Norrlands guld...

Nu har det gått ett par dagar igen. Närmare bestämt tre... Håller på att tappa stinget. Blogg ska skrivas varje dag för att man ska komma ihåg vad man gjort och tycka att den ska funka som en dagbok. Men allt är ju relativt. Om jag tittar tillbaka på vad som hänt om tio år så tycker jag nog att det är för många inlägg att läsa... Haha!

Det har i alla fall varit några gulddagar med mycket bättre mående och därför också mer aktiviter. Lördag hade jag tänkt ägna åt arbete men efter att ha legat sjuk några dagar så är det ju inte bara sängkläder man vill byta i sovrummet... Man hinner se skitiga fönster och damm och kläder och prylar som inte alls ska stå där inne... Maken åkte till Önnesmark och jag blev ensam hemma så det var bara att sätta på musik och hugga i.
 

Några timmar senare; Typ kliniskt. Eller i alla fall rent - och med fönster man kan se ut genom.


Gillar badrumsspegeln vi köpte på IKEA. Den lyser upp fint!

Söndag fortsatte jobbet - men framför datorn. Jag har en massa catching up to do... Hann en del på dagen men fick fortsätta på kvällen efter att äntligen ha kunnat hälsa på pappa på lasarettet.

Det blev en lite orolig och ledsam eftermiddag då han är ganska dålig. Han åkte ju in akut för vad som skulle visa sig vara en infarkt men blev kvar då cancern sprider sig vidare och njurarna därför inte fungerar som de ska. Hans  allmäntillstånd är inte det bästa och han är rätt förvirrad - något som är högst ovanligt när det gäller vår starka och rediga pappa.

Men det var skönt att vara där tillsammans med mamma några timmar, hinna fika tillsammans och hjälpa honom med de småsaker han behöver. Mamma hade ju bakat Jitterbuggare till mig i födelsedagspresent - mina absoluta favoritkakor! Mördeg rullad med marängsmet emellan... Sedan blev pappa trött och vi åkte hem.

Söndagskvällens jobb blev rätt effektivt så jag vaknade imorse laddad till tänderna (efter 5 timmars sömn där jag vaknade av mig själv! Otroligt!). Hade fått svar på en del mail jag skickat där ett av dem tyvärr innebar mer jobb... Jag fick backning på en Moodboard jag hade gjort inför ett event och det var under en mycket kort stund lite jobbigt - men sedan insåg jag vilken tillgång det är att kvittera överenskommelser visuellt.

Vi var inte långt ifrån varandra men om två personer uttrycker samma idé är inte bilderna i bådas huvuden likadana. Om jag drar mina tankar åt ett håll och min motpart åt ett annat så kommer vi plötsligt långt ifrån varandra. Det är väl på samma sätt när vi inte kommunicerar som vi ska. Men på ett par minuter hade jag vänt motgången till en fördel där kunden kände större engagemang och jag fick något att bita i! Slutresultatet blir dessutom bättre nu och vi hade ett mycket bra möte idag. Att göra fel är inte alltid fel och jag är glad att jag numera är mer förändringsbenägen. Det är aldrig för sent att utvecklas eller ändra sig.

Men jag hann också ut och assistera maken vid trädfällning på gården. Alltid bra att gardera sig och ha ett spännband att dra i knutet runt så att trädet inte faller på fel ställe - som på huset, eller grannens... Haha! Maken tyckte att jag skulle ta med kameran eftersom han sett något märkligt ute på uppfarten:


Märkliga små kulor... Jag fattade direkt! Till jul fick jag en jättefin orkidé av Anna som var placerad i en snygg glasvas med sådana här kulor som dekoration i botten runt jordklumpen.

Växten har tyvärr hälsat hem och kulorna krympte till smågrus. Jag diskade ur vasen (som är rejält hög) ute på bron och tömde ut vattnet. I kontakt med vatten återgick de tydligen till originalutseendet men det tog nog ett par dagar innan vi upptäckte dem. Som att ha helt ofarliga glaskulor liggande. Märkligt men fint.


