En afton i Holmsund!

Så var man på plats i ett hotellrum i Umeå igen! Premiärvecka väntar och det kommer att bli full rulle t o m lördag. Idag hade jag inte haft något emot att vara ledig men har man lovat bort sig så har man. Därför styrde jag kosan söderut redan till lunch för att göra ett läsbesök på Holmsunds Bibliotek.
 

Efter en långsam biltur (igen!) kom jag fram som jag skulle och här inväntar jag besökarna. Det blev inte så många men de som kom desto mer värdefulla.


Bibliotekarien Frida tog hand om mig, kokade kaffe och såg till att det blev fint i rummet. Roligt är det ju att biblioteket faktiskt har ett programrum för läsning, teater och sagostunder.

I eftermiddag fick jag till min glädje träffa Christina Widmark vars man kommer från samma by som jag. De har sommarställe i Önnesmark och hon berättade att hennes man faktiskt är döpt efter pojkarna i P O Enquists berättelse, Bo och Valter, som blev förväxlade på sjukstugan i Bureå på 30-talet. Valters mamma Signe var otroligt fascinerad av historien som ju inte kan ha lämnat någon i bygden oberörd.

Dessutom kom en av besökarna från Falmark och hade gått i samma klass som en av dem. Det blev läsning, prat om böcker och roliga samtal! Stort Tack för att jag fick komma! Mitt sista uppdrag i projektet "Västerbotten läser" blir i Skellefteå 29 november. 


1 december är projektet över för vår del och det är förhoppningsvis dags för nya profiler att ta sig an och promota våra fantastiska författare och deras böcker. Det har varit otroligt givande och jag har träffat så många fina bokälskare!

Och nu sitter jag på hotellrummet efter att ha slängt i mig en sallad, en croissant och ett par flaskor Ramlösa. Ska plugga text till föreställningen och läsa mer i en av de böcker som jag ska ha med i nästa Go'kväll 5 december. Det är tur att jag älskar böcker. 

Har gått fantastiskt bra att vara i Umeå hela månaden även om jag börjar längta efter vardagsrutiner som träning i Kasamgaraget och den egna sängen. Hotellet, rummen (med kaffekokare) och frukosten är jättebra men man börjar irritera sig på småsaker som att läslampan är trasig på den sida man helst sover på... Haha!
 
Lite fascinerande är det dock att jag sitter här alldeles ensam utan att tycka att det är det minsta jobbigt. För 10 år skulle det av olika anledningar ha varit en omöjlighet och jag gillar att jag på ett bättre sätt tagit makten över mitt liv och mitt mående. Nu blir det lite läsning!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0