Rörigt men ljusare!

Jobbat undan en del men inte allt (går det?). Hade tänkt fortsätta mitt manusarbete när alla räkningar också var betalda men på eftermiddagen blev det full rulle så den gick åt till mamma och pappa. Hon behövde handla mat, vi skulle säga upp garaget, jag skulle hämta lite papper och vi ville ju självklart träffa pappa efter operationen!
 
Och det har gått bra! Han fick lårbenshalsen spikad utan särskilt mycket blodförlust, mådde lite illa av narkosen men hade annars helt OK värden så länge vi var kvar. Skönt! Den som trodde att pappa skulle trilla av pinn på grund av cancer, parkinson, tre hjärtinfarkter, sömnapnéer och en bruten lårbenshals har helt fel. Han har lurat döden förr och ser ut att göra det igen! Han är ju oerhört trött och slut men jag förundras över hur stark han ändå är.
 
Nu säger läkarna att det kommer att bli tuffa dagar framöver och kanske ska jag inte ropa hej ännu - men vi tar en dag i taget och nu är den här avklarad. Man måste ju göra det bästa av varje stund här i livet! Jag har också en betydligt yngre vän på sjukhus på annan ort och den oron har varit nog så tuff. Nu ser det ut som om det går åt rätt håll även där så det känns lite ljusare så här på kvällskvisten. Skickar massor med kärlek och kramar så här rätt ut i cyberrymden och hoppas att ni som behöver suger åt er så mycket det går! Bli bra och kom hem! <3
 
Den enda fördelen med att ha en sjuk förälder är väl att man får spendera mer tid med den som fortfarande är på benen. Igår kväll hann jag och mamma prata mycket om hennes barndom och reda ut lite släktförhållanden i Nysätraområdet. Det känns som om jag lär känna henne igen. Är det hon som aldrig fått tillfälle att berätta tidigare? Eller är det jag som kanske aldrig haft tid att lyssna? Jag passar i alla fall på nu och tycker att hon är väldigt harmonisk trots att livet är stökigt.

Sedan är vi ju flera syskon! När jag åkte och lämnade mamma på lasarettet så anslöt syrran och tog även med sig henne hem på middag. Brorsorna var med igår och de ska nu ställa i ordning bilen och sälja den - så alla drar sina strån till stacken!
 
Mycket väntrum nu... Men det gäller att glädjas åt varje bra dag och komma ihåg att älska de man har omkring sig! <3 Livet är ju inte självklart. 
 
Säger som Sara Lidman: "Lev!"