Django Unchained!


Still happy! Och just nu känner jag mig faktiskt extra glad! Maken bjöd mig nämligen på bio! Jag gillar ju att göra och uppleva saker så jag får väl säga att dagen är godkänd med både teater och film!

Tack vare mina Facebookvänners goda inrådan så blev det "Django" ikväll! Jag var lite sugen på att se "Flight" också men det kommer ju fler kvällar! Jag skriver mer om filmen nedan men avslöjar såklart inget avgörande.

Började dock med att bjuda maken på en toast på Waynes - smakade bra och förenklade kvällens matlagning med ungefär 100%!


Sedan får man ju gott kaffe också och det är aldrig fel! Vi var nämligen lite oroliga över att slumra till under den nästan tre timmar långa filmen... Ja, det är ju en låååååång rulle av:

Judith? Näääeee...


Quentin Tarantino ska det vara! Och med tanke på andra filmer han gjort - "Inglorious Bastards", "Pulp Fiction" m fl - så var förväntningarna höga men ändå lite skruvade. Han gör ju lite exceptionella filmer... Och den här var inget undantag!


Det här var den "blodsplattrigaste" film jag någonsin sett, samtidigt som den hade så otroligt mycket humor! Inte ofta man skrattar (för) högt när någon blir ihjälskjuten... Och det var nog meningen om man får läsa citat av Tarantino själv:
 
– Det är något sexigt med galghumor. Man vet att det är roligt, men inte om det är tillåtet att skratta åt det, ­säger han i en intervju med New York Times.

Nåja, 1858, två år före inbördeskriget, slavhandeln i full gång och Dr King Schultz (Christoph Waltz - så bra!) jobbar som prisjägare. Han köper loss Django (Jamie Foxx) eftersom han kan identifiera ett par av hans utvalda offer och på den vägen är det. Det blir ett rasande jagande, skjutande och strävan efter rättvisa. Jag har alltid tyckt att filmer om segregation och andra orättvisor är viktiga och det är även den här! Django blir den första "nigger" (som det sägs i filmen) som rider bredvid en vit man och han gör det med sån djävla pondus! Man blir lycklig! Jamie Foxx är också lysande! Själv tycker jag att Di Caprio bleknar i jämförelse med de här två men det är väl en smaksak. Hans karaktär är ju inte heller någon man sympatiserar med... Samuel L Jackson är väldigt olik sig men också så otroligt bra!

Det är spännande, roligt, välspelat, smart och gjort med humor, stort rättspatos och jävlar anamma! En fruktansvärt bra film som kommer att hålla mig vaken många timmar till! Se den! Ni måste! Ett par av scenerna är i blodigaste laget och jag tvingades att blunda lite men ni kommer lätt att upptäcka dem själv. Ja, i jämförelse med dem så var skjutscenerna en komedi... Då fattar ni!

Favoritcitatet: "Say goodbye to Lara" och efterföljande aktion... Favoritscen: Den med huvorna...

Bra kväll! Bra film! Bra dag! Ses imorrn!