Ståpäls!

Vilken kväll! Jag sitter i soffan, helt tagen av en fantastiskt stark teaterupplevelse: "Xenofoben"! Ni MÅSTE se den! Jag har fortfarande ståpäls... 
 
Egentligen skulle jag skriva om min dag och bubblat av glädje över att genomdraget vi hade idag gick så bra. När jag väl tog det lugnt satt texten där den skulle och det känns så bra inför premiären imorrn. 

Sedan skulle jag berätta om att jag bara hann hem en kort sväng för att ta upp portersteken ur grytan, göra en sås, äta ett ägg och sedan åka direkt till PRO-lokalen där de hade ett värvningsmöte och hade bokat underhållning. 
 

Det blev en lång väntan men till slut var det dags för "Emma" att presentera sin högst personliga lösning på alla pensionärers problem. Skattesänkningarna gick hem och jag åkte och handlade mat, åt ännu ett ägg och sedan mot teatern igen. Men just nu känns det väldigt banalt. Över till ståpälsen!
 
Ikväll hade Unghästen officiell premiär av "Xenofoben" på Västerbottensteatern. En förklaring av titeln kanske är på sin plats: Xenofob = främlingsskräck; främlingsrädsla; främlingshat; (sjuklig) rädsla för eller hat mot vad som är främmande. 
 
Rasism är ett ämne som engagerar - men sällan har den debatterats så här starkt! Det var äkta, "på riktigt" och vi som satt i publiken blev så otroligt drabbade! Tack, Tack, Tack och Tack igen till den fantastiska ensemblen som tillsammans med regissören Lo Kauppi skapat en föreställning som gör avtryck! Ni har aldrig varit så här bra! 
 
Vi fick se allt från scener med unga människor på flykt till exempel på den vardagsrasism som smyger sig in i samhället. Och även om jag verkligen tror på alla människors rätt och lika värde måste jag fråga mig; Har jag någon gång också generaliserat på samma sätt? Var går egentligen gränsen mellan yttrandefrihet och hets mot folkgrupp?
 
Jag har sett mycket teater de senaste 30 åren men sällan blivit så här tagen. Å ena sidan känner jag att jag aldrig mer ska stå på scenen eftersom det starkaste redan är gjort. Å andra sidan känner jag att teatern aldrig har varit viktigare. Det är just sådana här föreställningar och upplevelser som är teaterns verkliga vapen. Det här är teater när den är som bäst! 
 

Jag tror på teaterns möjlighet att lyfta tuffa ämnen som annars är för svåra att närma sig. Den här hösten är det också de svåra frågorna som dominerar. Jag gör ju min föreställning om alkoholism, Unghästen går från klarhet till klarhet och gör förutom Xenofoben också en föreställning om självmord. Ta chansen, gå på teater och se föreställningar som gör skillnad. Jag hoppas att ni blir lika drabbade som jag och sitter där med ståpäls i applådtacket!
 
På TV pågår galan "Hela Sverige skramlar" där insamlingen hittills inbringat nästan 39 miljoner kronor till människor på flykt. Det känns förhoppningsfullt!
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: emmish

fin blogg =)

Svar: Tack!! :)
monicalindgren.blogg.se

2015-09-30 @ 01:38:12
URL: http://nouw.com/lillemmish
Postat av: Eva Ekman

Håller helt med dig, vilken fantastisk föreställning, vi var nog lika tagna båda två. Ha en fin kväll, Eva som satt bredvid dig,

Svar: Jaaaa, den känns fortfarande i kroppen! Ha det fint!
monicalindgren.blogg.se

2015-09-30 @ 20:36:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0