Vilken premiärkväll!

Om jag tidigare funderat på om det jag gör verkligen är rätt så blev jag ikväll helt övertygad om att min historia behöver berättas. Vilken publik och vilket gensvar och vilken lyssning! TACK ALLA!

Jag var nervös. Kanske inte så konstigt. Det här är det största och ensammaste och svåraste jag har gjort och det är viktigt för mig att det blir rätt - särskilt för min fina familj som också var på plats denna premiärkväll!

Och det gick vägen! Kom bort mig en gång och tvekade en annan men som helhet satt det och Anna har gjort ett fantastiskt jobb med att koncentrera föreställningen så att mina ord bär hela vägen. Och ja. Jag är så oerhört mycket lyckligare nu!


Blommor som den värsta 50-åring! Tack till familjen och alla vänner för underbara presenter och buketter! 


Tack också till Västerbottensteatern som fixat allt och även ordnat en liten eftersittning med god mat och trevligt sällskap!


Tack till världens bästa Kågis som är en så lysande musiker, människa och sidekick! Du finns där som stöd och glädje på ett oerhört svängigt sätt! Utan dig - Intet!


Maken underhöll damerna!


Och Emilia och Malin var givetvis med!


Och Oskar! Jag är naturligtvis mest lycklig över att hela familjen var på plats! Vilket stöd!


Älsklingsbarnen säger hej då innan Oskar ska köra tillbaka till Luleå. Kärlek till er våra båda fina! <3


Underbart att också Åsa kom! Jag har verkligen saknat dig idag! <3 Och Anna Azcárate... Bättre regissör kunde jag inte ha fått! 
 
Lyckligare nu! Och en aning trött... Nu blir det sängen och sedan lunchteater imorrn! Hej hopp och kram till er ALLA som kom! 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Gunnel

Modiga Monica! Vilket angeläget ämne du tar upp. Imponerande!

Svar: Tack! Känns viktigt att dela med sig!
monicalindgren.blogg.se

2015-01-23 @ 22:09:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0