Walkabouts!
Jag är ju en riktig sömntuta på morgonen men under semesterveckan har jag faktiskt lyckats komma mig upp hyfsat tidigt och kunnat haka på maken och Carlssons på lite morgonpromenader. Ett riktigt skönt sätt att komma igång.
Att dessutom få ha den här utsikten gör ju inte saken sämre.
Man tycker att de kunnat binda ihop hela kusten mellan Puerto Rico och Puerto de Mogan med strandpromenad men här tog vägen tyvärr slut...
Bara att sikta in sig på nya höjder!
Eller gå åt andra hållet. Här finns en del space som säkert kommer att bebyggas framöver.
Små stugor som denna blir knappast kvar även om den nu hade sällskap av många fler.
Kraftigt lågvatten? Haha!
High Chaparall! Ja, den heter ju så den här kaktusen.
Nya berg!
Märkliga byggen.
Min man, bergsgeten! Jag tror sonen har fått klättrandet efter honom. Själv trivs jag bäst på bredden... haha!
Surfare i viken.
Inga riktiga jättevågor den här dagen men de såg ut att ha kul!
Och solen hängde med mest hela tiden!
Det blir kanske inte så intressanta bilder då många påminner om varandra men ni förstår säkert att vi haft det alldeles toppen och jag skulle gärna åka till Playa del Cura igen. Kanarieöarna är kanske inte något större äventyr men vi tycker att det är en perfekt januariresa - lagom lång för uppiggande sol och värme.
Jag säger inte som den skrytsamma kvinnan framför oss i incheckningen som blev uppmärksammad av en bekant i kön. Den bekanta ropade; "Hej, så kul! Jag såg ju att ni också var här!" varpå kvinnan svarade; "Joo, vi har varit här. Har ni bara varit en vecka eller?" Betoningen på bara var ganska tillplattande. Naturligtvis lade hon till att de stannat två veckor och sedan dog liksom samtalet ut. Ja, ni fattar. Kvinnan kunde inte riktigt tåla att fler haft solsemester... Trist och missunnsam typ.
Nej, bara att fortsätta vandrandet och njuta av sällskapet och vyerna!
Nästa morgon traskade vi upp i bergen igen.
Spänstiga vänner!
Storslagen soluppgång!
Högre och högre...
Man måste stanna upp då och då och bara njuta!
Toppengäng på toppen! Men hur många armar har jag egentligen?
Toppengäng på toppen! Men hur många armar har jag egentligen?
Ja, ni måste ju få en front också!
Sedan var det bara att börja knata tillbaka.
Lite asfalt kan kännas bekvämt utemellan.
Fascinerande med ränderna som ju måste tyda på olika bergarter eller tidsperioder. Min gamla SO-lärare "Knubben" skulle säkert ha vetat exakt vad det var.
Själv kallar jag det för ränder och det får räcka.
Hemma på våran gata igen!
Och det är ju för lyxigt att kunna gå direkt till dukat bord och njuta av frukosten till den här vyn. Fina vänner, fin man och fin utsikt!
Och så solen då... vill ha den hela tiden!
Vi hade verkligen tur med vädret - både på Kanarieöarna och här hemma! Massor med snö och kyla i Skellefteå medan vi bara lyxade oss. Dessutom kom vi hem till den mest välskottade uppfarten och mest välskötta katten... Stort tack till våra fantastiska grannar! <3