Ett brev betyder så mycket...

Ja, det var väl en slogan från Posten under det glada 70-talet om jag inte minns fel. Och idag är ju brev så sällsynta att man ska bli glad om man får något annat än räkningar. Förra veckan fick jag ett brev. Från Polisen. Blev jag glad? Nej. Det innehöll nämligen följande mindre angenäma bild på mig och min bil...


Just det. Fortkörningsböter och indraget körkort!

Nej, nej, nej och åter nej! Jag behöver ju körkortet och minns precis detta ögonblick i juli när jag skjutsade flickan till flyget i Luleå, körde om en bil och missade 70-skylten... Och jag som kört så himla lagligt de senaste åren... Efter gråt och tandagnisslan har jag nu skickat in ett erkännande och väntar på den slutliga domen. Inte kul men bara att ta tjuren vid hornen och förbanna sin egen dåliga uppmärksamhet!

Till er övriga säger jag bara: Kör försiktigt!
#1 - - Sussi Lindgren:

Hej.

STACKARS dej, jag lider med dej Kram <3

#2 - - Ingrid Carlsson:

Å, vilken osis! Hoppas tiden går fort tills du får igen kortet...

#3 - - Ola T:

Blir det kris framöver och ingen lösning alls kanske jag kan ställa upp som chaufför. Men bara kanske, dock värt att höra sig för.

#4 - - Monica:

Tack för support! Och tack Ola för erbjudandet! Du ÄR väldigt snäll! Blir det kris kanske jag hör av mig :)