Styrkan finns!

Igår repade vi hela dagen och efteråt blev det filmning av figurer som ska vara med i föreställningen. Det ingår massor med projicerade bilder och filmer som blir hur roliga som helst. Men när jag kom hem vid åtta på kvällen var jag helt krossad. Hjärnan är på helspänn hela tiden och man blir lätt urlakad. Men det är otroligt kul! 
 
Idag startade vi upp med filmning och pressfoto och det här är nog den enda föreställning jag varit med i där jag inte behöver tänka på frisyrer eller skönsmink. Bara att börja dagen hemma med "backslick"...
 

...och en liten knorr! Resten av min galna uppsyn fick jag hjälp med - men tanken är ju att vi fr o m måndag ska fixa allt själva. Ja, jag får väl träna i helgen... Haha! Igår kom jag hem i den här utstyrseln och maken blev lite chockad...


Roligt att se Patrick Degerman jobba - både liggande och i stegar. Allt utanför bilden kommer ju inte med...


...och tur är väl det! Bobo, som är regissör, har full kontroll på vad han vill ha med och servade även med ljusfix. 


Fler fina i ensemblen i väntan på att vara med på bild!


Och vi är ju två Lindgren! Micke är en klippa!


Och den här bilden blev helt galen då direktkameran gjorde en närbild på Gunnar som direktprojicerades. En riktig "close-up"!


Här är föreställningens huvudpersoner Alexander och Tea - såååå fina!

Sedan repeterade vi hela eftermiddagen och det blev otroligt intensivt - så mycket information och sådan anspänning för att vara på rätt ställe och säga rätt saker - men jag kämpar på och försöker lära mig allt. Ibland känns det bra för att sedan gå helt åt skogen... Haha! Mitt första genomdrag på fredag. Det måste gå! 

När jag kom hem och kikade på almanackan fick jag också påfyllning av ny styrka:


Bara att plocka fram det man har inom sig!

Hann också åka förbi mamma en sväng och det kändes bra att få lite kramar och hembakta kakor. Tog också med mig räkningar som skulle betalas och hann surra lite. Hon berättade att hon nu fått ännu en tablett att ta på morgonen och när jag frågade vad det var för medicin så svarade hon; "Det är väl na' samma. Jag känner då ingen skillnad." Haha! Ja, när jag tror att hon ska vara lite ynklig så är hon starkare än någonsin. 
 
Nu har jag tvättat en maskin, betalat räkningar, sett Mästerkocken och ämnar gå och lägga mig - med manuset. Måtte det fastna något innan jag somnar... 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0