Lätt krossad...

Känslomässig trötthet är minst lika jobbig som fysisk. De senaste dagarna har jag verkligen inte gjort mycket men känner mig ändå rätt överkörd. Vi har ju varit förberedda på att pappa inte skulle leva så länge men man fylls ändå av en sådan tomhetskänsla. Nu kommer man bara ihåg alla fina stunder och han fattas...
 
Det som skulle ha glatt honom oerhört är att vi haft total uppslutning och fin gemenskap i familjen. Alla har bidragit på sitt sätt och vi har nu gemensamt tagit hand om mamma, bokat allt kring begravningen, skrivit runa, gjort annons, beställt blommor och städat ur hans rum på Regnbågen. Nu återstår bara att samla ihop sig själv och vara förberedd 4 december då begravningen sker i Lövånger. Annons kommer på torsdag för den som vill veta mer.
 
Igår åt vi lunch tillsammans på Arken (pappas lunchfavorit!) och besökte sedan Fonus för att prata igenom alla frågor. Vi vill ju också att mamma får precis som hon vill men det är inte lätt att fatta alla beslut. Nu tror jag ändå att alla blev nöjda.

Igår kväll hade jag bokat in mig på en föreläsning på Scandic med Tomas Gunnarsson som pratade om "Konsten att lyfta sig själv och andra" och om att överlista Jante. Bra ingångar och väldigt mycket som var bekant men jag hade faktiskt trott att jag skulle få mer eller tränga in lite djupare. Nu delade han ut sin bok och ett armband med "Gnällfasta pågår" efter föreläsningen så det är väl svårt att komma med kritik med ett sådant band på armen...
 

Hur som helst; Trevlig och charmerande med många exempel men jag tycker att han hade kunnat korta den tre timmar långa kvällen med minst en timme och fått fram sitt budskap ändå. Han berättade så otroligt många gånger om sina egna framgångar och hur många resdagar han har och hur bra det går och hur många följare han har...

Jättekul att det går bra för honom men han skulle kunnat intressera sig liiite mer för den plats han ska åka till. Nu började han med att berätta att han kom med flyget och trodde att han var i Skellefteå men det visade sig att han landat i Umeå och hade två timmars bilresa kvar. Han tyckte nog att han hade hamnat i obygden men jag upplyste om att vi faktiskt HAR flygplats även i Skellefteå! Nu bodde han i Bromma och åker garanterat billigt med Malmö Aviation. Han hade alltså inte tagit reda på var Skellefteå låg och hur man flyger hit  och det är ju inte vårt fel... 

Nej, jag ska inte gnälla men efter starten där han väldigt tydligt var mer intresserad av sig själv och sina framgångar än den stad han skulle till så kände jag att det nog inte var min kille ändå. Jag har ju lyssnat på många bra föreläsare och tycker också att ödmjukhet är en otroligt charmerande egenskap.
 
Tur att jag hade gott sällskap:


Färgstarka tjejerna Ann-Katrin och Eivor! Härligt att ses och få skratta lite tillsammans!

Och det var nog tur att jag hade sällskap annars kanske jag hade blivit jätteirriterad över att frukten och vattnet som ingick i biljettpriset tog slut när en tredjedel av publiken hunnit få... Dåligt Scandic. Det tog nästan tio minuter innan de kom med två skålar till och då var pausen slut. Är vi 350 pers ska det finnas en frukt till alla.


Nåja, bästa på hela kvällen var ju inspirationen att vi ska ta på nya hattar och tänka mer positivt och upplyftande! Om man är omtänksam så reagerar hjärnans belöningssystem, dopamin utsöndras och man får ett lyckorus. Jag har inga belägg för att det fungerar så här men jag tycker att känslan stämmer! Man blir otroligt glad av att kunna göra något för andra!


Vi ska också bli bättre på att ta emot beröm, gilla oss själva, erkänna avundssjuka, sluta gnälla och sluta tillåta att andra stjäl energi! Man är ju faktiskt medskyldig till detta. Stäng av eller säg till! Bra där Tomas - det ska jag träna på! Ja, jag är ju inte bara en gnällkärring...


Jag är också bäst på att vara just mig själv! Haha! Tack för sällskapet och en trevlig kväll!

Idag har jag jobbat lite, skrivit annons, kortat runa och repeterat med Micke på eftermiddagen. Därefter kommer jag till kvällens överraskning som kom med flygbussen:


Emilia! Älsklingsflickan är hemma några dagar för att vila upp sig och umgås. Sååå roligt! Vi firade med att äta en av hennes gamla älsklingsrätter som innehåller "det orangea". Det här har hon gillat sedan dagistiden men numera vet hon ju att det heter löjrom...

Ja, världens bästa pappa får också vara med på bilden! Nu ska vi bara hänga i soffan och mysa, ha sovmorgon och umgås hela morgondagen! 

Välkommen hem älskade unge! Nu ska jag sluta vara krossad och gnällig. Livet är för kort för det. Let's go!
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Annsoh

fina bilder! Åh vad gott det ser ut! :)

2015-11-11 @ 10:52:15
URL: http://annsoh.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0