Sjukt trött...

Började dagen med ett besök hos min fina frissa som såg till att håret numera är som livet självt: Kort och färgglatt! Ni får bilder en annan dag eftersom jag upptäckte att min trötthet var en förkylning som bara tilltog och också ledde till att jag sov två timmar på eftermiddagen! Skallen är som bomull och jag har ont i kroppen... Så det blev inte mycket jobb idag. Tur att man får ta nya tag efter helgen!
 

Och jag vill ju gärna åka och träffa den här lille krabaten! Då får man ju inte gå och vara förkyld... Och till syrran hälsar jag att alla bilderna nu ligger i Dropboxen i vår mapp! Men du har ju som sagt "the real thing" hela dagarna så du får väl kika när du kan.

Har också bokat en lägenhet i Rom sista dagarna i september. Ja, jag fick ju en resa av min kära familj när jag fyllde år förra året och nu är det dags att håva in presenten. Blev kanske lite tätt på min förra resa - men vem bryr sig. Jag har verkligen ingenting emot sol, värme och nya upplevelser! September månad kommer jag att kunna titta tillbaka på med glädje hela långa vintern!


För den vita julen närmar sig med stormsteg... Det var lätt att säga när man stod där i vita klänningen i Antibes men snart är vi där och till premiären 29 november får vi nog klä oss lite mer! Eller mindre... Det brukar bli svettigt på scenen! Och efter den här showen blir det ju partyband eller dans så man kanske får fortsätta att röra på sig en stund efteråt? Kan bli en bra månad!

Torskrygg till middag på en bädd av gräddstuvad purjo som fått gå i ugnen toppad med lite riven ost. Till detta hemgjort mos. Jooodå! Riktigt gott! Vi älskar ju fisk...

Och vad gör man sen en fredagkväll? Man åker på Maxi och storhandlar när alla andra sitter i soffan och myser! Behagligt tomt och många glada och trevliga människor! Här träffade vi Stefan Ekström med familj och han hade också varit till frisören - men till en tysk "Haar Schnitte" i Berlin! Hon kunde sitt jobb - men jag hade aldrig vågat "snitta mig" utomlands... Jag tar det säkra för det osäkra och fortsätter hos Sara!

Och här säger jag också förlåt till Stefan och Elisabeths dotter Lisa. Hon tyckte att det var lite pinsamt att jag hade kameran med mig på affären... "Nej, jag dör!" Ja, ni förstår hur mina barn har haft det... Jag är bara för mycket ibland! Haha!

Nu blir det kaffe, soffan och en tidig kväll för att vårda skallen som fortfarande är som en gummiboll... När jag blir stor kanske jag också får en hjärna? Haha! Nej, jag måste sluta, det här blir bara värre och värre...
 
Tack å förlåt! :)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0