Va!?!
Därför har jag nu tagit tag i mig själv! Cyklat motionscykel nästan en mil och ägnat mig åt hemmaträning. Helvetet så jobbigt, men ska man komma i form så är det bara att ligga i! Hade planerat en kvällspromenad med en god vän men det är lite för kallt så därför får aktiviteterna ske inomhus idag. Katten blir dock lite galen när man gör situps eller armhävningar... Springer runt och slickar en i ansiktet och tror förmodligen att man är sjuk när man andas så där tungt... Haha!
Till slut lade han sig på golvet och jagade svansen... Gamla Oliver! Värdelös bild men jag ville bara visa att det är någon annan som i sin tur spanar in hans "träning"! Kolla Skrållans blick! Haha!
Annars är det faktiskt sorg idag! Syrran ringde för att beklaga och nu har jag också läst tidningen. Min väldigt specielle och absolut bästa favoritlärare genom alla tider har dött!
Martin Bergstedt! Vila i frid och tack för alla underbara minnen och kunskaper som du förmedlat! Jag glömmer dig aldrig!
Jag hade honom i franska och historia på gymnasiet och det blev snabbt mina favoritämnen där jag också hade högsta betyg. Han var en magisk föreläsare som nog kunde ha berättat intressanta historiska anekdoter i timmar! Vi fick en speciell kontakt och hade nog gemensam humor. Jag minns särskilt en redovisning som jag gjorde om 1800-talets kungar där han skrattade så mycket att han var högröd i ansiktet och höll på att trilla av stolen! Jag förstod nog inte att det skulle bli så roligt men blev naturligtvis glad åt att mina tillägg om "värdelöst vetande" gick hem.
Jag skrev t o m en uppsats om honom! Jo, man hade ju halvdagar med uppsatser och ett ämne var "En person på skolan som jag fäst mig vid". Han var nog den mest specielle och den som "såg" mig som ingen annan. Jag minns ett betygsamtal som vi hade där han frågade vad jag hade tänkt satsa på och min intention då var att bli lärare. "Nej!" var hans direkta reaktion och jag blev lite ledsen tills han sa: "Nej, du måste ju bli komiker!!!" Haha! Han var den som såg mina komiska kvaliteter och den som gav mig ett väldigt gott självförtroende! Tack för det "Monsieur Martin"!
Efter gymnasiet, som jag ju gick ut för över 30 år sedan, har vi väl inte haft så mycket kontakt men när jag (2002?) underhöll ett pensionärsgäng så fanns både han och min gamla samhällskunskapslärarinna i publiken. Vi hann växla några ord och det var så kul att ses! Han såg likadan ut fortfarande! En tid efteråt ringde han mig för att säga hej då eftersom han skulle flytta ned till Uppsala för att komma närmare sina barn. Jag blev alldeles varm av det där samtalet. Tänk att också jag fick en så stor plats i hans hjärta att han ringde när han skulle flytta från stan! Jo, jag berättade uppriktigt om den betydelse han haft för mig och tackade för alla underbara stunder i klassrummet! Idag är jag så glad över att vi fick ha det där samtalet! Tänk om han aldrig hade fått veta hur speciell och fantastisk jag tyckte att han var! En del av mitt hjärta kommer alltid att slå för dig!