På väg...
"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd." skrev Karin Boye och idag tycker jag verkligen att den textraden stämmer!
Åkte till Åsa i Piteå för att jobba fram mer text och stuva om i vårt manus till "White Christmas"! Vi har kommit en god bit på väg och ska träffa Lillemor på fredag (hon som så förnämligt regisserade "Mens Night 2"). Nu får vi se vad hon har att säga om våra nya påhitt. Kanske kan hon tänka sig att jobba lite med oss? Eller åtminstone stryka lite? Haha!
Vi bubblade på ganska bra! På flera sätt... En del onämnbara! Haha! Man kan väl säga så här; Att tillsammans med Åsa kan jag verkligen vara mig själv för en stund... Hur det gick för oss?
Ja, vad fanken ska man säga? Går det åt skogen?
Haha! Nej, det kommer nog att flyta på lika bra som vanligt!
Det blev en helt suverän arbetsdag där vi fick mycket ur händerna och hittade flera nya ingångar! När vi jobbar bra ihop så jobbar vi verkligen bra ihop! Det är hur roligt som helst! Vi bollar tankar och idéer och det bara flyter på. Man får stundom skriva så tangenterna glöder...
Det är märkligt det där med kreativt arbete. Ibland kan man sätta sig vid datorn och så kommer det ingenting - tills man möjligen tvingar sig. Andra dagar är det som om det bubblar över! Vansinnigt roligt!
Efter jobbet åkte vi också in till stan för en bit mat och för att sedan gå till caféet "Krokodil" där Åsa skulle vara gäst i Studieförbundet Bildas arrangemang "Vägen till nu"!
Det blev en helt suverän arbetsdag där vi fick mycket ur händerna och hittade flera nya ingångar! När vi jobbar bra ihop så jobbar vi verkligen bra ihop! Det är hur roligt som helst! Vi bollar tankar och idéer och det bara flyter på. Man får stundom skriva så tangenterna glöder...
Det är märkligt det där med kreativt arbete. Ibland kan man sätta sig vid datorn och så kommer det ingenting - tills man möjligen tvingar sig. Andra dagar är det som om det bubblar över! Vansinnigt roligt!
Efter jobbet åkte vi också in till stan för en bit mat och för att sedan gå till caféet "Krokodil" där Åsa skulle vara gäst i Studieförbundet Bildas arrangemang "Vägen till nu"!
Och här skulle jag ta en bild av Åsas syster Anita. Gick ju sådär... Nåt som stör i bakgrunden... Nåja, vi gjorde ett nytt försök:
Haha! Ja, ni förstår ju vem som skulle vara i centrum ikväll? Åsa!
Det blev fullsmockat ikväll och Ronny, som driver caféet tillsammans med sin hustru, fick bära in massor med extrastolar! Jag fick också sällskap av en kompis från Luleå som körde ner för att se föreställningen! Kul! Och kanske tur att vi inte pratade hockey ikväll eftersom det var derby...
Och till slut fick Åsa ta plats i heta stolen! Det gjorde hon med den äran! Jag var i och för sig aldrig rädd - men nu blev det också bekräftat att Åsa är en fantastisk person och en härlig entertainer som bjuder på sig själv!
Hon blev intervjuad av Patrik Öhlund som ställde frågor om livsresan fram till idag och det var kanske inte det lättaste... Att intervjua någon som själv känner sig "hemma" på scenen kan vara lite vanskligt. Åsa hade lätt kunnat ta över helt men hon hittade en bra balansgång!
Hon överraskade också oss alla med att släppa micken till dottern Linda-Marie som fick sjunga en av låtarna! Jättefint! Och Rickard Tjärnlund är en gudabenådad pianist! Klockrent!
En härlig kväll med många glada skratt, igenkännande, glädje, allvar, sång och gemenskap! Jag var så stolt över dig Åsa! Du är fantastisk och så värd de här två timmarna i centrum! Stor kärlek och många kramar till dig min fina vän!
Jag funderade flera gånger över vad jag själv skulle ha sagt och jag tror inte att svaren eller historien hade varit lika självklar. Kanske är jag komplicerad eller inte lika trygg? Nåja, nyttigt att tänka igenom sin situation ibland. Vart är jag på väg och vill jag dit? Och hur är läget på vägen?
Läget på hemvägen var dock ganska självklart! 4 plusgrader och ingen trafik! Hann tänka att det ju är så lugnt på kvällarna och om man skulle bli stoppad av polisen skulle man faktiskt undrat hur de fördelade sina resurser? Då passerar jag Kinnbäck och där lyste blåljusen på långt håll! Inte mindre än två polisbilar och fyra poliser mitt på vägen - och inte en akut situation i sikte... Vad de sysslade med har jag ingen aning om men jag hoppas att det inte var något allvarligt.
Nu är jag hemma, vansinnigt trött men oerhört nöjd med den här dagen! Ibland är vägen allt! Avrundar med hela Karin Boyes fantastiska dikt! Sov gott alla!
I RÖRELSE
Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.