Glädje och sorg!

Just hemkommen efter en trevlig eftermiddag och kväll! Först spelade vi föreställning för pensionärer och en grupp från Handikappomsorgen. Det blev en uppskattad föreställning även om publiken var lite försiktigare än vanligt. Pappa och mamma var där tillsammans med ett gäng kompisar och de hade haft jättekul och det känns väldigt bra! Kul att träffa dem också eftersom jag inte varit hemma sedan julafton! De såg riktigt pigga och glada ut! :) Och lite stolta också! :)

Sedan fortsatte vi på O'learys där några av oss intog kvällens middag. Kul att gå ut och ta en bit mat och en öl mitt i veckan och sitta och surra ett par timmar!


Gott med en kall öl! De var så snabba att de blev oskarpa...haha!

Vi åt riktigt god mat också!

   
Burritos med kyckling och Pebbens strimlade biff! Alla blev nöjda!


Själv tog jag en alkoholfri öl och den var minst lika god! Tror jag! :) Peter ser lite bekymrad ut i bakgrunden men det var han verkligen inte! Sara och Ulf slöt också upp efter jobbet för en eftersittning! Trevligt eftersom man inte hinner umgås särskilt mycket på helgerna!


Bengt ser också rätt nöjd ut! Vi tog också kaffe och dessert och är numera proppmätta!

Nu har jag varit hemma en stund och fixat lite biljetter samt jobbat vidare med att ragga syntolk till vår föreställning i februari. Det var också lite strul med en biljettbokning så jag har ringt och mailat lite folk för att ordna till det hela. Är man i servicebranschen får man vara tillgänglig nästan jämt...

Men efter att ha landat hemma insåg jag också vilken dag det var. Det är inte bara glädje idag. Det är också stor sorg eftersom det på dagen är tre år sedan Marcus Degerman försvann i Kågefjärden. Våra tankar är hos hans familj och jag förstår att det är en sorg som aldrig kommer ett ta slut. En ung människas livslåga släcktes så onödigt tidigt och kunde man skulle man skruva tillbaka tiden för att detta skulle vara ogjort. Nu kan man bara tänka att vi ska vara rädda om varandra och njuta av livet medan vi har det! Nu tänder jag ett ljus för dig Marcus!

#1 - - Sussi:

Roligt att det går bra på jobbet :-)

Otroligt sorgligt med Marcus, jag kan inte föreställa mej den sorgen.

Jag har en strulputte till son men han lever i alla fall,så då finns det ju hopp.

Största Kramen till dej <3

#2 - - Monica:

Marcus var en klasskompis till min dotter och det känns fortfarande så obegripligt att han är borta! Vi ska vara glada för våra barn även om de strular ibland! Stor kram till dig också!

#3 - - Anonym:

verkar vara ett glamoröst liv du har

#4 - - Monica:

Jag vet inte om mitt liv är särskilt glamouröst men jag gör ofta saker jag tycker är roligt! Att gå ut och äta är något jag verkligen upskattar eftersom jag tycker så mycket om god mat! :)