Livet är inte rättvist...

Det där med att hjälpa sina medmänniskor kan vara komplicerat. Även om människor kan ha likartade behov så tar en del gärna emot den hjälp som erbjuds medan andra vill fixa allt själva. Ja, sedan finns det ju också de som alltid bara ger och de som alltid bara tar - och de som heller inte kan ge utan att få något tillbaka. Men det är en helt annan historia.
 
Det finaste som finns är väl när man kan hjälpa en annan människa bara för att det känns bra? När man skickar matcheckar eller kläder till behövande familjer som aldrig kommer att veta vem jag är men som ändå blir tacksamma för min anonyma gåva. Då mår man gott ända in i själen.
 
Igår hade jag i alla fall en servicedag där jag använde min tid och mina livserfarenheter för att hjälpa andra. Jag hoppas att det blev ett bra steg på vägen för en människa som, precis som jag, helst fixar allt själv. Jag var trött och lite sliten är jag kom hem men åkte ändå iväg på ett yogapass och det var precis den återhämtning jag behövde!
 

När jag kom hem plingade det på dörren och utanför stod några tacksamma människor som överlämnade den här fina blomsteruppsättningen! Så roligt! Tack! Att få när man inte förväntar sig är fantastiskt! Önskar er alla lycka till! 

Idag skulle jag dock göra vad som helst för att spola tillbaka tiden och hjälpa den familj som så tragiskt förlorade två personer på IKEA i Västerås... MEN DET GÅR INTE! Fina Carola, som varit vår distriktssköterska och som alltid funnits där när man behövt fråga om råd... Nu finns varken hon eller hennes son i livet längre och det är så fruktansvärt orättvist!


Naturligtvis är vi tacksamma över att det inte hände dagen innan då Oskar av en tillfällighet var där med svärföräldrarna - men det är ändå så ledsamt och blir så påtagligt när våldet kommer nära.
 
Tankarna går till den drabbade familjen och alla släktingar, vänner och arbetskamrater. Det blev en svart dag i Sverige och vi kan bara försöka vara rädda om varandra. Livet är inte självklart - och absolut inte rättvist!
 
 
 
#1 - - Ditte:

Nej, livet är inte rättvist! Och denna händelse är så tragisk. Varför? Frågan kan ställas men sver finns int.
Jag tänker på de som drabbats och deras anhöriga och mitt hjärta blöder.
Tack för dina ord!

Svar: Nej, man förstår verkligen inte... Så ledsamt!
Monica Lindgren