En god lyssnare?

En del vänner kan man umgås med även utan att prata (jodå, jag också...). Man känner sig trygg och lugn också när det är alldeles tyst. Det är skönt tycker jag!
 
Det knepigaste är väl att umgås med människor där tystnaden blir pinsam och ingenting stämmer. Då surrar jag oftast sju stugor fulla bara för att ingen tystnad ska uppstå. Mest för att den andra parten inte ska tycka att det är jobbigt att vi inte har något att prata om. Känner ni igen det? Man blir helt slut efteråt... Bara av att vara social!
 
Nu händer det sällan att det uppstår pinsamma tystnader där jag är med. Jag älskar ju människor och är en pratsam person - men tränar mig också ständigt i att bli en bättre lyssnare. Och bästa träningen får man med vänner som kan säga till - om och när man inte lyckas... Haha!


Ikväll har jag varit ute och gått broarna runt med finaste Anna! Vi laddar batterierna, rensar skallen och jag jobbar aktivt med att vara en god lyssnare. Det är ju i och för sig inga problem eftersom hon säger så kloka och intressanta saker - men det är ju bra om båda får bubbla ur sig under promenaden. 

Såg att Villfarelser tolkat det hela klockrent:


Haha! Ja, jag ska fortsätta träna!

I övrigt har jag jobbat sedan tidig morgon, skrivit, planerat och fått iväg en hel del mail. Tur för mig att det inte är något porto... Jag kan verkligen bomba ibland! Haha! Känner mig nöjd och ser fram emot en tur till Umeå imorrn där jag som vanligt förenar nytta med nöje. Bilresa med min sångfröken kan bara bli bäst! 

Tjingeling!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0