Från Ystad till Österlen!

Nu har jag varken haft tid eller ström eller tillräckligt bra uppkoppling för att blogga. Dessutom har blogg.se hängt sig precis när jag varit äntligen skrivit och varit redo att publicera - så jag gav upp... Nu är jag tydligen på G igen!
 

Lördagkvällen i Ystad avslutades med en fotorunda där vi gick runt och kollade in havet! Det är mäktigt och storslaget när det blåser.


Jag kan ju stå och titta hur länge som helst! Fascinerande...


En ensam man på stranden för tankarna till en Wallanderdeckare. Nu ser det där ut att vara min man så det var ingen större fara. Fantastin för tankarna på villospår - men är man i Ystad så är man! 


Badsugna fåglar.


Och bryggan fin och omsluten av både stilla och brusande vatten.
 

Vackert.

Efter att ha sovit gott till vågornas brus gav vi oss iväg på morgonen för en tur runt Österlen. Man hinner ju inte se allt men vi hade valt några av guldkornen. 

Första anhalten blev Ales Stenar som ligger på åsen ovanför hamnen i fiskeläget Kåseberga och är Sveriges största skeppssättning. Den omfattar idag totalt 59 stenblock, är 67 meter lång och 19 meter bred. Upplevelsen på åsen, där havet möter himlen och naturen kommer så nära är magisk!


Här började vandringen nere i byn.
 

En bit på väg och utsikten är fantastisk!
 

Ulf - on top of the world!
 

Och vi möttes inte bara av stenblock utan också av hanggliders som hade sin utgångspunkt där uppe. Jag blev inte sugen men tycker att det ser häftigt ut.
 

Stenskeppet.
 

Formationen har också en betydelse när det gäller solståndet men det ger jag mig inte in på.
 

Jag tycker att det är häftigt i alla fall. Kan ha byggts på bronsåldern och med tanke på att varje sten väger ca 5 ton är det helt otroligt. 


Magiska vyer åt alla håll.
 

Dare devils...
 

Man kan säkert styra på något sätt men jag hade varit livrädd att åka ut över havet och inte kunna ta mig tillbaka...


Nedanför sluttade det brant ner mot vattnet och vissa besökare hade tydligen klivit ned och lagt sina namn med hjälp av stenar. Skulle jag...?
 

Hyfsat brant... Men då fick jag se lösningen:


Någon hade redan lagt Lindgren! Haha! 


Jag tog en obligatorisk selfie istället! Är det min blogg så är det...
 

Imponerande samling. Man känner respekt och vördnad inför historien.


Och vips! Där dök en.... Huga!

Men den kom som tur var lika fort upp igen.
 

Och världen är alltid liten. På toppen av Kåseberga stöter vi ihop med Christer från Nöjen i Norr i Umeå! Han och frun Carola körde också Skåne med husbil. Kul att ses!
 

Efter att ha vandrat runt, letat maken, fotograferat och njutit av utsikten så gick vi ner till hamnen och åt lunch. Det blev stekt sill med mos och lingon som tydligen är en given klassiker! Inte dumt alls.
 
Nu blir det en kort paus i bloggandet men jag återkommer med fler fina platser på Österlen! Det ÄR fantastiskt vackert, husen pittoreska, markerna odlade och otroligt välskötta.