Vardagslyx!

28 oktober. Bra dag. Steg upp tidigt. Åt frukost. Jobbade. Åt lunch. Skrev text. Drack kaffe. Hela tiden. 

Nej, jag tror att jag får lämna "En kos dagbok"-stilen! Det blir en lite tråkig blogg och dessutom blir meningarna alldeles för korta för att jag överhuvud taget ska hinna berätta allt jag vill, allt jag tycker och allt jag känner... 


Övergår till det normala: Åkte till frissan. Skööönt som fanken! På denna mycket oskarpa bild hade jag tänkt visa min nya halsduk som jag tycker passar klockrent till glasögonen! Nöjd!

Och till Emilia kan jag säga att jag äntligen också hittade en likadan svart halsduk som jag fick till jul men som tyvärr försvann i Göteborg... Ordningen är återställd!
 

Och så här glad var jag redan innan Sara började färga och klippa. Älskar att gå till frissan! Gott om tid att luta sig tillbaka, bli ompysslad, dricka kaffe, ha trevliga samtal, bläddra i Svensk Damtidning (En minut räcker. Alla har långklänningar och några har gift sig...) och få håret fixat utan att behöva lyfta ett finger. Vardagslyx! Någon "efter-bild" blev det inte men jag ser ut precis som vanligt! Haha!

Sedan åkte jag en sväng till teatern för att träffa lite folk och ta några bilder av Helenas förnämliga modell av bygget!
 

Här visar hon både sittplatserna och sin nyvikta hatt... Haha! Hon har skön humor den kvinnan!


Ja, hon har så mycket humor att hon valde att önska den här tavlan av Mattias Olofsson till teatern när Skellefteå Kommun visade upp konsten till det offentliga rummet. En del tyckte nog att det var lite nördigt och att Stor-Stina inte heller är särskilt seriös konst på en teater. Är man förresten konstnär om man klär ut sig och åker runt och blir fotograferad? Jag var tvungen att googla lite på konstnären och han hade större tankar än så:
 
"Hur ser den svenska identiteten ut i dag? Vem har makt att bestämma vem som ”tillhör” och vem som inte gör det?" Konstnären Mattias Olofsson har sedan slutet av 1990-talet rört sig kring dessa frågor, främst genom sitt arbete med karaktären Stor-Stina, där han iklätt sig rollen av en lappländsk kvinna i traditionell dräkt och gjort nedslag på en rad olika platser, från Venedig till Rinkeby.
 
För er som inte vet så var ju Stor-Stina en verklig person som på grund av sin längd och sitt androgyna utseende fick turnera runt i Europa som en sevärdhet. Christina Catharina Larsdotter, som hon hette, levde mellan 1819 och 1854 och växte upp i byn Brännäs i södra Lappland. Man kan bland annat läsa om henne i Åke Lundgrens bok Långa lappflickan: Sägnen om Stor-Stina från 1981.
 
Stor-Stina slutade aldrig att växa. När hon dog 35 år gammal var hon två meter och tio centimeter lång, femtio centimeter längre än den tidens medellängd för den samiska befolkningen. Så, nu vet ni!
 
Avslutade kvällen med ett träningspass! Hade tänkt gå på Indoor Walking men fick ett hugskott och bokade Bodypump - mest för att de som jobbar på 360 säger att man måste prova lite olika saker. Sagt och gjort! Och sablar så jobbigt! Men kul!

Kände mig som en segrare jag också när jag kom ut därifrån! Nu sitter jag hemma och vårdar mina ömma muskler och har just avnjutit en kantarelltoast till kvällsmat! Det är verkligen vardagslyx så det sjunger om det!

Imorrn blir det Piteå hela dagen och det ska bli så kul att jobba intensivt med Åsa igen! Ska desstom gå på caféet Krokodil på kvällen för att se henne bli intervjuad av Patrik Öhlund i Studieförbundet Bildas serie "Vägen till nu". Kul! Ha en bra kväll alla!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0