Högmod före fall...

Man lär sig nya saker varje dag. Idag har jag t ex lärt mig att ha lite mer respekt för mitt eget arbete... Hög tid va? Haha! Har spelat föreställningen ikväll igen efter fyra dagars uppehåll. Man kan ju tänka att allt ska sitta som en smäck efter att ha gjort den 20 gånger men icket! Jo, nog satt väl texten - men inte riktigt närvaron.
 
Jag hade bokat in både telefonmöte och annat möte idag, fyllde huvudet med planering av annat jobb, gjorde några ärenden på stan, köpte en snabb macka till middag, åkte på teatern, satte i ordning, sjöng upp, sminkade - men glömde att varva ner och landa i mig själv och koncentrera mig på uppgiften. Oproffsigt!
 
Nåja, det var ingen stor sak och jag fick bra gensvar även ikväll men lärde mig att den här föreställningen kräver min fulla koncentration och inte kan hafsas över hur som helst. Det kan väl å andra sidan inget jobb. Jag måste alltså inse att även om den bara är en timme lång så behöver den betydligt många fler timmar när det gäller fokus.

Jag började kanske tro att jag kunde den för bra? Högmodig? Förmodligen. Det straffar sig direkt. För det är väl som de säger att högmod går före fall? Och jag lärde mig en nyttig läxa utan större följder. 

Å andra sidan ska jag också träna på att inte vara så självkritisk! Haha! Livet är en enda lång balansgång... Det gäller därför att glömma och gå vidare. Imorrn är en annan dag och inget blir bättre av att älta det här! Bloggen tjänar verkligen sitt syfte i det här fallet. Jag både frågar och svarar och skriver av mig en massa nonsens...
 
Avslutar därför med att tacka alla som kom ikväll och lovar att fortsätta att göra den med full koncentration! Här ska det varken högmodas eller fallas! Haha!
 

Inte nöjd med mig själv - men faktiskt helt OK ändå! :) 
 
 
 
 
#1 - - Bill och Henrys mormor:

Nej Monica, du är inte högmodig men alldeles för självkritisk! Tack för en underbar föreställning ikväll - Du var i allra högsta grad närvarande...
Direkt jag kom hem ringde jag min dotter för att "debriefa" mig och jag är fortfarande så uppfylld av den fantastiska och starka upplevelsen. Du är lysande och din berättelse går rakt in. Jag håller med din faster som menar att du har hittat din mission.
Stor kram.

Svar: Tack fina du! Jo, jag är nog självkritisk - eller vill åtminstone att det jag gör ska hålla viss kvalitet. Men så roligt att du tyckte om den! Det gör mig väldigt glad! Ska ringa din dotter jag också och försöka få till ett gästspel i Stockholm. Vore kul! Och även om jag är självkritisk så har jag blivit bättre på att gå vidare och inte stanna i dåliga känslor. Livet är alldeles för kort för det! Stoooor kram!!!
Monica Lindgren