Men det var ju en björk som skulle fällas. Den har sett död ut i flera år och nu var det dags. Här är det "falling timber"... Bara för mig och Skrållan att backa. Det var aldrig någon fara!
 

Jag är ju gift med en väldigt händig man som hanterar både kamera och motorsåg! Snyggt jobbat igen Ulf!

Sedan skulle jag iväg på möte och på lasarettet. Mamma var redan på plats och vi gick igenom hälsodeklarationen och servade honom med lunchen då storebror och hans flicka också hade kommit. Känns fint att vara där och försöka peppa både mamma och pappa. Operationen imorgon ska ju ske under narkos och är ett måste för att han ska få kroppen att fungera. Men han är 83 och inte helt frisk. Håller tummarna och hoppas att den gamla "kraftkarlen" tar över åt honom imorrn. Mamma ringde ikväll och var nog orolig men hon skulle knäppa händerna och lägga sig. Nu måste vi överlåta till andra att hjälpa honom.

Lite matshopping och hemskjutsning av mamma och sedan iväg på "krogrunda" på stan med gamla bästisarna Karin och Tina! Ja, man kanske inte kan kalla det en krogrunda när man äter middag på bishops med vatten i glaset och dricker kaffe på Espresso House... Haha! Men vi gjorde det ändå och hade en supertrevlig kväll! Som vanligt!


Vi skrattar mycket! Jag har så många fina vänner (som jag träffar för sällan) och det här är ett par fina pärlor! <3 Det är som att backa bandet och börja om där man slutade. Jag skulle vilja kalla dem för Norrlands Guld - människor som gör att man kan vara sig själv för en stund...


Fina Tina plågade jag med många bilder bara för att få till blänket i glasögonen. Den här har också lite blänk men du blev så snygg att jag tog med den ändå. Hon är ju nybliven singel... ;) Och vi åt nyttigt. En Caesarsallad...


Nej, men göm pommes fritesen! Haha!


Sedan skrattade vi oss vidare. Gammbyssa firade också någon körmedlem på Bishops och det är trevligt att de stundom brister ut i sång - men när någon hämtade gitarren och de började på låt nr 10 så började man undra. Visst har alla på puben betalat mat och dryck och har samma rätt att sitta och prata? 


Vi (läs: jag...) tog också ett antal gruoupies men det var alltid någon som såg helt galen ut eller skrattade för mycket... Ett angenämnt bekymmer! 


En tur på Espresso House med kaffe och sötsaker (som vi egentligen inte behövde) blev ett helt perfekt avslut.


Finaste Karin och Tina - Tack för ännu en kanonkväll! Stora kramar! 

Nu har Damernas första VM-match tagit slut och resultatet blev väl tyvärr rättvist. Bara att bita ihop och komma igen! Inget Norrlands Guld att fira ikväll men det kommer fler matcher! Godnatt!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Bill och Henrys mormor

Hej Monica! Måste få tacka dej för ett jättebra hotelltips du gett i Stockholm - Central Hotel på Vasagatan. Perfekt läge och bra standard tycker jag. Min mor och jag blev dessutom uppgraderade till en svit. Inte illa! Vet att du följer H:s instragram och att du såg vilken härlig 3-generations-helg vi hade. Det är svårt att hitta ett datum som passar alla, men vi lyckades. Att H hade halsfluss (precis som du) i början av veckan höll på att ställa till det, men med penicillin var hon nästan helt återställd. Förstår att du också är på banan igen och önskar dej en bra arbetsvecka.

Svar: Så kul! Ja, jag gillade verkligen Central! Varmt bemötande och fin service! Som att komma "hem" på något sätt. Jag blev också så glad när jag såg bilderna av er! Helt underbart att få rå om varandra på det där sättet. Värt miljoner! ❤️
monicalindgren.blogg.se

2015-06-09 @ 10:15:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0