Obehagligt...

Pengar är förmodligen roten till allt ont! Jag har inte gott om pengar men har sparat i hela mitt liv och försökt placera det lilla på olika sätt men sällan med något större resultat. Jag stöter också ofta på bankmänniskor som vill boka möte för att placera åt mig. De förstår nog inte att jag inte har så mycket pengar. Men det förstår säkert ni med tanke på hur mycket jag shoppar! Haha! Jag är ju bara en enkel småföretagare och ingen industripamp så jag fattar inte att jag ska vara så särskilt intressant...

För att slippa hålla koll själv valde jag till slut en kontakt som skulle ha hand om allt. Det har väl gått upp och ned men nu känner jag att jag vill flytta eller göra om varför jag igår skrev ett mail och berättade detta samt bad om utdrag på hur det ser ut. Igår kväll, klockan 22.50 (en fredagkväll?!),  fick jag världens mest skuldbeläggande mail där han försvarar sina kunskaper och tror att jag misstror hans hjärna... Jag fattar ingenting. Jag svarade seriöst men hade en väldig känsla av obehag i magen när jag skulle gå och lägga mig. Kändes verkligen inte bra!

Och jag har problem med att jag inte bara bär min egna känslor utan tar gärna på mig andras skuld trots att jag inte ska. Därför blev det extra jobbigt. Nu har han bett om ursäkt idag och bokat en mötestid men skadan är på något sätt redan skedd.


Lurad...

Det hela kommer kanske att resultera i att jag tar ut pengarna och stoppar in dem (inte i madrassen) på mitt eget konto där jag kan göra vad jag vill! Nu känner jag att jag är less! I samband med att vi skulle börja välja allt och placera våra pensioner mm har det blivit svårare att vara "männisch"! Hur man än gör blir det fel och hur man än placerar har man "otur"... Och varje gång man "gått på" någon fantastisk historia om världens bästa placering så anländer det sämsta börsåret på evigheter... Jag kommer att få finna mig i att ha en mycket mager pension eftersom jag inte har råd att betala in så mycket som jag skulle vilja i Tjänstepension - men den dagen den sorgen. Jag har idag gjort ett nytt travsystem och har jag tur så slipper jag kanske fundera mer...

Hur som helst återfick jag min tro på mänskligheten sedan jag pratat med älsklingsflickan i Göteborg. Hon handlar saker på Blocket lite då och då och för inte så länge sedan fick hon en hylla hemkörd av ett jättetrevligt äldre par som också hjälpte henne att bära upp den. Igår köpte hon ett barbord och fyra stolar i ek som vägde multum. Nu bodde han som sålde ganska nära varför Emilia och hennes kompis hade bestämt sig för att bära hem möblerna. Det var hur tungt som helst och säljaren bodde också på sjunde våningen...  Men efter 50 meter dyker det upp tre män som var på väg ut för att ta en öl. De erbjöd sig direkt att bära hem alla möblerna och gjorde det också! Emilia säger att alla i Göteborg är så snälla och jag förstår ju verkligen varför hon trivs så bra!


Hennes historia tog udden av mitt eget obehag och visst är det härligt med solskenshistorier av det här slaget? De gör att allt blir lite ljusare och livet värt att leva igen!

Kommentarer
Postat av: Ola T

Mycket intressant det du skriver. Jag litar inte ett ögonblick på så kallade personliga bankmän. De säljer bara sin banks tjänster och när man vet att bankerna tjänar i runda slängar en miljard i månaden så inser man fort att man som kund blir ”lurad”. Fast å andra sidan hjälper det kanske inte att byta bank, då alla banker och finanshus är precis likadana; det är bara deras egen vinst som hägrar. Inte kundernas. Känns som bedrövligt på något sätt. Och pensionen blir aldrig som man tror. Nej, gå på magkänsla. Den är lika bra som någonsin råd från bankmannen/kvinnan.

2011-05-07 @ 19:04:06
URL: http://olatheander.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0