Paul Simon!!!

Ja, nu är tystnaden över! Jag är tillbaka vid datorn och nu blir det en liten tillbakablick på vår magiska söndagkväll! Lisa hade tyvärr åkt hem men vi fick rå om Oskar en extra kväll eftersom han gillar Paul Simon lika mycket som oss! Jag bokade ingen biljett till Emilia eftersom jag trodde att hon ville vara hemma i Skellefteå lite längre och det blev helt rätt. När vi frågade om hon också hade velat se konserten så frågade hon: "Vem fan är Paul Simon?" Haha!


Glad och förväntansfull 1!


Glad och förväntansfull 2 & 3! Ja, här väntade vi också på maten... :)


Helt OK svamprisotto med mycket parmesan! Sedan var det dags att ge sig av!


Till kön utanför Globen! Jag tittade upp och fick se folk åka upp i den där bollen som kallas "Sky View" men kände inget direkt sug... (Läs: Höjdskräck redan från marknivå!)


Det gick snabbt att komma in eftersom vi nog var rätt tidiga. Och ni ser ju var vi hade våra platser - ganska långt fram! Jag var nog pigg den där morgonen när biljetterna släpptes... :)


Grabbarna på rad 2 inväntar konsertstart!


Och så kom han då! Paul Simon! Eftersom han är över 70 år tänkte jag nog att det skulle märkas på scenen men både rösten, humorn och närvaron var intakt! Han kan fylla ett rum!


Och vid sin sida hade han massor med suveräna musiker som hanterade alla möjliga instrument! Dessa två spelade bl a trumpet, sax, dragspel och klaviatur!


Snygg och avskalad scenbild med de nästan obligatoriska projdukarna i bakgrunden. Men det funkade bra!


Det roligaste var dock att alla musiker hade sådan spelglädje! Många glada blickar, skratt och spex - men även superseriöst när det kom till kvaliteten! Otroligt bra!


Och Paul körde sitt race. Han är ingen yvig artist men tar jädrigt mycket plats ändå! Hela konserten vävdes ihop och det fanns en tanke med det mesta. Den ena låten gav den andra och till slut var vi framme vid 25-årsjubiléet av Graceland-skivan!


In kommer både musikerna från plattan och den fantastiska kören "Ladysmith Black Mambazo"!


Afrikanska rytmer och skön stämsång svängde som satan!


Det blev en lite psykedeliskt parti under konserten där Paul faktiskt vilade en stund bakom scenen. Klokt eftersom hela showen tog nästan tre timmar!


Hans vän Hugh Masekelas (i mitten bakom den här donnan som verkligen kunde skaka rumpa!) fick hela Globen att ställa sig upp, "move your body!", höja knutna nävar och besjunga Nelson Mandela! Coolt!


Och hela det ordinarie setet avslutades med "You can call me Al" som fick både honom att släppa loss och alla att sjunga med! Fy fanken vilka bra låtar han levererade under kvällen! En liten man men ett stort geni!!!


Underbart tacktal till publiken där man såg att han nästan var rörd över uppmärksamheten! En sådan ödmjukhet efter en nästan 50 år lång karriär! Det är stort! Men det är nog därför han är så stor!


Och extranumret med Paul ensam på akustisk gitarr framförandes "Sound of silence" gav rysningar! Han gjorde en så lysande tolkning och klämde faktiskt i efteråt med det blygsamt skrytsamma "Vet ni, det var faktiskt jag som skrev den här låten!"! Jodå, nog vet vi det och vi älskar både den och dig!

Hela ensemblen i applådtacket efter en helt underbar konsertkväll! Jag var lycklig och kommer att leva länge på den här upplevelsen!
 

Paul Simon avslutade med att lyfta på hatten och det gör vi också! Sååååå magiskt!

Nu återgår vi till den mer traditionella turistvardagen och ämnar gå en sväng på stan. Det regnar lite så vi får se var vi hamnar. Inga planer för dagen och Oskar åkte hem i morse för att jobba ikväll. Glad över att vi fick uppleva det här tillsammans!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0