Ingen bal...

Ja, idag vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Kanske ska jag göra en parafras på Winston Churchills tal och säga att: "Aldrig har så få haft så många att tacka för så lite", men det är nog att vara onödigt elak. Jag måste dock säga att kvällens party på Folkparken nog var lite mindre bal och lite mer röj än gårdagen... Sådana här kvällar gäller det att komma ihåg att man har världens roligaste jobb! Fast man måste påminna sig många gånger... Haha!

Nåja, vi åkte ner på Folkparken redan på eftermiddagen för att göra soundcheck och det är alltid en viss förväntan i luften. Man både längtar efter att jobba samtidigt som man tänker "Varför håller jag på med det här när jag kan ta plats i TV-soffan...?"

Men så fort man får träffa sina fina och proffsig kamrater så är man på G! Här kollade vi igenom kvällens körschema för att göra ett par små ändringar och se att vi var överens om vilka tider som gällde.


Uppe i logen hade vi laddat friskt med paljetter som ni ser - sanningen att säga hade de nog passat bättre igår...

Vi blir numera ganska bortskämda på Folkparken! Sån här service i logen fick man aldrig förr! Nu vimlar det av pålitliga, proffsiga, serviceinriktade unga människor! Ni ska ha stort tack för allt!!! Vi kommer mer än gärna tillbaka till er!

Ombytta och klara, ljusen tända, förrätten på plats!

Vi startade med fördrink och mingel i foajén och så långt var allt väldigt trevligt och stämningen glad! Det här trevliga paret hade varit på vår föreställning och var fortfarande så vansinnigt nöjda! Kul!

Och här hamnade jag i samspråk med en av gästerna från Umeå som berättade om en hel företagsorganisation på ungefär två minuter... Haha! Jag upplyste honom dock om att jag nog bara skulle komma ihåg en bråkdel...


Sedan tog gästerna plats - och redan efter 15 minuter var det svårt att samla allas uppmärksamhet. Nej, jag kan inte säga att alla var fulla - de som satt längst bak var nog mest bara intresserade av röj och eget snack, om ni förstår vad jag menar...

Det borde man kanske ha räknat ut redan när man såg klädseln på en del av dem... Men man ska inte ha förutfattade meningar - det här var ändå det skötsamma bordet!

Nu är det ju tur att man har varandra och ett väldigt gott humör! Vi skrattade gott men fick verkligen jobba för att få deras uppmärksamhet ikväll - jag ska villigt erkänna att Emma och Belinda också slog Monica och Åsa när det gäller den saken! Men vi gav allt och behöver verkligen inte skämmas!

Peter hittade sig själv på en gammal dansbandsaffisch och vi tycker att han bara blivit snyggare med åren! Han är dessutom en trygg pärla att ha med sig såna här kvällar när volymen i lokalen är svårslagen! Då är det inte lätt att sitta vid spakarna!


Nåja, nu är vi hemma igen och jag vill än en gång höja Folkparken, finaste Sofia Andersson Lundberg (som t o m kom och hälsade på oss innan soundcheck trots att hon var ledig, puss!), Elin Burström och all personal som jobbade proffsigt och säkert! Det här har verkligen blivit ett bra ställe för arrangemang med flyt!

Att själva kvällen blev lite rörig är absolut inte deras fel - och faktiskt inte vårt heller. Ibland är det nog för folk att träffas, dricka öl och surra. Då behövs faktiskt ingen underhållning. Stort tack till halva publiken som ändå lyckades vara med på noterna! Och nej, det blev inget extranummer. Sparar det till nästa bal...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0