jag en ny chans när vi passerade ett ljussatt experimentrum. Fina Oskar!


Bra utställningar överlag och här kikade vi på Irving Penns fantastiska foton. Fantastiskt ljus och otroligt hög kvalitet på allt! Så här skriver Fotografiska om Penn som i år skulle ha blivit 100 år:
 
"– Som en av 1900-talets mest hyllade och inflytelserika fotografer kom Irving Penn att prägla mediets utveckling med sina klassiska porträtt och omsorgsfullt arrangerade stilleben. Likt en mästare av ljus och komposition lät Penn varje subjekt och objekt spela huvudrollen mot en enkel bakgrund, var och en likt en grundstomme av likvärdig betydelse. Detaljstudier av vardagliga ting så som cigarettfimpar, pappersmuggar eller benbitar porträtterades i samma perfekta harmoni som haute couture, supermodeller och vanliga arbetare."


Ljussatt tulpan.


Magiskt porträtt av Picasso.


Och här är Emilia på väg in i nästa rum med utställningen om kom till sedan Donald Trump kastat ur sig ett slarvigt "last night in Sweden". Några fotografer har tillsammans gett ut en bok med bilder av vad som verkligen hände och det är ett bra statement! 


Norrbotten en kväll i oktober. Ja, jag hade kunnat ta med fler bilder men rekommenderar er att göra ett besök.


I den stora utställningshallen huserade Paul Hansen - pressfotografen som rest runt till många av världens oroshärdar och tagit fantastiska bilder.

Han är prisad många gånger om och tidigare har jag ibland tänkt att den typen av foton är att nästan gotta sig åt andras misär - men nu kände jag inte alls så. Det är ju snarare så att någon MÅSTE berätta om hur det egentligen är. 


Hans syn på bilder sammanfaller med en devis av Dorothea Lange (amerikansk fotograf som dog 1965). Tycker att den också säger mycket om dagens samhälle. 

Och jag passade på att stanna upp, betrakta och rekflektera.


Flyktingläger där storasyster tröstar sin bror efter att båda deras föräldrar skjutits... Det går nästan inte att ta in vidden av tragedin.


En ensam kvinna i Ukraina står upp mot militären...

Kenya. Strider med olika vapen. Förgiftade pilar mot gevär. Är det ens möjligt?
 

Det blev en hel del promenerande så här sträcker alla ut ryggen på olika sätt. Min rygg funkar förträffligt. Det är bara fötterna det är fel på. Men vi gick ändå en sväng på Söder efteråt och hann med en fika tillsammans.


Och Tillsammans blev också ledordet för den föreställning med tillbakablickar på året som jag ska göra 9 december med ett helt gäng begåvade människor! Nu är affischen klar och jag ska träffa alla i afton för att planera hur vi går tillväga. Gillar tanken på en gemensam kväll!


Därefter blev det tack och hej till barnen... Emilia gick iväg för att ta tåget till Göteborg...


...och Oskar för att ta tunnelbanan hem till nya boendet. Önskar er båda det allra bästa! 


Igår tog jag sovmorgon, jobbade lite och drog sedan till Norsjö där jag blivit inbjuden för att prata om P-O Enquist, läsande och "Kapten Nemos Bibliotek" i synnerhet. En supertrevlig kväll med glada människor!

Och längst fram satt naturligtvis grannen Sara's söta föräldrar som alltid är i farten. Kul att ses igen! :)
 
Idag har det blivit jobb och jobb och nu ska jag bjuda lillebror på middag innan jag drar till Nordanå för att träffa gänget som ska göra "Tillsammans". Tack å hej!