Allmänt

Äntligen berättarfestival!

Vi tjuvstartade festivalveckan redan på lördagen med att besöka SARA Kulturhus och lyssna på underbara Lisa Nilsson! 


Vilken stjärna! Hon blir bara bättre och bättre med åren. Så trygg i sin roll och med en röst som lyfter allt! 

Med underbart och medmänskligt mellansnack gjorde konserten till mer än en musikupplevelse! Hon ger så mycket av sig själv och höjer andra utan att blinka. Ödmjuk och supersäker på samma gång. Kärlek till #denlisanilsson
 

Stående ovationer och applåder som aldrig ville ta slut! När extranumret med Anna Diaz "100" kom var det garanterat ståpäls på oss alla!

Måndag 18 oktober var det så dags för Nordiskt Berättarcentrum att inta hela SARA Kulturhus! Spännande, nytt, storslaget och med ett och annat celebert besök i vimlet:


Erland Segerstedt! Ja, åsså Stadsministern såklart!


Här uppe i Södra foajén hade vi inrättat en "helpdesk" och jag blåste upp heliumballonger. När SÄPO passerade tänkte jag att det inte hade varit bra om de börjat smälla... Haha!


Stefan passerade på nära håll men jag höll ballongfingrarna i styr! 


Vi drog igång festivalen redan på morgonen med Sagotält där Theresa berättade för gästande barn som förundrades över både sagorna och huset. På aftonen hade vi formell invigning och då behövdes vanlig luft i ballongerna. Lillemor och Malin gav järnet!
 

Det blev tal, berättelser för och av vuxna - men också dansande barn från Skellefteå Dans- och Balettförening. De var helt ljuvliga när de tog över till tonerna av Lalehs "Allt kommer att bli bra"!


I år slog vi ett extra slag för Barnens Berättarfestival och det är något som består!


Tack för fantastisk uppvisning och invigning! 

Under hela veckan hade jag fullt upp med att ta emot och presentera artister, dela ut logekort, kolla att allt var ok på scenerna, uppdatera kök och servering mm. Vi delar självklart upp uppgifterna då man inte kan vara överallt samtidigt - men för mig som producent gäller det ju att hela tiden ha den övergripande kontrollen. Och tack vare god planering, kollegor och helt fantastiska tekniker så gick allt enligt planen!

Jag hade också tackat ja till två egna insatser under veckan (smart?) så när måndagkvällen kom landade jag hemma för att återigen plugga in texten till "Lyckligare nu" då jag skulle medverka på tisdagens Berättarklubb under temat "Monologen om mitt liv". Jag började ifrågasätta mitt eget omdöme där jag satt och läste text - men det blev en höjdarupplevelse som jag verkligen inte hade velat vara utan! 


Adam Stanišić Stålhammar, som nog de flesta känner igen som sommarens Romeo, är nu på turné med Riksteatern där han gör mellanstadieföreställningen "Svansjön och jag".


Naturligtvis bjöd vi in honom att vara med på Berättarklubben och han gav smakprov ur superfin föreställning!


Full fart och mycket fysiskt spel då han som ung inspirerades av Billy Elliot och inte var den som under skoltiden drogs till de mer traditionella sporterna. 


Favoriten alla kategorier var Mary Poppins som naturligtvis dök upp. Underbart!

En viktig och berörande föreställning om att känna sig annorlunda och avvikande - men att också upptäcka att man inte är ensam om att känna så. För vem är normal? Och vad är det i så fall att vara det?


Otroligt fint Adam! 
 

Lillemor Skogheden höll ihop kvällen och efter Adam var det min tur att ställa mig på scenen. Jag hade inte behövt vara orolig. Texten och föreställningen satt där den skulle och nu längtar jag givetvis efter att ta upp den och spela fler gånger! 

Efter båda våra inslag bjöds vi upp på scenen igen där Västerbottensteaterns konstnärlige ledare Bobo Lundén ledde ett samtal om hur det är att spela material som bygger på egna upplevelser. Det blev så fint och vi kunde på många sätt känna igen oss i varandras föreställningar trots att den ena spelades för mellanstadiet och den andra för vuxna. 

Just samtalet var nytt för det här året. Vi arrangerade flera konstnärliga samtal med berättare för att lära känna dem på djupet och de blev alla så fina!


