Lite tungt...

En hård vecka är över och den nya började lite väl motsträvigt. Kunde inte somna igår och låg och snurrade till framåt morgonen. Det resulterade i att jag idag inte vaknade förrän 13.00... Helt sjukt! Men förmodligen behövde jag sova och jag har ju hela kvällen på mig när det gäller jobb.
 
Känner mig dock lite sliten och borde väl vila ordentligt de två dagar vi nu är spellediga men jag har en hel del att förbereda så det får bli en blandning av vila och arbetsuppgifter som måste bli klara. Har ju många roliga uppdrag och är väl medveten om att den berömda utbrändheten också kallas "honungsfällan" - men jag har bra koll på mig själv och är verkligen inte i någon riskzon ännu. Jag har ju varit där och blivit bättre på att både känna igen signalerna och att vila.

Världens roligaste jobb kan ibland vara livsfarligt - men just nu njuter jag dubbelt!

Har dessutom kollat upp en del gamla skavanker som nu är på väg att åtgärdas. Fått medicin för min alldeles för låga ämnesomsättning och i eftermiddag besökte jag även bästa Per "Kroppen" Normark som ska laga till mina fötter.

Har ju trott att hälsenan varit inflammerad och ätit alldeles för mycket värktabletter för att det ska vara riktigt nyttigt. Efter en föreställning har varje steg smärtat och jag har inte kunnat vika upp fotbladet. Nu är det ett ben i foten som lagt sig fel och blivit snedbelastat så jag är delvis tilldragen och numera tejpad. Ska dit igen på fredag och göra klart. Skönt!


Solen har också fyllt mig med ny energi trots att jag egentligen inte hunnit sitta ute. Ljuset ger ändå en inre kraft!

Dessutom träffar jag massor med glada och inspirerande människor! I fredags var jag på rotarylunch tillsammans med Åsa som nu blivit invald. Vi fick glädjen att lyssna till racerföraren Robert Dahlgren som berättade om sin karriär och sitt målmedvetna arbete.
 

Robert är en glad och trevlig prick, tillika brorson till en av mina gamla gymnasiekompisar och sist vi sågs deltog han i ett av mina arrangemang. Nu berättade han öppet och humoristiskt om sin långa väg till framgång. Han är en stjärna på många sätt!
 

I lördags kom Britta Stenberg och hennes man Krister till föreställningen och det var ett kärt återseende! Britta är ju en gammal arbetskamrat till maken men också kreativ på många andra sätt. Hon målar otroligt fint och jag gillar ju att köpa konst av kvinnor jag känner. Nu hade hon med sig tavlan som jag köpt:


"Samtal pågår" är otroligt fin och för mig en symbol för mångfald, mellanmänsklighet och kraft kvinnor emellan. Den ska få en fin plats när jag kommer mig för att hänga om lite tavlor. Jag gillar den i alla fall skarpt!

Så lite trött, lite överviktig men väldigt glad fortsätter jag nu att jobba några timmar. Även om det ibland känns tungt gräver jag verkligen inte ner mig. Det löns ju inte....
 
Läste att man, när det är motigt, ska se på livet ur en hanhunds perspektiv; "Går det inte äta eller sätta på, är det bara att pissa på det och gå vidare..." Haha! Fullt så drastisk kommer jag dock kanske inte att vara...
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Torbjörn Hk

Varför inte? Pissa på du bara! Kram!

Svar: Haha! Kram tillbaka!
monicalindgren.blogg.se

2017-03-28 @ 05:02:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0