Allmänt

Working class heroes!

Jobb, jobb och lite mer jobb fick avsluta mars månad. Jag är ju inte ensam om att vara en "working class heroe" men när jag idag fick min deklarationsblankett så inser jag att jag under förra året också var en lågavlönad sådan... haha! Kan bero på att jag under 2021 bara jobbade halvtid, eller, om man ska se det positivt, åtminstone hade ett halvtidsjobb. Det gäller ju att tänka positivt!
 
Nu har jag fått utöka min tjänst till 75% och vissa dagar befinner jag mig i SARA Kulturhus, andra hemma med datorn i knäet. Det är kanske inte den ultimata arbetsplatsen ur ergonomisk synpunkt men jag är inte ensam:

Ett par av Unghästens "working class heroes", Niklas Larsson Lirell och David Åkerlund, hade hittat en lika ergonomisk arbetsplats på SARA. Jag passade givetvis på att dokumentera. När de är i farten hinner jag aldrig ställa skärpan... haha!

Att kameran var med i onsdags berodde nog på att jag tänkte ta lite bilder under min läsning av Sara Lidman-text i Västerbottensrummet på Stadsbiblioteket. Nu glömde jag ta upp den men fick dessa av Katarina och Jannike som höll i arrangemanget från bibliotekets sida:
 

Här sitter jag tillsammans med kunnige Harald Larsen från Sara Lidman-sällskapet. Han är också en av dem som tagit initiativet till dessa läsningar av Saras mer okända texter. Varje onsdag 16.30 fram till augusti kan ni lyssna till olika uppläsare och det är ett både ett väldigt roligt koncept och en bra start på firandet av Saras 100-årsdag 2023.
 
Extra roligt var det att som bonus få högläsa ett personligt brev som Sara skickat till författarkollegan Birger Vikström. De delade förmodligen erfarenheten av depression då hon i brevet också berättade om sitt eget självmordsförsök. När hon kommit ur mörkret valde hon dock att anamma livet fullt ut och hennes valspråk som finns t o m inpräntat på gravstenen: "Lev!"
 
Den senaste helgen har varit superfin då vi fick besök av Oskar och Emma! Så myyyyysigt att få rå om dem några dagar - även om vi var bortbjudna på kalas i lördags. Men vi hann både äta gott, surra ikapp och grilla korv i solen. 
 

Lördagmorgonens krispiga och torra väderlek lockade mig till biltvätten och jag kom hem glad i hågen med en vit bil. Nu rack det inte så länge. När vi på eftermiddagen skulle åka till Burträsk var det naturligtvis dags för nederbörd igen... Är det inte alltid så?

Vi var i alla fall bjudna på 70-årskalas på Burträsk Värdshus då makens favoritmoster Bia bjöd in till fest. Och det blev en så härlig eftermiddag och kväll med god mat, musik och massor av skratt. Att få umgås med Ulfs mostrar och kusiner har för oss båda varit en stor glädje och jag minns fortfarande det första midsommarfirandet 1979. Så mycket värme och kärlek! 


Bia vill dock inte alltid vara med på bild...


...men jag är ju lite oregerlig! Stort Grattis igen och varmt tack för en supertrevlig kväll! 
 

Kusinerna Söderlund!


Och moster Norma och hennes Curt!


Festdeltagare som visar sin allra bästa sida!


Från vårt håll på bordet fick jag mest baksidor... haha!

Men jag hade skrivit ett par sånger och tvingade naturligtvis upp alla syskonbarna'! Det var kanske inte vackrast - men minnesvärt!


Bättre sång fick vi från kvällens trubadur Fredrik Lundqvist! Bia hade skickat en spellista till honom och vi hade turen att få höra både Ulf Lundell, Eldkvarn och Monica Thörnells "Vintersaga". Tusen tack alla fina för en härlig kväll!

Igår skjutsade vi Oskar och Emma på bussen och passade sedan på att laga till den utmärkta lövbiff som blev kvar i kylen sedan de handlat i lördags. Tack! Jag strimlade, marinerade och wokade tillsammans med grönsaker och nudlar. Så gott!
 
Idag är jag ledig och har ägnat en hel del tid åt motion; Löprunda (frivillig) och snöskottning (under protest)... haha! Men all rörelse är ju positiv så jag klagar egentligen inte. Imorgon blir det jobb igen och vi ska äntligen få träffa vår nya teaterchef Challa Gustavsson. Roligt och spännande!