Svindlande dag!

Igår gjorde vi årets höjdare! Besteg Skuleberget! Vi hade pratat om det innan och jag hade läst om att det fanns en mindre brant led man kunde gå från södra sidan. Jag var lite orolig för min svindel och ville väl ta ett steg i taget.


Nu trodde jag kanske att det skulle vara enkelt och väl utstakat men den leden är ny för i år och sparsamt snitslad när man kommer in i naturvårdsområdet. Dessutom var den satan så brant redan i början...


Ett steg i taget...


Vi klättrar olika... Haha! Ja, jag tog mig ju upp samma väg men kanske inte lika elegant...


Men vi kom upp till vad vi trodde var toppen och kunde skåda en magisk utsikt! Åt andra hållet gjorde den oss lite mer besviken...
 

Därborta, med en dal emellan, låg toppstugan och målet för vår vandring... Här var snitslarna helt borta och vi grunnade på vilken väg vi skulle ta.


Då dyker det upp en pigg och glad ung man som hade sprungit en del av uppförsbacken... OMG... Men vi slog följe och kunde tillsammans ta oss via leden, runt berget och till slut var vi framme:


På toppen av Skuleberget! 2,5 kilometer uppförsbacke avklarad! Hälsoappen noterade att vi hade gått trappor motsvarande 75 våningar... Det kommer nog att vara mitt rekord lång tid framöver.


Fantastisk vy! Här gick vi vidare upp till toppstugan och åt en mycket lätt lunch - nöjda över vår prestation och jag över att ha klarat detta trots svindel. Här tittade jag till vänster och får se:
 

Vår kompis Jakob uppflugen på räcket till fikaplatsen... Huga!


Vi traskade vidare till en annan utsiktsplats. Här ser ni världens högsta kustlinje. Inlandsisen var ovanligt tjock här och smälte därför sist.


Vilken utsikt! Här ser man E4:an - därifrån är man är nog mer van att se det här berget.
 

On top of the world igen!


Maken vågade sig fram till den mer branta kanten... Ja, jag kikade också fram men var inte direkt sugen på att luta mig ut... Haha!


Vackert som tusan!

Här hade vi några vägval att göra: Antingen åka linbana ner, gå via slalombacken 1,5 km, vandra östra sidan 3,5 km eller ta den brantaste men kortaste vägen via rövargrottan.


Det blev den tvärbranta...
 

En del trappor men också en hel del knölig vandring...

Och stundtals ganska svårforcerat... Tjusig stil va? Haha!



Maken är ju betydligt lugnare men jag måste säga att jag var nöjd över att jag fixade det hela!


Vi kom ner till parkeringen på Naturum och där fanns både utställningar och några väl valda ord. "Livet står för ett ögonblick stilla." Ja, att vandra i berg har samma lugnande effekt som att måla eller hålla på med en koncentrerad hobby. Det finns liksom bara det just då.


En del meningar stämde väl delvis... "Min höjdrädsla är botad." Nja... "I'm still alive." Absolut!


Glada, nöjda och svettiga (jag).
 

En fantastiskt härlig dag och en helg där vi hunnit massor! Nu hade vi bara tre kilometer kvar till platsen där vi lämnat bilen... Haha! Men på platta marken är det ingen match! Jag tittade tillbaka och tycker att vi gjorde en prestation:


Där uppe är toppstugan och flaggan!


Och så här såg berget ut från södra sidan där vi gick upp.

En svindlande dag! Nu återstod bara bilresan hem, ett stopp på IKEA (vad trodde ni?) och urpackning av bilen. På bron hemma möttes jag av en hälsning från lillebror:

Kantareller! Tack älskade Roland för att du tänker på mig! Bästa!

Jag sov som en stock i natt och har jobbat lite idag (och haft lite välförtjänt träningsvärk!). Ska fortsätta med pappersjobb ett tag till så får vi se vad som händer. Kanske måste kika på OS också... Håller tummarna för Susanna Kallur och svenska fotbollsdamerna!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0