monicalindgren.blogg.se

Ännu en vit- och grönsaksfri dag som förflutit utan några konstigheter! Det är väldigt praktiskt att förbereda mycket mat när man ändå lagar eftersom det inte alltid finns tid att ställa sig vid spisen när man jobbar och är igång.

Jag köpte t ex ett kilo färsk kyckling, skar i strimlor och stekte upp. Kryddade ordentligt och fördelade i flera små lådor (75 g i varje). Sedan gjorde jag äggröra av ett ägg/låda och portionerade ut. Perfekt att ha i kylen och bara att mikra. Detsamma har jag gjort med grönsaker så jag har många paket i frysen. Det ska vara enkelt. 

Vi är ju några stycken som håller på med samma program och det är bra att kunna utbyta erfarenheter när man får funderingar. Särskilt glad är jag ju över mitt eget orakel, Åsa, som genomfört det här tidigare och vet allt! Nu fungerar egentligen kroppen och magen precis som vanligt - eller som den ska! Känns fantastiskt!

 

Jag får mycket reaktioner och de flesta väldigt positiva! Många tycker att det är otroligt att jag fixar att vara utan salt och socker, andra tycker synd om mig när jag inte får äta samma mat eller dessert. Men det är inte synd om mig! Jag har valt det själv, behöver det och mår bättre än nånsin! 

 

Jag har dock funderat på det där med reaktioner (inte mot mig men i allmänhet) och varför det här med välmående eller framgång kan verka lite hotfullt för andra människor. För en del är det svårt att se att det går så där "onödig bra" för någon annan - även om det är en vän. Det förstår jag inte. Visst vill vi att alla ska vara framgångsrika?

 

Min nykterhet har t ex väckt massor med positiva reaktioner (tack!) men också en del negativa. De syrliga och negativa synpunkterna kommer från de som jag tror har liknande problem. Varför skulle man annars tycka att jag gör mig märkvärdig eller att jag skryter om min egen förträfflighet när jag ställer mig på scenen och berättar om det värsta jag har gjort?

Andra har tyckt synd om mig som inte får dricka... (som att det skulle vara något att längta efter?) Det är inte synd om mig. Jag mår utmärkt. Att "tycka synd om" är faktiskt en härskarteknik där man krymper andra och det är verkligen INTE OK.

 

Det finns många människor som blivit friskare tack vare den här CellReseten. Efter långvarig medicinering har de plötsligt sluppit både smärta och starka värktabletter. Det är heeeeeeelt magiskt! Hur är det då möjligt att en del av deras så kallade vänner kommer med kritik eller utan sakkunskap har åsikter om kuren? Visst vill man bara ropa "Heja!" när någon mår bättre och har hittat sin modell för det?

 

Jag har bara ett svar på allt detta: Avundsjuka och missunnsamhet! Det är inte OK! Har man inget positivt att säga till sina vänner kan man hålla klaffen.

 

Avslutningsvis vill jag uppmana både mig själv och andra att ge andra människor mer beröm. Gratulera någons framgång eller viktnedgång eller nya klännning, finare bil eller högre lön eller bättre jobb eller godare hälsa! Det är ju otroligt roligt! Till de som inte fixar det säger jag: Skaffa er ett liv!