Tragisk dag!

Man vet inte vad man ska säga eller göra. Tragedin i Norge väcker enormt mycket känslor och en önskan om att allt vore en ond mardröm. Men så är det tyvärr inte. Hur är det ens möjligt att en människa kan ha en så sjuk inställning till livet och samhället och dessutom genomföra dåd av det här slaget? Det är så långt ifran ens egen verklighet. Man förstår det inte.

Och hur kunde det gå så långt? Fanns det ingen i hans närhet som började ana oråd? Och, ännu värre, finns det fler runt om honom som hjälpte till att göra den här tragedin möjlig? Och alla dessa ungdomar! Bortryckta mitt i livet! Det är så ledsamt att man saknar ord!

Det känns helt klart som om terrorn har krupit närmre. Vi läser ofta i tidningar om olika dåd i länder betydligt längre bort som dödat många oskyldiga och blir naturligtvis förskräckta men jag tror inte att de väcker samma känslor som den här incidenten. Och det är inte för att man inte bryr sig. Det är liksom för långt bort för att det ska bli verkligt. Eller så skyddar man sig själv från att ta in all ondska i världen. Nu känns det dock som om den finns här. Mitt ibland oss. Det är obegripligt och chockerande!