Sommarteater och kärlek!

Torsdag blev en dag fylld med diverse ärenden och jag tror inte jag kan säga att jag gjorde många vettiga sysslor. Men det gööööööööör ingenting nu när jag börjar ha startat upp semestern - eller i alla fall bestämt mig för att vissa saker inte längre är akuta...

Avslutade dagen med att hämta upp Mie och åka norrut för att se Åsa spela sommarteater i Öjebyn, eller Karlberg, som området heter. Jag fick mycket flashbacks till mina egna teatersomrar 2004-05 och måste kanske fundera om det är en sommarfars vi ska göra nästa gång? Man vet aldrig.

Vi hittade i alla fall rätt och väl där möttes vi av massor med människor, myggor och:
 

Åsa! Här som Märta i "Ljuva 60-tal". Både frisyren och klänningen var ju "to die for". Ja, jag sa ju att det var gott om mygg och vi hann inte mer än ta plats på de fulla läktarna innan samma Åsa kom springande med något. Men vad?!


Nej, det var ju bara ett myggstift! Haha! Vad vi tänkte kan ni säkert klura ut själva...


Själv behandlade hos sig både här och där. Myggstift är ju lite parfymerat?


Innan allt startade hann jag och Mie smaska i oss en burk karamelliserade popcorn... 


...och skratta! Haha! Här hade vi fått nya platser längst fram och det var lika bra då mitt skratt ju ofta är en plåga för den som sitter framför...


Ready to rumble! 


Och så startade föreställningen!

Karlbergsgänget gjorde ett riktigt klipp när de tog med Åsa i ensemblen. Jag säger som Peters pappa sa till honom: "Han som ta dig för ett tok, han få mytji för perninga!".

Åsa är inte bara skådis. Hon sjunger mingelmusik innan föreställningen, hon hälsar välkommen och förklarar förutsättningarna på ett obetalbart sätt som får alla att trivas och skratta, hon levererar oneliners och fantastiska sångtexter med en koreografi som bara kan slås av hennes alter ego Belinda. Kort sagt min vän: Du är en stjärna!


Och vi flyttades tillbaka till 60-talet när TV:n kom till byn. Gubbarna ville köpa traktor, tanterna en charterresa till Las Palmas och det skvallrades och fikades hej vilt. Här sitter "Märta" i köket hos sin granne "Maja" och de här två surdegarna vet det värsta om de flesta. Roliga båda två och väldigt sugna på "doppese". Åtminstone Märta...


I pausen fick vi också äntligen träffa finaste Ola - Åsas nya kärlek. Men så roligt! Supertrevlig och precis så "gullat" som vi trodde att han skulle vara. Vi är så glada för Åsas skull och tycker att ni passar fint ihop. Lite makatycke faktiskt! 


Andra akten blev full av intriger, förvecklingar och stundtals skymtade nästan lite våldsamma scener...


Åsas hyllning till den här kaffepannan gick inte av för hackor! Som ni förstår är det en kanna från 1962 som också fanns hemma i vårt eget kök... Nostalgi.


Och Åsa/Märta skuttade friskt! Haha!


Här hoppade hon sig ända upp i "gubben Sverkers" famn. Jo, ni ser lyftet!


När slutsignalen ljöd fick jag posera med detta utmärkta (och kanske lite stöldbegärliga?) exemplar. En klassiker jag inte skulle säga nej till.

Och hela sommarteaterupplevelsen med alla underbara outfits fick mig att plocka fram några bilder från mina egen insats i "Frysta tillgångar". Ville bara se om min blus skulle matcha Åsas klänning...


Jodå! Och crimplenebyxorna stod stadigt i pressvecken... Haha!


Vem Micke Lindgren matchade vet jag inte men Helena Weegar hade gjort underbar scenografi och kostym!


Jag höll honom som ni ser i herrans tukt och förmaning och har sedan dess också lagt på mig ett och annat kilo. Det kostar på att må bra. Haha! Men nu var det ju inte min föreställning vi skulle prata om - utan Åsas. Sorry...


Men nog ser ni att stuket är detsamma och att vi skulle göra oss fint tillsammans? Ja, det vet vi att vi gör. Vi är ju både smarta och snygga! :P

Efter showen följdes vi i alla fall till bilen för att säga hej då, överlämna lite blommor och kramas innan vi skulle åka vidare. Åsa plockade fram en dunväst som hon frågade om någon av våra gubbar ville ha? Kanske det? Jag testade för att se storleken...


Kanske en aning stor... eller rätt storlek om man väljer att inte ha någon hals... Haha!

Vi styrde norrut för att hämta upp Emilia på Kallax då hon av olika skäl missade flyget till Skellefteå och därför fick bokas om. För min del var det väl tur att jag ändå höll till i norrbotten och därför snabbt var på plats. Att åka bil med Mie var också så befriande. Vi surrade om allt möjligt (jag var värst!) och hon har säkert sår i öronen idag... När ska jag lära mig att tagga ned?


Men den som väntar på något gott får i alla fall underbara kramar av finaste flickan. Himmel vad jag har längtat efter dig Emilia! Det gör jag ju i och för sig alltid... Välkommen hem!

Hemfärden gick snabbt då asfaltarbetet höll till på andra sidan mittlinjen. Här såg det ut som om vägen brann.
 

Igår fick vi alltså stiga upp och äta frukost med finflickan - och med min söta lillebror som kommit med färskt bröd och pålägg för att bjuda på morgonfika. Tack!

Vädret var ju också riktigt fint igår så det blev ett par härliga timmar i solen. Gudarna ska veta att det verkligen behövdes. Man har någon sorts abstinens efter fint väder. När aftonen kom anlände också Oskar och Lisa från Luleå så familjen blev komplett. Det är det absolut bästa jag vet!


Det blev grillmiddag med fint kött från Burträsk där jag fick användning för mina födelsedagspresenter från Mie! Och jag gjorde precis som du föreslog; friterade potatismosbollar med panko. Jättegott! 


Och här sitter mina hjärtan... <3


Lisa, som tagit examen som Samhällsplanerare (eller Planarkitekt), fick också uppvaktning och present. Grattis igen och bra jobbat!

Efter maten förberedde jag dessert och vi började kika ut mot uterummet där vi skulle ha suttit och ätit. Ja, vi hade ju sagt det till Skrållan men sedan glömt ändra då det började regna...
 
Haaaaaarrrllllllllååååååå! Familjeeeeen! Lilla gumman stod där ute alldeles ensam... Men hon hade nog sovit bort det mesta av tiden och fick nu komma in i värmen.

God efterrätt med muffins, glass, lakritssalt och kolasås, fina dagar, härlig föreställning, mycket kärlek och älskade familjen! Känns varmt och gött trots att regnet nu öser ner igen...
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Maria

Åh vad jag hade velat se Åsas teater, minns frysta tillgångar mycket väl. Trodde den var työ nyss. Jättebra var den i alla fall. Klapp på axeln frn en som också brukr ge vännerna skavsår i öronen. Pratar på in och utandningen....

Svar: De kanske ska spela fler föreställningar i augusti. Släpps nästa vecka i så fall. Ja, jag blev så förvånad att det gått mer än 10 år... Ja, våra vänner får väl tysta oss! Haha!
monicalindgren.blogg.se

2015-07-04 @ 20:42:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0