Going home...

Vaknade av brandlarmet! Ja, jag trodde i alla fall det - men det var sopbilen som backade... Kroppen var förmodligen inställd på uppstigning eftersom jag inte har hört ett ljud på en vecka trots att varje morgon börjat precis likadant. Här sorterar man inte utan hämtar hela tiden!
 

Sista frukosten med "Christine Travels"! Undrar var vi ska åka nästa gång? Det här blev en superfin resa och jag bara älskar Antibes! Förra året var vi ju till Spanien och den var också bra - fast på ett annat sätt. Roligt har vi alltid! 


Hej då Åsa! Nu åker vi! Lite ompackning eftersom jag var rädd för övervikt... Ja, inte min egen. Den får jag stå ut med utan rädsla... Haha!
 

I den utmärkta taxin som Åsa beställt med sin vän Philippe! Hon har många bra kontakter här nere och det har varit otroligt bekvämt för oss!


Hej då Antibes! Lite sorgligt att åka härifrån... Vi har verkligen kopplat av! Trots att vi jobbat!


Framme vid incheckningen inser jag att jag utsattes för en komplott på Falmark. Där skulle min väska väga 22 och Mies bara 6 kilo... Nu hade jag packat ner shoppingfynd och t o m en hög vackra stenar... Dj-a Kurt... Haha!


Hittade en väska som skulle passa systerdottern! Kanske har hon blivit storasyster nu? 

Det som var ytterligt tråkigt var att vi redan vid incheckningen fick veta att planet var 2 timmar försenat och att vi skulle missa anslutningen till Skellefteå... Shit! De kunde inte heller boka om oss... Åhhhh! Sedan satt jag i telefonkö med SAS i 15 minuter... Från Nice! Och när jag kom fram fick vi veta att resan inte gick att boka om eftersom vi redan hade checkat in... Men på flygplatsen kunde de ingenting göra... Ja, alla skyller på alla och nästa plan till Skellefteå var fullt. Gott om platser till Luleå dock så vi var inställda på en lång hemresa...


Medan jag pratade i telefon noterade Mie att en del väljer att resa i otroligt bekväma skor... Måste ju vara jättesköna! Haha!


Det blev strosande i alla butiker, macklunch och ett evigt väntande... Inte kul när man bestämt sig för att åka hem!


Men till slut! 2, 5 timmar försenade satt vi på planet som flög rekordsnabbt till Arlanda! Och under tiden jag sov så ropades våra namn upp i högtalaren och vi hade blivit ombokade till sista flyget hem! Skööööönt!

Men man ska väl inte ropa hej ännu... Det är ju 11 september och då ska det väl vara lite oroligt... Nej, vi är inte rädda på något sätt. Nu vill vi bara hem! 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0