Äntligen!
Uppstigen med solen - så härligt att den har varit med oss idag! Allting blir liksom lite enklare då. Ja, kanske inte allt, men humöret blir i alla fall bättre! Äntligen har jag också planterat alla penséer som maken köpte hem. Har stått på "Att-göra-listan" länge nu!
Inget revolutionerande resultat men jag hoppas de lyder uppmaningen på lådan!
Har även gjort en kulle med violer och gullvivor där Oliver ligger begravd så det blev en lite sentimental minnesstund på eftermiddagen... Saknar honom! Fortsatte den mer lågmälda stunden med ett långt fotbad i solen på altanen vilket var hur skönt som helst! Fötterna är också lite gladare!
Efter att jag bloggat igår fick jag en hög med bilder som syrran tagit (hon med den stora kameran! Haha!). Måste därför lägga upp några till från gårdagens dag med mamma. 
Den första är väl en varning... Den här bilen står på parkeringen där Malin bor och man bli inte direkt sugen på att parkera nära... Det hade ingen gjort heller! Haha!
Och här har ni mitt energitillskott för att klara dagen! :) Det behövdes!
Nästa skadeobjekt... Den här brädhögen har tidigare varit en busskur vid infarten till Önnesmark. Jag hoppas att det var blåsten som tog den så att ingen medvetet har rivit den. Nu får ni lite repriser men det gör nog ingenting. Vi stannade ju vid "vattenfallet":
Så här "modig" var jag egentligen... Haha! Vilken vekling...
Och så här snygg var Malin!
Som ni vet pausade vi ju för lunch på Nordanågården och här kommer de egentligen bilderna av mina tjocka armar:
Haha! Mamma ser lite imponerad ut trots att allt verkligen inte är muskler...
Och jag blev tydligen lite galen mitt i alltihopa... Inget ovanligt! Haha!
Och här har ni mig och mamma! En kul bild tyckte jag! Här är det dock mamma som ser lite galen ut... Någonstans har jag väl ärvt talangen! 
Galen igen! Här är jag stationerad vid maskinen i mina bröderns gamla rum som numera är sy/väv/strykrum. Det gick bättre än det såg ut! Haha!
Och mamma och Malin turades om att svischa på med strykningen! Ni ser ju att vi är lite raska i steget allihopa! 
Och My som mestadels får vara framför kameran tog också själv några fina bilder:
Säg omelett mamma!
Hon tyckte att Moster Monica skulle vända sig om men vi hade lite för hög fart och man känner ju ändå lite ansvar!
Vill bara avsluta med den här bilden av pappa som var väldigt nöjd och glad över gardinerna. Han önskade bara att hans mamma skulle ha fått leva och se hur fint det har blivit! Det önskar vi alla! Farmor Emelia var en människa utöver det vanliga!
Ne, nu blir det middag och jag kan lämna ett litet tips även idag: Om ni har induktionsspis, sätt inte på plattan på max och ställ dit pannan med köttfärs samtidigt som ni håller på med bloggen... Ja, ni fattar. Men jag hann rädda den! Svisch!