Lillemors samtal med norsktyska berättaren Ragnhild A. Mørch var rikt på upplevelser! Tisdagens berättarklubb krockade dock med Ragnhilds föreställning "Til Bunns" som jag så gärna hade sett. Men man kan inte vara överallt... Lillemor samtalade senare under veckan med både österbottniska Lina Teir och allas vår favorit Stig Östman. 


Underbara, bästaste bästa Stig Östman gjorde Berättarlunch med en av Torgny Lindgrens starkaste skrönor (den om Otto från Korpmyrberget) och en hälsning hemifrån Ångermanland som var helt obetalbar! Vi vred oss av skratt!


Och bästa Stina Wollter kom tillbaka! Förra året kunde vi, p g a Covid, bara släppa in 50 personer till hennes föreläsning och nu var den stora salongen i Scen 1 välfylld!


Hon gjorde "Garden songs" tillsammans med maken Micke Olsson Wollter och deras kapellmästare Pekka Hammarstedt. Dessutom bjöd hon på bilder och sitt fantastiska mellansnack. Fint!
Dagen efter hade jag förmånen att få leda ett samtal med Stina i en överfylld Trappscen i Sara. Vi pratade om hennes konstbok och om att orka vara förebild. Dessutom hade jag lagt in en gemensam dans med publiken på slutet. Kan Stina så kan väl vi! Foto: Micke Olsson Wollter


Jag hann inte ta så många bilder som jag tänkt under veckan men jag upplevde desto mer! "Svallarna i skogen" var en ljuvlig dansföreställning från fyra år av och med Kajza Rauhala och Emelie Boman. Såååå fin och fantasifull! Jag var lika lycklig som barnen, som dessutom fick komma in i scenografin efter föreställningen. 


Lördagens arrangörsmingel förlade vi till Restaurang Mandel i SARA Kulturhus och Fransesca höll tal.


Mingeltallrik med ljuvliga snittar där både renstek och Svedjan gårdsost och löpeld ingick. Mums!


Vi gjorde också några intervjuer där jag pratade med Mikael Niemi och Göran Lundin, Robert med vår nestor i branschen, Thomas Andersson, och Marianne med Anneli Rundström Karlsson som är verksamhetsledare på Folkrörelsearkivet. 

Under hela festivalveckan pågick det ju program i hela kommunen och totalt kunde vi räkna in mer än 160 olika programpunkter för både barn och vuxna! Rekord! Jag kan väl känna att det stora arbetet med att flytta in i SARA gjorde att jag inte hann åka ut till ytterområdena men nästa år får jag se till att rymma det också.

Det har nämligen blivit klart att jag från 1 januari får en utökad tjänst på 75% på NBC och det känns toppen! Idag har jag bara kvar enstaka timmar fram till nyår så jag börjar redan ha lite arbetsabstinens...


Lördagkvällen avslutades med samtal och musik med Frida Selander! Robert samtalade och det blev både fylligt och intressant.


Frida spelade också några låtar och vi ser verkligen fram emot att ha henne hos oss nästa år då vi kanske får premiär på en helt ny föreställning! Pass på!


Efter Frida intogs klubbscenen av Iiris Viljanen med band. Denna österbottniska stjärna som är så skör och stark på samma gång!


Hon fick en grammis i juni för "Den lilla havsfrun" och hennes julskiva "En finsk jul" är verkligen värd att lyssna på. Hon pratsjunger som en rappare och varvar detta med ljuvliga musikslingor. Jag avtackade henne med att kalla hennes musik för "finsk sisu with a crisp". Kanske var det inte direkt någon korrekt musikalisk term men det verkade i alla fall gå hem.

Hennes finsk/svenska version av "Härlig är jorden" lämnade inte ett öga torrt. Otroligt finstämt och vackert! 

Och där gick jag hem för den här veckan! Jag missade fredagkvällens "Story Fight Night" och "Ben Carbine & the 18 Wheelers" men orken tog slut och jag behövde vila hemma. Det tar på krafterna att vara igång från tidig morgon till sen kväll - även för en gammal arbetshäst som jag... haha!

Nu gör jag så lite som möjligt, jobbar ett par dagar i veckan fram till nyår och sedan startar vi upp det nya året och nästa års Berättarfestival. Joo, det känns otroligt inspirerande! :)