Sista...
Vilket uppvaknande jag fick idag! Fortfarande sömndrucken hör jag hur vi får besök här hemma och så öppnas sovrumsdörren och jag hör... "Moooooka!" Oj, så kul! Det är My som kommer på tidigt besök för att överlämna sitt Alla Hjärtans-kort och massor med kramar! Så himla glad jag blev! Jag kunde inte ha fått en bättre start på den här dagen. Denna, den allra sista föreställningsdagen för Lövångersrevyn. Jo, vi ska ju spela i Umeå i mars men det är liksom inte samma sak. Det känns i sammanhanget mer som ett tillfälligt underhållningsjobb. Det är idag det gäller och idag som glädje säkert ska blandas med lite tårar. 32 år är en lång tid.
Men framtiden kanske är säkrad? Jag överlämnade dagens presenter (jag verkar alltid ha några liggande till min favoritsysterdotter) som var en bandana med Hello Kitty och en alldeles egen revytröja. Lite stor, men hon växer ju så det knakar!
Tittade tillbaka på gårdagens blogg och känner mig lite pinsam. I samma inlägg skriver jag om både köttsoppan och Egyptens nyvunna frihet... Hur naiv får man vara? Jag tror inte att man riktigt förstått hur djävligt det har varit för dem och vad den här förändringen betyder. Jag bläddrar i tidningarna och inser att den 11 februari verkligen är en historisk dag för hela världen! Jag hoppas och tror att det ska bli en demokratisk fortsättning för dem och känner att nu måste man se till att besöka det där landet!
Nåja, nu är det dags för sista föreställningen så Egypten får ursäkta - idag kommer jag mest att tänka på mig själv! :) Det kommer att bli en historisk dag även för oss!
Rätt så. Historia skapas i stort och smått och är lika viktigt varän det skapas och för vem.